Djuren på gården

Jag får väl skriva lite om våra djur igen. Det verkar vara ett kärt ämne hos mina bloggkompisar. Syster Yster har ju skrivit om alla sina små gulliga djur (alla historier har ju tyvärr inte slutat lika lyckligt) och Lena har ju i sin "Melting Pot" ofta ett stort antal djur, även om dessa inte är riktigt lika gulliga.
För några dagar sedan så svärmade det stora skalbaggar när mörkret infunnit sig. Tomas råkade trampa på en sån här och det kraschade rejält vill jag lova. ÄCKLIGT!
Den här ligger just nu konserverad av insektsspray på rygg och vilar i vårt garage. Den lilla grejen som ligger mellan "Baggis" och hans polare "Suddis" är en vanlig fluga. Bara så ni får lite perspektiv när ni ser bilden!

Helgtrevligheter

Det har varit en bra och lite annorlunda helg i helgen. Det började väldigt trevligt i fredags med ett inflyttningskalas hos en ny svensk familj i området. God mat och trevligt sällskap bjöds det på. Många barn var det också som efter ett tag var helt svettiga av att leka jage och springa runt i huset. Kvällen slutade lite innan ett för oss, då vi fick leta upp Oskar som gått med en ny svensk kille hem. Hans hus dallrade av musiken från tre ungar som spelade "rock-band" och det var väl tur att vi befriade föräldrarna och grannarna från oväsendet.

I lördags så började dagen med golf för Tomas och Oskar och läxor för Jakob och mig. Jakob laddade även för sleep-over partyt som han skulle på hos kompisen Erik. Klockan fyra lämpades han av och hade då frågat minst tio gånger under dagen om det inte var dax att gå snart.

Oskar försvann mot kvällskvisten iväg till den nye killen tillsammans med kompisen Nora och det hela slutade med att även han sov över hos Erik och Nora. Vi fick äta vår mat helt själva! Men det gjorde inget för gott var det. Ett "riktigt" vin (=inte indiskt) som vi köpt på flygplatsen drack vi till. Jag har aldrig gjort det förut men jag dubbelmarinerade oxfilén. Först en marinad som var lite söt av ostronsås. Sedan tillagning i ugnen på låg värme. Därefter skulle det skivas och läggas i ytterliggare en marinad, nu med vitlök, persilja och kapris. Så mört och fint det blev. En tomat och olivsallad till samt en potatisgratäng passade bra till det goda vinet. Det här får vi bjuda på någon gång!

Söndagen blev mest en lat dag. Hämtade barnen och försökte göra lite läxor med Jakob, men han somnade med huvudet mot köksbordet. Det hade varit ett jätteroligt kalas!

Bakade lite tunnbröd till kvällsmaten och så var helgen över! Veckan som kommer kan bli hur som helst med det där beslutet från högsta domstolen som nu sägs ska komma på tisdag. Vi får väl vänta och se..

Indien - ett osäkert land

Just nu känner man att detta land inte är ett säkert land. I dag skulle högsta domstolen tagit beslut om ett landsområde i staden Ayodhya. Denna stad är en av Indiens sju heliga städena och här sägs en av gudarna(Rama) blivit född. Staden är sätet för hinduernas civilisation. Detta var fram till ca 1100-talet. På 1500-talet intogs staden av stormongulen som var muslim. Han rev templet och byggde en moské. Inte heller denna moské finns kvar längre och i 50 år har denna marktvist pågått mellan muslimer och hinduer.
När nu detta beslut om ägande ska tas så förväntar man sig stora stridigheter. Alla skolor skulle hållas stängda och ingen alkohol serveras (med spritförsäljning ökar risken för slagsmål). Men chauffören berättade att de rika som är engagerade i saken, delar ut pengar till fattiga för att de ska slåss med det andra lägret. De serverar gratis sprit och köper sig på så sätt slagskämpar. De vet väl inte riktigt vem de ska slå så kommer man framför dem så kan man bli nedslagen. Helt tokigt!
Nu är beslutet uppskjutet till nästa vecka, tisdag eller onsdag. Vi får se vad som händer. Barnen ville gärna vara hemma från skolan men de är tvungna att ta igen den missade dagen på en lördag så jag tyckte det var bra att det inte blev ännu. Vem vet, det kanske skjuts upp igen?

Själv är bäste dräng (..eller hantverkare)

I går kom de äntligen och började renovera vår altan. När vi flyttade hit fick vi en förlängning på altanen för att kunna få plats med utebordet. De lade ynkligt tunna träplankor jättetätt, spacklade alla skarvar och målade sedan med täckande färg. Det tog en dag så hade allt spruckigt upp. Spacklet och färgen lossnade när träet rörde sig. Golvet såg ut att vara 20 år på en månad.

De var här förra veckan och skulle kommit i fredags efter fyra, sa de! Det förstod man ju med en gång att det inte skulle bli så. Vem kommer att vilja börja jobba så sent! Plötsligt ser jag en liten pojke (ja han var nog vuxen, men ynkligt liten var han) flytta på krukor och möbler på altanen. Han hade med sig nytt spackel. INGET SPACKEL, sa jag. (det heter Paddy har jag lärt mig nu). Kommunikationen gick inte bra(pojken kunde inte ett ord engelska) och jag fick chefen hitskickad istället för att göra upp om hur arbetet skulle utföras. Vi var överense om att all gammal färg skulle bort och golvet tvättas av innan målning. Pojken började skrapa golvet med en liten metallbit. Jag gick och åt lunch. När jag slängde ett öga ut på altanen så håller han på att måla! Utan att ha tvättat och skrapat. Man blir så trött. Man måste bli arg här hela tiden då man inte kan lita att de som ska göra ett jobb vet hur man gör. Jag stoppade målningen och frågade genom maiden varför han inte tvättat och skrapat. Han svarade inte. Hade inte hans chef sagt till honom att göra det? Jodå, det hade han.... Pust. Vad ska man göra.

I morses när färgen torkat ägnade jag en timme åt att skrapa bort all färg och tvätta bort all spackel och all smuts från krukorna. Så nu kan de komma och byta de trasiga brädorna som termiterna ätit upp och måla färg på resten. Får se när det blir gjort och hur länge det håller...

Okänd kändis

Vem är den där mannen som ni har på väggen i köket? frågade maiden häromdagen. Är det en släkting?

Kanske det, vem vet?! Har man lite blått blod i sig tro?

En trevlig Leela-brunch

I söndags var det dax igen. Brunch med god mat och trevligt sällskap. Att J som flyttat hem härifrån i somras, var på besök, förhöjde dagen. Det blev många timmar vid bordet innan vi tog en vända till gallerian i samma byggnad där det visst blev en handväska inköpt! Barnen tog kameran och 91 bilder var tagna när vi kom hem! Här är några:

I okända kvarter

I går var Lena och jag på upptäcksshopping. Vi ville hitta två affärer som skulle ha allt som behövdes för sömnad och pyssel. Vår chaufför trodde först att det var lätt att hitta och tyckte att han kunde parkera bilen och att vi kunde gå dit själva, men vi protesterade och ville ha honom att köra ända fram - och tur var väl det! Gatan låg inte alls där han trodde och han fick ringa affären och få vägbeskrivning. Vi åkte nog i 10 minuter, genom väldigt smala gränder. Det känns skönt att sitta i en bil och se allt därifrån för det hade inte känts så bra att traska omkring där själva. Affären låg i de muslimska kvarteren och där fanns allt man kan tänka sig utmed den lilla slingriga vägen: getter och hönor, stora säckar med ris och bönor, (oj, det rimmade!) en häst bunden vid en vagn med varor, frukt i högar, glittergirlanger och annat krams som vi räknar till juldekorationer....ALLT. Till slut kunde vi inte åka längre och en man från affären kom och mötte oss och visade vägen sista biten.

Affären var lika överväldigande som intrycken från gatan. Den var inte sto. Bara en liten korridorsgång formad som ett H. Från golv till tak fanns pärlor, tofsar, paljetter, enfärgade-, broderade-, virkade band, knappar, tråd, garn, tygrosor, bollfransar...allt ni kan tänka er. Halva affären bestod av ffa enfärgade tyger i bomull och siden. Inga fina, tunna, tryckta bomullstyger som jag letar efter, men mycket annat. Vi ägnade mer än en timme i affären och kom ut med varsin påse med "skatter".

Den andra affären var lättare att hitta där den låg ett stenkast från Commersal Street. Den var verkligen bara ett hål i väggen men hade lite fina band och kan vara bra att veta om när man behöver något speciellt. Vi hittade däremot en annan tygaffär som hade lite mönstrade tyger som också fick följa med oss i påsen. Nu gäller det bara att komponera ihop tygerna med alla band och pärlor, till något snyggt. Det kan gå hur som helst. Fördelen är att vi inte gjorde åt många kronor på alla roliga små saker så blir det inget vettigt så är inte det hela världen.

Tidig julafton

Sitter i detta nu och tuggar i mig Ahlgrens bilar!

Tack gulliga Mia för inköp av alla dessa läckerheter. Tack snälla Johan för att du kunde undvara så mycket plats i din resväska. Ni vet precis vad man vill ha!!

Fick idag en full plastpåse med allt från ost och leverpastej till godis, skvallertidningar, och ostbågar. Bara att lukta på en skiva polarbröd är underbart. Att man kan känna det som lyx att få en påse svenska fiberhavregryn! Så är det i alla fall när man bor långt ifrån Sverige. Tur att familjen Tullberg vet det!!
Tusen Tack!
(Synd bara att inte resten av familjen kunde komma. Ni är saknade!)

Mössjakt

För en veckasedan såg Oskar en mus springa från vårt gästrum till köket och mycket riktigt satt det en pytteliten musunge (ca 3-4 cm lång), under kylskåpet. Med gemensamma krafter sopade vi ut den genom köksdörren. Dax att köpa musgift. Små sockerbitar med gift lades ut i gästrummet och i köket. Tyvärr försvann de undan för undan. Igen såg Oskar en mus går bakom gardinen vid matplatsen. Denna var större men lyckades gömma sig i en byrålåda. Tomas var och golfade så jag och barnen lyfte ut byrån på altanen och då stack musen iväg. Nu måste fällor köpas så idag stack chauffören iväg på musfällejakt. Han köpte riktigt rävgift som man var tvungen att använda handskar när man placerade ut det. Jag hade väntat mig en gammal hederlig musfälla men han kom med en märklig variant som bestod i en kartongbit med starkt lim som luktade jordnötter. Jag tänkte att vi får köpa en riktig fälla i morgon, men så började Tomas titta i gästrummet. Det såg verkligen ut som att vi hade gäster där. Han började plocka ut alla lösa saker och alla blev intresserade och ville vara med (ja, jag hade gärna avstått men det var visst inget alternativ...).

När han började lyfta i kartonger som stod ovanpå garderoberna var det plötsligt något som snabbt klättrade nerför gardinen jämte garderoben! Vi andra hämtade varsin borste, dörren stängdes om oss och spänningen steg. Vi skulle slänga en hink över musen tyckte Tomas, så vi stod där med borstar och hinkar. Vi försökte försiktigt peta så att musen skulle springa fram, varpå musen sprang rakt emot oss, förbi oss och runt oss och in under soffan igen. Vi stod där som förstelnade och kände oss som stela jättar som inte ens hade hunnit reagera! Hur sjutton skulle vi kunna lägga en hink över den!?! Men då lade vi ut den lilla kartongbiten och snart satt musen fast med alla fötterna i limmet. Nu hade vi en kartongbit med en levande mus på!!! Den dog ju inte av att sitta fast med fötterna! Sån tur är så klarade Tomas att slå till den i huvudet med en skruvmejsel och den dog med en gång.

Nu hoppas jag bara innerligt att det inte finns flera för Tomas åkte till Kina för en stund sedan och jag vill inte ta hand om fler kartongbitar med möss på!!!

Veckans blommor

De här blommorna finns i det Ekbergska hemmet denna veckan!

Myslördag

Tomas har varit på jobbresa och kom hem i lördags morses och åker på tisdag igen, så vi bestämde att vi skulle hitta på något familjekul i helgen. Vi funderade på gocart eller bowling men efter att det hade regnat hela natten och gocart-banan är utomhus så blev beslutet lätt. Familjen W följde med och vi lunchade först på restaurang Citrus på Leela för att sedan köra två rundor bowling. Det blev en riktigt mysig lördag och det kändes skönt att unna sig att ha det lite kul mitt i läxläsningshelgen.

En bra dag med trevligt sällskap!

Indien - cermoniernas land

Det har varit en långhelg denna helgen för igår så var barnen lediga från skolan. Beskedet om detta lov kom lite hastigt. I tisdags fick vi ett mail om att det bara var de barn som firade Eid som är muslimernas avslutning på ramadan, som fick vara lediga. I vanliga fall är denna dag en lovdag för barnen men enligt kalendern som skolan fått när de lade schemat för året så skulle den inträffa på lördag och var därför ingen skolfri dag. (På sätt och vis hade visst skolan rätt för jag hörde att den flyttats fr frdagen till lördagen för att inte månen varit uppe som den skulle natten innan eller nåt, men det kunde ju egentligen inte skolan vetat. Det är mycket om månar, planeter och stjärnor i religionerna här.) I mailet vi fick stod det att skolan inte kunde göra fredagen till helgdag då de sagt att det var en skoldag och då en inställd dag skulle ställa till det för föräldrar som jobbar. Dock redan nåsta dag , i onsdags, fick vi ett nytt brev om att det blev lovdag på fredagen. Någon muslim med stort inflytande hade väl tyckt annorlunda och då ändrade sig skolan. Det är i alla fall typiskt skolan att inte ta reda på fakta från början och lämna ett rakt besked utan först lämna ett besked och sedan ändra sig. Varför tänker man inte efter före och kollar upp så att det blir rätt. Ja, ja barnen blev ju jätteglada och vi fick en pyssel- och lekdag där gamla köksbordet från Svalebogatan packades upp och blev till akvarellmålarbord i vårt sovrum. Jag fick ju fina, nya akvarellfärger i födelsedagspresent och de ska nu börjas användas. Resultatet blev inte så imponerande men övning ger väl färdighet.

Måste bara berätta lite mer om veckans religiösa cermonier. I måndags när maiden kom hade hon varit i kyrkan, klockan fem på morgonen. Men, du är väl hindu, frågade jag. Ja men man måste tillbe heliga Maria. Det är hennes födelsedag på onsdag och då måste man gå till kyrkan igen, svarade hon. I onsdags hade hon varit i kyrkan på morgonen (vid femtiden!) och då hade Marias flagga varit uppe. Flagga?!? frågade jag. Ja, hon har en egen flagga, svarade R. Jag hade ingen aning om att Jesus moder hade en egen flagga! Alla som är djupt troende har på sig korallfärgad saree alt korallfärgad pyamas i en månad efter hennes föedelsedag berättade min chaufför. Han är också hindu men tillber alla kristna och muslimska gudar också, för säkerhets skull. Han liksom helgarderar sig. Han tycker väl att vi har ett väldigt konstigt sätt att tro, som håller vår tro så för oss själva utan massa ritualer. Vi tror väl inte på samma sätt som de gör här.

Det beror väl på att man är uppväxt i ett kristet land, men jag har väldigt svårt att förstå att man kan tro på de Hinduiska gudarna. De handlar väl mera om symbolik än om reella gudar kanske men de är oftast avbildade i bjärta färger och med fler armar och ben än vad som känns naturligt. Jag har svårt att se det som något heligt när en gud har tre ögon. För mig är det ett täcken på missbildning. Jag är väl alltför yrkesskadad kanske. Borde tänka mer "outside the box" kanske. Just nu firar man elefantguden Ganeshas födelsedag. Han är barn till Shiva och Parvati och blev halshuggen av sin far Shiva och fick då ett elefanthuvud som ersättning. Tufft! Men han är vishetens gud och födelsedagen firas med att man slänger ner statyer av Ganecha i sjöar och vattendrag. Rent symboliskt ska vattennedsänkningen även ta bort människans olycka.

Staten ber folk köpa ekologiska statyer utan gifter, såsom de en gång tillverkades av lera och hennafärger, men de flesta köper nog ändå de stora gipsfigurer målade i giftiga färger som de sedan sänker ner i sjöarna runtomkring. Det gör inte de förgiftade sjöarna mindre förgiftade. Få tror att de påverkar sjön utan de flesta tror att sjön renar sig efter några dagar. Synd in sjöarna här! Jag har svårt för det momentet i firandet, men hä är det en stor högtid.

Tror ni att dessa färger är naturvänliga?

Lite skoproblem igen...

Oskar har nu fått tag i även en högersko i storlek 40 (!!! är nog mera en 39:a men ändå - han har vuxit om mig i skostorlek) och kan ha sina formal shoes. Jakobs skor har varit nästa problem. Han hade fått en storlek större än förra året men de är av en annan modell så när han skulle ta dem på sig så kunde han gå ur dem utan att knyta upp dem. Det blev panik och han bytte skor fram och tillbaka så att de blev så sena att de missade skolbussen. (Sån tur var så kom chauffören tidigt så han hann skjutsa dem innan skolan började.) En lapp skrevs sedan till fröken där hon ombads hjälpa honom byta skor. Han kom hem med ett par skor i mindre storlek än de jättestora men dessa var nästan för trånga. Jakob i för trånga skor är en Jakob i panik som springer omkring hysteriskt och skriker. Skorna åkte av och de gamla med sulorna lösa under främsta tredjedelen fick användas. Nu pågår projekt utlästning. Vi blöter upp skorna med varmvatten och försöker trycka dem fulla med trasor för att få dem större. Dubbla, våta strumpor i skorna testades igår men de är fortfarande trånga så till helgen får vi ta ännu några timmar med våta skor och tredubbla strumpor. Håll tummarna för att det kan fungera!

Lite från dagens tidning

Att läsa tidningen här är inte som hem i Sverige. Vad jag menar är att artiklarna inte skrivs på samma sätt som hemma. Indierna är galet förtjusta i att skriva förkortningar så ibland förstår jag ingenting om vad det handlar om. Men de har också ett helt annat sätt att skriva här. Man är mera beskrivande i sin text. I dag läste jag utförligt om hur en hustru hittat en träbräda och slagit sin man med den i huvudet så att han dog. Ofta står det om självmord och olika mord. En man hade dödat en kvinnas barn (bränt inne dem) för att inte de skulle berätta för sin pappa att han hade ett förhållande med deras mamma. Ett fruktansvärt brott och väldigt ogenomtänkt kan man tycka. Människoliv är inte lika mycket värda här, kanske för att det finns så många människor och att många dör i olyckor, sjukdomar, fattigdom.. Man läser ofta om att inte pengarna hamnar där de ska utan försvinner ner i andras fickor. Det är inte lätt att veta hur man ska hjälpa och ge för att det ska hamna rätt. Vi stödjer ett barnhem och en skola genom barnens skola och dit får vi skänka ris och linser. Våra skolbarn åker till denna skola för att hjälpa till med t ex engelskaundervisning och annat. Hoppas att denna hjälp hamnar rätt.

Det växer och gror...

Som svensk är man ju så van vid att höstens vindar redan börjar kännas så här dax. Därför känns det konstigt att det växer och blommar som vanligt här. Här får ni lite förlängd sommarkänslan.
Vid entrén har jag ett land som jag har olika rosa-röda blommor i. Först hade jag pelargonior, men några dog så jag köpte nya plantor. Det blev då Flitiga Lisa och dessa rosa/vita blommor som köptes. Trädgårdsmästaren tyckte om Flitiga Lisan men sa att dessa rosa blommor inte var bra. Varför då? frågade jag, men det kunde han inte svara på. Antagligen behöver de mycket vatten och då måste han jobba mycket... I alla fall så har dessa blommor frösått sig så det ser numera ut som en blomsteräng. Det är jättefint tycker jag och passar till den annars så formklippta och strikta trädgården.

Här får ni också se på min lilla odling. Jag har sått basilika, rosmarin och timjan i en kruka. Nu har små gröna öron kommit upp ur jorden. Nu gäller det att jag inte glömmer dem så de torkar ut och dör.

B.I.A.

Bad Indian Day har det varit för mig idag. Jag vet inte riktigt varför, för jag inledde dagen med ett jättebra gympapass. Men redan tidigt i morses kände jag det. En nedstämdhet som bara gör att tårarna kommer. Kanske beror det på att det är måndag.... men mer troligt beror det på att jag är så långt från Sverige. Jag har inte haft många sådanna här dagar men plötsligt kan de slå till. Det är ju som min vän Lenas sa när hon fick stå ut med mig idag: Man har jättefina vänner här, men man längtar ändå efter familjen och vännerna hemma. Vad som ändå är skönt här är att alla vet hur man känner sig och alla försöker hjälpa till för att man ska se ljusare på tillvaron igen.
Vi satt och pratade idag, Lena och jag, och kom fram till att indientiden ändå har haft sina fördelar: Man har kommit varandra närmare i den lilla kärnfamiljen. Man har fått fina vänner som man aldrig hade träffat annars. Men man har också fått en annan kontakt med dem där hemma - att vara tvungen att uttrycka sig i skrift, såsom i mail och chattande, gör att man säger andra saker än man skulle gjort då man ringer och pratar. Man lär känna en annan sida av personerna. En del har man till och med mer kontakt med nu än förut.

Det ligger någon slags sorg i sådanna här deppdagar. Man sörjer sommaren som nu är över och fina saker man gjort. Man får ha någon sån här dag någon gång ibland, mendag får nästa man rycka upp sig igen, för livet är ju ganska spännande i alla fall!

Chaufförens motorcykel

Kumar har frågat mig många gånger att han skall skriva våra barns namn på sin MC. I Juni bad han mig skriva namnen exakt hur barnens namn stavades på svenska. Jag tror inte han han har haft råd tills nu.

Igår sa han att han äntligen hade fått klister märkena. De är gjorda i reflex så de syns extra bra i mörker. Jag tyckte det var lite genant och frågade om han skulle skriva sin dotters namn också på MC:n.

-Du kanske kan lägga till det i mitten kanske så ser det snyggt ut?

- No no sir!!

-Why not?

-No no no sir!!!

Jag förstod alltså inte men det var tydligen abolut inte aktuellt. Nu vet jag iallafall att han vill stanna kvar hos oss ett tag till eller så får han leta länge efter en familj efter barn med en Oskar och Jakob. aJag skall snart skriva ettt inlägg om vår personal här hemma för jag tycker att vi har haft tur. De är kanon bra och vi trivs extremt bra med alla tre. Trädgårdsmästaren delar vi ju med några fler är så klart. /Tomas

PS Man undrar ju lite varför jag och Åsa inte fick våra namn på hojen...vi betalar ju ändå lönen :)

Brev till Jakob

I dag när vi kom hem så låg detta brev i vår brevlåda. Jagob blev jätteglad och slet ivrigt upp det. Det var från en av hans gamla klasskompisar som skrev att han saknade Jakob och att det var tomt i klassen för att en annan klasskompis precis åkt till USA! ....men det gjorde ju han i januari! Brevet avslutades med "Gott nytt År". Trots att addressen var mycket tydlig och helt korrekt skriven så har brevet varit ute och åkt i nio månader! Stackar Olle tyckte nog Jakob var otacksam som inte tackade för brevet:

Tack så jättemycket, Olle!!! hälsar Jakob.

Begränsad mobil

För snart två veckorsedan köpte jag denna lilla manick som jag nu skriver på. Det är en iPhone! Den är inte den senaste modellen (den har förresten inte kommit hit till Indien ännu) men den kostade en lite slant ändå. Jag har aldrig varit speciellt pryltokig vad gäller teknikprylar, men denna telefon är mer än en telefon, det är en minidator. Vår stationära dator har precis pajat igen så alla slåss om den bärbara datorn. Tur att jag har min nya mobil!
När jag köpte den blev jag lovad fritt internet i ett år. De hjälpte mig att registrera telefonen och det
skulle sedan ta en vecka innan jag hade internet. Nu har det gått två veckor och jag har fortfarande inget nät. Det snabbaste sättet att få hjälp är att ringa till kundservice men det är så svårt att förstå den indisk-engelska dialekten ibland så jag tänkte att jag åker till ett av telefonbolagens kontor istället. Väl där var det fullt med folk som väntade på hjälp. När jag tillslut beskrivit mitt problem så såg biträdet lite förvirrad ut och ringde sedan till kundtjänst. Sedan räckte han över luren till mig! Tell him your problem, sa han. Så istället för att jag satt hemma i lugn och ro och pratade med kundtjänst - stod jag nu halvvägs lutad över ett bord i en jättestökig lokal och försökte höra vad personen i andra ändan sa. Jag uppfattade det som att jag har två möjligheter: antingen att hämta ett papper från Volvo (som äger simkortet) och åka tillbaka och lämna in det på kontoret, eller att bara maila till airtel(telefonbolaget)?! Inte riktigt jämförbara åtgärder tyckte jag. Nu har jag mailat....och fått tillbaka mitt mail. De förstod inte mitt mobilnummer för jag hade inte skrivit det i en följd utan med några blanksteg på ett par ställen i numret.
Vi får väl se hur det här slutar. Ännu kan jag bara använda internet när jag kopplar upp mig mot vår egen server.