Vi har varit på teambuildnings aktivitet med jobbet. För att vi skulle få lite fler deltagare än förra året så lät jag en arbetsgrupp bestämma plats och ordna med aktiviteter. Det gav bra utdelning och vi hade endast tre som inte ville följa med.
Förra året var det lite så där med närvaron när det väl gällde och då skumpade vi fram i bladfjädrade bussar vilket gjorde att jag hade ont i ryggen i en vecka efteråt.
Årets resa begav sig till plats som heter Wyanad i grannstaten Kerala. Resan skulle ta sex timmar men vi var inte framme förrän efter nio timmar. Iår hade vi lyckats med att hyra luftfjädrade Volvobussar så färden var ytters behaglig, eller ganska behaglig iallafall. De sista 60 km så hade vägen regnat sönder ganska kraftigt men Volvo bussen klarade det väldigt bra. Det kändes ju inte som en National High Way direkt men i det stora hela ganska bra. Färden gick genom djungeln och vi såg vilda elefanter på vägen.
I bussen hade vi klassiska barnlekar som "Kattjage" där han som är skall säga mjau tills offret skrattar annars får man gå till nästa. Det är inte helt säkert att jag spontant skall föreslå den leken på nästa middag hemma hos oss.
Det finns några saker man inte kan bestämma över och det är vädret och FRRO (visum polisen) här i Indien. Vädret är nog dock lite mer pålitligt än FRRO så jag var tvugnen att lämna Kerala ett halft dygn tidigre än beräknat för att kunna få mitt nya visum.
Jag hade beställt en bil som skulle komma och hämta mig och den lyckades komma i god tid. Gränsen mellan Kerla och Karnataka stänger kl nio på kvällen och öppnar fem på morgonen. För att hinna över gränsen så lämnade jag hotellet före sex.
Den resan som hade varit hyffsat behaglig med bussen blev värre med en Toyota Innova som normalt är väldigt bekväm. Hela bilen fick ju plats i groparna på vägen så det blev ganska skumpiga vägar fram till gränsen till Karnataka.
Vi anlände i god tid men där var det "lätt" trafikstockning. Alla bilar och lastbilar hade hade naturligtvis försökt åka om en stillastående kö med bilar istället för att tänka att det kanske är stopp längre fram. Polisen hade precis börjar rensa upp genom att låta bilar och bussar backa tillbaka och ställa sig i kön igen. Vägen var bara knappt två filig så lastbilarna kunde knappt mötas. Det tog ungefär 1,5 timma att passera den 3 km långa check pointen.
I den mötande filen hade en lastbil fått stopp och man höll på med att byta vevaxeln vilket känns som ett omöjligt uppdrag. Nu hade de ju inte någon arbetsbelysning i mörkret så de hade tänt eld på oljefiltret och hällde motorolja på det konstant för att få lite ljus. Jag var ute och pratade med dem där de låg med ringnycklarna och den nya vevaxeln i gruset. De var trevliga och tyckte det var kanonkul att en tokig svensk ville ta kort och prata med dem.
Resten av resan gick bra men lite skumpig med en trött chafför. Jag var hemma i Palm Meadows vid halv två så jag kunde snabbt gå till sängs. Chaffören hade väl en 45 min resa till garaget och skulle upp på ett nytt jobb halv sex på morgonen. Tur att man inte åkte på hans nästa resa....
Visumen..Ja det gick faktisk väldigt smidigt men det är ju en annan historia.
//Tomas
Skönt att höra att Volvobussarna höll måttet =)
SvaraRadera