Jag vet att det snart gått en vecka sedan vi var i Aurungabad men jag bara måste berätta om sista dagen, söndagen. Det var egentligen ingen spännande dag utan bara bilresa och sedan flyg. Dagen innan hade vi försökt fråga chauffören hur länge tid resan skulle ta. 6-7 timmar sade han. Men, hitresan tog ju bara 5 timmar sa Tomas. "Yes, yes", svarade han då och ingen vet vad det betyder.... Antagligen "Jag fattar inte alls vad du säger!"
Vi bestämde att vi skulle åka vid nio. Då skulle vi ha fem timmar och lite till om det blev bilköer. Vi var färdiga vid nio och började bära fram väskorna och så skulle vi betala. Plötsligt inser vi att chauffören inte är där. Klockan börjar bli fram mot halv tio och vi vet ju inte riktigt hur lång bilfärden skulle ta en söndag. Tomas försökte ringa honom och killen i receptionen försökte ringa honom. Plötsligt får receptionskillen reda på att han är och tar ett bad! Tomas blir vansinnig och börjar leta igenom baksidan av receptionen där han förstår att han är. Receptionskillen försöker stoppa honom men Tomas hittar till slut chauffören sittandes i kalsongerna med fötterna i en hink och öser vatten över sig med en liten skopa. Han visar inga tecken på att skynda på även om han är över en halvtimme sen utan börjar tvätta sina kläder!!! Tomas börjar bli rädd för att vi missar flyget och skriker åt honom att med en gång ta på sig och komma. Chauffören hade nog tänkt sig att äta lite mat först också men när Tomas tar hans bilnyckel kommer han springande som en blöt katt, rycker åt sig bilnyckel och rivstartar bilen så att ett moln av damm täcker Tomas. Vi hoppar in och lite orolig blir jag när jag ser hur arg han verkar. Han gör en handbromssladd och kör som en galning ut på vägen. Vi alla blir rädda och Tomas skriker åt honom att sluta köra som en galning. Han lugnar ner sig lite men har en ryckig och speedad körstil hela vägen till Pune. Tomas pratar med hans chef som talar engelska och förklarar att de får stå för våra flygbiljetter om vi missar flyget.
När vi kört några timmar inser vi att vi har lagom med tid och Tomas ber chauffören att stanna för att han ska få äta frukost. Chauffören får sitta på den lite enklare avdelningen, vi får sitta i familjedelen. De andra dricker öl resp cola men mamma och jag tar kaffe. Indiskt kaffe är med mycket mjölk och de skedar vi får att röra med (eller i vårt fall plocka bort det tjocka mjölkskinnet på kaffet) torkas käckt av med en trasa som kyparen har på axeln, kolla bilden. Vi funderade på om vi skulle bli sjuka av den låga hygiennivån så att säga, men vi klarade oss faktiskt. Det var först gången jag varit på ett sådant ställe men jag tror faktiskt att man kan äta utan att bli sjuk också.
Chauffören i den enklare avdelningen
Tomas bjöd chauffören på sin mat och han blev på lite bättre humör efter det.
Vi kom i tid till Pune och kunde hinna med vårt plan hem men chauffören fick inte mycket i dricks kan jag säga!
Här kommer lite bilder från vägen. Första bilden är på en bomullslast:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar