Vi har ju haft myror av alla sorter sedan vi flyttade in här
2009 och ibland bättre ibland sämre. Efter förra gången jag kom hem från
Sverige så möttes jag av en skock myror bärande på ägg i matsalen. Genast när
jag kom springer dessa väldigt store röda och extremt smart myror och gömmer
sig. Dock lockar de aldrig med sig sin förföljare till sitt bo. Jag och Rani letade och hon sprutade men varje dag när jag
kom hem stod de där och väntade. På dagen syns de knappt till. I och för sig
trevligt med sällskap men det var svårt att föra någon vidare dialog med dem.
Dessutom sprang de alltid iväg när jag kom.
En dag när jag kom hem sa Rani att hon hittat boet. Det var
under ugnen och det hade varit väldigt många myror där men hon hade tagit dem. Nu har de ju flyttat någon annanstans för jag ser ju dem på
morgonen men kanske inte riktigt så många längre. Eureka sa Rani när jag kom
hem idag. Jag har funnit det sista myrboet. Vad bra! sa jag spontant, men ...nej. De var i brödrosten och givetvis hade Rani lyckats döda dem
med det extremt giftiga kakalacksprayet. Oftast räcker det att visa burken för
att insekterna skall lägga sig för att dö. Hon hade fyllt brödrosten med
sprayet och den var helt full med myror. Men men det är ju giftigt, sa jag, då kan jag ju inte
använda den. Jag kommer ju dö om jag äter rostade mackor från den. Nej, säger
Rani, jag sprutade bara underifrån så det är ingen fara.
Hela brödrosten var kladdig. Hon hade tömt den, sa hon, så detta är bara resterna som satt fastklistrat med insektsspray. När jag hade tagit ut en näve med myror så tog jag beslutet att brödrosten får helt enkelt stanna i Indien. Visst blir man lite trött.....
Hela brödrosten var kladdig. Hon hade tömt den, sa hon, så detta är bara resterna som satt fastklistrat med insektsspray. När jag hade tagit ut en näve med myror så tog jag beslutet att brödrosten får helt enkelt stanna i Indien. Visst blir man lite trött.....
Äntligen kan vi köpa en ny brödrost!
SvaraRaderaOskar