Besöksräknare

fredag 2 mars 2012

Brunbrända ungdomar på luffen

Nu har vi besök igen. Den här gången är det fina kusin Fredrik som kommit tillsammans med två tjejkompisar. De har varit ute och luffat i asien sedan 2 januari och jag tror de tyckte det var skönt att komma hit och leva lite hemmaliv ett tag. De fick välja vad vi skulle göra med köttfärsen och då blev det köttbullar med kokt potatis, sås och lingon!
"Ungdomarna" (ja det är väl så man får kalla dem, även om de är vuxna. Jag är dubbelt så gammal som dem!!!) kom i onsdags och fick sig en snabb spagetti Carbonara här på altanen för att sedan åka ut till skolan och hämta barnen. De var imponerade av den fina fasaden som Indus visar upp och det är verkligen en vacker skola men inte alltid så smidig..
När jag frågade vad de ville göra så var svaret otippat: baka semlor!!! När vi sedan började planera in marknadsbesök, klädinköp, bad, squachmatch, sightseeing mm så insåg i alla fall jag att några semlor skulle inte hinnas med. Men tanken var gullig och det var att överraska barnen med semlor efter skolan.
I går åkte vi till citymarket och rajamarket. Jag var ju där ganska nyss med mamma och pappa och så var jag där förra veckan med M och köpte sarityg. Det är ett härligt men intensivt och svettigt ställe där man kan hitta allt mellan himmel och jord. I samma affär som jag köpte mitt sarityg köpte även hela gänget indiska kläder. Tjejerna valde länge och väl men kom till slut ut med var sitt sarityg. Affären är så komisk! Först har man en expedit som plockar fram alla tyger man pekar på över disk. Han drapperar dem som en sari på en vid en spegel så att man får sig en uppfattning. När man sedan bestämt sig så tar han varan åt en till kassan (ca 1-2 meter) och när man tar upp sitt betalkort så tar han det och ger det till personen innanför disken. Han tittar på det och räcker det sedan till en annan disk till en man som har till uppgift att dra kortet i maskinen. Den förste i kassan räcker också kvittot till kontokortsmannen som sedan häftar ihop två kvitton och min kopia på kortköptet och ger det till en annan man. Denne tar påsen med varorna och kvittobunten till en disk vid utgången. Där tar ytterliggare en man ut varorna och visar så man fått den vara man ville köpa, river bort häftklamren och tar ett kvitto och häftar ihop de två andra och ger en. En meter därifrån är utgången. Där står en vakt som såklart!!! ska kolla på kvittot och stämpla det (som om han inte stått och tittat på oss hela den en meter långa vägen från utlämningsdisken till dörren, enda kunderna som vi är i denna stora affär) innan vi kan ta vår påse och gå. Man blir så full i skratt av att man kan få en betalning att innefatta så många människor!!!
Mitt sarityg i siden!
I dag har ungdomarna dragit iväg till Mysore för att turista palatset och lite annat. De stack vid sju, halv åtta och det gjorde resten av familjen också så nu har jag en dag för mig själv. Får väl planera middag och kanske baka lite semlor. Det skulle nog vara uppskattat...

1 kommentar:

  1. Men tänk på alla arbetstillfällen. Bättre så än utan arbete, men visst känns det komiskt. Jag känner igen mig.
    Skicka hit Rani, jag kan knappast inte se ut i de otvättade fönstrena.
    Ett stort tack för alla härliga dagar tillsammans. De är ovärderliga.
    kram mamma

    SvaraRadera