Besöksräknare

torsdag 6 maj 2010

Den indiska familjen

Min maid och jag har ofta intressanta samtal där vi jämför hur saker fungerar här jämfört med i Sverige. Det blir mycket prat om familjen och vardagsvanorna. Min maid säger att den indiska familjen ofta är bra men att den för henne också är negativ på många sätt. Hon har lämnat sin man efter många år av dåligt äktenskap där han blev elak när han drack, vilket hände ofta. Hon försörjer själv tonårsdotterns skolgång. Min maid har precis fyllt 40 och jag frågade om hon haft fest, men hon sa att hon inte kände anledning att fira. Hon blir med åldern bara påmind om sin bakbundna situation. Om hon hade lämnat sin make när dottern var mycket liten hade det fortfarande ansetts okey för henne att hitta en ny man, även om inte många män vill ha kvinnor med barn. Nu skulle hon bli baktalad av sin familj om hon fann en ny man och de skulle troligtvis inte vara det sociala nätverk för henne som de är idag. En man däremot kan skaffa en ny fru och det är accepterat.

Jag undrade också varför hon bara har ett barn, när hon är väldigt barnkär och har tagit hand om sex barnhemsbarn innan adoptivfamiljerhittades åt dem. Hon svarade att hon gärna fått fler barn men hon vågade inte, då de inte hade råd att få en flicka till. Pojkar förväntas försörja sina föräldrar när man blir gammal medan flickor är dyra att gifta bort. I de flesta stater här i Indien föds det flest pojkar! Det är straffbart att ta reda på barnets kön vid ultraljud, men det görs ändå. För inte kan väl indierna ha annan statistik än resten av världen?

Indien känns som utvecklingens- och möjligheternas land, men samtidigt som traditionernas och omöjligheternas land. Undrar vad som händer när min maid blir gammal. Hennes tonårsdotter har inte samma värderingar och religionstro som min maids generation. Dagens ungdomar skaffar sig utbildning och går västerländskt klädda i en storstad som denna. Fler och fler kvinnor fortsätter jobba efter de gift sig och dagis poppar upp överallt. Det är ett skifte på gång från gammalt till nytt. Utvecklingen rullar på i hög hastighet med samhället hänger inte riktigt med. Det är som att ta ett samhälle från 60-talet till nutid. Inte helt lätt!

4 kommentarer:

  1. Visst är det trevligt att kunna prata med sin maid (som jag inte har kunnat förut pga. språket).
    Vår maid berättade i måndags att hennes systers tonårsbarn åkt på pilgrimsresa (de är kristna) i buss till en helig plats tillsammans med en välkänd präst. När de kom fram till byn blev bussen attackerad av hinduer som kastade sten och hotade dem. De satt inlåsta&kvarhållna i bussen i hettan en hel dag och prästen fängslades utan förklaring. Indien som har varit ett land som fredligt tolererat många olika religioner verkar förändras även på det sättet. Ja, det var det lilla samtalet vi; jag&maiden hade i måndags när jag frågade om hon haft en trevlig helg.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja, Lena, det är som vi har pratat om många gånger tidigare. Man känner att man inte är uppvuxen här när man inte kan förstå varför vissa situationer som man aldrig anat, plötsligt blir hotfulla. Ens egna referenser stämmer inte. Så måste det vara för alla som byter land..
    Åsa

    SvaraRadera
  3. Mycket intressant att ta del av dina samtal och reflektioner med maiden. Att samhället inte hänger med i den takt som tekniken utvecklas kännr vi ju igen även här hemma men förstår verkligen att kontrasterna är stora i det land du befinner dig. Jämställdshet mellan könen diskuteras och debatteras friskt här hemma men i praktisk handling känns det ibland som det står still. Inget emot hur kvinnorna i Indien har det. Genom din vistelse i Indien får du perspektiv på mycket som vi andra inte kommer i närheten av. Även om vi suger in intryck när vi är ute och reser i världen så blir det ändå ur ett turistperspektiv vilket är stor skillnad mot när man lever och verkar i landet. Kul att få ta del. ha det gott!
    maggan

    SvaraRadera
  4. Ja, Maggan, du har så rätt. Kontrasterna är stora här. Det är inte bara kvinnorna utan de lägre kasterna som behandlas annorlunda än de högre. Själva blir man som vit behandlad väldigt högt. Svårt att förstå att de vill prata med en bara för ens hudfärg. Även synen på barn och aga är ju helt mot ens egna idéer.
    Kul att du är inne och läser här och att du (till skillnad mot många) vågar dig på att kommentera! Tack!!!

    SvaraRadera