Han är hemma!!!!!!!!

Vad skönt det känns!! Även om hela huset är fullt med klädhögar och tomma plastpåsar och han bad att få gå och lägga sig redan innan åtta...och jag sitter här ensam vid datorn igen.....så är det jätteskönt att Tomas nu har flyttat hem till oss! Han är lite som en sömngångare just nu men jag hoppas att det blir bättre under de kommande dagarna.

Han ser allt lite trött ut!
 Men han har fin färg. Jag börjar skifta i den vita blåa nyans som hör svensk vinterhud till.

Tre röda strutar

I dag kom de ner i jorden.

Och sedan fick de mössor att vila under tills stänglarna tittar fram!

Flytten påbörjad

Nu är flytten påbörjad och det är så klart tusen saker som måste fixas. Jag hade lite ångest när flyttgubbarna välde in, speciellt som min vän J hade haft lite komplikationer två dagar innan med samma firma. I ett väldig tempo packades


vardagsrummet ner i lådor och massa papper. Våra skor rullade omsorgsfullt in i tre papper var för sig. Rani ser lite ledsen ut ibland men det går ganska bra. När jag har varit tvungen att åka till banken så har hon tagit befälet. Då ser hon strängt på när


de packar ner sakerna så att inget går sönder eller packas konstigt.
Banken har jag varit på många gånger nu och Kumar har också levererat papper dit. Mina signaturer verkar variera så nu får jag fylla i en blankett på att de varierar lite ...


Igår spelade vi sista golftävlingen för i år i Scandinavian Open på Eagelton. Det är Petra och Robert som anordnar och det gör de som vanligt med bravur och många leenden. Nu vann de ju också  några utav priserna så klart. David vann longest drive med en järnfyra och då kan man ju fundera på om det går att vinna longest drive med den klubban. Nu träffade jag inte fairway, men jag är ändå fascinerad att han fick iväg den med järnfyran och tur för det inte var många meter kvar av fairway. Hade den bara rullat någon meter till så hade han förlorat.
Kvällen avslutades som vanligt med trevlig middag på Taj Vivanta vid Tumkur road. ...fast jag, David och Henrik avslutade med en Gin&Tonic i Henriks hus. Han har i stort sett bara en korgmöbel kvar i huset så vi kunde iallafall sitta ner.
Jag känner mig också väldigt dyster med tanke på att jag skall lämna detta väldigt charmiga men stökiga land som jag har lärt känna. Jag trivs i kaoset och när vi åkte igenom Vartur i Söndags med alla bilar och folk som bokstavligen sitter mitt i vägen och säljer allt från grönsaker,hackor, spadar och fisk från den lokala sump sjön. Folk huller om buller.



Den här bilden gillade inte Rani att jag tog med det är här hon alltid sitter på trappan och tar sin middags och terast.


Vi har iallafall glada packade som fascineras av att jag hjälper till att skruva ner möbler. Framför allt uppfinningen skruvdragaren som sparar dem en timma...

Nu börjar det närma sig..

Vi väntar i dubbel mening. Nu är det knappt en vecka kvar till Tomas kommer. Men man börjar också känna av att det snart är december. Efter att ha suttit inne och kollat massa juliga bloggar så trotsade jag det regniga vädret och åkte jag idag ut till Blomsterlandet där de hade amaryllisutställning. Jag fick Jakob med mig som verkligen behövde pausa i dataspelandet ett tag. Med honom som drog mig fram i affären så gick det ganska fort men jag lyckades få med mig tre amaryllislökat som inte satt igång att växa ännu (röda) en större vit amaryllis som hade börjat få sin stängel och några påsar med grön mossa. Efter det åkte vi en snabbsväng - ja det var Jakob som bestämde takten även här - till IKEA och köpte glasskålar i olika höjder och storlekar som jag sedan ska plantera lökarna i. Jag har nog aldrig drivit upp en lök från löken förut. Eller så har jag glömt det.. Pappa brukar få några lökar av mig på farsdag och han är en hejare på att driva upp dem. Han har många i olika färger.
Jag fick i alla fall slå upp hur man skulle göra. Först skulle man sätta dem i vatten under natten så att rötterna väcktes till liv så nu får de stå i blöt till i morgon.

På IKEA handlades också lite lådor och sedan har jag försökt plocka ihop mina saker så att maken ska få lite garderobutrymme när han kommer. Vi får nog ändå åka och köpa nya garderober väldigt snart för det är lite trångt på hyllorna.. :)

Bubbelibaljan

Kan det här vara drickbart?? Det ser ju verkligen ut som något inhämtat från träskmarken.... Men bubblar på som rena surdegen gör det och doftar riktig jul i hela köket! Det sägs i receptet att det ska bli glögg så småningom och blir det som tidigare år så blir det en jättegod glögg. Så nu hoppas jag på att vätskan ser lite mer attraktivt ut framemot jul.

Låst läge?!

Jag har varit på kurs hela veckan. Pendlat varje dag ner till Varberg. Jag lär mig att tillverka handortoser. Varje dag får vi med en ny nattskena hem att testa. Idag fick vi spjälka upp fingret med en liten ortos som redan tejpades på, på eftermiddagen. Så sedan var det bara att köra med den hem. Det gick bra. Skriva på datorn går mindre bra med denna stora grej på pekfingret. En sån här splint får man om man t ex fått ett soptunnelock på fingret så att senan gått av men man inte har något sår i huden. Då ska man ha denna skena i 7-8 veckor och på den tiden ska muskelsenan ha växt ihop. Man får absolut inte vicka på fingret när man byter skena och rengör fingret för då förlorar senbitarna kontakt och man får börja om med att räkna 8 veckor. 

I natt ska jag även ha på mig denna skena. Det är en viloskena för en strokepatient som har en spastisk hand och som behöver få handen i ett gynnsamt läge.

Tomas är nog glad att han inte har varit hemma denna veckan för vem vet om han kanske riskerat att vakna med ett blått öga!!

Myrproblemen löst?

Vi har ju haft myror av alla sorter sedan vi flyttade in här 2009 och ibland bättre ibland sämre. Efter förra gången jag kom hem från Sverige så möttes jag av en skock myror bärande på ägg i matsalen. Genast när jag kom springer dessa väldigt store röda och extremt smart myror och gömmer sig. Dock lockar de aldrig med sig sin förföljare till sitt bo. Jag och Rani letade och hon sprutade men varje dag när jag kom hem stod de där och väntade. På dagen syns de knappt till. I och för sig trevligt med sällskap men det var svårt att föra någon vidare dialog med dem. Dessutom sprang de alltid iväg när jag kom.

En dag när jag kom hem sa Rani att hon hittat boet. Det var under ugnen och det hade varit väldigt många myror där men hon hade tagit dem. Nu har de ju flyttat någon annanstans för jag ser ju dem på morgonen men kanske inte riktigt så många längre. Eureka sa Rani när jag kom hem idag. Jag har funnit det sista myrboet. Vad bra! sa jag spontant, men ...nej. De var i brödrosten och givetvis hade Rani lyckats döda dem med det extremt giftiga kakalacksprayet. Oftast räcker det att visa burken för att insekterna skall lägga sig för att dö. Hon hade fyllt brödrosten med sprayet och den var helt full med myror. Men men det är ju giftigt, sa jag, då kan jag ju inte använda den. Jag kommer ju dö om jag äter rostade mackor från den. Nej, säger Rani, jag sprutade bara underifrån så det är ingen fara.

Hela brödrosten var kladdig. Hon hade tömt den, sa hon, så detta är bara resterna som satt fastklistrat med insektsspray. När jag hade tagit ut en näve med myror så tog jag beslutet att brödrosten får helt enkelt stanna i Indien. Visst blir man lite trött.....

Dengu-mygga!

I Bangalore så brukar vi inte ha så många fall av Dengufeber men i år har vi haft ganska många fall. Man blir väldigt dålig av den och den ger influensaliknande symtom. Puhh, nu såg jag en halvdöd, vad jag tror är, dengumygga inne på toaletten. De är normalt aktiva på dagen så det kändes ju inte kul. Nu bär väl inte alla myggorna på viruset men ändå. Tänk ifall det slutar med att man får ligga på sjukhus de sista dagarna....Myggan jag hittade hade iallafall inte bitit än...

På sightseeing i Templens förlovade land

Kumar är ju för underbar. Han frågade hela veckan vad vi skulle göra på måndag som är ledig dag. Jag har sagt att det blir något men vet inte vad. I lördags sa han att vi kunde åka och titta på ett tempel högt upp på ett berg.  Ja... sa väl jag. Har man redan sett femhundra tempel så vad finns det som är unikt, tänkte jag.

Tomas:Var ligger det, hur långt är det och vad heter det?

Kumar: 2 hour, Sir and it is Gvrlivibolbla

Tomas ??? Kan du repetera långsamt??

Kumar: Brirobgobleola

Så håller vi på en stund  och jag hämtar en bok. Vilken bokstav börjar det på? För vilket väderstreck är ju liksom ingen idé att fråga en Indier. Eftersom han inte kan läsa så bra på engelska så kan han ju inte de bokstäverna så bra heller.  Ja vi försöker med G, B R men vi kommer liksom ingenstans. Då kommer Kumar på att om han får låna boken så kan han bläddra igenom alla bilderna och då tillslut hittar vi det. Det var Sravanabelgola och det låter för härligt när han säger de där orden på Kannada. Jag kan inte hålla mig för skratt och han ler väldigt när jag försöker säga efter honom.

När vi väl satt i bilen vid halv sju och åkt en bit sa jag att det här var en helt fantastiskt bra idé.  Då sa Kumar: ”Yes sir, I saw sir was bored. No golf, no Mam, not good”.  Tror han ville att vi skulle ut på en tur tillsammans och se något. Lite mysigt och vi småpratade lite på vårt vis. Våra små samtal skall jag återkomma till i ett senare inlägg.  

Första templet var på höjden i Sravanabelgola med 1600 branta, hala och sneda trappsteg. Man var tvungen att gå barfota dit upp för skor var till och med förbjudna på vägen upp. Jag köpte ett par strumpor för ibland blir det så hett att fotsulorna bränner sönder. De redan hala stegen blev inte mindre hala. Mina lite trötta innebandyben var ju lite sega och jag förstod efter hälften varför Kumar verkligen inte ville gå med upp. Men utsikten var väldigt vacker.

 Det här templet drivs av Jainer och det är munkar som i sitt sista skede går nakna. Det kom två roliga munkar som villa att jag skulle ta kort på dem. De ställde upp sig så sött och pratade lite var ju OK men när de skulle börja krama på mig.  Då funderade jag över den lite komiska situationen att jag står här på ett berg i en trappa med två nakna män som är helt naturliga och allvarliga med var sin dammvippa i handen.  Man funderar ju på var de bär telefon och nycklar... Han till vänster han är naken också men lite mer oansad kan man säga :)

Uppe var det som vanligt ett Hinduiskt tempet med en jätte stenstaty som jag inte riktigt förstår hur de kunnat släpa dit upp för tusen år sedan. Sedan att de var femte år häller tusentals liter av mjölk på den när folk är undernärda har jag ännu mer svårt att förstå.

Efter alla dessa trappsteg var alla tjocka tanter i sina Saries väldigt trötta.

Sedan bar det av till en stad som heter Halibid (eller på kannada Halbeedu...) där de hade ett tempel som inte verkar ha blivit klart från 1100-talet. Men de hade helt fantastiska stenarbeten och detaljer och det var väldigt fint bevarat. Trots att allt var i ögonhöjd så hade det på 900 år inte blivit slitet och trasigt. Definitivt värt ett besök och det var en kul trip.






När vi stannade utanför tempet hade jag nästa druckit ur en pilsner. Jag bad  Kumar att hälla ur resten när han parkerade så att det inte skulle lukta illa i bilen. 
Nu hade han parkerat precis utanför templet så när vi hade hunnit till utkanten av staden fanns en sjö och där stannade han och sa: ge mig flaskan så slänger jag ut den. Nej du kan ju inte slänga ut den genom fönstret bara. Kumar menade att så gör vi i Indien. Jag menade att det gör ont i mitt svenska hjärta så vi hälde ut skvätten och tog med flaskan hem.
Då berättade han att Jakob hade läxat upp honom en gång när han hade slängt ett kolapapper genom fönstret. Jakob hade talat om att lägg pappret i fickan och sedan slänger du när du kommer hem. Kumar sade med ett leende att " OK ok I will do next time".

Den här coola cocomobilen var relativt fullastad med kokosnötsskal. Man brukar använda det till bränsle. Den såg verkligen skön ut.

Här hade man tvagning av allt som var smutsigt. Man står här i vattendraget och tvättar en oljig lastbil, kläder, en kossa och någon tar ett bad.  Man ser alltid något....

Tvättstugeproblem

Nu behöver jag lite hjälp från er läsare. Skriv en lite kommentar i rutan nedanför och för att skicka iväg er kommentar måste ni tyda vad som står skrivet lite klurigt och kopiera in det i rutan. Inte svårt alls.
Vi, Tomas och jag, har nämligen en lite sak vi inte är överens om.
Det handlar om en liten bagatell nere i tvättstugan. Jag har spänt upp tre linor för att kunna hänga lite tvätt och inte behöva köra allt i tumlaren. Det är också bra att ha ett alternativ till tumlaren när man kommer på att man har en färdigtvättad omgång i maskinen och klockan är elva. Vi har nämligen en liten studentlägenhet i källaren och den stackars studenten bor nära tvättstugan så man kan inte köra igång en maskin hur sent som helst.
Vår tvättstuga är en omgjord bastu och jag hade önskat att den var lite större, men den är kanske 2 x 3 meter, så det finns inte så många möjligheter att hänga linorna på. En dörr in till pannrummet begränsar också rummets möblering. Jag har alltså hängt upp jättefina plastöverdragna metallinor. Jag letade ett tag innan jag hittade de här linorna med sina vajerlås då jag ville att det skulle se lite snyggt ut. Jag hängde dem sedan på en höjd där alla i familjen kunde nå upp till dem.
Linorna sitter så att dörren till pannrummet precis går att öppna om linorna är tomma. Om det hänger något på dem så får man lyfta lite på första linan för att öppna dörren. Ja, då får man även plocka bort det som hänger där för att komma in i pannrummet.
Under de 4 månader jag har bott här har jag använt linorna flera gånger varje vecka. Jag tror att jag behövt gå in i pannrummet runt fem gånger och då har hälften av gångerna varit för att stänga av strömmen vid lampmonteringar i samband med inflytten.

Saken är den att Tomas är väldigt irriterad över dessa linor och vill höja upp dem så att de blir svårare att nå för mig och för alla som ska hänga tvätt. Är det rättvis,va?!? Är det det!!?..;)

Kontrasternas land

Ännu en vecka har gått här borta i Bangalore. Jag och min kompis Kumar sitter här i bilen varje dag några timmar. Även om vi inte kan ha några djupare samtal för det blir lätt lite komplicerat. Hans med hans engelska brukar det vara svårt att föra filosofiska diskutioner men vi har ändå väldigt trevlig.

Jag börjar känna en saknad efter familjen där hemma och speciellt nu när tiden börjar lida mot sitt slut. Samtidigt får man en klump i magen när man tänker på att man skall lämna det här landet som man lärt sig att både älska och hata. Indien är ju kontrasternas land som man lite klyschigt säger.

Jag satt i Lördags i bilen för att göra lite ärenden i stan med Kumar. När jag tänkte på att jag snart lämnar honom så blir man lite sorgsen.  Han är så fantastisk och ställer alltid upp.  Man får dra ur honom för att veta om det är OK att köra eller åka dit fast han kanske behöver vara med sin familj eller om han tycker att det är felväg eller tid att åka någonstans. Jag hoppas verkligen att han får ett bra jobb nu när jag lämnar Bangalore. Den familj som får förmånen att jobba med honom får jag bara säga att ni drar en vinst lott. Nu börjar vi komma in på saker som jag troligen gör för sista gången.

I lördags var jag nere lite på Commersial street och köpte ny resväska och gick lite i vimmlet av människor.  Alla affärer, sömmerskor och cycklar lastade med kokosnötter i alls dammet.  Sedan bar det av till Brigade road och ett mellanstopp på Hard Rock Cafe så klart för att pusta ut. När jag väntade på Kumar så höll jag på att bli översprungen av en kossa som minsann inte tänkte väja 2 mm på en europee på trottoaren.  Hon lade av en rakabajsare och fortsatte bara rakt mot mig.  Lite tjoande och handklapp märkte inte denna halvdöva kossa så till slut fick jag helt sonika springa runt en lyktstolpe.

Sedan blev det inköp i ett shopping mall och då känns det som om man hamnat i USA eller Europa. Där efter direkt ut till Decathlon ute på landsbydgen för att göra sista inköpen. 

Idag så träffade jag och Kumar på dessa två pilgrimmer som skall ner till ett tempel i Kerala. Man går dit barfota hela vägen och på huvudet bär man ris och socker.  Det tar ungefär en månad och man sover i bya där invånanarna ger dem man och uppehälle. Templet är väldigt rikt och trappan in är gjord av guld sa Kumar.

 

Sedan köpte jag lite frukt påväg hem i en by precis utanför Whitefield. och då såg jag den här gamla farbrorn som jag tog kort på.  Såg även slaktaren här och man blir ju inte jättesugen på kött när man ser honom och köttet hänga där mitt i trafiken.

Tillbaka i Palm Meadow så försökte jag boka hotell rum för de sista nätterna men jag saknar just nu för den sista natten i Bangalore så jag får väl se hur det löser sig.  Jag var ju tvungen att ta ett kort på vakten utanför klubben för att vi skulle få lite kontrast mellan alla bilderna.

Imorgon tyckte Kumar att vi skulle på tur för att titta på tempel.

 /Tomas

Inte långt kvar...

Oj, oj, oj vad han pysslar, min lille make borta i Bangalore. Han sorterar grejer både högt och lågt. Han säljer grejer vi inte vill ta hem, han ger bort grejer vi inte behöver. Han går igenom skafferiskåp och försöker möblera om i huset så att rätt grejer hamnar ihop i containern för att sedan hamna rätt vid uppackning här i huset i Göteborg. Han verkar ha det lite tråkigt utan oss. Det är bra. Då längtar han hem mer än han vill vara kvar. För jag vet att han egentligen hade velat fortsätta det liv vi levde i Indien. Kanske där, kanske någon annanstans i världen. Nu känner han nog ändå att han vill vara där vi är. Och det vill ju vi också. Och just nu behöver vi vara lite i Sverige för att få ordning på svenska språket i de små huvudena och för att få en svensk grund efter alla internationella kontakter. Och för att inte jag ska tappa mitt yrkeskunnande helt.

Men vi längtar till familjen blir hel igen. Nu är det bara 19 dagar kvar....

Kärlek utan kyssar?

Kom just på en gammal slagdänga från min mormors tid. Kaffe utan grädde, är som kärlek utan kyssar. Och kärlek utan kyssar, är väl ingen kärlek säg?!  En gammal text men fortfarande lika aktuell. Inte för jag har grädde i mitt kaffe men jag tycker vekligen att kaffe utan MJÖLK är vedervärdigt, i alla fall på morgonen. Förargligt nog var jag och handlade i går eftermiddag men hade inte koll på att mina oboy-drickande barn slukat all vår mjölk. Så nu sitter jag här i soffan och tittar ut på regnet som öser ner och längtar efter lite mjölk i mitt kaffe.

Får passa på att skicka en liten hälsning till alla svenska pappor, speciellt till min egen goa pappa och till mina barns fina pappa. Grattis på farsdag!

Effektivt tandläkarbesök

Förra onsdagen så skulle jag bara smaka lite på vårt busellergodis-godis. Man vill ju veta att det är färskt och gott godis man bjuder eventuella busfrön på. Det var en lite hård bit i kolan och när jag bet på den så gick min plomb sönder. Vad irriterande! Jag hade lagat den i våras senast då samma sak hände. Dr Jagadesh sa då att lagningen var väldigt stor och svår att få att fästa och att han därför gärna gjort en annan, mer omfattande lösning på problemet. Jag kände väl att jag helst gjorde en liten åtgärd på problemet och lät honom bara laga tanden. Jag vet inte om alla hans åtgärder alltid var så nödvändiga...
När detta nu händer med plomben ringde jag till min tandläkare och de hade faktiskt en tid två dagar senare. Halv nio på fredag morgon var jag där och tio i nio kom jag till jobbet! Det var i och för sig bara ett par hållplatser med bussen men snabbt gick det!!! Och när jag fick räkningen så måste man ändå säga att besöket varit väldigt effektivt. Mycket effektivt vad gäller att på mycket kort tid tjäna in en rejäl summa pengar. Det är inte klokt vad dyrt det är att gå till tandläkaren. För de 15 minuterna jag var där fick jag en räkning på över 1.800 kr. Jag vet att det ligger runt vad försäkringskassan rekommenderar för de åtgärderna men det är ändå VÄLDIGT dyr tycker jag!!! Man kan göra mycket kul för den summan. Så, akta er för kolor!

 

Katastrof-bak!!

Jag har legat av mig!!! I Indien bakade jag eget bröd varje vecka och fick till fina limpor trots brist på expertmjöl och annat. I dag skulle jag baka till jobbet i morgon. När man har hand om köket ska man också bjuda på frukost på fredagen. Det är alltid en väldigt avancerad frukost som bjuds på. Bageribröd och olika pålägg. Så i morses rörde jag ihop mitt vanliga recept med lite olika mjölblandningar. Fyra limpor skulle det bli. Redan när jag kom hem och såg degen i skålarna misstänkte jag att det inte stod rärr rill. Jag började vika degen för att snabbare bygga upp luftblåsor men det ville bara flyffa till sig lite och lade sig sedan på bakplåtspappret som en trött hund. Mycket riktigt blev det som en stor degklump inuti. Rusade iväg till näraffären innan den stängde. Trodde de skulle ha lite butiksbakat bröd men det är inget som Willys satsar på. Kom hem med tråkiga limpor. Typiskt när jag skulle bjuda. Jag får väl sno in köpehålkakorna i en handduk. Jag har verkligen väldigt svårt för att bjuda på något som bara är sådär. Att bjuda på god mat är viktigt för mig. Jag vet att jag är skapligt bra på det och gillar att ha ryktet om mig att jag kan laga god mat.

Hmmm. Är INTE nöjd!

Boråshelg

Nu ligger jag lite efter med inläggen igen! Här kommer därför en liten rapport om helgen. Jag och barnen tog in på bed & breakfast på Granbacken i Borås! Nja, det är inget riktigt hotell utan vi drog till systerns fina hus redan på fredag kväll för en helhelg. Lördagen bestod av besök på kyrkogården. Nu är det över ett årsedan svärfar dog och det kändes bra att åka dit och tända ett ljus. Även resten av familjegravarna besöktes. Tyvärr fick vi åka på förmiddagen och inte uppleva den fina stämning som blir efter mörkret har fallit, då hundratals av ljus fladdrar som mareld över kullarna. Men det är ändå fint ändå.
På kvällen åkte systern och svågern på maskerad. Jättefina blev de, utklädda till Musse Pigg och Mimmi. Här kan ni se bilder på dem!
Kvar i huset blev jag med de fyra barnen. Det blev en annorlunda kväll. De tre yngsta i sällskapet har nämligen en väldig förmåga att prata när de får lov. Säkert i 20 minuter diskuterades och gjordes charader på olika scener ur SvampBobFyrkant!! Jag fick reda på mycket som jag inte visste, en del mer intressant än annat. Sedan diskuterades den nya dansen "Gangnam Style" i säkert tio minuter. Ingen under 12 år kunde ju då heller låta bli att hoppa upp och visa dansen. Däremellan sprang vissa på toaletten så det var ett väldigt springande. Sedan började Jakob sjunga på "Makarena" och så var dansen igång för fullt igen. Äntligen var alla mätta och nöjda och jag såg fram emot en stund i soffan framför "Så mycket bättre". Men det lugnet varade bara en minut innan lilla fröken M kom och gjorde mig sällskap. Hon var som en andra speakerröst till programmet och de flesta kommentarer var uttryck av ogillande då hon tyckte att de gamla gubbarna (Magnus Uggla och Pugh Rogerfelt) och tanten (Sylvia Vrethammar) kunde ha stannat hemma och låtit lite bättre artister, typ Danny eller Erik Saade, kunde fått vara med istället! Lilla M är också expert på att ställa helt omöjliga frågor, typ: Varför håller hon micken så där när hon sjunger? eller Varför har han som är så gammal kepsen bakochfram? Ja det finns många frågor i den lilla hjärnan!!!
Söndagen blev en röjdag i trädgården. Syster och svåger var lite sega efter gårdagens fest men jag var pigg och de kunde väl inte med annat än att hänga på när jag tyckte vi skulle ut och kratta löv. Efter lunch åkte vi sedan hem till Göteborg igen, men vi fick vänta ut att fotbollsmatchen mellan  Elfsborg och Åtvidaberg började för att inte fastna i köerna till Borås Arena. Det hade nog varit häftigt att vara med på den matchen. Det var visst ett väldigt firande efter matchen när Elfsborg fick sitt efterlängtade SM guld! Bra jobbat!!!