Bilfix

Måste bara berätta att jag känner mig så nöjd över en liten grej jag gjorde idag. Jag ska besiktiga vår ena bil på torsdag. Det är den bil vi tagit över efter svärfar och den har sina år på nacken och är inte alltid helt pålitlig. Förra året när jag skulle besiktiga den väntade jag till januari och då var det så kallt så jag fick stanna flera gånger på vägen och skrapa insidorna på rutorna för att kunna se. Jag var jättenervös för vindrutevattensprutan funkade inte förrän inne i bilhallen. Det hade frusit men var snäll nog att tina upp i tid. Dock var någon lampa sönder så det fick fixas i efterhand. Den här gången kollade jag lite extra och även idag lyste den lilla lampan på instrumentbrädan om att en lamoa var sönder. Efter ett varv runt bilen såg jag att lampan på reg-skylten inte fungerade. Jag snäppte loss inredningen från bakluckan och lyckades nå skyltbelysningen. Den var inte sönder men hade åkt ur sin hållare. Med lite silvertejp var den fixad och inredningen snäpptes på igen.
Men varningslampan lyste fortfarande... Jodå, ena baklyktan var sönder. Ner till macken och köpte ny. Denna var lättare att nå och kunde bytas lätt.
Jag vet att det är löjligt att dra sig för att göra såna här saker. Jag har ju inte problem att byta glödlampor i huset eller att till och med skruva isär lampor och byta sladdar i dem. Kanske är det just för man fixar så mycket inne som man tycker att någon annan, typ maken, kan ta hand om sånt här. Men min käre man tycker att jag ska kunna sånt här också. Och det är väl bra egentligen. Jag har inga problem att byta däck och det är skönt när man får punktering. Men ibland är det skönt att inte kunna allt...

Men nu ska väl besiktningen gå bra i alla fall. Om de inte hittar för mycket rost vill säga...