Oj, oj, oj vad han pysslar, min lille make borta i Bangalore. Han sorterar grejer både högt och lågt. Han säljer grejer vi inte vill ta hem, han ger bort grejer vi inte behöver. Han går igenom skafferiskåp och försöker möblera om i huset så att rätt grejer hamnar ihop i containern för att sedan hamna rätt vid uppackning här i huset i Göteborg. Han verkar ha det lite tråkigt utan oss. Det är bra. Då längtar han hem mer än han vill vara kvar. För jag vet att han egentligen hade velat fortsätta det liv vi levde i Indien. Kanske där, kanske någon annanstans i världen. Nu känner han nog ändå att han vill vara där vi är. Och det vill ju vi också. Och just nu behöver vi vara lite i Sverige för att få ordning på svenska språket i de små huvudena och för att få en svensk grund efter alla internationella kontakter. Och för att inte jag ska tappa mitt yrkeskunnande helt.
Men vi längtar till familjen blir hel igen. Nu är det bara 19 dagar kvar....
Men vi längtar till familjen blir hel igen. Nu är det bara 19 dagar kvar....
Ja jag skall i stort sett bara stänga resväskan här så kommer jag. /Tomas
SvaraRadera