Sedan var det mamma som fortfarande har väldigt ont i sin fot. Hon kan gå på den men den är väldigt svullen runt leden och det kändes vettigt att ta reda på om det var något större fel på den som behövde ytterligare åtgärd. Jag gick fram och tillbaka mellan de båda "patienterna" och tillslut var de båda röntgade och mamma även undersökt av en läkare. Då vi satt och väntade på röntgen förundrades vi över de möbler som väntrummet var inrett med. Detta var ett väntrum avsett för patienter som skulle till röntgen och till ultraljud, alltså framför allt sådana som hade ett eventuellt benbrott eller var gravida. De sittmöbler som fanns var dels två soffor i vettig sitthöjd men också en hel vägg med dessa plasttubstolar som är låga och kräver att man skjuter ifrån sig med båda händerna för att de inte ska välta eller glida iväg för en. Arbetsterapeuten i mig fick rysningar över dessa olämpliga "stolar" med sunkiga, nedsuttna dynor. Dessutom fanns det två saccosäckar (!) som jag inte tror någon använder. Det kanske kunde vara det nya på Sahlgrenska! Byta ut alla soffor mot saccosäckar?!!
Efter en timme var vi därifrån igen och då hade mamma med sig lite pillerkartor noggrant tillklippta till det exakta antalet, ett kompressionsstöd (som provades ut av helt kompressionsokunniga personer så det visade sig vara alldeles för litet) och en flaska hostmedicin då hon har lite rethosta också. Tur att dessa saker bara kostade runt 50 kr. Vi får väl se hur hon klarar medicinerna. Troligtvis kan hon bara ta kvällsdosen då jag inte tror att hon kan ta denna voltaren-tablett utan att somna och det vore kul att ha henne i vaket tillstånd på dagtid...
5 år sedan
Varför inte göra väntan lite bekvämare. Om man nu skall vänta i 10 timmar. Då hade jag nog hellre haft en saccosäck än en hård brits i alla fall.........
SvaraRadera