Nu ekar det...

...här i huset för nu är vi bara tre kvar. I går morses åkte Oskar på leadership camp. Han kommer inte hem förrän på lördag. Han var inte vidare glad över att åka men insåg att han var tvungen och såg nog också lite fram emot att få prova på lite aktiviteter som de varit för små för förra året. Han var väldigt sugen på paintball men även något slags klättertorn hägrade.

Sedan var det mormor och morfars tur, men de åkte inte förrän på kvällen. De vägde och testpackade för att få ner allt de köpt. Sedan tog vi sista pooldoppet och satt och lapade sol en timme. Nu börjar temperaturen gå uppåt här och det märktes idag på poolvattentemperaturen som nu var svalkande skön och inte iskall som förut. Jakob och mamma simmade ikapp och Jakob vann över mamma, kanske lite pga att hon skrattade samtidigt som hon simmade men även för att han blivit riktigt bra på att få kraft i sina simtag.

Sedan gick vi utanför grinden, ut på gatan till en liten hål-i-väggen-affär där de säljer pryttlar. Mamma ville köpa bindis med sig hem. En bindi är en klisterlapp ofta i rödbrun färg som kvinnorna här har som dekoration mellan ögonbrynen. Förr var en sådan ett tecken på att man var gift. Nu är de mera dekoration. Hon köpte också en festmodell i silverfärg med lite krummelurer. Man köper dem i ark för plötsligt så har man tappat dem och måste klistra på en ny. De har inget med kastsystem att göra som vi svenskar ofta felaktigt tror.

Efter det blev det trevlig fika hos familjen W som bjöd på jättegoda schackrutor som Nora bakat. Kvällen avslutades med en grillad oxfilé och pastasallad med basilikaolja. Det var en ledsen Jakob som gick till sängs. Han kunde inte förstå varför mormor och morfar inte kunde vara kvar längre. Varför kunde det inte fortsätta vara så härligt med så många man gillar i samma hus?! Många tårar, pussar och kramar blev det innan sänggång. Det är tur att det inte är så långt innan småkusinerna kommer och sedan är sommaren och hemresan till Sverige nära.

Ja vi har haft härliga veckor tillsammmans även detta året och är väldigt glada att ni ville komma och vara hos oss de här veckorna! Många fina minnen har vi fått! Hoppas nu flygresan gått bra hem.

Hipp-hipp-hurra för Jakob!

I dag har vi en tioåring i huset! Jakob fyllde år igår och har nu länge räknat ner till sin födelsedag. Extra nöjd var han med att ha mormor och morfar här i år igen. Dagen började tidigt. Klockan sju var vi ett trött gäng som kämpade oss upp för trappan med frukostbricka och paket. Den tidiga timmen trots att det var lördag, berodde på att vi hade tid för utvecklingssamtal med Jakobs fröken klockan nio och det tar 40 minuter att köra till skolan. Fröken hade varit förutseende och frågat Jakob om han ville ha en tidig tid för att kunna ägna sin födelsedag åt annat och det lät ju bra när vi fick frågan, men när jag på fredagen insåg att vi fick gå upp i ottan så var idén kanske inte lika bra. Enda fördelen var väl att födelsedagsbarnet själv inte behövde ligga och vänta, då han är den som vaknar och går upp vid sju även på helgerna.

När jag fyllde 10 år - det är längesedan nu - så fick jag en skylt med 10 paket hängande på den från min faster och farbror. Min lillasyster blev avundsjuk men fick även hon en skylt med paket när hon fyllde 10. Traditionen skapades och även kusin M fick sin skylt. En tradition hade skapats. I år var det alltså Jakobs tur. Syster yster kunde inte skicka med skylt men hade en liten spargrismus med en liten skylt och 10 paket. Pappa gjorde den stora skylten och ägnade lång tid till konstruktion och tecknande av skylten.

Efter massa paketer, skylt, frukost på sängen och kramar så åkte Tomas, Jakob och jag till skolan. Det var bara positiva ord där om Jakob och han verkade nöjd han med, då han visade oss vad han gjort under terminen. T o m matten, som han fått kämpa med för att förstå, börjar gå lättare nu. Skönt när han verkar känna sig trygg och nöjd.

Resten av dagen gick åt till att leka med de nya presenterna, speciellt balansbrädan till wiispelaren är en av favoriterna.

Efter lunch blev det marängtårta med jordgubbar och framemot kvällen så åkte vi in till UB City till en restaurang som heter Shiro. De har japanska stekbord som man sitter runt och får se hur kocken showar och lagar maten framför en. Jakob blev så klart ombedd att hjälpa till och fick jonglera med ägg och steka ris. Förutom en god meny med diverse smårätter så fick vi titta på korttrick. Sedan kom de in med ett en liten chokladtårta med ljus som Jakob fick blåsa. Tårtan var väldigt smarrig med rinnande choklad inuti!

Det var en trött men nöjd kille som somnade mot morfars arm på vägen hem.

F.F.

I tisdags hade jag FF, föräldrar fritt alltså! Det är verkligen inga problem att ha sina föräldrar här när de är så självgående som mina. De tog chauffören och åkte till Nandi Hills. Jag hann med att gympa, gå och träffa lite tjejer som skulle starta klädförsäljning, dricka lite kaffe, bjuda vännen M på gamla rester till lunch och sedan för tionde gången ringa rörmockaren, som faktiskt kom och lagade min läcka denna gången.

När de sedan kom hem hade de varit och handlat mat och lagade till goda baconbiffar med parmesan, sås och potatis! Mums.

I dag har jag haft ofrivillig F.F. för jag blev så dålig i magen på sennatten och har sedan legat här som en trasa mellan racerbajsattakterna. Vet inte om det var något olämpligt jag fått i mig eller någon annan hemskingbasillusk, men jag har varit utslagen.

Vi har haft problem med internetuppkopplingen de senaste veckorna men ffa de senaste dagarna, då vi inte kunnat koppla upp oss mer än 5 minuter i taget. Sån tur var så kom internetmannen idag och jag har kunnat ligga och njuta av svensk TV hela dagen! Har dock sparat sista avsnittet av Solsidan till i kväll. Har inte heller tittat på sista avsnittet av Klass 9A, som är en väldigt bra serie om hur en grupp pedagoger hjälper en lärargrupp att bättre nå eleverna och förbättra sin undervisning.

Nu är det bara kylskåpsmekanikern jag väntar på. Kylskåpet slutade fungera i förrgår. Frysdelen håller sig lite kall men kyldelen är helt ofungerande. Tur att man har vänner med frys. Vi har även en liten elektrisk kylbox som nu är full till bristningsgräns. Det måste lagas snart för snart blir väl sylten, senapen och alla andra flaskor och burkar man har i kylskåpet dåliga. Jag håller tummarna för att mekanikern kommer snart....

En härlig resa

Vi var uppe tidigt på fredagen den 11 februari - klockan 04:00 ringde väckarklockan - för att sedan sitta och halvsova på flygplatsen några timmar då planet var försenat! Om maken hade haft koll på sina sms hade vi kunnat stanna ett par timmar i sängen stället!

Här är en bild på Jakob som tappade en tand det första han gjorde när vi kom till Dehli. Ser ni hålet där tanden suttit i högra sidan av tandraden?

Förseningen gjorde att vi fick korta ner guidturen i Delhi lite men vi fick ändå se fantastiska grejer. Vi började med att se Qutab Minar, en minaret som började byggas 1199. Den var 72,5 meter och var fint dekorerad. Hela området bestod av historiska byggnader med bla en moské och även ett tempel.

Sedan åkte vi och såg Humayun's Tomb. Stormongulen Humayun hade verkligen en vacker grav som hans hustru hade gjort till honom. Det var den första trädgårdsgraven i Indien och den var mera som ett palats med en pampig trädgård än som en grav. Den var en förebild till Taj Mahal men var byggd av rosa sandsten. Sedan såg vi stora fina regeringsbyggnader från vår lilla minibuss. Efter hotellincheckning gick vi till hotellrestaurangen för att få oss lite mat men vi gick därifrån igen då det var en källarlokal utan fönster, utan gäster och utan rättigheter. Tråkigt. Vi letade på den dammiga gatan efter bättre matställe men det slutade med hämtpizza i vardagsrumsdelen på hotellsviten där vi kunde mysa allihopa och även få oss ett glas vin. Dagen efter när jag råkade titta ut genom hotellfönstret såg jag att på andra sidan hotellet hade det funnits ett jättestort affärscentrum med affärer, Hard Rock Café och massa annat!! Och vi som gick omkring på bakgatan!

Sedan bar det av till Agra. Med minibussen kom också en chaufför och en springpojke vars uppgift var att serva chauffören med diverse saker, hjälpa till att backa, öppna dörrar mm. En guide hade vi också som följde med oss hela tiden, så vi var nio personer i bussen totalt.

Efter en lång bussresa o kaosmorgontrafik nådde vi efter lunchtid Agra. Där började vi på Agra Fort som var byggt i röd sandsten vid floden Yamuna. Fortet påbörjades redan på 1100-talet men byggdes ffa på 1500-talet av mongulfurstun Akbar. Den hade en imponerande storlek. Härifrån hade man en vacker utsikt över Taj Mahal. Ett av rummen var byggd i vit marmor och här satt Shak Jahan (barnbarn till Akbar som lade en stor del av sin förmögenhet på fina byggnader, bla a Taj Mahal) fänslad av sin son Aurangzeb. Han satt här i 23 år med utsikt översitt mästerverk Taj Mahal.

Sedan åkte vi till Taj Mahal. Efter ett indiskt(läs: helt idiotiskt) kösystem där männen gled in på två minuter och vi kvinnor fick stå i kö en halvtimme(!) så kom vi äntligen in. Mamma hade en fransyska som stod och tryckte sina bröst mot hennes rygg hela tiden. Ansträngande. Ett tips om ni ska hit är att inte ta med något mer än kamera och lite pengar. De kollar alla väskor. En japan hade en nallebjörn som de kollade 10 minuter då den pep i metalldetektorn!

Taj Mahal var magiskt. I helt vit marmor såg det ut att sväva för att sedan bli mer guldfärgat ju mer solen gick ner. Tyvärr hade vi lite för lite tid där och kön för att gå in och se på de båda gravarna var otroligt lång så vi tittade bara på utsidan. Tur att det ändå är utsidan som är den största attraktionen. Otrolig design och väldigt lyckad stilkombination att blanda persisk, turkisk, islamsk och indisk arkitektur till en strikt symetrisk men ändå smakfullt dekorerad helhet. Taj Mahal byggdes av Shak Jahan 1632-1643 till sin andra hustru, hans älsklinshustru, efter det att hon dött när hon födde deras fjortonde barn.

Tidigt nästa morgon åkte vi till Fatehpur Sikri, mongulen Akbars palats. Det byggdes på 1500-talet. Akbar var tollerant mot alla religioner. Han tog sig tre hustrur: en hinduisk princessa från Jaipur, en muslimsk fru från Turkiet och en kristen fru från Goa. I detta, och flera av de andra palatsen, fanns avkylningssystem med vatten som rann utmed en vägg och sedan utmed marken för att kyla av. Vindarna leddes sedan för att blåsa den avkylda luften mot rummen. Ett femvåningstorn var byggt för att ta vara på de svalkande vindarna och ju varmare, ju högre upp flyttade man sig.

Därefter åkte vi till Jaipur, den rosa staden. Jag trodde att färgen var pga att husen var i röd sandsten men det var så att den målats rosa i slutet av 1800-talet då brittiske prinsen var på besök. Området innanför ringmuren målas fortfarande rosa vart tionde år, men det var nog några år sedan det gjordes för det kändes som om det borde göras snart igen.

Maharadjan Jai Sing II bestämde sig 1727 för att flytta från Amber Fort och göra en ny stad på slätten nedanför. I Jaipur besökte vi City Palace som ju var en yngre byggnad än de vi sett tidigare på resan men som hade några fina dekorationer och ett museum om livet förr. Vi besökte också stadens observatorium som hade jättefina, stora mätinstrument som mer såg ut som moderna konstverk. Här fanns även världens största solur, 27 meter högt, med en noggrannhet på omkring 2 sekunder! Sedan åkte vi och tittade på hur man gjorde blocktryck, hur man slipade olika stenar till smycken och avslutade det hela med en titt på Maharadjans sommarbostad som var upplyst och låg mitt ute i vattnet. Därefter åkete vi tillbaka till hotellet dår vi gick upp på takterassen och åt goda. Denna dag var väldigt tursam vad gäller att ingå äktenskap och det var nog fyrverkerier från 4 -5 olika bröllopsfester under kvällen.

Så var vi då på sista dagen och i dag var det frukost redan 6:30 för att hinna före folksamlingen till Amber Fort. Det var ändå en kö när vi kom dit lite innan åtta och försäljarna hade även de vaknat tidigt för de var på oss som iglar och ville sälja det ena hemskare än det andra!
Fortet låg en bit upp på bergsväggen och dit fick vi rida på elefant! Det var jättekul. Jakob trodde det skulle vara läskigt men ändrade sig snabbt och tyckte att våran elefanttjej som inte var fullvuxen trots sina 23 år, var väldigt gullig. Även detta palats var vackert och sevärt.

Ner till vår buss (som tyvärr bytts ut mot en sunkigare denna sista dag) kom vi med jeep och sedan var den en lång bussresa åter till Delhi och flygplatsen. Även nu var flyget försenat så vi var inte i huset förrän klockan halv ett. Tur att barnen kunde sova lite på flyget och i bussen då det var skoldag för dem nästa morgon.

Jag måste säga att jag var glatt överraskad av denna resa. Efter att ha bott här i 1,5 år så ser man mycket som är misskött och skräpigt. Att då hitta så många välbevarade byggnader med välskötta omgivningar gjorde mig glad. De flesta av de saker vi tittat på finns med på UNESCOs världsarvslista vilket jag hoppas gör att de sköts om väl även i framtiden.

Baksten gav stenkakor

Nu äntligen har jag börjat testa brödrecept från kokboken jag fick av föräldrarna. Att det dröjt några dagar beror på att jag har fixat en baksten. Ja, det kanske är fel att säga att det var jag som gjorde det då det var pappa! Vi har haft en bit granit stående på husets baksida sedan vi flyttade in. Den är utskuren ur arbetsbänken i köket där spishällen sitter. När jag så läste Martins brödbok och han pratade om att använda en baksten i ugnen, började jag googla på det och insåg att det bara var en bit granitsten som behövdes. Jag bad därför pappa om hjälp. Han satt på huk som en indier och borrade små hål i stenen och slog sedan av stenen längs den perforerade linjen. Det tog längre tid än jag trodde då granit verkligen är hårt att ta sig genom men det blev en perfekt platta för min nye kompis Glen (=ugnen).

Så igår kväll rörde jag ihop min första långtidsjäsande deg och i morses bakade jag ut det. Efter allt detta jobb (eller inte - tog kanske 5 min) tyckte man kanske att jag borde varit mer uppmärksam men tyvärr så glömde jag sedan av bullarna när jag "skjutsat" in dem i ugnen och de blev väldigt hårt gräddade. De gick ändå att äta men var knapriga som knäckebröd, gott knäckebröd! Stenen fungerade perfekt och gav en fin yta på bullarnas undersida. Nästa gång ska jag ställa tiduret!!!

Annorlunda möbler

Jag vet att ni alla väntar på ett inlägg från resan i helgen men det är inte klart så här får ni en dagsrapport istället.

I dag har vi varit och tittat på möbler. Vad tycker ni om den här stolen.....

...eller den här pallen!

Man brukar säga att "saker har fått ben" men kanske inte så här konkret!

"Att inte lägga näsan i blöt" är ännu ett uttryck som inte funkar på den här näsan, då den är formad som en vas!

Vilka hemska möbler, tänker ni. Jag håller med: fruktansvärda!!!

Vi hittade dem på Bangalore Palace som tillhör Maharajan av Mysore. Det är ett slott som skulle likna Windsor Castle i England och börjades byggas år 1862. Förutom dessa hemskingmöbler så var slottet riktigt trevligt. Speciellt mosaikgolven tyckte jag var fina. I entréavgiften ingick varsin bandspelare med hörlurar så vi kunde lyssna till en guidad visning på tydlig engelska.

Det här är en våg för jockeys!

Efter detta hittade vi ett lunchförslag i guideboken. När bilen stannade framför restaurangen tänkte jag att här hade jag aldrig gått in spontant. Stället var väldigt indiskt och låg i en halvrisig byggnad. Vi var fem restaurangkunder och tre gånger så många personal så det var ett väldigt spring med påfyllande av mat och dryck men maten var väldigt god. Vi åt butterprawns och masala butter panéer (typ halloumiost) med ris. Sedan blev det en tur till shoppingcentrat Mantri Square innan hemfärd. Dagen slutade svenskt med kokt fisk, potatis och äggsås. Mums!

Ny brödbok

Titta vad jag fick av mamma och pappa när pappa kom igår!!! En ny bok av min favoritbloggare och bagare: Martin Johansson. Hans blogg Pain de Martin är väldigt inspirerande om man vill baka gott bröd.

Hans förra bok var bara om surdegsbröd som ska knådas i maskin i 8-10 minuter medan denna handlar om bröd som inte ska knådas utan får sin elasticitet av att jäsas länge. Hälften av bröden ska bara jäsas i ca 10 timmar och sedan gräddas och den andra delen är också långtidsjästa degar men de ska vikas några gånger under jäsningen innan det gräddas...eller "bakas av" som Martin och andra proffesionella kallar det.

Det känns i alla fall mycket spännande att sätta tänderna i alla dessa recept. Jag får dock vänta med att börja prova till vi kommer tillbaka från resan till Delhi, Agra och Jaipur, som vi ska åka på i morgon. Hoppas Taj Mahal är lika vackert i verkligheten som på bild!

Även pappa har landat!

I natt kom även pappa så nu är vi sex personer i hushållet. Att det redan gått 2,5 veckor sedan mamma kom är helt ofattbart. Att tiden kan gå så fort. Nu ska det bli mysigt att ha även pappa här.

Vill först bara visa er vad smaskigt vi åt till lunch häromdagen, mamma och jag. Vi var på en italiensk restaurang och vi var nästan helt ensamma där men det gjorde ingenting. Vi hade jättetrevligt och åt denna goda mat och avslutade måltiden med cappuccino/espresso. Det finns verkligen många bra matställen i denna stad!

I dag har vi varit på en liten tur i grannskapet. Det finns ett ställe som heter Lake View Farm som ligger så man knappt hittar det men när man kör in genom portarna så öppnar sig en vacker trädgård med små affärer med möbler, växter och annat smått, en skönhetssalong och en liten tea lounge. Vi trodde vi kunde få en bra lunch där men den var väl sådär med pyttesmå champinjonpajbitar, men miljön var härlig. Plötsligt fick vi syn på trädet i bakgrunden av bilden på pappa. Den hade massa med grenar eller luftrötter nere vid stammen, fulla med frukter. Vid närmare titt visade det sig vara fikon. De var fortfarande hårda, gröna och omogna men fina. Jag har aldrig sett dem på träden förut.

Härligt i skuggan av den lummiga trädgården.

Trevlig söndagsbrunch

I dag blev det brunch för första gången på väldigt länge. Ja, jag kan inte minnas att vi har varit på brunch sedan i höstas. I dag var vi i alla fall på Taj Vivanta som ligger här ute i Whitefield, bara 10 minuter härifrån med bil. Det är inte värstingbrunchen men ändå mycket att välja på och det är ett trevligt ställe. Förutom goa familjen B så var också en ny familj med som var jättetrevliga. De har tre barn varav deras 8-årige son och Jakob hittade lite gemensamma samtalsämnen om Nintendo DS och dess olika spel. Även vi andra hade trevliga samtalsämnen och ligger nu lite dästa i soffan. Jag håller med fru B i att man dricker för mycket och äter för lite - och det kommer man inte på förrän på eftermiddagen då man ligger där i soffan och känner sig lite fladdrig i magen. Det blev i alla fall lagom att avsluta dagen med en macka och en kopp te till filmen "Se upp för dårarna!" som faktiskt visades här på indisk tv!!! Efter flera försök att se på svensk tv med ett uselt internet som bara hackar sönder programmen, så var det skönt att se en film som inte stängde ner sig hela tiden även om det är svårt att låta bli att läsa den engelska texten när man hör dem prata på svenska!
I morgon drar en ny vecka igång.
God natt!

Ny-ekiperad make

Förra lördagen var vi i en fin herraffär i stan och tittade på massor med fina ylletyger. Tomas ville låta sy upp en kostym. Det var som att komma in i en godisaffär, massor med läckerheter. Skillnaden var att man här inte kunde ta en påse blandat utan var tvungen att välja en. Det var svårt. Det fanns med och utan ränder, med matt eller blankare yta och i olika nysanser. Tyger slängdes ut på bordet och föll i vackra veck. Jag njuter av att se så fina tyger. Vi blev först visade tyger från England och Italien. De mäts liksom sidenmattorna här i knutar per yta. De hade mellan 130 och 150 knutar per kvadrattum. Sedan frågade vi om tyger som var tillverkade här i Indien. De var lika fina de och kostade något mindre. Expediterna var duktiga på att vika till ett slag och drappera tyget över axeln så det såg ut som en kavaj. Tillslut bestämde sig Tomas för ett grått tyg med en diskret rand. Han valde också ett himmelsblått tyg till en skjorta.
I lördags var vi på första provningen. Förväntningarna var stora och Tomas såg bekymrad ut när han kom ut i byxorna. Det såg ut som om gylfen var 30 centimeter lång. Jag har aldrig sett en så lång dragkedja på ett par byxor (i alla fall inte i Tomas garderob)! Om han satte byxorna på höften som han brukar så hade han grenen nere vid knäna. Om han däremot fick grenen rätt så hade han linningen en decimeter under bröstvårtorna. Han såg för komisk ut!! En assistent ville övertyga Tomas om att de var bra och bad honom sätta sig på en stol. Titta, nu är de lagom! sa han. Nej såhär kan jag inte ha dem!! sa Tomas. Då kom skräddaren och lovade ändra dem till low waist. Han fick även ta bort en bit på byxbensvidden då de kändes åttiotalsvida. Vi hoppas att de kan få dem att se normala ut. Kavajen satt däremot väldigt fint och ska bara få foder och fickor. Även skjortan såg bra ut. Om 1,5 vecka ska det hela vara klart. Ska se om jag kan lägga ut en bild på bloggen så ni får se på resultatet!

Stegproblem

För några veckorsedan så kom trädgårdsmästaren och ville ha en lapp av mig där jag bad att få låna föreningens stege. Jag skrev ett brev på två rader om att vi behövde stegen för att ta ner några grenar i ett träd. Efter någon vecka undrade vi hur det gick med stegen då inget hänt. Då visade det sig att stegen var i Sarjapur! Sarjapur är den by som barnens skola ligger i, ca 30 minuters bilväg härifrån. Vad sjutton gör stegen där och varför har inte en förening som har 500 villor, fler stegar!
I går hade trädgårdsmästaren varit här och meddelat att brevet jag skrev för flera veckorsedan, varit för kort. Inte det att innehållet varit fel men det skulle varit lite längre så det sett mer viktigt ut! Pust! Så nu har jag skrivit i detalj varför stegen behövs. Jag slår vad om att de som lånar ut stegar inte läser - eventuellt inte kan läsa engelska heller - brevet utan det bara behövs att vifta med under näsan på stegutlånarna.
Fortsättning följer....

Gipset är av

I går blev Oskar av med gipset. Det var en smal liten arm som kom fram efter två veckors mörker. Först pirrade det väldigt och Oskar bara skrattade när läkaren rörde på armen. Sedan när han försökte använda den så gjorde den ont men det var bara att åka hem och duscha av sig och åka till skolan. Det tog inte så lång tid för honom att vänja sig vid att använda den igen för när han kom hem hade han kunnat skriva anteckningar, vilket jag inte trott då jag såg honom efter avgipsningen. Han får ändå ta det lugnt med fysiska aktiviteter nu ett par veckor sade läkaren innan han blivit stark igen. Läkarens rekommendation var att göra rörelser med armen i varmt vatten! Använd armen som vanligt är min rekommendation!

Sjukbesök

Idag har vi varit på sjukhuset igen. Jag hade med mig min lilla skara som skulle undersökas. Först var det Oskar som vi trodde skulle bli av med sitt gips. Han fick armen röntgad men sedan när vi skulle träffa läkaren så var han inte där. Han var på en akutoperation... Vi får komma tillbaka i morgon igen. (Pust. Han behöver ju vara i skolan...)

Sedan var det mamma som fortfarande har väldigt ont i sin fot. Hon kan gå på den men den är väldigt svullen runt leden och det kändes vettigt att ta reda på om det var något större fel på den som behövde ytterligare åtgärd. Jag gick fram och tillbaka mellan de båda "patienterna" och tillslut var de båda röntgade och mamma även undersökt av en läkare. Då vi satt och väntade på röntgen förundrades vi över de möbler som väntrummet var inrett med. Detta var ett väntrum avsett för patienter som skulle till röntgen och till ultraljud, alltså framför allt sådana som hade ett eventuellt benbrott eller var gravida. De sittmöbler som fanns var dels två soffor i vettig sitthöjd men också en hel vägg med dessa plasttubstolar som är låga och kräver att man skjuter ifrån sig med båda händerna för att de inte ska välta eller glida iväg för en. Arbetsterapeuten i mig fick rysningar över dessa olämpliga "stolar" med sunkiga, nedsuttna dynor. Dessutom fanns det två saccosäckar (!) som jag inte tror någon använder. Det kanske kunde vara det nya på Sahlgrenska! Byta ut alla soffor mot saccosäckar?!!

Efter en timme var vi därifrån igen och då hade mamma med sig lite pillerkartor noggrant tillklippta till det exakta antalet, ett kompressionsstöd (som provades ut av helt kompressionsokunniga personer så det visade sig vara alldeles för litet) och en flaska hostmedicin då hon har lite rethosta också. Tur att dessa saker bara kostade runt 50 kr. Vi får väl se hur hon klarar medicinerna. Troligtvis kan hon bara ta kvällsdosen då jag inte tror att hon kan ta denna voltaren-tablett utan att somna och det vore kul att ha henne i vaket tillstånd på dagtid...