Mangoprovning

Nu är det verkligen mangosäsong här, även om inte grannens träd är helt moget ännu. Jag ägnar mig åt att smaka mig igenom sortimentet. Har faktiskt även pallat ett av grannens frukter som man nådde om man använde en pinne från vår balkong. Den var grön och stenhård men ligger nu i fönstret för att mogna.
Indien är överlägset största producenten av mangos och producerar ca 14 miljoner ton! Ändå står Indien bara för ca 1% av den internationella handeln av mangos så indierna är duktiga på att äta frukterna själva.

En del mangos är nästan helt runda som bocciaklot medan andra är så långsmala att de liknar tjocka bananer. En av mina favoriter från förra året: Banganapalli, är väldigt god med både sötma och syra och inte så trådig kärna (vilket gör att man kan bita av det sista på kärnan utan att få tänderna fulla av trådar! Tyvärr kan jag ändå inte låta bli att bita på kärnan, trots fiberrikt kött, vilket gör att jag måste ha tandtråd i närheten när jag äter mango).
Här kommer utvärderingen:
Mallika. Djup orange i färgen på köttet. Söt, aprikosaktig i smaken. Lite trådig, mera som en väl mogen persika i köttet. Makens favorit (Såklart! Sockergrisen!)
Himayat. Ljusgulgrön i fruktköttet. Söt men ändå med en liten syrlighet. Ej trådig alls vilket gjorde kärn-gnagandet till en fröjd! Min favorit!
Sugar Baby. Innehållet var ljusgulgrönt och mycket trådigt. Mest syra med liten sötma. (Maken skrynklade ihop munnen och såg precis ut som svärfar när man lurar i honom en jungelvrål!) Svårt att skära köttet från kärnan. Man vågade inte ens gnaga på kärnan för då hade man fått som stora fibertussar mellan tänderna, utan man fick stoppa den hel i munnen och suga bort saften. Jag undrar om den används till annat än att ätas rå?
Är det någon av mina indienvänner som har en annan favorit? Skriv en kommenar och berätta!