Nu har mamma snart varit här en vecka och det har varit shoppingutflykter varje dag. Det är i och för sig bra för jag måste köpa på mig lite saker nu när indientiden börjar närma sig slutet. I går köptes handdukar på rea och i dag har jag köpt lite sjalar och annat smått och gott.
Jag måste säga att mamma är väldigt bra på att försöka hänga med vad gäller teknik och nya grejer. Efter att hon såg hur vi använde våra iphoner för kommunikation men även som påminnelsehjälp, kartbok och anteckningshjälp så önskade hon sig en egen. Om man har en så förstår man vilken liten smidig minidator det är. Mammas har också en bra kamera och den har hon använt flitigt här. Förut har hon alltid skällt på pappa för att han tar för få bilder och att han inte tar bilder för att dokumentera vardagen utan bara på det där speciella. Nu fotar hon själv!
I dag hoppade vi över en söndrig trottoar (eller egentligen är det cementblock som ligger över avloppsdikena som även fungerar som trottoar) för att sedan komma in i en fin kläd- och
möbelaffär. När vi skulle åka därifrån så ville hon fota kontrasten. Det var lite motljus och svårt att se på skärmen. "Blev det bra" frågande jag." Jaa, det tror jag", svarade hon och tog upp telefonen för att titta. Vi tittade båda på kortet och blev lika förvånade. "Jag trodde jag fick med skylten på affären.."sa hon. "Vad konstigt att det är en jordgång på kortet för det var ju ändå cementplattor utanför affären, även om de var lite sönder", sa jag. "Jag trodde jag tog på affärsskylten", sa mamma "men den måste jag ha missat". "Men var kommer alla krukor ifrån?", frågade jag. "Hade du kameran riktad mot dig så du tog bakåt? (man kan faktiskt vända på bilden utan att vända kameran)", frågade jag. "Nej då skulle ju jag varit med själv på bilden", svarade hon.
Vi funderade länge innan jag plötsligt satte fingret på displayen och drog den åt sidan till nästa bild. Och Voila!! där dök bilden på den söndriga trottoaren upp!!! Vi fick oss ett skratt. Ibland är tekniken så avancerad att man inte märker att man byter bild!
Så HÄR såg det ut där vi var idag!
Ytterligare ett förlösande skratt fick vi när vi läste systerns blogg om hennes kämpande för att sy sig en reseplånbok. Jag måste ändå säga att hon har blivit mycket tålmodigare med åren för när hon var liten så drog hon sönder tyget när det fastnade i symaskinen. Nu har hon lärt sig använda sprättaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar