Bröllopsdag med söndagsbrunch

Jag tycker inte att det var längesedan jag skrev om vår förra bröllopsdag med middag på restaurangen Shiro. Att det redan har gått ytterliggare ett år?! Och att det har gått 18 årsedan vi gifte oss. Under den tiden kan ju en människa födas och hinna bli myndig och ta körkort! Konstigt ändå att man inte känner sig så gammal som man förstår att man är. Visst ser man att barnen som växer så det knakar och att åren går, men när man sedan tänker på varandra och alla fina stunder man haft ihop så går åren ihop och vissa minnen känns som igår. Kanske inte just precis bröllopet, för det var ett tag sedan, men minnen från midsommrar och jular och från härliga semestrar kan man ha klara minnesbilder från.

I går fick jag rosor på sängen som min gullige maken köpt efter sin cykelträning i ottan. Att gå upp vid nio passar mig mycket bättre än att gå upp klockan sju!

Dagens brunch intogs på Olive Beach som verkligen är en mysig restaurang. Golvet är täckt med små vita stenar och här och var finns små dammar. Färgerna är medelhavsinspirarade med mycket vitt men med färgklickar i blå-turkos-grönt. Goda ostron har de och förödande chokladmartinis. De sistnämnda är mycket bättre än vilken efterrätt som helst! Iskalla och med lite kaffechokladsmak!!! Mums. Ger dock en viss trötthet i kroppen efteråt och i dag på mitt första yogapass, och power yoga dessutom, kändes det som om det var den där martinin som fick mig att stå och darra när jag skulle balansera som en trana på ett ben med armarna upp i luften. Men nu på kvällen har jag mest ont i nacke och skuldror och det beror inte på martinin utan på träningsvärk. Så slår verkligheten en i huvudet igen med att man inte är 20 år längre utan får lite ont här och var i kroppen när man gör något nytt. Men jag tror ändå att man med åren har hittat sig själv och är tryggare som person och som par, än man var för 18 årsedan, när man gifte sig. Då får man stå ut med lite nackont. Det finns ju ibumetin även här i Indien!