Vardagens skatter

Efter ett tufft step-pass i morses åkte jag iväg till Sorbet för att handla. Till min stora glädje så hittade jag en helt bärkasse med ruccolasallad i kyldisken. Det är första gången jag ser det i affären! Har annars bara fått det någon enstaka gång på restaurang. Jag slog till och köpte en stor näve. Hjärnan började arbeta för att hitta på något som kunde passa till salladen för dagens lunch. Ögonen föll plötsligt på en påse med äkta buffelmozzarella. Kollade datumet och den var fortfarande ätbar. Sist jag köpte var den nämligen helt sur i smaken när jag kom hem. Dagens lunch som jag trodde skulle bestå av någon gammal rest, blev istället en delikat salladstallrik med ruccola- och isbergssallad, tomater, röd paprika, ett par lammfärsbiffar och några skivor buffelmozzarella. Några basilikablad från krukan på altanen, ett par varv på salt- och pepparkvarnen och lite överringlad olivolja gjorde tallriken fullkomlig. Mums vad gott det var. Vilken tur att jag hittade ruccola!

Visst ser det gott ut!

Nu ekar det...

...här i huset för nu är vi bara tre kvar. I går morses åkte Oskar på leadership camp. Han kommer inte hem förrän på lördag. Han var inte vidare glad över att åka men insåg att han var tvungen och såg nog också lite fram emot att få prova på lite aktiviteter som de varit för små för förra året. Han var väldigt sugen på paintball men även något slags klättertorn hägrade.

Sedan var det mormor och morfars tur, men de åkte inte förrän på kvällen. De vägde och testpackade för att få ner allt de köpt. Sedan tog vi sista pooldoppet och satt och lapade sol en timme. Nu börjar temperaturen gå uppåt här och det märktes idag på poolvattentemperaturen som nu var svalkande skön och inte iskall som förut. Jakob och mamma simmade ikapp och Jakob vann över mamma, kanske lite pga att hon skrattade samtidigt som hon simmade men även för att han blivit riktigt bra på att få kraft i sina simtag.

Sedan gick vi utanför grinden, ut på gatan till en liten hål-i-väggen-affär där de säljer pryttlar. Mamma ville köpa bindis med sig hem. En bindi är en klisterlapp ofta i rödbrun färg som kvinnorna här har som dekoration mellan ögonbrynen. Förr var en sådan ett tecken på att man var gift. Nu är de mera dekoration. Hon köpte också en festmodell i silverfärg med lite krummelurer. Man köper dem i ark för plötsligt så har man tappat dem och måste klistra på en ny. De har inget med kastsystem att göra som vi svenskar ofta felaktigt tror.

Efter det blev det trevlig fika hos familjen W som bjöd på jättegoda schackrutor som Nora bakat. Kvällen avslutades med en grillad oxfilé och pastasallad med basilikaolja. Det var en ledsen Jakob som gick till sängs. Han kunde inte förstå varför mormor och morfar inte kunde vara kvar längre. Varför kunde det inte fortsätta vara så härligt med så många man gillar i samma hus?! Många tårar, pussar och kramar blev det innan sänggång. Det är tur att det inte är så långt innan småkusinerna kommer och sedan är sommaren och hemresan till Sverige nära.

Ja vi har haft härliga veckor tillsammmans även detta året och är väldigt glada att ni ville komma och vara hos oss de här veckorna! Många fina minnen har vi fått! Hoppas nu flygresan gått bra hem.

Hipp-hipp-hurra för Jakob!

I dag har vi en tioåring i huset! Jakob fyllde år igår och har nu länge räknat ner till sin födelsedag. Extra nöjd var han med att ha mormor och morfar här i år igen. Dagen började tidigt. Klockan sju var vi ett trött gäng som kämpade oss upp för trappan med frukostbricka och paket. Den tidiga timmen trots att det var lördag, berodde på att vi hade tid för utvecklingssamtal med Jakobs fröken klockan nio och det tar 40 minuter att köra till skolan. Fröken hade varit förutseende och frågat Jakob om han ville ha en tidig tid för att kunna ägna sin födelsedag åt annat och det lät ju bra när vi fick frågan, men när jag på fredagen insåg att vi fick gå upp i ottan så var idén kanske inte lika bra. Enda fördelen var väl att födelsedagsbarnet själv inte behövde ligga och vänta, då han är den som vaknar och går upp vid sju även på helgerna.

När jag fyllde 10 år - det är längesedan nu - så fick jag en skylt med 10 paket hängande på den från min faster och farbror. Min lillasyster blev avundsjuk men fick även hon en skylt med paket när hon fyllde 10. Traditionen skapades och även kusin M fick sin skylt. En tradition hade skapats. I år var det alltså Jakobs tur. Syster yster kunde inte skicka med skylt men hade en liten spargrismus med en liten skylt och 10 paket. Pappa gjorde den stora skylten och ägnade lång tid till konstruktion och tecknande av skylten.

Efter massa paketer, skylt, frukost på sängen och kramar så åkte Tomas, Jakob och jag till skolan. Det var bara positiva ord där om Jakob och han verkade nöjd han med, då han visade oss vad han gjort under terminen. T o m matten, som han fått kämpa med för att förstå, börjar gå lättare nu. Skönt när han verkar känna sig trygg och nöjd.

Resten av dagen gick åt till att leka med de nya presenterna, speciellt balansbrädan till wiispelaren är en av favoriterna.

Efter lunch blev det marängtårta med jordgubbar och framemot kvällen så åkte vi in till UB City till en restaurang som heter Shiro. De har japanska stekbord som man sitter runt och får se hur kocken showar och lagar maten framför en. Jakob blev så klart ombedd att hjälpa till och fick jonglera med ägg och steka ris. Förutom en god meny med diverse smårätter så fick vi titta på korttrick. Sedan kom de in med ett en liten chokladtårta med ljus som Jakob fick blåsa. Tårtan var väldigt smarrig med rinnande choklad inuti!

Det var en trött men nöjd kille som somnade mot morfars arm på vägen hem.

F.F.

I tisdags hade jag FF, föräldrar fritt alltså! Det är verkligen inga problem att ha sina föräldrar här när de är så självgående som mina. De tog chauffören och åkte till Nandi Hills. Jag hann med att gympa, gå och träffa lite tjejer som skulle starta klädförsäljning, dricka lite kaffe, bjuda vännen M på gamla rester till lunch och sedan för tionde gången ringa rörmockaren, som faktiskt kom och lagade min läcka denna gången.

När de sedan kom hem hade de varit och handlat mat och lagade till goda baconbiffar med parmesan, sås och potatis! Mums.

I dag har jag haft ofrivillig F.F. för jag blev så dålig i magen på sennatten och har sedan legat här som en trasa mellan racerbajsattakterna. Vet inte om det var något olämpligt jag fått i mig eller någon annan hemskingbasillusk, men jag har varit utslagen.

Vi har haft problem med internetuppkopplingen de senaste veckorna men ffa de senaste dagarna, då vi inte kunnat koppla upp oss mer än 5 minuter i taget. Sån tur var så kom internetmannen idag och jag har kunnat ligga och njuta av svensk TV hela dagen! Har dock sparat sista avsnittet av Solsidan till i kväll. Har inte heller tittat på sista avsnittet av Klass 9A, som är en väldigt bra serie om hur en grupp pedagoger hjälper en lärargrupp att bättre nå eleverna och förbättra sin undervisning.

Nu är det bara kylskåpsmekanikern jag väntar på. Kylskåpet slutade fungera i förrgår. Frysdelen håller sig lite kall men kyldelen är helt ofungerande. Tur att man har vänner med frys. Vi har även en liten elektrisk kylbox som nu är full till bristningsgräns. Det måste lagas snart för snart blir väl sylten, senapen och alla andra flaskor och burkar man har i kylskåpet dåliga. Jag håller tummarna för att mekanikern kommer snart....

En härlig resa

Vi var uppe tidigt på fredagen den 11 februari - klockan 04:00 ringde väckarklockan - för att sedan sitta och halvsova på flygplatsen några timmar då planet var försenat! Om maken hade haft koll på sina sms hade vi kunnat stanna ett par timmar i sängen stället!

Här är en bild på Jakob som tappade en tand det första han gjorde när vi kom till Dehli. Ser ni hålet där tanden suttit i högra sidan av tandraden?

Förseningen gjorde att vi fick korta ner guidturen i Delhi lite men vi fick ändå se fantastiska grejer. Vi började med att se Qutab Minar, en minaret som började byggas 1199. Den var 72,5 meter och var fint dekorerad. Hela området bestod av historiska byggnader med bla en moské och även ett tempel.

Sedan åkte vi och såg Humayun's Tomb. Stormongulen Humayun hade verkligen en vacker grav som hans hustru hade gjort till honom. Det var den första trädgårdsgraven i Indien och den var mera som ett palats med en pampig trädgård än som en grav. Den var en förebild till Taj Mahal men var byggd av rosa sandsten. Sedan såg vi stora fina regeringsbyggnader från vår lilla minibuss. Efter hotellincheckning gick vi till hotellrestaurangen för att få oss lite mat men vi gick därifrån igen då det var en källarlokal utan fönster, utan gäster och utan rättigheter. Tråkigt. Vi letade på den dammiga gatan efter bättre matställe men det slutade med hämtpizza i vardagsrumsdelen på hotellsviten där vi kunde mysa allihopa och även få oss ett glas vin. Dagen efter när jag råkade titta ut genom hotellfönstret såg jag att på andra sidan hotellet hade det funnits ett jättestort affärscentrum med affärer, Hard Rock Café och massa annat!! Och vi som gick omkring på bakgatan!

Sedan bar det av till Agra. Med minibussen kom också en chaufför och en springpojke vars uppgift var att serva chauffören med diverse saker, hjälpa till att backa, öppna dörrar mm. En guide hade vi också som följde med oss hela tiden, så vi var nio personer i bussen totalt.

Efter en lång bussresa o kaosmorgontrafik nådde vi efter lunchtid Agra. Där började vi på Agra Fort som var byggt i röd sandsten vid floden Yamuna. Fortet påbörjades redan på 1100-talet men byggdes ffa på 1500-talet av mongulfurstun Akbar. Den hade en imponerande storlek. Härifrån hade man en vacker utsikt över Taj Mahal. Ett av rummen var byggd i vit marmor och här satt Shak Jahan (barnbarn till Akbar som lade en stor del av sin förmögenhet på fina byggnader, bla a Taj Mahal) fänslad av sin son Aurangzeb. Han satt här i 23 år med utsikt översitt mästerverk Taj Mahal.

Sedan åkte vi till Taj Mahal. Efter ett indiskt(läs: helt idiotiskt) kösystem där männen gled in på två minuter och vi kvinnor fick stå i kö en halvtimme(!) så kom vi äntligen in. Mamma hade en fransyska som stod och tryckte sina bröst mot hennes rygg hela tiden. Ansträngande. Ett tips om ni ska hit är att inte ta med något mer än kamera och lite pengar. De kollar alla väskor. En japan hade en nallebjörn som de kollade 10 minuter då den pep i metalldetektorn!

Taj Mahal var magiskt. I helt vit marmor såg det ut att sväva för att sedan bli mer guldfärgat ju mer solen gick ner. Tyvärr hade vi lite för lite tid där och kön för att gå in och se på de båda gravarna var otroligt lång så vi tittade bara på utsidan. Tur att det ändå är utsidan som är den största attraktionen. Otrolig design och väldigt lyckad stilkombination att blanda persisk, turkisk, islamsk och indisk arkitektur till en strikt symetrisk men ändå smakfullt dekorerad helhet. Taj Mahal byggdes av Shak Jahan 1632-1643 till sin andra hustru, hans älsklinshustru, efter det att hon dött när hon födde deras fjortonde barn.

Tidigt nästa morgon åkte vi till Fatehpur Sikri, mongulen Akbars palats. Det byggdes på 1500-talet. Akbar var tollerant mot alla religioner. Han tog sig tre hustrur: en hinduisk princessa från Jaipur, en muslimsk fru från Turkiet och en kristen fru från Goa. I detta, och flera av de andra palatsen, fanns avkylningssystem med vatten som rann utmed en vägg och sedan utmed marken för att kyla av. Vindarna leddes sedan för att blåsa den avkylda luften mot rummen. Ett femvåningstorn var byggt för att ta vara på de svalkande vindarna och ju varmare, ju högre upp flyttade man sig.

Därefter åkte vi till Jaipur, den rosa staden. Jag trodde att färgen var pga att husen var i röd sandsten men det var så att den målats rosa i slutet av 1800-talet då brittiske prinsen var på besök. Området innanför ringmuren målas fortfarande rosa vart tionde år, men det var nog några år sedan det gjordes för det kändes som om det borde göras snart igen.

Maharadjan Jai Sing II bestämde sig 1727 för att flytta från Amber Fort och göra en ny stad på slätten nedanför. I Jaipur besökte vi City Palace som ju var en yngre byggnad än de vi sett tidigare på resan men som hade några fina dekorationer och ett museum om livet förr. Vi besökte också stadens observatorium som hade jättefina, stora mätinstrument som mer såg ut som moderna konstverk. Här fanns även världens största solur, 27 meter högt, med en noggrannhet på omkring 2 sekunder! Sedan åkte vi och tittade på hur man gjorde blocktryck, hur man slipade olika stenar till smycken och avslutade det hela med en titt på Maharadjans sommarbostad som var upplyst och låg mitt ute i vattnet. Därefter åkete vi tillbaka till hotellet dår vi gick upp på takterassen och åt goda. Denna dag var väldigt tursam vad gäller att ingå äktenskap och det var nog fyrverkerier från 4 -5 olika bröllopsfester under kvällen.

Så var vi då på sista dagen och i dag var det frukost redan 6:30 för att hinna före folksamlingen till Amber Fort. Det var ändå en kö när vi kom dit lite innan åtta och försäljarna hade även de vaknat tidigt för de var på oss som iglar och ville sälja det ena hemskare än det andra!
Fortet låg en bit upp på bergsväggen och dit fick vi rida på elefant! Det var jättekul. Jakob trodde det skulle vara läskigt men ändrade sig snabbt och tyckte att våran elefanttjej som inte var fullvuxen trots sina 23 år, var väldigt gullig. Även detta palats var vackert och sevärt.

Ner till vår buss (som tyvärr bytts ut mot en sunkigare denna sista dag) kom vi med jeep och sedan var den en lång bussresa åter till Delhi och flygplatsen. Även nu var flyget försenat så vi var inte i huset förrän klockan halv ett. Tur att barnen kunde sova lite på flyget och i bussen då det var skoldag för dem nästa morgon.

Jag måste säga att jag var glatt överraskad av denna resa. Efter att ha bott här i 1,5 år så ser man mycket som är misskött och skräpigt. Att då hitta så många välbevarade byggnader med välskötta omgivningar gjorde mig glad. De flesta av de saker vi tittat på finns med på UNESCOs världsarvslista vilket jag hoppas gör att de sköts om väl även i framtiden.

Baksten gav stenkakor

Nu äntligen har jag börjat testa brödrecept från kokboken jag fick av föräldrarna. Att det dröjt några dagar beror på att jag har fixat en baksten. Ja, det kanske är fel att säga att det var jag som gjorde det då det var pappa! Vi har haft en bit granit stående på husets baksida sedan vi flyttade in. Den är utskuren ur arbetsbänken i köket där spishällen sitter. När jag så läste Martins brödbok och han pratade om att använda en baksten i ugnen, började jag googla på det och insåg att det bara var en bit granitsten som behövdes. Jag bad därför pappa om hjälp. Han satt på huk som en indier och borrade små hål i stenen och slog sedan av stenen längs den perforerade linjen. Det tog längre tid än jag trodde då granit verkligen är hårt att ta sig genom men det blev en perfekt platta för min nye kompis Glen (=ugnen).

Så igår kväll rörde jag ihop min första långtidsjäsande deg och i morses bakade jag ut det. Efter allt detta jobb (eller inte - tog kanske 5 min) tyckte man kanske att jag borde varit mer uppmärksam men tyvärr så glömde jag sedan av bullarna när jag "skjutsat" in dem i ugnen och de blev väldigt hårt gräddade. De gick ändå att äta men var knapriga som knäckebröd, gott knäckebröd! Stenen fungerade perfekt och gav en fin yta på bullarnas undersida. Nästa gång ska jag ställa tiduret!!!

Annorlunda möbler

Jag vet att ni alla väntar på ett inlägg från resan i helgen men det är inte klart så här får ni en dagsrapport istället.

I dag har vi varit och tittat på möbler. Vad tycker ni om den här stolen.....

...eller den här pallen!

Man brukar säga att "saker har fått ben" men kanske inte så här konkret!

"Att inte lägga näsan i blöt" är ännu ett uttryck som inte funkar på den här näsan, då den är formad som en vas!

Vilka hemska möbler, tänker ni. Jag håller med: fruktansvärda!!!

Vi hittade dem på Bangalore Palace som tillhör Maharajan av Mysore. Det är ett slott som skulle likna Windsor Castle i England och börjades byggas år 1862. Förutom dessa hemskingmöbler så var slottet riktigt trevligt. Speciellt mosaikgolven tyckte jag var fina. I entréavgiften ingick varsin bandspelare med hörlurar så vi kunde lyssna till en guidad visning på tydlig engelska.

Det här är en våg för jockeys!

Efter detta hittade vi ett lunchförslag i guideboken. När bilen stannade framför restaurangen tänkte jag att här hade jag aldrig gått in spontant. Stället var väldigt indiskt och låg i en halvrisig byggnad. Vi var fem restaurangkunder och tre gånger så många personal så det var ett väldigt spring med påfyllande av mat och dryck men maten var väldigt god. Vi åt butterprawns och masala butter panéer (typ halloumiost) med ris. Sedan blev det en tur till shoppingcentrat Mantri Square innan hemfärd. Dagen slutade svenskt med kokt fisk, potatis och äggsås. Mums!