Nästa teckning

Då är nästa skiss färdig. Det behövdes några försök innan den blev klar men jag tycker ändå att den är ganska lik. Känner ni igen honom?

She's alive!

Nu är hon äntligen här, min mamma! Det är verkligen mysigt. Nu har vi varit en sväng i lite affärer och hon har kunnat gå omkring relativt obehindrat men när hon kom hit natten mellan måndag och tisdag var mer bekymmersamt.
Innan hon kom så fick jag ett sms från henne där hon skrev att hon ramlat i trappan hemma och fått en svullen fot som hon knappt kunde gå på och att hon ville följa med till sjukhuset,som jag förvarnat att jag skulle till med uppföljning av Oskars arm, dagen efter. Det var väldigt svårt att sova timmarna på natten innan hon kom. Hon linkade in vid halv fyra på natten med en svullen fot och blåmärken och värk lite överallt. Dock insåg hon att inget var brutet utan bara stukat och att hon inte behövde sjukhuset.
Jag gav henne några värktabletter som jag fått när jag skadade min vadmuskel för ett tag sedan. Jag vet inte om det var bra eller inte. Tabletterna gjorde ju att hon inte hade ont men också att hon vilade benet - för hon blev lite avdomnad hela hon. Jag tror hon sov tio gånger under dagen. Så fort man tittade så satt hon någonstans och sov. Hon är väldigt avslappnad i käken, sa Tomas när han kom hem och hon satt i soffan bakåtlutad och sov med halvöppen mun. Hon tål inte mycket medicin hon! Tur att mina voltarentabletter var slut för hon hade väl varit medvetslös om hon fått i sig dem. I dag har hon varit som en annan människa. Hon haltar fortfarande men foten bär mycket bättre och huvudvärken är borta. Hon tar sina vanliga Panodil idag och det är nog lika bra för det komatillstånd hon var i igår är ju bra akut men tråkigt i längden!

Glen "The Man"

Nu är han invigd - ugnen Glen. Han luktade jätte-illa när jag brände ur honom men idag när jag gräddade de här bröden så luktade det väldigt gott. Jag har gjort sirapslimpa idag för första gången i mitt liv. Det hela började med att jag läste bok för Jakob i samband med att han skulle lägga sig. Just nu läser vi Eva Bexells "Upp och hoppa, morfar prosten" som handlar om den lite gammalmodiga prosten och hans barnbarn Anton som hittar på massa tokigheter. Boken var roligt men tillslut sa Jakob: Vi kan inte läsa längre för jag blir så hungrig! Då hade vi läst om hur Anton ätit både nyponsoppa, blodpudding, mannagrynsgröt och limpsmörgås.

Nu är nyponsoppepulver och mannagryn beställt av mormor som kommer natten mellan måndag och tisdag (hurra!!!) och jag fick försöka mig på limpbaket.

Brödet jäste jättefint och Glen gjorde sitt jobb bra och ut kom två limpor som blev till kvällsmat med nygjord leverpastej och inlagda rödbetor.

Det är förresten busenkelt att göra egen leverpastej! Ett bra sätt att få en pastej utan massa E-produkter som ändå håller ett par veckor i kylskåpet.

Åsas leverpastej

ca 200 g lever (jag köper kycklinglever men annan går säkert bra också)

1 lök, hackad

3 vitlöksklyftor, hackade

en stor klick smör

½ tsk salt

½ tsk svartpeppar eller kryddpeppar

grädde, kanske ½ dl

Ta bort de små trådiga sakerna som håller ihop levern. Dela levern i mindre bitar. Stek varsamt lök och lever i smöret till levern är genomstekt men inte för hård. Tillsätt kryddorna. Lägg i mixer och mixa med grädde till krämig konsistens när allt fortfarande är varmt. Häll över i burk och låt kallna. Pastejen stelnar när den svalnat.

Det värsta jag visste i skolan var leverstuvning och då är jag en person som äter nästan allt. Jag trodde därför inte jag skulle gilla stekt lever men när jag nu provsmakat inser jag att det är riktigt gott. Jag kan nog till och med tänka mig att äta det till middag en dag.

Ny design

Vad tycker ni om den här? Jag tycker den har rätt färgskala och även är rätt i mönstret men jag vet inte om den är för distraherande?! Hittade en sida som har jättemånga fina bakgrunder så kanske byter jag igen.

Greetings from Changi Airport!

Fick denna hälsning från Tomas från Singarpore Changi airport. Vilken vacker bild!!! Den lille mannen i bakgrunden verkar bra trött! Hihi!

Nytt utseende

Usch vad svårt att välja!!! Shabby Blogs har rensat bland sina designers och den bakgrundsbild som jag har haft på bloggen har nu utgått. Jag har provat massa olika i över en timme nu men hittar ingen som jag fastnat helt för. Det finns många jättefina men man har blivit lite van vid sin egen så det är svårt... Jag ska provtaga denna ett och se om den kan funka.

En ny man i huset!

Jag visste inte förrän i dag att han skulle komma. Tomas är ju i Kina så det är lite tomt här och det är aldrig fel med någon ny och fräsch. Plötsligt knackar det på dörren och in kommer Glen! Han är som en frisk fläkt. Han var lite bredare än jag trott men man kan ändå inte klaga. Han utstrålar en sån värme att man bara blir glad av att se honom!!!



Precis, det är en riktig ugn!...med ett väldigt märkligt namn. "Glen" är mera namnet en go götebôrgare i övre medelåldern. Namnet utstrålar varken elegans eller matlagning för mig! Jag hoppas ändå att han kommer att funka fint. Han kanske verkligen kan bli som en kär gammal vän!!

Mat från havet

I ett par dagar har vi ätit mat köpt av fiskhandlaren. Efter att Oskar fick gips i tisdags och innan han kom på att han hade svårt att äta med vä hand utvinklad så han endast kan föra handen 20 cm från munnen som närmast, föreslog han att vi skulle handla snäckor och krabbor. Vi skulle egentligen handla bacon i disken jämte fisken och stod då och tittade på all fisk medan vi väntade. Jag har aldrig sett snäckor där förut och tänkte att de borde gå att tillaga som musslor. Oskar blev helfaschinerad av de fina krabborna, som inte var jättestora men röda med blåa skiftningar. Jag hittade "Spotted Cod" (prickig tors) som jag aldrig sett tidigare och som jag ville testa. Det slutade med att vi i tisdags åt Moule Marine och kokte kräftor som skulle ligga i lagen och dra till i går. Snäckorna blev bra men är så ynka små att man knappt kände när man åt dem, men soppan var god att suga upp med vitlöksbröd. I går åt vi de kokta krabborna (Oskar och jag) och sedan stekt torsk och potatismos som huvudrätt. Krabborna var över förväntan. Inte som en fullmatad krabba från västkusten men ändå helt godkänd. Det tyckte även Oskar som satt med en plastpåse runt gipsarmen och försökte pilla ut köttet. Jag fick hjälpa honom lite. Även torsken blev godkänd. Krabborna får vi göra en repris på. Ska försöka få receptet på lagen från en jobbarkompis som bjöd på underbart goda, nykokta krabbor för några år sedan. Så goda lär de aldrig bli här men man kan ju komma nära?!

Armen i vinkel...

I dag fick Jakob gå till skolan. Han var alldeles för pigg och rastlös och osjuk för att vara hemma. Oskar däremot hade mer värk i sin arm idag så han fick jag ta till sjukhuset istället. Vilken tur att jag kände mig så gott som återställd idag för i går hade jag inte kunnat ta mig dit.

Efter vår förklaring på vad som hänt och efter en undersökning av en ortoped så fick Oskar gå och röntga både ryggraden och armbågen. (För er som inte följer bloggen varje dag så hoppade Oskar på en hoppstylta på vårt hala garagegolv i söndags och landade med all sin kraft rakt på ryggen. Han slog bara i huvudet lite, men ryggslutet och vänster armbåge fick desto mera stryk.)

Det visade sig att den lilla utstickande knölen som man har på armbågens insida (humerus mediala epikondyl tror jag att den heter) hade gått av. Ryggraden var okay men så grov bild som han tog så tror jag inte han hade kunnat se en spricka. Dock görs ingen åtgärd på sprickor på svanskotan så det är väl bara för Oskar att sitta mjukt. Här får ni se röntgenbilden. De skickades med hem så nu har vi hans arm och ryggrad på röntgenplåt.

Om en vecka ska vi tillbaka på återbesök. Gipset blir nog kvar i tre veckor. Fantastiskt ändå att man kan klara av inskrivning, röntgen av ryggrad och armbåge, gipsning samt uthämtning av mediciner på under en timme! Det är något som de är bra på här i Indien!

Så här blev gipset! Då det är Oskars dominanta hand som är drabbad är det fler och fler saker han upptäcker som han har problem att klara. Det var lite krångligt att äta och toaletten har han inte provat ännu. Mest praktiska problem blir nog skolarbetet där de skriver väldigt mycket anteckningar för hand. Har mailat hans närmsta lärare. Vi får se vad de föreslår för hjälp för honom.

Garageröj och sjukdomar

Oj vad vi fick mycket gjort i går. Vet inte riktigt var maken fick energi ifrån men plötsligt började han röja ur garaget. Det har behövts göras en längre tid nu då vi upptäckt en del mus/råttskitar där ute och även fångat en mus där, men ingen har varit så speciellt sugen att dra igång projektet. Vi fick också hopmonterat två till sektioner på lagerhyllan så alla lådor fick hyllplatser. Oskar kom ut och hjälpte till att bära lådor. Plötsligt hittade han en hoppstylta, en sån där pinne med fotstöd på som har en fjäder i sig så man kan hoppa omkring på den. Han ville testa den och tog ett hopp men landade lite snett på det hala garagegolvet och ramlade baklänges rakt ner i betonggolvet. Vi blev så rädda, Tomas och jag! Han lyckades lyfta upp huvudet lite så han inte slog det så illa men armbågarna är helt blåslagna, för att inte tala om svanskotan och ryggen som fick sig en rejäl smäll. Med värktabletter har han nu lyckats gå iväg till skolan.
Jag tvättade ur en av våra ryamattor. Jag fick blanda till tvättmedel och varmvatten i hinkar och hällde ut det på mattan och skrubbade. Sköljde sedan i duschen. Härligt med en nytvättad matta men efter det tog mina krafter slut. Jag har varit lite småförkyld det sista och nu kände jag mig mycket värre. Fick feber, mådde illa och fick ligga och vila hela kvällen. Har fortfarande feber men är inte så öm i magen längre. Det är däremot Jakob, som är hemma idag pga magont. Tomas ska resa till Kina i kväll. Det är så typiskt att alla mår dåligt när han är borta. Hoppas vi är bättre i morgon.

Ännu en vecka

Det blir ingen ordning på denna veckan heller. Bollywooddansen skulle startat i tisdags men instruktören hade inte fått meddelandet så det blev start först igår. Det var härligt att börja svänga på kroppen igen! Det är väldigt roligt med dans och jag har mycket mindre ont i min rygg sedan jag börjat med dans och aerobics.
Jag hade tänkt följa med någon av golfarna ut på banan i onsdags men det var ingen som kunde gå ut, så jag var och tog en golflektion istället. Det är ändå fascinerande man hur genom att ändra på små saker som hur mycket man skruvar sig eller hur stilla man håller huvudet och så får man sedan bollen att gå bra mycket längre och rakare. Problemet är att man behöver kunna göra det på banan också och där allt är lite knaggligare och trixigare med massa vattenhinder och träd i vägen. Oskar vill ut och spela i helgen. Vi får väl se om jag följer med dem.
Vi hade alla sett fram emot den här veckan då fam W skulle komma tillbaka och så kommer de hit och är magsjuka! Inte roligt! De får hållas på avstånd ett tag till. Tur att telefonen finns!

Nybakat

Har haft lite köpemüsli stående som har blivit mjuk av den fuktiga luften. Ingen mer än jag äter müsli och efter att ha börjat göra egen blandning (kan varmt rekommendera "Lagom Lyxig Müsli" ur Bergenströms kokbok "Kärlek, Oliver och Timjan") och efter att den köpta hade börjat bli lite mjuk och då mindre smaklig, tänkte jag att jag skulle hitta på något annat att göra med den. Jag började leta på nätet efter recept på energy bars då Jakob gärna har sådana med sig till skolan. Men de blev inte alls lyckade! Nu hade jag en musli-gegga som var nästan rinnande och inte alls knaprig och villig att skäras i bitar. Fuktigare müsli får man leta efter!!!

Det blev till att leta vidare på internet. Då hittade jag ett recept på nyttiga muffins med müsli! Jag bytte ut lite grejer och hällde i min stora musliklump och höll tummarna. Titta!! Denna gången hade jag tur för muffinsen blev jättefina och smakade faktiskt riktigt gott! Saftiga var de med! Så nu ska vi ta en nyttig fika! (Om man inte vet innehållet kan man ju luras att tro det i alla fall!!!)

Med penna och papper..

Alla som inte varit här och ser hur mycket det är att göra på dagarna brukar fråga vad jag gör. Jag kan berätta att denna vecka så startar all gympa och bollywooddans. Jag håller också på att läsa en bok om att lära sig teckna. Just nu är jag på att lära sig teckna ansikten så här kommer mitt senaste verk. Jag tecknar av foton och bilder för det är svårt att få motiven att sitta still. Så här blev senaste teckningen. Ni kanske tom ser vem det är?! Kul är det i alla fall!

Wonder La

I helgen bestämde vi att vi skulle göra något kul på söndagen så att läxläsningen skulle gå lite lättare på lördagen. Det var en bra motivator för Jakob, som annars brukar ägna två tredjedelar av läsxläsningstiden åt att gnälla över att han inte vill eller kan göra läxan, gjorde i lördags läxan utan problem. Mamma, jag har inte gnällt en enda gång, sa han när han var klar. Han tyckte nog faktiskt att den var kul också för han skulle forska om hur man byggde hus i en eget vald klimatzon. Han valde den som Sverige ligger i och blev helt fascinerad av timmerhus och hur de tätades med mossa och hur man höll värmen genom att bara värma ett rum osv.
På söndagen begav vi oss iväg till Wonder La, som är en mindre variant på Skara Sommarland. Med oss hade vi också Oskars kompis som hade sovit över från lördagen.
Jag hade förväntat mig ett sunkigt och ganska sjabbigt ställe med bara några få attraktioner, men det var riktigt ordnat och relativt stort utbud i alla fall i vattenlandet. Maten serverades på plåtbrickor á la militären, men hellre det är smutsigt vatten i polerna.

Vi gav oss inte på karusellerna även om de såg riktigt väl underhållna ut. Vi gick dock en nätbana ner vilken faktiskt var relativt högt upp och läskigare än den såg ut!

Tror att det var ganska mycket klor i vattnet för det måste bli smutsigare när folk badar i vanliga kläder än när man har badkläder. Det fanns tom tjejer som badade i sari! Verkar livsfarligt om det där långa tyget fastnar i någon av rutschkanorna! Här en tjej som badar i kameez. En del hade tom sjalen på sig (som ingår i deras traditionella kläder)!


Själv hade jag funktionströja och träningsbyxor nedanför knät och det var helt rätt. Man blir ju stirrad på ändå. En annan vit familj som var där (lustigt nog så kände vi dem lite) hade bara baddräkt med shorts utanpå och de avvek mer.

En annan sak som man ofta slås av här är att det är övervägande män som är ute och roar sig. Inte när man har barn för då är oftast alla i släkten med, men i yngre gäng är det oftare bara män än både män och kvinnor.

Då indierna oftast inte kan simma var polerna fulla med vuxna människor som låg och flöt på badringar. Men vi var aldrig i dem för vi inriktade oss på vattenrutschkanorna. En hel del var riktigt roliga där man åkte i dubbelringar eller på liggunderlag. Den läskigaste var nog en som hette boomerangen. Den var riktigt brant fast den såg inte så brant ut. Tomas satt fram i dubbelringen och Jakob bak och Jakob såg livrädd ut när han kom utfarande ur rutschkaneröret, som en liten flugskit bakom sin pappa, och tittade förskrämt på mig. Sån tur var så var banan snabbt över och efter det var de andra banorna inte så läskiga längre!

Efter fyra timmar var alla barn nöjda och redo att åka hem. Vi föräldrar hade nog kunnat åka lite till men vi fick ge oss för majoriteten. I bilen hem var det bara chauffören som höll sig vaken!

Änglar

Nu är julen över och alla gästerna har åkt hem. Det känns lite tråkigt men ändå skönt att vardagens rutiner löper på som vanligt. Hemma i Sveige brukar jag inte ta ner julgrejerna ännu men här är julstämningen - som även under julen var begränsad i värmen - inte kvar längre. Har till och med försökt med dessa piller som min svägerska gav mig, men de har ingen effekt!

I förrgår plockade vi isär granen och lade in den i kartongen igen. Tack för lånet fam W! Även denna lilla ängel fick hoppa ner i julkartongen igen. Hon är så söt ! Nästa jul får hon komma upp igen.

En annan liten ängel lämnade jag kvar. Henne fick jag i år av fina vännen M och hon hänger i dörren till vår "puja". Det är ett bönerum som finns i alla hus här och där vi främst har väskor och skor men där man i hinduiska familjer har sitt lilla altare och gudabilder. På dörren till bönerummet tycker jag hon passar bra, året om!

Nyår

Nyårsfirandet blev inte som andra år! Vi är vana vid en förstaklass middag med gott vin, i sällskap av goda vänner. Goda vänner hade vi runt oss även i år men mat och dryck var inte toppklass. Då vi ville kunna utnyttja dagen och ändå fira nyåret på fest så hade vi bokat biljetter på klubben. De hade gått ut med stora affisher om sitt firande och flera dagar i förväg hamrades och svetsades stora skelett som skulle sänkas ner i poolen för att där kunna bygga ett dansgolv. De hade verkligen fått till ett stort dansgolv med dj-mixerbord och mycket kraft hade lagts på alla möjliga fantastiska dekorationer. Denna dinosaurie gjord av gurkor prydde buffébordet tillsammans med vattenmeloner och andra frukter skurna i vackra mönster. Även rosorna på bilden är gjorda av frukter! Så som ofta är här så kan man göra lite som man vill: äta, mingla, dansa. Vi var fyra par samt våra och fam M:s barn som delade ett bord. Det var ett glatt gäng men vi hade riktigt svårt att föra ett samtal vid bordet då volymen var så hög att man bara kunde prata med en person i taget. Maten bestod så klart av en buffé. Då vi när vi köpte biljetterna frågat ang den så skulle den huvudsakligen bestå av västerländsk mat, men i verkligheten var den mestadels indisk. Trots att vi betalat dyra pengar så var det vin som bjöds på knappt drickbart och inget mousserande vin fanns till tolvslaget! Alla bruncher jag varit på i stan höll en högre klass och ett lägre pris än denna. Trots det så hade vi trevligt. Alla (nja inte Jakob som somnat vid bordet) var uppe och dansade och försökte hänga med i den indiska stilen med mycket handrörelser och höftrullanden.

Efter att ha skålat i surt vitt indiskt vin så kände vi alla att det var dags att gå hem. Speciellt Jakob ville gå hem och sova i sin egen säng, men han var ändå vaken under tolvslaget!

Ja det blev ett nyår olikt alla andra. Det var roligt att prova på nyår i indisk stil men jag tror nog att jag nästa år vill både äta och dricka lite godare. Dansen brukar vi få till utan indisk hjälp och gurk-dinosaurierna får jag väl klara mig utan! Vem vet, de kanske inte är så svåra att göra!!

Bannergatha National Park

Efter en väldigt mysig vecka med svågerns familj var det dax för dem att fara hem till Sverige igen. Två dagar innan de åkte så kom en familj till på besök. Vi har lärt känna dem genom barnen, då de är kompisar med syskonen i familjen M. Trevligt när man på så sätt får nya vänner. Deras tid här var inte så lång, fem dagar, men vi försökte hinna med så mycket som möjligt. Förutom shopping så hann vi med en tur till Bannergatha National Park. Det är en indisk upplevelse. Man åker en skumpig buss runt i parken, som ett safari, och får då se både hjortar, björnar, lejon, vanliga tigrar och de ovanliga vita tigrarna. Även om djuren lever i jättestora inhängnader och inte fritt, har de mer plats än många djurparksdjur att röra sig på. Parken har också en zoo-del med minre burar med massa olika djur. Dock får man vara lite försiktig och inte sticka in armar och ben till djuren för då kan det gå så här:

Det är bara lokala djur i parken så burar med diverse ormar fanns det gott om, men sködpaddorna var populära bland våra barn. Bland indierna så var vi en stor attraktion. När vi ville fota barnen då de alla försökte stå på samma sten så ville indierna fota sina barn framför våra. Några kort gick väl bra men sedan gick vi därifrån.

Efter det så var det skönt att få en paus under den 1,5-timme långa bilresan hem. Dagen avslutades med en indisk kycklinggryta som maiden hade gjort. En god avslutning på en indisk dag.

Familjen åker hem

Efter en härlig julvecka med både tomte, tempel och shopping var det så dax för svågerns familj att åka hem. Väskorna var proppfulla och jag tror de köpte upp halva converse-affärens skolager! De lyckades i alla fall handla så mycket att de fick två klockor på köpet! Även indiska turbaner och lite sari-tyger fick de inhandlat. Här är en bild från en av kvällsmåltiderna. Jag kom uppifrån andra våning och tittade ner på alla och det såg så mysigt ut att vi var så många runt bordet att Tomas riggade upp kameran och tog en bild. Faktiskt så är det här första gången som vi tillbringar så här många dagar tillsammans och det var väldigt kul. Man lär känna varandra på ett lite annat sätt när man bor ihop och man får pratat lite mer med syskonbarnen som på kaffekalasen annars ofta försvinner iväg med våra barn.

Här en sistabild. Vi var ju tvungna att ta en kusinbild!!!