38 timmar hemma

Ja det var så länge Tomas hann att vara hemma innan han stack iväg igen - nu till Kina. Som ni kanske förstår på bilden så var det Sverige han kom ifrån i fredags kväll. Tänk att ens barn kan bli så glada för lite svampigt svenskt bröd. Han hade även wienerkorv med sig och de var riktigt goda tyckte även jag. De blev till morsdagslunch ihop med potatismos: riktig tråkmat hemma som blir till festmat här!! Knasigt.
De 38 timmarna Tomas var hemma hann vi ändå med en hel del. I går blev det en golfrunda (gick INTE bra för mig) och sedan trevlig middag hos vänner. I dag har det mest varit saker att bocka av på "att göra-listan". Massa saker med husköp, husförsäljning, inköp i Indien, lista på saker som ska med till Sverige och som ska slängas, ges bort eller säljas, lite firande som ska ordnas, allas aktiviteter som ska sys ihop för att få billogistiken att fungera de sista veckorna, pluggande för de kommande två veckornas prov för Oskar, Malaysiaresa som ska bestämmas och bokas, två barn som ska klippas där Oskar var ett krav då han annars blivit nekad att skriva sina prov (som ens utseende när man skriver provet har med resultatet att göra!!!)....
Det är svårt när man bara har 38 timmar på sig att prata igenom alltihop...med en jetlaggad och stressad man. Då glöms lätt saker som mors dag av. Men efter att jag hade cyklat med Jakob till art class och jag kom hem svettig och törstig stod rosor på bordet och jag fick svalkande glass med mango och en kopp nybryggt kaffe. Då blir man glad ändå!!!

Ögonblick från bilen

Tomas tog lite kort i lördags när vi var inne i stan. Lite vardagsvyer från Bangalore.

Nyinflyttade!

Vi har skaffat oss två till husdjur! Två träelefanter, ca 30 cm höga. De ska få följa med hem till Sverige och pröva på att bo på lite kallare breddgrader!

Körkort i Indien!

Bättre sent än aldrig men jag fick för mig att jag kanske borde ha ett körkort i Indien. Nu kan jag köra min Royal Enfield helt lagligt i trafiken. Min vän P hade börjat en körkortsprocess här så jag hakade på. Vi hade kontakt med en körskola med bra kontakter till RTO (Regional Transport Officer). Jag skickade in kopia på mitt svenska körkort och ett adressbevis på att jag faktisk bodde i Indien.
Efter många om och men och efter många samtal och många veckor så kom äntligen dagen då vi skulle till RTO.
Jag träffade en liten kille utanför RTO som skulle hjälpa mig. Först skulle vi till ett sjukhus för att få en goverment stämpel över min bild så att man verkligen kunde säga att det var jag på bilden. I Sverige hade man använt passet som ju är en identitetshandling men här behövde en myndighetsperson besluta detta. Läkare är visst tillräckligt myndiga för att kunna se på ett foto om det är samma person som i verkligheten!
Vi kom till ett lokalt sjukhus som var så smutsigt och trasigt att jag trodde det var nerlagd. Väl inne var det hur mycket folk som helst. Vi blev invisade till en undersökningsrum. Där satt doktorn och skrev ut recept och gjorde undersökningar. Nu var det redan åtta patienter innan mig i det lilla rummen tillsammans med sina anhöriga. Antar att alla i rummet hörde exakt vad du hade för problem för man stod i en tät indisk kö och svettades.
Nu sa min agent att jag kunde gå ut istället så han fixade stämpeln utan mig. Undra hur doktorn då verkligen kunde veta att det var  jag på bilden? Precis innan vi skulle gå in igen frågade sjuksyster vilken blodgrupp jag hade. Nu tvekade jag lite men då rykte min agent in och sa med tydlig stämma B+...hmmm. Ringde snabbt hem till Åsa och till min förvåning så hade han gissat rätt. Undra om man kan se på en person vilken blodgrupp man har...?

Tillbaka till RTO-kontoret. Utanför varje kontor finns fler agenter som "hjälper till" att skaffa ditt körkort. Den här killen sprang sedan omkring och "pratade" lite med alla där. Efter en halvtimma var mitt körkort godkänt. Nu skulle vi ta kort och det var jag tvungen att göra själv. Att stå i kortkö var lite tufft. Först hade jag en kö-kille som hjälpte mig men sedan var jag tvungen att stå själv. Indiskt kösystem är väldigt "kompakt" så det var svårt att veta om det var grannens svett som rann på mig eller mitt eget. Nu luktar ju normalt inte dessa killar jordgubb så jag kunde lätt konstatera att det inte endast var mitt egen svett.

Efter en timmas jobb och "tuffa" prov var jag godkänd. Körkortet skulle komma efter två veckor men efter tre veckor när jag hotade att komma och hämta mina pengar så hände det något. Man ringde från RTO och frågade när jag var född och sedan hade jag körkortet dagen efter.

Inte konstigt att trafiksituationen ser ut som den gör i Indien...det här är ju ett ganska vanligt sätt att ta körkort på! Jag hade en annan kompis som tog körkort på riktigt sätt. Han körde då på en icke trafikerad väg i 200 m, gjorde en U-sväng och kom tillbaka. ..
/Tomas

I röjartagen

Det är mycket plockande och städande här just nu. I helgen har vi röjt ur garaget. Det blev lite slänggrejer. Man sparar bra-att-ha saker men nu får de försvinna.
Jag försöker gå igenom alla skrymslen för att se vad jag har och vad jag behöver ta med hem och vad som ska skänkas bort till personalen eller till välgörenhet. Alla barnens skolkläder har jag redan två ställen som jag kan skänka dem till. Det är bra för de är ganska många och jag vet garanterat att de inte behövs i Sverige.
Men det är svårt att veta vad man ska ta med som är viktigt att ha i höst. Vår container lär nog inte vara i Sverige förrän framemot jul och det är långt till dess. Husgeråd och möbler får vi plocka ihop från det vi har i stugor och annat men vilka av barnens smågrejer är viktiga? Vilka prylar är det som gör det hemtrevligt och som man gillar att ha runt sig? Vad passar ihop med alla de uddamöbler man har? Man vill ju inte att det ska se ännu mera tajkon ut....som en loppis!! Ja det är mycket att fundera på.

Barnvänliga chaufförer

Indierna tycker ofta mycket om barn.Det borde alla göra!
En morgon stod jag ute i vårt grovkök. När grannen har öppen sina garagedörrar ser jag in till deras trädgård där en norsk familj bor med två små barn. Den äldsta tjejen, hon är väl runt fem år, och hennes kompis lekte. De sprang omkring i princessklänningar och jagade chauffören. Plötsligt när jag tittar till står den långe, mörke chaffören med en sån där tubformad tvättkorg i nät över huvudet och tjejerna ropar till honom: We are Superman and we catch you!! Och så binder de honom med en kedja mellan armarna!
Härligt att han stod ut och lät sig bli fångad av de här två små princess-supermännen! Inte var dag man ser en man med en tvättkorg över huvudet!

Pink Elephant och Chickpet

Full vecka denna veckan. I går var jag och hjälpte till på Pink Elephant Sale som är en av OWC:s aktiviteter för att samla pengar till sina välgörenhetsprojekt. Vi var nog ett femtiotal tjejer i röda pikétröjor som stod och sålde skänkta kläder och husgeråd för en billig peng. Första timmen fick bara dem som fått en inbjudan eller själva hade owc medlemsskap. Det var främst chaufförer och maider. Sedan släpptes alla in. Med detta upplägg blev det inte så hysteriskt som det blivit andra år. De flesta sakerna kostade 100 rs dvs ca 13 kr. Vi fick in 1.7 lakh vilket är nästan 22 000 kr och det är jättemycket pengar här att kunna dela ut till de organisationer vi stödjer! Efter detta tog jag och en vän en välbehövlig lunch innan vi åkte hemåt igen.
I dag rullade bilen iväg igen, nu för att shoppa lite sånt som jag vill ha med hem till Sverige. Vi startade i det härligt indiska, svettiga, myllrande området Chickpet. Jag har lärt mig att hitta lite här nu men är grymt nöjd med att ha en karta i telefonen så att jag vet att jag hittar ut från alla små bakgator och gränder man kan hamna på. I går blev det först lite sarityger. De kanske inte blir till saris men kan användas till dukar eller annat. Måste bara ha lite olika tyger i olika härliga färger i mina lådor! Ett hål i väggen hade massor med tyger. Där gick en pojke med en mycket dammig trasa på en pinne som han slog på tygerna för att damma av dem. Konstigt nog är det ofta så att de ska damma och moppa precis där man står!!! Mig viftade han till i huvudet med den dammiga trasan och vännen M fick gå ut en stund då hon höll på att få ett astmaanfall pga damm och katthår! Där ute stod en tjur bland alla människorna på gatan så hon hade ingenstans att ta vägen där det var djurfritt!
Pärlor och pysselgrejer, indiska smycket i billig metall, en lång girland i papper och mycket mer kom jag hem med.  I den här affären köpte jag bommulsrep.

 Det var en liten affär som hade rep i alla färger och kvalitéer. Jag köpte en bunt som jag ska ha att göra revärer av när jag ska klä om min soffa. Jag har många planer. Undrar hur många jag lyckas genomföra...