Börjar känna av att äldste sonen kommit in i tonåren. Skorna är numera större än mina, rösten mörkare, kroppen är lång och gänglig. Han har också ofta någt tonårigt, trött över sin ansiktsmimik. Förut var det inga problem att få sig en kram när jag ville men nu är det på hans villkor. Vissa blickar utstrålar bara "Men lägga av, mamma. Du är bara såå pinsam".
I lördags kom han hem från leadership camp. Det känns som han vuxit 10 cemtimeter, sa maken. Så kände jag med, men det är nog bara så att vi inte ser hur stor han är när vi är tillsammans varje dag och veckan han varit iväg gav oss lite distans till vad som händer.
"Jag hänger med Nora ikväll", sa han så fort han kom innanför dörren. Ändå känner man att han faktiskt saknat oss lika mycket som vi saknat honom för pinsamma mamman fick sig en riktigt lång kram mitt framför kända och okända människor på gatan och de dagliga telefonsamtalen talade också för det. Tonåren är ingen lätt tid. Ibland vill man vara stor och ibland vill man vara liten. Så kan man ju känna fortfarande. Att bli lite kliad på ryggen av sin mamma är fortfarande väldigt rofullt.
5 år sedan
Hejhej!
SvaraRaderaTacktack... Hehe det är ingen fara.. Det var ju ett tag sen, precis som du säger ;)
Vad mysigt att ni har en egen hemsida!! Har faktiskt undrat en massa gånger hur ni har det... Det känns så overkligt att ni har flyttat ända bort till Indien!! Men ni verkar ju ha det fantastiskt! Och vad kul att de är intresserade av foto! Jag kan tänka mig att det finns mycket spännande att fota där borta!
Det skall jag göra.. De hälsar här också!
Ha det bra.
Ella