Nu står väskorna packade och vi väntar på att det ska bli dags att åka till flygplatsen. Det känns som jag är på flygplatsen varje vecka just nu. Den här gången är det Sverige som är målet. Stackars Tomas mage är inte helt i balans så vi får se om det blir en spännande flygresa för hans del. Hoppas det stannar vid magknip.
Orsaken till Sverigeresan är tung då vi ska hem för att begrava svärfar. Samtidigt känns det skönt att äntligen komma hem till svågerns familj och dela våra känslor med dem. Jag vet att det kommer att bli en tung vecka men jag hoppas att det blir ett fint avsked som speglar den snälla och godhjärtade man svärfar var.
Jag vet inte hur mycket jag kommer att klara av att skriva under veckan, vi får se. Snart åker vi.
När jag väntade på samtalet att min farfar var i himlen, och likaså på begravningen, ville jag sjunka under jorden. Det var helt fruktansvärt. Inget man kan förneka. Men det gör en lite lättad tror jag, när begravningen är över. Man har tagit farväl på finaste sätt. Nu kan han vila i frid. Jag kommer inte ihåg så mycket, förutom att jag dagen efter begravningen fick reda på att vi skulle flytta hit. Och att jag grät. Och träffade massa fina släktingar, som alla kännde samma. Jag vet av egen erfarenhet att när ni får träffa kusinerna kommer det att kännas lättare i hjärtat. Deras farfar, Oskar och Jakobs farfar.
SvaraRaderaJag hoppas att ni ändå kan njuta lite i Sverige. Ta hand om er, och ring om det är något.
Allra varmaste kramarna till min fina andra familj! ♥ Ni är bäst, ni klarar detta! Nora