Helgens halvspontana

Många frågar vad jag saknar från Indien. Faktum är att det jag mest saknar är det spontana sociala livet. Jag läste ett inlägg på facebook igår som en kompis skrivit som fortfarande bor kvar där, lite förkortat stod det så här:På väg hem från poolen ser man några kompisar stå och prata. "Är ni törstiga?" Alltid. En flaska iskall bubbel kommer på bordet. Några bubbelglas senare. "Hungriga också kanske?". Alltid. Mat fixas och det blir en spontan middag! Älskar älskar spontan spontana lördagsevent! 
Precis det här önskar jag man kunde ha mer av här också. Det är så härligt när det bara blir: Okammat. O-deodorantat. Oplanerat. O-h så kul :).    
(Hoppas det var ok att jag lånade ditt inlägg, J?!)

Men nu kanske det låter som om det är alla andras fel att det inte blir så spontant liv här men så är det ju inte alls. Det är ju mitt eget fel. Det är jag som inte riktigt orkar, som känner alla måsten och allt annat som ska fixas här hemma och som då inte blir gjorda. Sedan vill jag ju gärna bjuda på rolig mat, som kanske tar lite tid att laga...
Men jag jobbar på det. Jag bjöd in familjen W till i går kväll lite spontant vid ett telefonsamtal i fredags. Kanske inte helspontant då det var ett dygn i förväg men ändå. Jag försökte laga lättlagad mat och började först kl halv fyra vilket är sent för mig. Jag fick ändå till en tillräckligt bra middag i mina ögon mätt. Tomas blir alltid nöjd när jag gör det enkelt. Han tycker det är praktiskt. Jag tycker ofta att det är tråkigt. Jag vill passa på att göra något nytt när jag ändå har några fler som ska äta. Lite riskabelt, jag vet, men spännande!!

I går blev det invigning på nya grillen. En bit kött, lite grillade grönsaker och klyftpotatis till en chipotlesmörsås blev huvudrätten. Tapas till förrätt och till efterrätt Helenas goda dulce de leche-pannacotta med karamelliserade pecannötter.

Så här blev den improviserade bordsdekorationen, vårblommor från trädgården i snapsglas.