Cricketkultur eller kulturkrock?

Jag hade besök av några arbetskamrater från Sverige i förra veckan. De vill ha lite aktivitet på helgen så det funderades på allt från tigersafari till vanligt turistande och shopping. Min kollega ville definitivt ha något typiskt indiskt: uppleva Indien på riktigt. Cricket kom upp på tapeten och eftersom man just nu spela typ VM i cricket (ICC Cricket World CUP) så funderade vi på om vi kunde gå på en match. Indien och England skulle spela i Bangalore så det passade ju bra. Men efter att svenskarna fått höra att en match varar i sju åtta timmar så ströks det från listan. Sitta i solen på en cricketstadium funkar dåligt med tanke på det långsamma spelet.

Vi kan spela själva istället, sa jag till kollegan, vilket alla tände på. Amol fixade en cricketplan på en skolgård nära jobbet och vi träffades där halv åtta på söndag morgon.
Förutom oss var det fem andra lag på planen, så det var inte lätt att veta vilken boll som var våran. Dessutom så var planen tillfälligt bebodd av byggnadsarbetare. De flyttar med byggen och bor i tältläger eller snarare under presenningar. Vi delade alltså planen med fem andra lag och ett tiotal "tält".

Vi spelade på och bollen studsade in mellan tält, grytor och skrikande barn. En gubbe blev lite irriterad när han fick bollen två gånger i huvudet när han satt och hade ett "bucket bath".
Dessutom luktade det ju inte direkt jordgubb av allt skräp och toaletten in natura. Jag var inte helt bekväm med att hämta bollen mellan tälten så jag höll mig hellre i den stekande solen.

Det var väl mest vi svenskar som kände oss lite illa till mod för indierna körde på som vanligt. Vi hade tusen saker med oss, men inte en enda gång gjorde tältarna något försök att närma sig oss eller ta några av våra saker. Man märker ju att brottsligheten är väldigt låg och jag var mer trygg där än i Femman hemma i Göteborg.

Jag tror att mina kollegor fick uppleva något på riktigt. Både att det är stora skillnader i samhället här och att indierna är ett vänligt och fredligt folk som är mer tillfreds med sitt liv än vad vi europeer är, som ständigt måste aktivera oss för att känna oss nöjda.