Royal Enfield-i Lejonets kula

Besök hos Royal Enfield
Jag och Kjell tog morgonflyget ner till Chennai för att besöka Royal Enfield en måndag. Bilen lämnade Palm Meadows kl 03:30 på morgonen med två trötta men upprymda entusiaster.
Väl framme i Chennai så stod den förbeställda Embassyn framkörd. Kjell tyckte man skall åka ståndsmässigt och tidsenligt när man åker till Royal Enfield. Vi skumpade fram i denna gamla Embassy och det var ganska festligt. Embassyn nytillverkas fortfarande här med vissa modifieringar. På bakluckan står inte SLK, DL etc utan mer rätt och slätt "Power Steering".

Vi hämtade upp en kollega till på vägen som hade bott i RE’s gästhus. På något sätt hade vi fått en inbjudan från ägaren till RE att komma på special invit, så vi blev oerhört väl mottagna.
Det var 1949 som av en cykelhandlade i Madras (Chennai) hade lyckas sälja 350cc Bullet till Indiska armén. 1955 började man montera CKD (monterings satser) i TVT fabriken i Chennai (gamla Madras). Man tillverkade 163 RE det året. Parallellt så importerade man även RE tills 1965 från England. Bullet som fortfarande tillverkas är den äldsta modellnamnet på ett fordon i världen. Varför skall man ändra ett vinnande koncept?!
Fabriken är densamma som från 1955 och den är väldigt sparsamt moderniserad. Man håller på att fasa ut den gamla motorn till en som är elektroniskt och som förhoppningsvis inte läcker olja. Någon som man kan tro är ett kännetecken på en riktig RE…
Chefen för monteringen som har jobbat både på GM och MB tycker det är underligt att jobba på ett företag med en produkt med sådant sug men som har en sådan skitkvalitet i monteringen. Han hade dock kommit en bra bit på vägen. Han hade moderniserat arbetsmetoder och kvalitetssystem, mottagningskontroll , tvätta motordelar för att höja kvaliten.
Bränsletanken tillverkas fortfarande i ett 50 år gammalt verktyg så tanken var full av pressbucklor. Istället för att investera i nytt verktyg så sitter det en kille på betonggolvet och knackar ut bubblorna förhand med en otrolig hantverkskicklighet. Man ser först bucklorna efter att den är lackad så i medel passerar tanken denna hantverkare fyra gånger….. Detta gäller de flesta gjutna och pressade komponenterna till hojen. Det är Indien och felet är att arbetskraft är så billigt att man lätt bara sätter till en till arbetare. Måleriet var flaskhalsen och de nya hojarna har väldigt många lackerade komponenter.

Guldstripen på tanken handmålas med pensel. Det är två bröder som gör detta och de jobbar var sitt skift. De var oerhört duktiga hantverkare med en konstnärlig skicklighet. Man hade två linor för montering och när man inte körde provserier så byggde man exporthojarna på en med lägre takt och mer synade detaljer. Många nya investeringar var på gång för att förbättra all kvalitet så snart är bättre.

Om man citerar VD:n ”vi har så gamla metoder så ju mer vi producerar ju sämre kvalitet blir det. Vi måste helt enkelt investera i fabriken för att få ut fler motorcyklar. "

Vi fick se labbet som var ganska spartanskt men man hade börjat bygga ett nytt. Man åkte varje år på en expedition till Himalaya också som en del av verifieringen och då sken provningsingenjörerna av glädje.

Designstudion var väldigt fin och många produktförfiningar var på gång. Konstruktionsavdelningen satt dock i extremt skabbiga lokaler men hade moderna CAD system.

Vi hade lite brainstorming med några av ingenjörerna för att lösa några av problemen och Kjell pratade verifieringsplaner. Vi gav också lite produktkritik och vad vi ansåg var viktiga egenskaper på en exportcykel. Förutom tillförlitlighet så är finish och korrosion väldigt viktigt. Vi var lite förvånade, men de såg oss som sända från huvudkontoret tror jag. De bad oss skaffa en återförsäljare i Sverige så om någon är sugen så har jag förfrågningsunderlag och information.
Dagen avslutades med att vi förhandlade om att få köp tre cyklar med VD:n. Vi får se vad som händer om det blir en affär men jag tro det…..Det blir två svarta och en med samma blåa färg som skaftet på en örontops. Kjell är alltid lite påhittig så klart….Eftersom vi är i indien så sa jag till Kjell att ta bort bomullen från toppsen annars så får han väl vita skärmar, för vi är ju trots allt i Indien och allt som man kan missförstå brukar bli fel.
Sedan var det bara för de tre helt lyriska svenskarna att skumpa hem i Embassyn igen efter en lång och händelserik dag med många nya intryck. Varför blir man så tagen av en sådan produkt? Vet inte, men det var ett helt fantastiskt besök.