Besöksräknare

fredag 30 april 2010

Indien-irritation

I bland blir man så irriterad i detta landet. Ofta blir man irriterad när man går i affärer (och det gör man ju ibland...). Affärsbiträdena hänger fast som klister på en. I går skulle jag leta efter något att sy kuddfodral till altanen av. Jag var i en typ mio-affär. Där har den tyger, gardiner, dukar, kuddfodral mm. Så fort jag kom upp på rätt våningsplan så kommer affärsbiträdena. De hänger fast vid en som klister och så fort jag tog i något så skulle de beskriva vad jag höll i. Som om jag inte såg det själv! That is a pillow. ma´m. Som om jag inte såg själv att det var en kudde jag höll i. Och sedan kommer de med tre andra kuddar utan att ha en aning om vad jag letar efter. Och de har ingen vidare känsla för att kolla in vad man letar efter heller. Om man hela tiden kollar t ex på röda kuddfodral och går och jämför röda färger så kan de komma och föreslå ett gult! Jag blir så stressad av att de står så nära en när man ska försöka tänka ut vad man behöver. Sedan vet de inte mycket om sina produkter heller. Om man frågar om en vara så är det inte säkert att de vet svaret men klämmer ändå till något för att inte tappa ansiktet. Man får försöka avgöra om deras svar verkar trovärdigt.
När jag väl hittat mina varor så går jag till kassorna. Man ska inte vara stressad när man står i en indisk kassa. Framför mig står en man som ska köpa några lakan och handdukar. Han i kassan har då inte information om priserna på varorna utan måste få ner en person från lakansavdelningen för att bli hjälp om priserna. Sedan sitter han i 5 minuter i telefonen för att få godkännande från någon chef om att de priserna är rätt. De tittar sedan noga på varje vara och tar tid på sig för att lägga ner sakerna en och en i påsar. Sedan tar kassören fram två ark med rabattkuponger och börjar i detalj förklara dem för mannen. Då lägger jag upp mina varor framför kassören och stirrar på honom. I sakta mak avslutar han den förra kunden. Jag har egentligen inte bråttom men jag blir så stressad av att dessa situationer som kunde gått så snabbt och smidigt tar så väldigt lång tid. När de sedan ska packa ner ens varor är de experter på att använda hundra plastpåsar. Jag får ofta säga till att jag vill ha allt i en påse för att spara på plasten. De tittar oförstående på mig då. Pust. Går ur affären med förhöjd puls av irritation. Får räkna till 10 innan jag går in i nästa affär.

4 kommentarer:

  1. Åsa, jag tror att vi måste härifrån snart om vi inte skall få ♥infarkt! Nu är irritationen på topp. Affärer och telefonkort - inget fungerar.
    Gaska otippat hade jag ett klister bakom mig på Hilfiger häromdagen. Där brukar de ju låta en kolla i fred om man säger till, men hon fattade inte alls, trots att jag sa att jag kollar själv tack flera gånger. Yes mam, säger hon och limmar kvar. Det slutar ju med att man ger upp och går ut! (fast jag han med att få köpt en svart topp :)
    Kram

    SvaraRadera
  2. Vi border byta!! Jag är så innerligt trött på sura, irriterade icke-service inriktade tyska affärsbiträden som helst inte vill att man går in i butiken, ännu mindre att man handlar. Betalar man med kort hors en djup SUCK, ååå så jobbigt att den där utlänningen inte har kontanter... Ses snart! mvh Maria F

    SvaraRadera
  3. Jaa, vänner. Olika länder, olika behymmer! Håller med dig lena: Det är tur att vi snart åker hem till Svea rike där allt är perfekt! Ska du hem i sommar eller flyttar ni direkt, Maria?

    SvaraRadera
  4. Hahaha, vi brukar kalla det en "bad chinese day" här :) :)

    //Åsa

    SvaraRadera