Bättre sent än aldrig men jag fick för mig att jag kanske borde ha ett körkort i Indien. Nu kan jag köra min Royal Enfield helt lagligt i trafiken. Min vän P hade börjat en körkortsprocess här så jag hakade på. Vi hade kontakt med en körskola med bra kontakter till RTO (Regional Transport Officer). Jag skickade in kopia på mitt svenska körkort och ett adressbevis på att jag faktisk bodde i Indien.
Efter många om och men och efter många samtal och många veckor så kom äntligen dagen då vi skulle till RTO.
Jag träffade en liten kille utanför RTO som skulle hjälpa mig. Först skulle vi till ett sjukhus för att få en goverment stämpel över min bild så att man verkligen kunde säga att det var jag på bilden. I Sverige hade man använt passet som ju är en identitetshandling men här behövde en myndighetsperson besluta detta. Läkare är visst tillräckligt myndiga för att kunna se på ett foto om det är samma person som i verkligheten!
Vi kom till ett lokalt sjukhus som var så smutsigt och trasigt att jag trodde det var nerlagd. Väl inne var det hur mycket folk som helst. Vi blev invisade till en undersökningsrum. Där satt doktorn och skrev ut recept och gjorde undersökningar. Nu var det redan åtta patienter innan mig i det lilla rummen tillsammans med sina anhöriga. Antar att alla i rummet hörde exakt vad du hade för problem för man stod i en tät indisk kö och svettades.
Nu sa min agent att jag kunde gå ut istället så han fixade stämpeln utan mig. Undra hur doktorn då verkligen kunde veta att det var jag på bilden? Precis innan vi skulle gå in igen frågade sjuksyster vilken blodgrupp jag hade. Nu tvekade jag lite men då rykte min agent in och sa med tydlig stämma B+...hmmm. Ringde snabbt hem till Åsa och till min förvåning så hade han gissat rätt. Undra om man kan se på en person vilken blodgrupp man har...?
Tillbaka till RTO-kontoret. Utanför varje kontor finns fler agenter som "hjälper till" att skaffa ditt körkort. Den här killen sprang sedan omkring och "pratade" lite med alla där. Efter en halvtimma var mitt körkort godkänt. Nu skulle vi ta kort och det var jag tvungen att göra själv. Att stå i kortkö var lite tufft. Först hade jag en kö-kille som hjälpte mig men sedan var jag tvungen att stå själv. Indiskt kösystem är väldigt "kompakt" så det var svårt att veta om det var grannens svett som rann på mig eller mitt eget. Nu luktar ju normalt inte dessa killar jordgubb så jag kunde lätt konstatera att det inte endast var mitt egen svett.
Efter en timmas jobb och "tuffa" prov var jag godkänd. Körkortet skulle komma efter två veckor men efter tre veckor när jag hotade att komma och hämta mina pengar så hände det något. Man ringde från RTO och frågade när jag var född och sedan hade jag körkortet dagen efter.
Inte konstigt att trafiksituationen ser ut som den gör i Indien...det här är ju ett ganska vanligt sätt att ta körkort på! Jag hade en annan kompis som tog körkort på riktigt sätt. Han körde då på en icke trafikerad väg i 200 m, gjorde en U-sväng och kom tillbaka. ..
/Tomas
Efter många om och men och efter många samtal och många veckor så kom äntligen dagen då vi skulle till RTO.
Jag träffade en liten kille utanför RTO som skulle hjälpa mig. Först skulle vi till ett sjukhus för att få en goverment stämpel över min bild så att man verkligen kunde säga att det var jag på bilden. I Sverige hade man använt passet som ju är en identitetshandling men här behövde en myndighetsperson besluta detta. Läkare är visst tillräckligt myndiga för att kunna se på ett foto om det är samma person som i verkligheten!
Vi kom till ett lokalt sjukhus som var så smutsigt och trasigt att jag trodde det var nerlagd. Väl inne var det hur mycket folk som helst. Vi blev invisade till en undersökningsrum. Där satt doktorn och skrev ut recept och gjorde undersökningar. Nu var det redan åtta patienter innan mig i det lilla rummen tillsammans med sina anhöriga. Antar att alla i rummet hörde exakt vad du hade för problem för man stod i en tät indisk kö och svettades.
Nu sa min agent att jag kunde gå ut istället så han fixade stämpeln utan mig. Undra hur doktorn då verkligen kunde veta att det var jag på bilden? Precis innan vi skulle gå in igen frågade sjuksyster vilken blodgrupp jag hade. Nu tvekade jag lite men då rykte min agent in och sa med tydlig stämma B+...hmmm. Ringde snabbt hem till Åsa och till min förvåning så hade han gissat rätt. Undra om man kan se på en person vilken blodgrupp man har...?
Tillbaka till RTO-kontoret. Utanför varje kontor finns fler agenter som "hjälper till" att skaffa ditt körkort. Den här killen sprang sedan omkring och "pratade" lite med alla där. Efter en halvtimma var mitt körkort godkänt. Nu skulle vi ta kort och det var jag tvungen att göra själv. Att stå i kortkö var lite tufft. Först hade jag en kö-kille som hjälpte mig men sedan var jag tvungen att stå själv. Indiskt kösystem är väldigt "kompakt" så det var svårt att veta om det var grannens svett som rann på mig eller mitt eget. Nu luktar ju normalt inte dessa killar jordgubb så jag kunde lätt konstatera att det inte endast var mitt egen svett.
Efter en timmas jobb och "tuffa" prov var jag godkänd. Körkortet skulle komma efter två veckor men efter tre veckor när jag hotade att komma och hämta mina pengar så hände det något. Man ringde från RTO och frågade när jag var född och sedan hade jag körkortet dagen efter.
Inte konstigt att trafiksituationen ser ut som den gör i Indien...det här är ju ett ganska vanligt sätt att ta körkort på! Jag hade en annan kompis som tog körkort på riktigt sätt. Han körde då på en icke trafikerad väg i 200 m, gjorde en U-sväng och kom tillbaka. ..
/Tomas
Slås en engång av hur bra det är att ha tålamod i Indien, fast det kanske är ngt man lär sig med tiden :)
SvaraRadera