Tokig tisdag

Vår chaufför har varit dåligt och inte kunnat jobba nu på två dagar. Om jag inte hade hört honom spy innan han åkte från huset tidigt i söndags morses efter att han kört Tomas till flyget, hade jag undrat om han inte tog sig en extra semesterdag. I bland får jag känslan att han lätt blir sjuk när "sir" är borta men det kanske inte stämmer. Han är toppenbra och jag är verkligen glad över att vi har honom och han ställer upp jättemycket för oss så jag klagar verkligen inte, men... Man vet aldrig. Att inte tala sanning här är verkligen inget allvarligt, bara ett sätt att inte tappa ansiktet. Ugadi är ju en nyårsfest och sådana kan man ju få huvudvärk efter - det vet man ju själv. Nej jag vet inte hur det låg till och jag hörde ju honom må illa redan innan festen så han var säkert sjuk.

I alla fall så blev det lite krångligt för mig. Jag fick låna K:s chaufför en timme för att åka och betala räkningar. Sedan ringde Tomas från Frankrike och hade pratat med vår bank som skulle stänga av vårt konto omgående om vi inte visade upp vårt visum. Det har vi inte gjort något år sedan vi flyttade hit men nu var det akutläge. Passen skulle också visas och Tomas förklarade att han var i Frankrike och hade passet med sig och undrade om det gick bra att vi kom på fredag eller lördag. Nej det kunde de inte säga via telefon. Kontot skulle stängas samma datum som vårt visum gick ut. Ven vi har ju aldrig visat vårt visum för er så det vet ni ju inte, sa Tomas. Men det var ändå det datumet som gällde och vad det datumet var kunde den dumme mannen i telefonen inte upplysa oss om.

"Nötter"som Lena brukade kalla dem. Det finns så många här som inte kan det jobb de har!! Man blir tokig på det!

Efter ett runt-ringande till vänner för att hitta en ledig chaufför fick jag tillslut tag i en som fick avbryta sin synundersökning för att åka med mig ner till banken. 45 minuter i bil ner till banken som bara har ett kontor nere i stan. Efter att ha hittat rätt våning och rätt person så säger kvinnan jag blir anvisad till: Nej det går inte om du inte har din mans pass med dig och era första papper från första gången när ni registrerades på foreign registration office. Ni kan komma tillbaka då din make kommer tillbaka, på fredag eller lördag!!!

Jag blev så arg att jag började att gråta. Här har min man ringt från Frankrike för att ta fråga om vi kunde vänta två dagar och det gick inte!! Ni behandlar era kunder som skräp (jag sa nog det på ett lite opassande sätt) och jag har åkt nästan en timme till ingen nytta då ni inte upplyst oss om vilka dokument ni ville ha utan bara frågat efter vårt visum. Hon gav mig sitt visitkort och bad om ursäkt men jag var så arg. Jag svär inte ofta men då kände jag att jag verkligen kunde beskriva denna bedrövliga bank med många fula ord. Sån tur var så pratade jag länge med vännen M så att jag lugnade ner mig. Den stackars lånechauffören undrade väl när jag grät och svor i telefonen.

Förra veckan drog samma bank en stor summa pengar från vårt konto för att betala Tomas kreditkortsskuld, som vi redan betalat, så det nästan inte blev några pengar kvar på kontot! Det tog dem en vecka att rätta till sitt misstag och det tog Tomas flera arga telefonsamtal! Han fick fem olika besked av olika personer hur många dagar innan sista betalningsdag (som man ju för sjutton trodde var just sista dagen att föra över pengarna) som man måste föra över pengarna. Det kan vara allt ifrån 1 till 6 dagar innan!!?! Nötter!!!

Trött måndag

Jag visste att söndagen skulle bli så här! Det är alltid mycket läxor och den här gången skulle Jakob träna in ett tal som han skulle videofilmas när han höll.

Oskar skulle göra en scrap book om mikrober, alltså microorganismer. Den kunde bli upp emot 40 sidor hade hans fröken sagt glatt. Oskar har kämpat med text och bilder i en hel vecka och så skulle den sättas ihop. Han trodde nog att det skulle gå fort med det var ju ett klippande och printande av bilder och text. Olika färger och stämplar för olika sidor. Den blev väl inte 40 sidor men kanske 20. Vi höll på till efter ett på natten innan den var klistrad och klar. Då stupade vi i säng.

Jakob å sin sida är ju en kvällstrött kille så efter en dag med först art class och sedan bowlingkalas med kompisen Walter, och sedan någon timmes tal-tragglande, somnade han helt enkelt mitt i talet. Det blev till att väcka honom 5:30 på måndagen istället för att öva det sista.

Detta hade dock gett utdelning då han blivit tillfrågad om han ville hålla sitt tal live på dagen då de ska ha redovisningarna. Han hade inte bestämt sig men jag tror nog han säger att han inte vill det, även om jag verkligen försökte peppa honom till att göra det. Han tycker det är läskigt att prata inför en grupp men han gör det riktigt bra. Vi får väl se vad det blir.

Födelsedagslördag

I lördags var det Tomas födelsedag. Som sig bör så blev han väckt av sång, presenter och frukost på sängen. Som vanligt passade inte de kläder jag köpt till honom i present så det blev en tur in till stan för att byta. Han hittade en fin skjorta och en t-shirt och även ett lagom långt skärp istället för det lite för korta han fick i julklapp. (Verkar som min syn på min man inte riktigt stämmer med verkligheten?! Fin är han i alla fall oavsett storlekar!!)
Sedan åkte vi och kollade in en motor som han beställt till en gammal vespa han fått av min pappa. (Eller eventuellt så har han renoverat den gamla motorn....jag vet inte så noga.) Det var i alla fall ett roligt ställe. En verkstad mellan kokospalmerna där gamla bilar och vespor renoverades.
Kvällen avslutades i glada vänners lag på en mexikansk restaurang med väldigt god Margarita. Efter det tog Tomas sin resväska och drog iväg till Frankrike där han går på kurs denna veckan. Så det är till att vara gräsänka igen... Men på torsdag natt kommer han, ett dygn innan systerfamiljen!!! Vi väntar och längtar efter dem nu! Nu börjar det närma sig!!!

Ugadifredag

Nu har det varit högtiden Ugadi här i Indien. Det är deras nyår och de firade det i fredags och i söndags. I fredags var det kvinnornas dag. Då äter man vegetariskt. I dag på männens dag får man kött, ofta lamm. En del alkohol förtärs nog också för i söndags morses när jag följde Jakob till en kompis en bit från Palm Meadows så kånkade en man upp en annan till trottoaren från gatan där han somnat!
I fredags började vi dagen spännande med musjakt! Eller ärligt talat så var det en mindre råtta. Tomas smällde i alla fall snabbt igen skåpsdörren när han skulle slänga skräp när det satt en råtta där och tittade tillbaka på honom. Sedan blev det fart i köket. Vi försökte med var sin sopborste att fösa råttan mot bakdörren. Vi ställde upp lådor som en gång för att den skulle förstå vägen utmed den fattade inte alls utan vände och sprang utmed skåpen fram och tillbaka. Vi blev genomsvetta där vi stod i morgonrockar med våra kvastar. Så sprang den in under kylskåpet. Med en ficklampa kunde vi se fötterna på den där under. Plötsligt såg vi den inte längre. Den hade gått in på baksidan av kylskåpet och bara svansen stack fram under kondensvattentråget. Med en svensk hederlig råttfälla som Tomas lyckades tråckla in bland alla rören så fick vi den tillslut. Vår hjälte, Kumar, tog hand om den då den fortfarande var vid liv.

Efter det åkte vi till City market. Tomas ville se marknaden och fota lite och barnen fick följa med under tvång. Jakob gillande det inte! Han blir lätt rädd för de täta folksamlingarna och är väldigt skeptisk till folk som vill ta och hälsa på honom. Vi andra njöt väl mera av att känna av maknadslivet. Här kommer lite bilder.

Kvällstankar

Så poetiskt som jag kände i söndags morses angående morgondofter och ljud känner jag inte riktigt just nu. Jag gick som då ut genom köksbakdörren och känner en stank emot mig. En intensivt, stickig lite sötkvalmig röklukt. Förhoppningsvis eldar de bara sopor här ute. Har man otur är det likbränning. Det är bara att stänga igen och hålla lukten ute. Och i morgon är det bara att svabba balkongerna från svarta sotpartiklar. Tur att jag har hjälp med det!
Go'kväll!!

Sysugen!

Vad händer i Indien undrar kanske ni. Jag skriver inte så mycket. Men det händer en hel del ändå. Det är mycket vid datorn. Mycket mailande till olika skolor för att hitta platser till barnen och för att kolla med olika jobb. Sedan ska man ju börja kolla upp vilket elbolag man ska välja, vilket bredbandsbolag och mobilbolag.... Tråkigt och svårt att jämföra bolag på nätet. Däremellan springer jag på sjukgymnsktik för att träna axeln. Är nu nytejpad och ska ha det till på lördag då jag blir av med det för gott. Är väl lite bättre men inte bra. Gör övningar 3 ggr per dag nu. Försöker att inte fuska.

Till lite roligare grejer: Igår hämtade jag ett möbeltyg jag beställt så nu ska fåtöljen bli riktigt orange! Jag sa sätta saxen i tyget idag och jag lovar att ta bilder. Har också fått lite nya idéer till tyger jag köpte för längesedan men som inte blivit något. Vi får se vad som blir färdigt först. Här är en titt på klänningstygerna. Ja, det kan nog bli bra...!

Morgontankar

Åh vad jag tycker om mornarna.
Att gå ut på baksidan av huset och andas in luften av morgon. En lätt lukt av eld ihop med den tropiska luften kommer som en lätt vindpust och svalkar ännu. Fortfarande sval luft som solen snart ska värma. Solen som silas genom bambubuskarna och det lite dova skramlandet från människor som redan satt i gång med någon aktivitet. Småfåglar som kvittrar och en get som bräker lite på avstånd... Ändå fortfarande lugnt..

Kommer sakna tiden här.

Mer closett-rätt

Här är rätt sätt att lyfta på locket....eller??

Toalett-etikett

Dagens miljöbild från sjukhuset. Denna regel tror jag funkar i Sverige också!

Snyggt med turkos!

Förra inlägget blev visst publicerat lite för tidigt. Bilderna var från sjukgymnastikbåset som jag var i. Britsen var en stor spricka i som de tejpat för att man inte skulle riva sig på den. Det var ingen höj-och-sänkvariant som i sverige utan jag antar att de fick stå på den lilla skavda trappstegen om de skulle ge behandling åt någon som låg ner. När man tänker på hur korta de är här så står de nog ofta på den för att nå upp!!!

I dag fick jag börja med övningar. Jag blev också tejpad med kinesology tejp som ska hjälpa musklerna att dra rätt. Inte den bästa bilden kanske men det är svårt att ta kort på sig själv. Övningar fick jag med. och kylbehandlingen ska jag fortsätta med. Tejpbyte på söndag.

Sjukhus

I december fick jag så ont i min västra axel. Jag hade länge känt av att båda axlarna kändes ömma och lite känsliga och så plötsligt när jag skulle dra tröjan över huvudet var det något som gick sönder. Jag fick jätteont och kunde knappt dra armbågen i sidledd ut från kroppen när jag skulle sätta på mig deodorant. Än mindre hålla den uppåt när jag skulle trä på mig tröjan. Tur att man är arbetsterapeut så man kan alla knepen.
Efter någon dag så sökte jag och fick antiinflammatoriska tabletter och diagnosen rotator cuff strain. Sedan dess har jag gått och försökt att lite försiktigt börja röra på armen. Provade aerobic men insåg att det var för häftigt ännu. Provslog på golfbanan vilket gick okay om jag var försiktig men när man spelar blir det aldrig bra om man känner sig rädd för att det ska göra ont. Provade lite rörelseträning hemma och det har sakta blivit bättre men det tar så lång tid!! Jag saknar min bollywooddans! Därför har jag nu sökt mig till ett sjukhus som har en avdelning för sportskador. Tänkte att där borde de kunna råda mig hur jag ska gå vidare.
Kom till detta jättestora sjukhus och där kryllade det av indier. Det gällde att ha armbågarna utstuckna (ja i alla fall höger som inte gjorde ont) för i registreringkön så kom plötsligt någon med sin lapp och försökte sticka den framför min men det gick inte!
Läkaren ordinerade sjukgymnastik och antiinflammatoriskt. Hon ordinerade både steam moist och cool pack!?? Både värme och kyla...och så ultraljud mot smärtan.
Tur att sjukgymnasten jag träffade sedan verkade ha mera koll. Typiskt impingeement syndrom sa sjukgymnasten (vilket jag själv konstaterat). Ingen värme på en inflammation sa hon (vilket jag tyckte lät rätt) så nu får jag kyla, ultraljud och antiinflammatoriskt i 5 dagar. Den molande värken har faktiskt gått bort men den huggande smärtan jag har är kvar.

Hos skräddaren

Hör kommer lite kort från lördagens besök hos skräddaren. Bilderna får tala för sig själva!

Egen skörd

För längesedan köpte jag en kompost. Den ger oss mullrik, mörk jord. Oskar fick syn på en fröpåse i lådan. Den innehöll smurtronfrön och han blev jättesugen på att odla.

Frön satte i jorden enligt konstens alla regler och han började vattna krukan.

Det blev jättefina skott med en gång. Jag blev dock misstänksam

när bladen började utvecklas. De var nämligen lite ludna...

Efter några veckor såg det ut så här!!

Inga smultron kan överleva dessa starkväxande tomatfrön.

Har sedan hört att tomatrester är ett jätteproblem även i Sveriges komposter för de överlever och börjar växa i jorden. Nu kan det ju ändå vara lite mysigt med egna tomater. Så här fin tomat repade jag av en annan tomatplanta som tagit sig upp bland mina basilikaplantor på altanen!

Den passade fint med basilika, även i munnen!!!

Indisk hemkunskap

Oskar har vissa timmar som han har fått välja vilket ämne han vill läsa. Jag har för mig att han hade något liknande i Sverige som då kallades för "Elevens val". Han har denna termin valt matlagning! Bra tycker jag. Fördomsfullt trodde jag klassen var full med tjejer. "Nej det är nästan bara killar. Man får ju äta också", svarade Oskar och suckade över min oförmåga till att förstå tonåringar.
De har fått laga lite av varje. Muffins var populärt. Man fick en halv var. Oskar fick dela med en kille som sa att han vill ha översta delen för han gillade inte botten! Det ville Oskar också, så Oskar delade den ändå mer logiskt, i två halvmånar!
Stekt ris med grönsaker har de gjort och kan ju vara till nytta i framtiden. Dock lagas det i stora wokar över öppen eld och kocken har någon slags konstig kniv som han skär ner allting med så de får väl försöka anpassa recepten till ett normalkök när de sedan ska prova recepten hemma.
Sedan har de gjort pommes frites. Indiska sådanna. Man delar potatisar i klyftor, häller ner dem i frityrbadet och när de precis har hunnit under ytan på oljan tar man upp dem igen så att de ser färdiga ut men är hårda och knaprigt råa innuti!
"Double toast" had de också gjort."Men det lät ju gott",tyckte jag.
Hmm, sa Oskar. Tänk dig en dubbelmacka som grillas(dock även det mycket snabbt så den knappt han få färg). Vad vill du lägga i den?!! Känns gurka som det naturliga valet? En ring tomat och sedan massor med rå lök, toppat med koriander chutney! "Den mackan fick man riktigt dålig andedräkt av!", sa Oskar.
I dag hade de gjort något så smaskigt som en icecream cake! I botten av en form hade de lagt skivad sockerkaka, sedan glass och sedan ett lager mariekex (kan man ju tänka att glassen gör kexen våta??). Sedan ett till lager med sockerkaka, glass och kex för att sedan toppa med sockerkaka.Till denna jättetårta vispades sedan ca 2 dl grädde och i ett knappt synligt, mycket tunt lager, brettes ut på toppen.
"Klar!"tänkte Oskar.
Nej: skjuts in i ugnen!!!
Alla barnen stod med hakorna nere vid knäna. Det lilla lagret grädde sjönk snabbt ner i kakans topp och glassen smälte ju med ner i kex/sockerkakslagret. Den var väl inte inne så väldigt länge med tillräckligt för att gegga till det hela. Indisk Glass au four helt enkelt! Så där lite halvbra som det ofta verkar bli i den här matlagningsklassen!! Oskar kan redan en del matlagning som han både lärt sig i Svenska hemkunskapen och här hemma. Tur det. Men han har nog kul den här lektionen i alla fall och det har han inte på alla lektioner!

...och så åkte de igen!

Lunch på Hard Rock Café

Det har varit härligt intensiva dagar. Det är nästan så med alla som kommer hit första gången att man tror att man kan göra så mycket på en dag. Man räknar inte med biltiden eller just med att bilen ska till kontor och skola och att det också tar sin lilla restid. Alla transporter i trafiken inne i stan tar tid och ett lunchbesök på restaurang tar tid. Det var ett pusslande för att klämma in så mycket som möjligt. På fredagen åkte de tre luffarna iväg med bilen vid sju för att hinna med en heldag i Mysore. Det blev den vanliga tempelochpalatsturen men med 3-4 tim bilresa enkelt håll var det precis att de kom hem till åtta då vi hade bord bokat på Chez Mariannick, en liten fransk kvartersrestaurang som serverar stenugnsbakad pizza och crêpes.

Lördagen började med kvartssamtal på skolan med Jakob för mig och Tomas. Oskar guidade de andra tre till närmsta mall där kamerasladd köptes och lite skor och annat blev det med. Sedan in till Commercial street för att leta sömmerska. Sån tur var hade Rani tipsat om en gata som hade flera ställen som sydde upp på en timme så tjejerna lyckades till och med få sina saris uppsydda under det att vi shoppade Levis, Converse och åt lunch på Hard Rock Café. MYCKET mätta tog vi oss sedan tillbaka till sömmerskan för att hämta upp saris som precis, efter tre timmar!!!, var klara.Tur för vi kunde inte ens vänta på att få dem pressade då vi hade en tid för fördrink hos fam F att passa. Kvällen avslutades på klubben med ett stor gäng som var där då vi fått besök av ett par som flyttat hem för ett årsedan. Trevlig kväll även denna. Ungdomarna åt sallad då de fortfarande var mätta från hamburgaren. Sen såg de nog sin chans att äta sallad en sista gång innan de skulle ut och leva spartanskt igen. På de restaurangerna vågar man inte äta sallad!

Tidigt på söndag gick de upp och åkte till flygplatsen. Vi var uppe och kramade om dem och önskade dem lycka till, till det fortsatta äventyret som skulle börja i Dehli/Agra, sedan kanske gå via en nationalpark för att avslutas med häng i Goa. Ryggsäckarna var proppfulla och inte mycket utrymme finns för mer shopping om inte större handbagageväskor inköpes. Hoppas du de får härlig veckor innan de i början av April drar hem till Sverige igen.

Alla killarna Ekberg på Levisaffärens trappa

Brunbrända ungdomar på luffen

Nu har vi besök igen. Den här gången är det fina kusin Fredrik som kommit tillsammans med två tjejkompisar. De har varit ute och luffat i asien sedan 2 januari och jag tror de tyckte det var skönt att komma hit och leva lite hemmaliv ett tag. De fick välja vad vi skulle göra med köttfärsen och då blev det köttbullar med kokt potatis, sås och lingon!

"Ungdomarna" (ja det är väl så man får kalla dem, även om de är vuxna. Jag är dubbelt så gammal som dem!!!) kom i onsdags och fick sig en snabb spagetti Carbonara här på altanen för att sedan åka ut till skolan och hämta barnen. De var imponerade av den fina fasaden som Indus visar upp och det är verkligen en vacker skola men inte alltid så smidig..

När jag frågade vad de ville göra så var svaret otippat: baka semlor!!! När vi sedan började planera in marknadsbesök, klädinköp, bad, squachmatch, sightseeing mm så insåg i alla fall jag att några semlor skulle inte hinnas med. Men tanken var gullig och det var att överraska barnen med semlor efter skolan.

I går åkte vi till citymarket och rajamarket. Jag var ju där ganska nyss med mamma och pappa och så var jag där förra veckan med M och köpte sarityg. Det är ett härligt men intensivt och svettigt ställe där man kan hitta allt mellan himmel och jord. I samma affär som jag köpte mitt sarityg köpte även hela gänget indiska kläder. Tjejerna valde länge och väl men kom till slut ut med var sitt sarityg. Affären är så komisk! Först har man en expedit som plockar fram alla tyger man pekar på över disk. Han drapperar dem som en sari på en vid en spegel så att man får sig en uppfattning. När man sedan bestämt sig så tar han varan åt en till kassan (ca 1-2 meter) och när man tar upp sitt betalkort så tar han det och ger det till personen innanför disken. Han tittar på det och räcker det sedan till en annan disk till en man som har till uppgift att dra kortet i maskinen. Den förste i kassan räcker också kvittot till kontokortsmannen som sedan häftar ihop två kvitton och min kopia på kortköptet och ger det till en annan man. Denne tar påsen med varorna och kvittobunten till en disk vid utgången. Där tar ytterliggare en man ut varorna och visar så man fått den vara man ville köpa, river bort häftklamren och tar ett kvitto och häftar ihop de två andra och ger en. En meter därifrån är utgången. Där står en vakt som såklart!!! ska kolla på kvittot och stämpla det (som om han inte stått och tittat på oss hela den en meter långa vägen från utlämningsdisken till dörren, enda kunderna som vi är i denna stora affär) innan vi kan ta vår påse och gå. Man blir så full i skratt av att man kan få en betalning att innefatta så många människor!!!

Mitt sarityg i siden!

I dag har ungdomarna dragit iväg till Mysore för att turista palatset och lite annat. De stack vid sju, halv åtta och det gjorde resten av familjen också så nu har jag en dag för mig själv. Får väl planera middag och kanske baka lite semlor. Det skulle nog vara uppskattat...