Polkagrisar

Nu är det mycket fix och pyssel på gång. Jag är precis färdig med julkortstillverkningen men den kan jag ju inte visa här för då blir det ingen överraskning för de som får ett litet kort på posten. Oskar gillar ju att laga sötsaker, som jag skrivit om här tidigare. Han gillar julen med julgodis i alla former och i torsdags kokade han ihop en polkagrissmet. Vi gjorde polkagrisar förra året också och då hade vi stora problem då vi inte insåg hur otroligt varm smeten var. Den ska kokas till 144 grader och sedan dras och vikas till den blir vit. Förra året hade vi bara engångshandskar på oss men i år hade Oskar laddat med fingervantar under gummihandskar. Vi trodde det skulle bli lättare då och det hade det kanske varit om vi hade oljat in dem. Det glömde vi... De blev täckta av väldigt varm smet och vi fick kämpa för att få loss all smet. Sedan var smeten så hård att den inte gick att skära utan man fick slå kniven mot bitarna så de sprätte isär. Vilket resulterade i mycket små bitar av polkagrisar över hela köket och framförallt i strumporna. Men efter mycket kämpande blev det en burk karameller och vi lyckades få dem vitare i år än förra året. Nästa år kanske vi kan blir riktigt bra på det här!

Nu är han ute ur formen!

Med spänning lossade jag spikarna, vände på formen och lirkade ur honom. Och så stod han där, blank och fin! Jag är mycket nöjd! Hoppas bara att han står stabilt för han går nog sönder om han välter... Jag vill bara ställa honom vid dörren redan nu men först måste han bli helt torr innan han kan få komma ut. Jag får helt enkelt vänta!

Julpynta med betong

Jag fick plötsligt sån lust att prova det här med att gjuta i betong! Ja jag vet att det är helknasigt för jag har ju att göra så det räcker och blir över ändå med att baka, göra julkort, köpa julklappar, göra julgodis, kanske sy mig en klänning (om jag hinner, för affärerna har ju inget som jag gillar eller som passar...)

Saken är den att jag såg en julbock i betong vilket jag kände att jag skulle vilja ha men denna bock hade alldeles för korta ben och klumpigt horn. Jag tycker att prydnader jag har ska ha en viss charm, speciellt julsaker. Om min bock blir charmig kan jag ju bara hoppas på med blir den misslyckad har jag i alla fall lärt mig lite om betong. 

Ja, jag har ju använt betong tidigare men bara vid renovering så jag vet ju hur man blandar till den. På nätet finns även många bra videofilmer och bloggar som beskriver processen. På tal om processen kom jag på att jag glömt pensla min kartongform med olja som skulle göra att den lossade lättare, men nu är det för sent...

Så här gjorde jag i alla fall: 

Först ritade jag ut en bock på kartong och plastade den med självhäftande plast för att inte bli blöt av cementen.

Sedan klippte jag ut remsor i mjölkförpackningar som jag tejpade fast utmed linjen med silvertejp.

Under fötterna på bocken sågade jag till två bitar masonit som jag fäste med mattejp mot kartongen, då jag verkligen ville få den ytan att inte bukta ut.

Sedan lade jag formen på en träskiva och spikade rejäla spikar runt formen för att staga upp sidorna så de ej skulle kollapsa av betongmassan.

Sedan blandade jag till betongen och hällde den i formen. Jag hade plasthandskar på mig då man inte vill få betongen direkt på huden och jag packade betongen väl mot botten i 1 cm tjocklek (relativt fast konsistens på betongen) med handen, för att det inte skulle bli några luftfickor. Sedan hällde jag på resten och tryckte till den och skakade sedan formen för att bli av med eventuella luftbubblor.

En liten bit hönsnät gömdes inne i bocken för att utgöra armering och en plastpåse lades över för att den inte ska torka för fort. Nu ska cementen bränna i ett par dygn innan den blir helt hård. Om den känns stabil nog i morgon så får den komma ur formen men det får vi se i morgon! Spännande!!!

Första advent

Nu är stjärnor och ljusstakar framme och det är så mysigt!! Sedan känner jag mig så nöjd över att jag lyckades trycka in 10 sopsäckar i bilen och med Jakobs hjälp åka till tippen och slänga dem. De har stått som ett tråkigt dåligt samvete på vår garageuppfart ett par månader utan att vi tagit tag i dem. När vi nu satte upp utebelysning och gjorde så fint så kände jag att jag verkligen ville bli av med dem innan kylan kommer och de frös fast i garagedörren. Då de stått där i regn och rusk hade vissa av dem tagit in vatten och var stentunga. Först fick jag punktera dem. En brunaktig vätska som inte luktade underbart gott, sipprade ut och sedan fick de en extra sopsäck om sig för att inte läcka i bilen. Jakob och jag fick ta i med allt vad vi kunde för att få dem in i bilen och även för att få dem över containerkanten, men nu är det gjort och det känns så bra!! Som belöning åkte vi till Plantagen och köpte en sockertoppsformad cypress att ha i en kruka utanför ytterdörren. Jakob delade inte min uppfattning om att detta var en belöning utan mer ett straff och satt kvar i bilen under växtinköpet. Vi har helt enkelt inte samma uppfattning om vad som är roligt!

Hoppas ni också haft en mysig söndagskväll.

Visst är det fint med mossa!

En riktig bakdag

Idag har det blivit bakning för hela slanten, julig bakning! Först blev det två limpor bröd som kan få följa med till mamma och pappa på julafton.

 Sedan blev det italienska mandelskorpor. Jag har ett så gott recept. Mandeln rostas i panna och råsocker används för mer smak. Jag tillsatte lite rivet apelsinskal så här nu till jul och vips passar de perfekt till en kopp glögg.

Sedan blev det lussekatter. De blev jättefluffiga och fina men lite i mörkaste laget. Jag är bra på degar men urdålig på att passa ugnen!! Det blir man väldigt irriterad på när man lagt ner så mycket jobb på själva baket...

Till sist blev det en Carrot Cake. En äkta amerikansk med rivna morötter, krossad ananas, valnötter och massor med socker, smör och ägg. Ett recept jag haft med mig sedan jag var utbytesstudent 1988-89 i USA. En mycket god kaloribomb! Så nu är jag beredd på objudna gäster..

Ett mystiskt paket

I går när jag kom hem hade jag fått en postavi. Jag hade ingen aning om vad det var för jag hade inte beställt något men då jag hade sån huvudvärk och kände mig så förkyld orkade jag inte gå ut igen så jag väntade till idag att hämta ut paketet. Då posten håller till på näraffären passade jag på att handla lite samtidigt. När jag stod i kön till kassan kunde jag inte låta bli att öppna det gröna vadderade kuvertet jag fått. Först fick jag fram en rödaktig tygsnibb och började fundera på om jag glömt någon scarf hos någon men sedan kom det fram ett tomteansikte och en liten etikett där det stod " Till världens bästa syster!". Mer kunde jag inte kika för tårarna vällde upp och jag såg knappt när jag betalade mina varor och helt glömde av att be att få köpa saffran gjorde jag också! Väl hemma tog jag upp tomten och då visade det sig att det var en adventskalender som min finaste syster knåpat ihop till mig! Ni kanske tror att hon har köpt tomten men hon har faktiskt gjort den. Visst är hon underbar!!! Jag har sån tur i livet att ha fått en så fin syster som min! En syster som man kan dela allt med. Det är en trygghet i livet.
Tack, älskade syster!!!!

Ett paket för var dag fram till jul!! Jippi!!
Jag tror det kan vara choklad i paketen..

Tomten tittade i kameran precis när jag tog bilden!!

Lyckliga barn ger en lycklig mamma

Jakob har börjat ny skola detta läsåret. Han gick förra året på den närmaste kommunala skolan här. Först trodde vi allt gick bra. Han berättade om att han pratat med nya barn i klassen och allt kändes bra. Men så märkte vi att han ändå inte blev kompis med någon av de killar han egentligen gillade. De flesta killar i klassen hade gått i samma klass sedan årskurs ett och även om de inte var elaka mot Jakob hade de heller inget intresse att bli närmare vän med honom. Jakob hamnade istället med de killar som inte var så snälla mot honom och hade ett riktigt jobbigt år.

Sån tur var hade vi ställt Jakob i kö till olika privata alternativ för flera årsedan bara för att ha ett val när vi flyttade hem, men de skolorna började först från årskurs 6 så därför kunde han inte börja där från hemflytt. Men det gjorde att vi kunde välja det vi tyckte verkade bäst och det har verkligen blivit bra. Även om han nu får byta buss i stan och först vara i skolan 40 min efter han går hemifrån, mår han nu bra, har bra lärare men bäst av allt: har fått nya vänner. Han hade hemma kompisar fler gånger första månaderna än han hade på hela förra året!!! Det känns så bra i mitt hjärta. Äntligen trivs även han i Sverige.

Slickepinnetillverkning

Just nu har Oskar ett slickepinneprojekt! Han har blandat ihop en sockerlösning med pepparmintsmak och sänkt ner små tandpetare i den. Sockerkristallerna ska sedan sätta sig på pinnarna och en slickepinne har blivit till! ....I alla fall enligt hans källor på internet....
På en vecka skulle han ha färdiga slickepinnar. Nu har det gått tre veckor och äntligen har slickepinnarna börjat att ta form. I söndags fick vi varsin till efterrätt. Förväntningarna var stora. Pinnarna hade vackra kristaller som i en kalkstensgrotta. Men något hade hänt med smaken. Den var försvunnen... Det blev som en bit kandisocker. Inget fel med det men inte riktigt så som Oskar hade tänkt. Men man vet inte om man inte testat. Jag tycker att det är jättekul att han testar. Men detta kommer inte med i årets julgodistillverkning. Oskar älskar polkagrisar så jag tror han väljer det som en favorit i repris i år igen!
Vi får väl se.

Smakprov på tork

Vackra kristaller!

En tulpan på Pontusdan!

Visst var den här tulpanen läcker med sin lilla fransiga kant, nästan som brodyr!! Jag fick en fin bukett av maken. Han hade tänkt ge mig den dagen innan, på Elisabeth-dagen, men så glömde han i sista stund och överraskade mig med den dagen efter istället.
Namnsdagar firas inte så mycket nuförtiden. Min mormor, som också hette Elisabeth som andranamn, var noga med att fira och jag fick alltid årets adventskalender på Elisabethdagen när jag var liten. Den enda tradition min familj har i samband med namnsdagar är att vi på Tomas-dagen 21 dec kokar och smakar på skinkan, då vi inte är hemma över jul och annars får vänta till mellandagarna. På Elisabethdagen blev det i alla fall varmrökt lax och ett glas vitt. Inte fy skam det heller!

Paolos blick

Den här boken tog jag fram för jag ville bli lite inspirerad till att börja träna igen. Sen jag sade upp mitt träningskort på gymmet som låg nära vårt gamla hus och  1,5 mil + en vägtull från vårt nuvarande hus, har det inte varit någon ordning på träningen. Det var i våras jag sade upp det och under sommaren är det ju härligt att jogga i naturen men nu i kyla och mörker blir det långt mellan turerna.

Och nu gör jag allt för att smita förbi Paolos uppfordrande blick när jag ska glida ner i soffan och lägga mig med fjärrkontrollen på magen...

Släckt va´ det här!

Vi har belysningsproblem. Det är kolmörkt i trädgården. För någon vecka sedan så slog jordfelsbrytaren av elen i huset hela tiden. Vi hittade att det var utebelysningen som var felet och i torsdags var en elektriker här och hittade felet. En lampa tar in fukt och behöver bytas. Vi har alltid tyckt att den lampan var lite ufo-lik och inte så jättesnygg. När jag letade lampor på nätet hittade jag den i nytillverkning. Det var en dansk designlampa av Henning Larsen och kostade 5000 kr att köpa!

Bild lånad från: http://www.danskdesign.nu/lightyears-hl410-utebelysning-vagg

 Hade den sett ut så här hade den fått vara kvar! Den vitmålade variant som nu hänger där är tveksam om den går att få snygg och den blir nu utbytt mot en billigare variant från ett av de större byggvaruhusen.

Vi har även en till i ufo-serien och den svävar verkligen som ett ufo i trädgården. Den skulle jag vilja byta mot att lysa upp stenmuren och det fina trädet i trädgården stället och skapa mera rumskänsla än bara allmänljus som en lyktstolpe ger, men det får bli ett senare projekt.

En lampa som också ska bli utbytt när elektrikern ändå är här är denna sak som inte alls passar till funkisstilen som genomsyrar hela huset.

Istället blir de de här lamporna som ska upp på väggarna:

Denna är mindre och byts mot den vita krumelurlampan

Denna är större och ska vara istället för ufo-lampan

Tänt va´ det här!

Usch vad det är mörkt så här års! Jag blir tokig på mörker. Lite har det väl att göra med att synen börjar bli lite sämre och att ljuset gör det så mycket lättare att se när man ska greja med något efter solens nedgång.
Typiskt nog pajade glödlampan i en danskdesignad lampa som ger mycket ljus men som har en specialglödlampa som inte tillverkas längre. Innan vi hittade en affär som hade en leverantör som hade kvar denna storlek på lampor, och innan de fick hem dem, levde vi i halvmörker på övervåningen.

Vid matbordet har vi sedan försökt få till bättre ljuskällor. Det är jättesvårt att välja lampor tycker jag. Vill man ha ett allmänt höjd ljus i hela rummet eller vill man ha punktbelysning som ger trivsel? Många lampor är vita och ger de då ett för vitt sken och andra har mörk skärm och släpper då inte igenom ljus utan lyser egentligen bara uppåt och neråt.
 Nu har vi nog kommit fram till hur vi vill ha det:
I matrummet fick denna ikea-lampa flytta in och gav en fin kontrast på vitrinskåpet, mot den vita väggen.

I går köpte vi en rad med spottar som ska sitta i andra delen av matrummet och ge lite myskänsla!

 Vardagsrumsfönstret har fått lite extraljus av de här nya lamporna som förresten svågern säljer! Jag funderar fortfarande på om en ljusare skärm skulle ge lite mjukare ljus men jag gillar färgen på skärmen till foten..

Fars Dag

Idag var det alla pappors dag! 

Även här blev pappan - som precis kommit hem från Brasilien - firad.

Amerikanska pannkakor framför brasan blev en mysig start på dagen. Efter det, en underbart god middag hos mina föräldrar och sedan en sväng till kyrkogården för att tända ljus hos svärfar. Tre fina pappor värda att uppmärksammas!

Borta igen?!

Det känns som Tomas har månadskort på flyget. I morse klockan fyra åkte han igen. Han kommer och är hemma några dagar och sedan åker han igen. Sår är det nu i 4 veckor. Sedan är han hemma ett par veckor innan han åker igen. Och varje gång har han sån reseångest. Känns som att han väljer fel jobb?!

Vi hann i alla fall med en konsert och utekväll med vänner i fredags. Först god middag, sedan konsert med Lars Winnerbäck på Scandinavium, sedan ett par pubar och champagnebaren innan det bar av hemåt till sängen. Det var längesedan vi hade en sådan helkväll på stan. Konserten var faktiskt jättebra fastän Lars Winnerbäck inte är min favorit. Fast jag uppskattar honom mer nu än innan. Tekniken idag är häftig. Bakom scenen hade han en stor filmduk och bakgrunden växlade i takt med låtvalen. En stor kristallkrona svängde långsamt fram och tillbaka över bandet för att sedan övergå till en skopa med sopor. En låt spelade upp ett pubsenario där tjejen efter lite småsnack med en kille, tog fram en trumpet och spelade ett solo mitt i låten. Effektfullt!! Häftigt att stå framför scenen och gunga med, med publiken. Mycket bättre än att sitta!

I dag strilar regnet ner. Det blir nog en lugn hemmasöndag.

Bilfix

Måste bara berätta att jag känner mig så nöjd över en liten grej jag gjorde idag. Jag ska besiktiga vår ena bil på torsdag. Det är den bil vi tagit över efter svärfar och den har sina år på nacken och är inte alltid helt pålitlig. Förra året när jag skulle besiktiga den väntade jag till januari och då var det så kallt så jag fick stanna flera gånger på vägen och skrapa insidorna på rutorna för att kunna se. Jag var jättenervös för vindrutevattensprutan funkade inte förrän inne i bilhallen. Det hade frusit men var snäll nog att tina upp i tid. Dock var någon lampa sönder så det fick fixas i efterhand. Den här gången kollade jag lite extra och även idag lyste den lilla lampan på instrumentbrädan om att en lamoa var sönder. Efter ett varv runt bilen såg jag att lampan på reg-skylten inte fungerade. Jag snäppte loss inredningen från bakluckan och lyckades nå skyltbelysningen. Den var inte sönder men hade åkt ur sin hållare. Med lite silvertejp var den fixad och inredningen snäpptes på igen.
Men varningslampan lyste fortfarande... Jodå, ena baklyktan var sönder. Ner till macken och köpte ny. Denna var lättare att nå och kunde bytas lätt.
Jag vet att det är löjligt att dra sig för att göra såna här saker. Jag har ju inte problem att byta glödlampor i huset eller att till och med skruva isär lampor och byta sladdar i dem. Kanske är det just för man fixar så mycket inne som man tycker att någon annan, typ maken, kan ta hand om sånt här. Men min käre man tycker att jag ska kunna sånt här också. Och det är väl bra egentligen. Jag har inga problem att byta däck och det är skönt när man får punktering. Men ibland är det skönt att inte kunna allt...

Men nu ska väl besiktningen gå bra i alla fall. Om de inte hittar för mycket rost vill säga... 

Årets pumpor

Happy halloween!

 Killarna vill verkligen göra pumpor så efter en liten geocaching-runda i småregn för att komma ut från datorvärlden, satte de igång att gröpa ur och skära pumpor. Jättefina blev de!

Dagen efter...

Inte mycket hände igår vad gäller storm och regn. Och skönt var väl det! Vi sprang ändå omkring här som om det vore strömavbrott då vår jordfelsbrytare hela tiden slog av. Efter att ha stått nere vid elskåpet i kolmörker och försökt lysa med mobilen och se vad som var fel, rotade jag tillslut fram den uppladdningsbara ficklampan som hjälpt oss mycket under alla elavbrott i Indien. Den har numera fått sin laddningsplats i källaren, nära elskåpet. I dess sken kunde jag sedan testa mig fram till att det var krets nr 12 som hela tiden utlöste felet. Det finns 3 små skisser på de olika våningsplanen jämte elskåpet och de är fulla med siffror som visar vilken propp, eller strömbrytare som det ju är nuförtiden,  som hör till vilket eluttag i varje utrymme. Det finns över 40 proppar och varje propp förser flera eluttag. Det var helt hopplöst att hitta nr 12, tills jag såg en separat lista där det stod en 12:a vid  "garage". Tomas gick ut i garaget men elen fungerade där, men utebelysningen var avstängd. Nu får den vara av tills vi hittat felet och vi hoppas på att inte 12:an går till något annat... Jag får nog gå ut och kolla frysen i garaget igen!

Annars har jag lite Indieninspiration just nu. I dag åt vi ris, dal, chapati och köttbullar! En liten svensk-indisk måltid! Första gången jag gjorde dal och det blev riktigt gott! Jakob tyckte det var lite underligt med köttbullarna men nöp sedan vant ihop köttbullar, ris och dal med chapatibrödet. Väldigt rikt på kolhydrater, men gott med det kryddiga så här i höstrusket!

Simone drar förbi

Vilken konstig stämning det var i eftermiddags. Alla på jobbet stängde ner tidigt och vi stängde mottagningen en timme tidigare än vi skulle för att alla skulle hinna hem innan Stormen Simone. Jag gick förbi vår när affär på hemvägen och där var massor med folk! Alla hade slutat samma tid som jag och skulle nu fixa middagsmat. Betalkön sträckte sig genom halva affären trots att alla kassorna var öppna. Kassörerna jobbade koncentrerat med att ta betalt så fort som möjligt. Ute småduggade det och himlen var ilsket mörk men det blåste knappt någonting. Var det bara falskt larm?

Men nu när klockan är nio så skallrar rutorna och våra rutor är ca 2 x 2 meter stora!! Hoppas de klarar av spänningarna! 

Lukten- sinnenas starkaste minne

Det sägs att lukten är vårt starkaste sinne vad gäller minne och jag tror nog att det stämmer. Idag när jag stod och lagade mat så hade jag lite färska örter kvar som behövde göras åt innan de vissnade ner helt. När jag repade av några blad av mynta så spred sig den underbart fräscha lukten som myntabladen avger och på en sekund exploderade Indienminnen i mitt huvud: Grönsaksmarknaden vid central market, moijtotillverkning i köket i Palm Meadows.... Så kom den aromatiska doften av koriander: Jag såg Rani hacka och strö koriandern över sin kycklinggryta. Jag tänkte på en mogen mango som hackades till en salsa ihop med korinader.

Dessa kryddor var inte mina favoriter för 15 år sedan. Då fanns de inte alls i min matlagning och kanske inte i grönsakshyllan i affären heller... På den tiden hade man precis lärt sig uppskatta basilika som även den har en så härlig lukt och smak.  Första gången jag smakade på koriander tyckte jag det smakade diskvatten - och nu kan jag få korianderbegär!

Bild lånad från: http://malinochmalinstankar.blogg.se/2011/april/koriander.html

KFC Chicken

I går frågade jag Oskar vad han tyckte vi skulle laga av kycklinglårfiléerna jag precis tinat. "Vi friterar dem, jag tar fram ett recept", svarade han. Här gäller det att låta honom få bestämma även om jag själv inte brukar välj den tillagningsformen.
Själv brukar jag ofta söka recept på nätet men de yngre idag söker recept på Youtube. Då får de en hel demonstrationsvideo och ser precis hur de ska göra. Det är ju väldigt bra, faktiskt. Jag kommer ihåg hur man läste recept när man var tonåring och inte riktigt fattade vad som menades med ord som sjuda eller halstra.

Vad som också är bra är att det är många killar som spelat in såna här filmer och som är duktiga på matlagning vilket skapar bra förebilder.

Oskar kollade recept, gick och handlade olja till fritering och panerade och friterade kyckling och broccoli. Till det gjorde jag ris, sallad och så hade vi en färdig bbq-sås som passade jättebra. Bra teamwork och gott blev det!!

Man får vara försiktig för det gör ont när det skvätter upp olja på armarna!

En tung dag

Skrivet i onsdags:
Mina ögon är svullna av alla tårar. Idag var begravningen av lilla Elsa. En så vacker och varm begravning har jag aldrig varit på förut. En liten vit kista och massor av vackra blommor i alla rosaröda nyanser som finns...

Jag har inte heller varit på en begravning där så många grät. Att förlora ett barn rör upp känslor. Det får en att tänka på kärleken till sina egna barn. Bara jag tänker på att förlora någon av dem väller tårarna fram...
All kärlek till Elsas föräldrar. Även om de vetat om Elsas öde så betyder inte det en mindre saknad.

Den här texten fick Elsas föräldrar av föräldrarna till en pojke som hade samma sjukdom som Elsa. Prästen läste den på begravningen. Jag tyckte den var så fin och helt rätt.

En ängel kom till Herren Gud
och förde fram ett viktigt bud:
Ett mänskobarn ska födas snart,
ett speciellt och underbart.

Det barnet är av sådan sort
som inte lär sig lätt och fort,
men sitter allvarsam och vek
och ser på andras stoj och lek.

I skaparns tanke helt perfekt
för världen ter hon sig defekt,
och vad hon tänker, vad hon vet
är en förborgad hemlighet. 

Därför behövs en far och mor
som gränslös tröst och omsorg har,
och som förmår att hålla kär
ett barn som mycket bräckligt är.

Att få det barnet i sin vård,
det är en gåva och en nåd.
I tro och kärlek växer den
som anförtrotts den uppgiften.

Så Herre, välj med omsorg dem
som kan den lilla ge ett hem,
där allt man hoppas, allt man tror
och nåd och frid och värme bor. 

(Dikten är skriven av Edna Massimilla och översatt från engelska.

Copyright © 1981 by Edna Massimilla
Published in The Optimist - newsletter for PROUD
Parents Regional Outreach for Understanding Down's Inc.)

Mitt fina halsband som syster gjort med kort på mina killar kändes helt rätt att ha nära hjärtat en sån här dag.

Taste of India

I dag blev det Indiskt!!! Alla tittade lite skeptiskt men åt sedan med god aptit. Receptet var faktiskt med i Coops tidning "Mersmak" och hette Indisk kycklinggryta med gult ris. Receptet var försvenskat i styrkan då rätten där hade varit tre gånger så stark. För oss var den god, med en aning hetta. Dock har vi hög chilitröskel och den vanliga svensken tycker nog att rätten är stark. Riset hade typiskt indiskt smak med kardemumma och nejlikor men jag skulle inte krossa kardemummakärnorna nästa gång. I Indien lagas maträtterna med hela kardemummakapslar och kardemummasmaken blir då inte så dominant. Där hade det varit hackad koriander och inte hackad persilja i men det var gott det med.
Jag tror nästa gång att jag gör kycklingen lite starkare och med vitt ris till. Det blir lite för mycket smaker ihop tycker jag. På en buffé kunde man i Indien äta dessa rätter ihop men om man hade beställt den kycklingrätten hade jag fått välja mellan vitt ris, stekt ris eller naanbröd till. Kryddat ris hade varit sin egen rätt med mycket mer hetta och serverats med raita och naanbröd. Det är min erfarenhet. Jag gillar Biryani som är en het risrätt som jag tror detta ris är inspireras av. Dock har jag och svågern ätit en jätteäcklig Biryani i Kerala som svågern slutade äta av när han hittade en skalbagge i sin!!! Kyparen så bekymrad ut när vi vinkade honom till oss (maken hade precis skällt ut honom) men sken upp när han såg vårt problem: No problem, Sir. We have plenty of bugs in inte kitchen, blev svaret!!! Ett minne man kan skratta åt i efterhand...

Bubbel i baljan

När jag var liten läste jag en bok om figurerna Gegga och Moja som hette "Bubbel i baljan". Jag kom att tänka på den i förrgår när Tomas skulle "mata" vår badtunna med lite klor och annat för att hålla rätt bakterienivå på vattnet. Vattnet brukar inte se konstigt ut men den här gången var det lite blågrönfärgat och  hade några små bubblor. När sedan Tomas hällde i klor så var det precis som när man häller upp ett glas öl. Skummet växte och täckte snart hela tunnan och färgen var verkligen ilsket grönturkos!! Vattnet blev helt grumligt som om det innehöll en simmig kräm - och den såg inte aptitlig ut!!! Oturligt nog (för mig) hade Tomas precis varit hos naprapaten och knäckt ryggen rätt och kunde inte stå böjd som en fällkniv ner i den gröna sörjan utan det blev jag som fick hoppa i och rengöra kletet. Bildkvaliteten är inte så bra men skummet var nästan självlysande! Undrar hur det kan bli så? Men på kemilektionerna kunde man ju blanda till alla möjliga färgglada brygder så så någon slags reaktion blev det!

Nu är tunnan i alla fall rengjord och påfylld med rent vatten. Redo för fredagsbad helt enkelt!!

Trappuppfräschning

Så har jag då äntligen fixat till trappan ut till vårt glashus. Den har varit i obehandlad furu. Inget fel med det men då det kan leta sig in lite vatten utmed husväggen så hade den fått fuktfläckar och såg lite tråkig ut. 

Men med lite svart lasyr så har den nu fått en nyans som mycket bättre passar till stengolvet och till teaken i balkongdörren. 

Visst blev det bra! Nu ska jag bara lacka om dörren också men det får nog vänta till i vår.