En tung dag

Skrivet i onsdags:
Mina ögon är svullna av alla tårar. Idag var begravningen av lilla Elsa. En så vacker och varm begravning har jag aldrig varit på förut. En liten vit kista och massor av vackra blommor i alla rosaröda nyanser som finns...

Jag har inte heller varit på en begravning där så många grät. Att förlora ett barn rör upp känslor. Det får en att tänka på kärleken till sina egna barn. Bara jag tänker på att förlora någon av dem väller tårarna fram...
All kärlek till Elsas föräldrar. Även om de vetat om Elsas öde så betyder inte det en mindre saknad.

Den här texten fick Elsas föräldrar av föräldrarna till en pojke som hade samma sjukdom som Elsa. Prästen läste den på begravningen. Jag tyckte den var så fin och helt rätt.

En ängel kom till Herren Gud
och förde fram ett viktigt bud:
Ett mänskobarn ska födas snart,
ett speciellt och underbart.

Det barnet är av sådan sort
som inte lär sig lätt och fort,
men sitter allvarsam och vek
och ser på andras stoj och lek.

I skaparns tanke helt perfekt
för världen ter hon sig defekt,
och vad hon tänker, vad hon vet
är en förborgad hemlighet. 

Därför behövs en far och mor
som gränslös tröst och omsorg har,
och som förmår att hålla kär
ett barn som mycket bräckligt är.

Att få det barnet i sin vård,
det är en gåva och en nåd.
I tro och kärlek växer den
som anförtrotts den uppgiften.

Så Herre, välj med omsorg dem
som kan den lilla ge ett hem,
där allt man hoppas, allt man tror
och nåd och frid och värme bor. 

(Dikten är skriven av Edna Massimilla och översatt från engelska.

Copyright © 1981 by Edna Massimilla
Published in The Optimist - newsletter for PROUD
Parents Regional Outreach for Understanding Down's Inc.)

Mitt fina halsband som syster gjort med kort på mina killar kändes helt rätt att ha nära hjärtat en sån här dag.