She's alive!

Nu är hon äntligen här, min mamma! Det är verkligen mysigt. Nu har vi varit en sväng i lite affärer och hon har kunnat gå omkring relativt obehindrat men när hon kom hit natten mellan måndag och tisdag var mer bekymmersamt.
Innan hon kom så fick jag ett sms från henne där hon skrev att hon ramlat i trappan hemma och fått en svullen fot som hon knappt kunde gå på och att hon ville följa med till sjukhuset,som jag förvarnat att jag skulle till med uppföljning av Oskars arm, dagen efter. Det var väldigt svårt att sova timmarna på natten innan hon kom. Hon linkade in vid halv fyra på natten med en svullen fot och blåmärken och värk lite överallt. Dock insåg hon att inget var brutet utan bara stukat och att hon inte behövde sjukhuset.
Jag gav henne några värktabletter som jag fått när jag skadade min vadmuskel för ett tag sedan. Jag vet inte om det var bra eller inte. Tabletterna gjorde ju att hon inte hade ont men också att hon vilade benet - för hon blev lite avdomnad hela hon. Jag tror hon sov tio gånger under dagen. Så fort man tittade så satt hon någonstans och sov. Hon är väldigt avslappnad i käken, sa Tomas när han kom hem och hon satt i soffan bakåtlutad och sov med halvöppen mun. Hon tål inte mycket medicin hon! Tur att mina voltarentabletter var slut för hon hade väl varit medvetslös om hon fått i sig dem. I dag har hon varit som en annan människa. Hon haltar fortfarande men foten bär mycket bättre och huvudvärken är borta. Hon tar sina vanliga Panodil idag och det är nog lika bra för det komatillstånd hon var i igår är ju bra akut men tråkigt i längden!