Kontrasternas land

Ännu en vecka har gått här borta i Bangalore. Jag och min kompis Kumar sitter här i bilen varje dag några timmar. Även om vi inte kan ha några djupare samtal för det blir lätt lite komplicerat. Hans med hans engelska brukar det vara svårt att föra filosofiska diskutioner men vi har ändå väldigt trevlig.

Jag börjar känna en saknad efter familjen där hemma och speciellt nu när tiden börjar lida mot sitt slut. Samtidigt får man en klump i magen när man tänker på att man skall lämna det här landet som man lärt sig att både älska och hata. Indien är ju kontrasternas land som man lite klyschigt säger.

Jag satt i Lördags i bilen för att göra lite ärenden i stan med Kumar. När jag tänkte på att jag snart lämnar honom så blir man lite sorgsen.  Han är så fantastisk och ställer alltid upp.  Man får dra ur honom för att veta om det är OK att köra eller åka dit fast han kanske behöver vara med sin familj eller om han tycker att det är felväg eller tid att åka någonstans. Jag hoppas verkligen att han får ett bra jobb nu när jag lämnar Bangalore. Den familj som får förmånen att jobba med honom får jag bara säga att ni drar en vinst lott. Nu börjar vi komma in på saker som jag troligen gör för sista gången.

I lördags var jag nere lite på Commersial street och köpte ny resväska och gick lite i vimmlet av människor.  Alla affärer, sömmerskor och cycklar lastade med kokosnötter i alls dammet.  Sedan bar det av till Brigade road och ett mellanstopp på Hard Rock Cafe så klart för att pusta ut. När jag väntade på Kumar så höll jag på att bli översprungen av en kossa som minsann inte tänkte väja 2 mm på en europee på trottoaren.  Hon lade av en rakabajsare och fortsatte bara rakt mot mig.  Lite tjoande och handklapp märkte inte denna halvdöva kossa så till slut fick jag helt sonika springa runt en lyktstolpe.

Sedan blev det inköp i ett shopping mall och då känns det som om man hamnat i USA eller Europa. Där efter direkt ut till Decathlon ute på landsbydgen för att göra sista inköpen. 

Idag så träffade jag och Kumar på dessa två pilgrimmer som skall ner till ett tempel i Kerala. Man går dit barfota hela vägen och på huvudet bär man ris och socker.  Det tar ungefär en månad och man sover i bya där invånanarna ger dem man och uppehälle. Templet är väldigt rikt och trappan in är gjord av guld sa Kumar.

 

Sedan köpte jag lite frukt påväg hem i en by precis utanför Whitefield. och då såg jag den här gamla farbrorn som jag tog kort på.  Såg även slaktaren här och man blir ju inte jättesugen på kött när man ser honom och köttet hänga där mitt i trafiken.

Tillbaka i Palm Meadow så försökte jag boka hotell rum för de sista nätterna men jag saknar just nu för den sista natten i Bangalore så jag får väl se hur det löser sig.  Jag var ju tvungen att ta ett kort på vakten utanför klubben för att vi skulle få lite kontrast mellan alla bilderna.

Imorgon tyckte Kumar att vi skulle på tur för att titta på tempel.

 /Tomas