Elsystem i Indien

Min vän Anders som har samma födelsedag som mig, har peppat mig att beskriva elsystemet i Indien. Själv skrattade han när vi patade på telefon så jag antar att han kommer att ge MÅNGA kommentarer i bloggen.



I Indien tror jag mig nästan vara helt säker på att man inte behöver något officiellt certifikat för att vara elektriker. Om man har ett europeiskt pass så har man troligen bättre kunskap än en inhemsk elektriker. Det är ganska vanligt att det hänger kablar runt elcentralerna och skyddsnät är väl inte 100 procentiga. Det kan hända att det hänger lite lösa kablar ner från centralen ner mot trottaren och min vän Mikael sa att det kan mycket väl vara strömförande. Under regnperioden så är det alltid några Indier som dör av elchock runt dessa enligt Mikael. Det ser ut som om folktjuvkopplar sig lite här och där på stolpar och centraler.


Man har alltid reservkraft i alla hus eller områden. Eftersom vi bor i ett gated community så har Palm Meadows några dieselkraftverk som startar när det blir stömavbrott. Man får normalt avbrott några gånger på kvällen precis när alla kommer hem och lagar mat. När reservkraften slår på så får man matning på vissa lampor och uttag typ kyl och kritiska lampor. Första veckorna hade vi inte det i köket utan fick stå med ficklampa ner i grytorna. Då var det bara gasen som fungerade. Ugns och micromat är ju inte så smart att laga när stömmen går hela tiden. Jag ringde Patrik en kväll när det var som värst och funderade på vad som hände. De skulle äta lasange och den blev ju aldrig klar eftersom ungnen hela tiden stängdes av. Deras kvällsmat blev någon timma senare än planerat, men varför planera något i detta landet?


En tvätt kan lätt ta en hel dag om man har strömavbrott med jämna mellanrum hela dagen. Åsa haft maintenence här så nu har vi belysning i köket när strömmen går så att man slipper att stå med ficklampa ner i grytorna.


Vår reservkraft har fått knäppen för den kan bruta två gånger i minuten. Barnen har hittat på en ny lek då ingenting annat fungerar. Ganska kreativt och flexibelt så har de uppfunnit en ny lek som är blanding av blindbock och tafatt. Man får bara röra sig när det är mörkt. Man får helt enkelt anpassa sig.


Jag köpte två batteripacks till mina PC så att de inte skall krascha. Den klarar driva pc:n mellan 30-60 minuter. om strömmen går.


El systemet i huset:


Man har typ 12 kontakter placerade i en panel i varje rum helt utan logik och man vet aldrig vilken brutare som går vart. Garaget kan man tända på två ställen men bara släcka på ett i detta fantastiska hus. Ibland så tänder sig lamporna själva och då går det inte att släcka. Igår så tände sig sovrumsbelysningen i taket klockan fem. Efter lite knuffande på min fru som har ansvar för de 20 knapparna och knäppande på brytarna så konstaterade vi att det inte gick att släcka. Fem minuter senare släckte det sig självt. Konstigt? Nja vet inte riktigt.. Kanske för er men nu när man har vant sig vid konstiga saker så är man mest glad varje gång något faktiskt fungerar och när det slocknade igen så var det ju OK. Vilken träning man får i flexibilitet i det här landet och jag blir imponerad av mig själv att man kan anpassa sig så bra.


På baksidan av huset så är det ett virrvarr av sladdar med telefon, kabel TV och högspänning etc. Någon verkar ha kopplat på sig på min huvudsäkring och ställt en transformator i fösternichen. En sladd hänger från huvudsäkringen som han har man tejpat på stickproppen. Jag trodde det var något till mitt bredband först men sladden är virad kring mitt staket och går in till grannen. Detta är lite konstigt men vi har haft så mycket andra knasigheter så vi har inte hunnit att ta i detta än. Den sidan skall man nog inte vistas på när det regnar iallafall. Transformatorn har man säkrat mot regn med en lite torftigt tejpad plastbit. Jag funderade på om man skulle vrida på lite mer spänning och se var det börjar ryka hos grannen.

Livet i en resväska är äntligen slut

Äntligen så är väntan över och urvalet på kläder och aktiviteter kan öka. Åsa har ju så klart saknat sina golfklubbor och jag en symanskin så man kan piffa till lite här hemma. Containern kom i helgen till Bangalore och agenten ringde mig två gånger om dagen den sista halva veckan. Den har stått i Coshin sedan 8 oktober och de har bokat mig 6 gånger för att åka till tullen. I lördags ringde han och sa att containern var någonstans i Bangalore men inte hade kommit in på omlastningscentralen. I söndags morse ringde han och sa att till 95% kunde vi förtulla på måndag och kl 20:00 meddelade han att allt var klart, men att något papper fortfarande saknades. Jag hade inte varit förvånad om han hade ringt igen runt 22:30 och meddelat att vårcontainer inte hade kommit, men 10:15 stod jag och Åsa på containercentralen för Bangalore som ligger här i Whitefield. För er gamla kollegor så var det en väldigt lång rad med kanske 100 lastbilar på väg in och nästan alla 4x2 Tractor men väldigt risigt skick, typ Asok Layland bilar med trähytter. Annars är det ju nästan uteslutande ridgids som jag har sett, förutom någon ståltransport på flatbed trailer eller biltansporter som går på natten. Trailerarna såg ut att vara torftigt ihopsvetsade av en lokal gubbe på byn. Inne på centralen hade de åtminstånde två stora nya Kalmartruckar som tog en 42 fotare direkt. Logistiken för att komma in var helt värdelös men väl inne var den bra och de flesta containerna gick på tåg hela vägen in.

Vi väntade väl i en halvtimma innan tulltjänstemannen hade kommit. Chefen var inte på plats men efter ett samtal så fick hans underställde göra förtullningen. Man öppnade containern som hade klarat sig bra tror vi. Det stod väl 20-25 man som väntade på att flytta alla saker till två andra lite mindre containrar. En var full med halm för det hade nog varit djur i den och den andra bara allmänt jätteskitig. Dessutom hade någon bajsat precis vid containern...tror det var männskospillning. Detta lösets med att 25 karlar kallade på en kvinna som hade uppgiften att sopa för det kunde ju inte de göra - de var bärare... En kartongbit lade man över bajset innan allt kunde starta.

Sedan slet de ut sakerna och svingade upp kartongerna på axel och huvud så att texten "this side up" låg mot axeln. Jag försökte köra en svensk pedagogisk utbildning att det betydde bär inte upp-och-ner. No problem, sir. Very good wrapped in paper. När jag hittade benet på vår TV-bänk på marken stirrade jag stint på agenten och sa att du är personligt ansvarig.Han blev lite svettig. Sedan sprang han in i containern och skällde och sedan bars kartongerna rätt. Tulltjänstemannen som mest letade efter vår 42tums TV och våra golfsset, satt på en stol utanför (se bilden) och hade en medhjälpare i containern som öppna några få kartonger bara som tur var. LCD TV hade ingen sett när den bars och den ville han se, så det var bara att packa ur allt igen. Vi hittade den tillslut men då hade tullgubben gått som tur var för den var nyköpt och skulle eg förtullas då den var mindre än ett år gammal.

Nu när vi stått och påpekat att de skulle ta det lugnt så säger agenten att hans män skall lasta om allt på lastbilar. Återigen blev jag lite orolig, strirrade stint på honom och sa att han personligen måste övervaka så att allt gick lugnt till, vilket det sedan faktiskt gjorde.

Chefstullaren hade kommit och vi skulle visa upp oss för honom och han var lite mer frågande till vår 42 tummare. Tre TV apparater var för mycket och definitivt en LCD. En lång diskution på lokalt språk och någon typ av förhandling slutade med att agenten sa OK OK OK och så tittade han ner. Något var det som löstes där efter en förhandling.

Möblerna levererades senare på eftermidddagen och de var extremt försiktiga så det är bara några saker som fick skav förutom TV bänken och mitt skrivbord. Det skall komma en snickare och laga senare i veckan.

Vi har packat upp 80% och det känns skönt att få se allt och kunna välja en annan slips. Och barnen jublade när de såg flyttgubbarna. Livet i resväska är äntligen slut för denna gången.

PS Oskar har haft lite mycket att göra men hans inlägg kommer nog snart.

En väldigt lugn helg i Bangalore.

Vi var på Indus för kvartsamtal i lördags. Barnen var kvar hemma med maiden. Hon jobbar halvdagar på lördagar. Jag tyckte lärarna verkade snälla och Jakobs hjälplärare i engelska tyckte han verkade trivas bra. Hon sa att han vinkade åt henne i matsalen. Jag sa det till Jakob att hon hade blivit glad för det, men han sa bara att det var till Nora som han hade försökt vinka till och inte till läraren. De vanliga lärarna var också snälla och det verkar trevligt men de har rätt höga krav på eleverna. Helgen har gått åt till att göra läxor och projekt. Ni får läsa på Oskars blogg vad han och Åsa byggde. Han skriver nog inlägg imorgon.
Idag var vi mest hemma och låg lite vid poolen men läxorna tog nästan hela dagen.

När får vi åter se denna container?? Mest så längtar vi efter våra saker som kommer i en vackert orange container förpackade i drygt 300 lådor. Containern har stått i Cochin sedan 8 oktober och har inte kommit med tåget. 6 gånger har vi planerat att åka till tullen men sett att den fortfarande är olastad. Vår tullagent ringde igår lördag 20:00 och meddelade att containenern skall vara någonstans i Bangalore och till 95% chans skall vi förtulla på Måndag. Två gånger har han ringt idag och nu på eftermiddagen meddelande han att den har kommit in till omlastning centralen. Vi skall dit imorgon kl 10:15 men det är fortfarande något dokument som saknas. Jag fick signera hur mycket dokument som hels in blanko så vi får se vad jag har signerat efteråt. Vi skall gå igenom alla lådor och de är väldigt intresserade av all elektonik tror jag. Min 42 tums LCD ligger nog i farozonen för att inspekteras, två PC och fyra golfset fick jag också höjda ögonbryn för av agenten. Detta lär ta hela dagen och kommer att bli varmt. Skall ladda med både vatten och rupies tror jag.....

Bannerghatta

Igår var vi på ett Zoo och typ av nationalpark. Man åkte buss genom en ganska stor areal för att se djuren. Det var alla möjliga djur men höjdpunkten var ju givetvis tigrarna. Det fanns vanliga tigrar och vita tigrar. Något jag aldrig har sett förut ens på zoo. Det är väldigt mäktiga djur även om de flesta lå och vilade mitt på dagen så var det några som gick och vankade lite. Vi så Indiska svarta djungel björnar som passande nog för indien är vegaterianer. Inne på zoo hade de diverse djur inklusive apor men det fanns det ju vilda som rörde sig fritt i området också som satt lite här och var. Vi åt buffe på en restaurang utanför som hörde till national parken. Det av gott men vääääldigt STARKT. Barnen åt tillslut bara vitt ris och bröd. Åsa och jag blev svettiga i pannan av maten för även den "less spicy" var ganska het för oss.

Idag har vi varit på söndags brunch med några andra svenskar i en slags förening. Den är ganska löst sammansatt just nu och det är nog mer via mail man bokar en restaurang. Vi var på en Italiensk restaurang "Olive Beach" och det var väldigt trevlig och mysig restaurang. Man satt halt ute under tak. Vi kom tolv och gick hem vid fem så vi var ganska mätta och nöjda. Brunch är ett sändagsnöje som många praktiserar och då kan man träffas och prata med nya alla här nere. Maten är god i Indien men redan efter någon vecka kan man tycka att starkk mat i en typ gryta kan bli lite mycket. På gångavstånd från jobbetfinns en food court med många restauranger äter jag någon typ av stark gryta med kyckling bas varje dag. Det finns en Mc också som har kyckling burgare annars är det bara vegetariska val. En rätt ligger på runt 90 rs= 15 SEK och det anses vara ganska dyrt. De flest tar med sig mat eller äter på terassen på kontoret och då kostar det bara runt 20 rs tror jag. Jag har inte varit där än för alla rekommenderar mig att inte gå dit men jag skall prova i veckan. Det är någon typ av vegetarisk gryta varje dag som om jag förstått det rätt slabbas upp på en plåtbricka.

Indien har nästan 1,2 miljader människor och i vårt kök när man har glömt några brödsmulor eller något på bänken så har vi 1,2 miljader myror. Man blir tokig men ganska bra på att torka alla bänkar extremt nogrant. Det är små minimyror som kryper över allt.

Säg den lycka som varar. Vår två veckor gamla vattenkylare är trasig. Skall man gå tillbaka till affären eller ringa efter en helt okunnig hantverkare. Det är den stora frågan.

Vi skall fylla på albumet som bläddrar med lite diverse bilder allt eftersom så det kommer långsamt att växa.

Diwali

Diwali

Oskar och jag har varit ute och titta på smällare och upplysta hus hela kvällen. Just nu firar man Diwali här. Det är ljusets högtid och firas som nyår med massor med raketer. De har dekorerat sina hus i värsta amerikanska ljusslingorna som blinkar i olika kulörta färger. Då det redan blir mörkt här vid sex så har man mycket tid innan läggdax att titta på alla lamporna och smällare. Man ska också slänga gammalt och köpa nytt så det är reor överallt. Och så ska man visst ge sina tjänstefolk gåvor. Det hade vi ingen aning om och våra har ju precis börjat för några dagarsedan så de kanske inte förväntar sig något. Annars brukar de vara snabba med att påminna en om sådant. Men den lille pojken till chaufför vi har var ju kristen och maiden sa inget i går. Hon är ledig i dag. Trädgårdsmästaren har jag inte heller sett. Vi får väl se om han stryker omkring här i morgon./Åsa

Äntligen är vi uppe med Internet igen så att vi kan nå yttervärlden. Vi har fått både telefon och internet så det känns väldigt skönt. Jag får ett samtal från vakten varje morgon som frågar om jag skall bli hämtad för chaffören kommer inte in utan Palm Meadows ID. Vi har fått instruktioner om vad som är tillåtet och inte här i området. Enligt reglerna så är inte atombomer eller andra farliga sprängämnen tillåtna. Det fanns faktiskt bra trafikregler som är bra och det är inte tillåtet att tuta.

Det har hänt mycket den senaste dagarna i hus 84 i Palm Meadows. Givetvis gick tvättmaskinen sönder direkt och efter några påstötningar kom reparatören. Han påstod att Åsa hade glömt att trycka in ECO knappen och var därför den inte snurrade. Åsa stod på sig och visade instruktionsboken sedan gav han sig. Remmen hade hoppat av.

Jag skall publicera en bild på vår trädgårdsmästare också. Han går runt lite och får lite pengar till blommor och gödsel för att få fart på gräsmattan. Åsa gav honom 200rs (=ca 30 SEK)till blommor i landet. Jag sa att jag ville ta en bild på honom för att visa mina vänner i Sverige så ställde han sig lite sött i givakt.

Vattenmannen ringde jag efter i lördags för att få leverans av behållare till "vattenstation" vi har köpt. För att slippa köpa vatten i flaskor och inte lägga ut en förmögenhet på vattenrenare. Han skulle komma om en kvart men två på ringningar så kom han tillslut efter två timmar med en vatten bubbla på moppen. Eftersom jag hade beställt tre så skickade jag tillbaka honom och han sa inga problem kommer om en kvart.....

Han sa jag har 24h service ring när somhelst jag kommer om en kvart så jag funderar på att ställa klockan på 3 för att kolla om det stämmer :) Funktionen är annars helt fantastiskför man kan välja kallt eller varmt vatten så när man skall ha te eller kaffer är det klart direkt. Riktigt bra...

Idag fick vi den nya bilen och en ny chafför. Toyota Innova vilket 90% av oss expats har här i PM. Bilen var väl omhändertagen och de hade gjort en Pudja (välsignat den) för bilen. Man hade ett band över bilen och en citron i mitt facket. Sedan hade man också kört över fyra citroner innan bilen levererades. Chaffören Roshan som är en aningens ung och ingen erfarenhet av expat innan men är allert men ändå väldigt försiktig. Han var katolik och gjorde korstecken några gånger när han körde iväg och ibland när han bytte fil så vi kommer fram säkert.

Vi har en tant i huset som går omkring. Jag har inte sett henne än men de övriga har det. Det är inget spöke utan vår nya maid. Man måste verkligen vänja sig vid att ha främmande människor i huset. Hon borstar och torkar golven i hela huset varje dag men enligt Åsa tar det väääldigt lång tid. Nu har vi öppnat så att hon kan sitta i maidsrummet när hon har rast eller äter . Åsa orkar inte ha henne hängande över axeln när vi äter lunch. Hon dyker upp vid nio och går hem klockan fem.

I söndags spelade jag och Patrik golf och det var riktigt kul faktiskt. Banan var hyfsat enkel men värmen var ganska påfrestande. Det var en betydligt bättre runda än sista i Sverige när jag tog hem Booby priset i PPL open. Lyckades skrapa ihop 41 poäng men var väl lite uppe i en väldigt snäll ruff ganska många gånger så det gick att reparera. Vi hade var sin caddie med oss som bar klubborna och min kunde nog spela lite för han gav mig råd. Tillslut tror jag han var den enda av oss fyra som trodde jag inte skulle slica med Patriks driver.

Annars är det poolen som får många besök av barnen och det har varit några riktigt varma sköna dagar här nu.

Bitar börjar falla på plats eller?

Barnen började i skolan i måndags och det var en nog en chockstart för dem. Vår chafför körde dem till skolan och Åsa var med hela dagen.
Idag så åkte alla tre bussen och det verkar ha fungerat bättre. De hade idrott så det var lite mer positivt idag. Jakob hade tränat crowl som han var stolt över och Oskar spelade fotboll. Målet från oss är bara att de skall hänga med och lära sig engelska till att börja med.
Vi skall flytta in i huset imorgon och nu är nästan allt klart. Gasen är installerad men spisenhällen lutar lite. Kylskåpet som man var tvungen att få en installatör för(=sätta i kontakten) är också klar. Tvätt,disk och tork tummalare är på plats. Vi skall bara få en muntliginstruktion innan de skal användas..:)
Vi har fått en trädgårdsmästare som skall gå där och pyssla lite. Han fick pengar till en slang igår av Åsa. Vi har lite svårt att förstå vad han säger men det kanske ger sig. Antagligen så fick han för mycket pengar av oss men det var inte blodigt.
Gaskillen var lite svårare att förstå och vi körde lite patomin i köket och efter en stund så visade han mig hur man byter flaska. Fick numret av honom så att jag kunde ringa när vi skall byta igen. Vet inte riktigt hur jag skall prata med honom via telefon för han kunde verkligen ingen engelska. Det är ju lite komiskt att få telefonnummer till någon man inte kan prata med. Vi får låte chaffören ringa skulle jag tro.
Vi har inte lagt någon kraft på att anställa någon maid tills vi har kommit iordning med skolan. Vi har några på förslag så vi får se om det löser sig nästa vecka.
//Tomas

Ännu en dag utan husnyckel

Tomas är ledig för idag är det Mahatma Gandhis födelsedag och det är en helgdag i detta land. Trodde åter igen att vi skulle få nyckeln till vårt hus. Men tji fick vi. I dag hade vitvarorna kommit (de skulle kommit i går efterniddag) men hade inte installerats (skulle varit gjort i förmiddags). Lika bra att vi inte tar nyckeln förrän allt är färdigt. Annars får ju vi passa alla hantverkare som inte dyker upp när de ska utan flera timmar senare om de ens kommer. Vi gick till poolen istället. Barnen ville bada. Det duggade men så plötsligt kom solen och då blev allt regn till fukt i luften.

I dag har ändå varit en trevlig dag för vi har mött flera nya trevliga människor och barnen har lekt med de barn de träffade igår. Vi var tvugna att leta upp barnen i ett av husen och fick då en pratstund med en mysig familj från Göteborg.

Sedan åt vi middag på hotellet. Tomas ville ha en öl men blev tillrättavisad av en lite förnärmad servitör som sade att Gandhis födelsedag var en "dry day" och bara alkoholfritt serverades. Det fick duga med vatten till maten. Ölen fick vi dricka efteråt på hotellrummet. Har ni förresten smakat på pistagenötter med nejlika-smak!? Nästan en lite julig upplevelse!

Intensiv förstavecka i Bangalore

Här har vi fullspikade dagar. Då man ju måste äta på restaurang så är vi inte tillbaka på hotellet förrän sent och är då helt slut så det har inte blivit mycket skrivande. I dag har varit en informationsrik dag. Tomas jobbade sin första dag och jag och barnen var och hämtade upp Mia (en svensk tjej) och åkte till Leela Palace - ett femstjärnigt hotell - där Overseas Women´s Club har frukostmöten varje torsdag 10-12. Barnen parkerade vi med sina Game Boys på stolar utanför då det skulle vara barnfritt på mötet. Jag skrev upp mig för ett matlagningstillfälle med en kock på en restaurant och så tittade jag i pärmar med information om olika maider. Hittade några namn jag kanske ringer. Det är svårt att veta hur mycket hjälp man vill ha. Får olika tips från olika personer. Träffade ett par till svenska tjejer. Vi gick sedan till en bokhandel och jag fick tips om bra böcker om Bangalore. Mia var väldigt trevlig och berättade massor om var man handlade västerländskt, indiskt, billigt och dyrt. Jättebra. Efter det skulle jag möta mäklaren vid vårt hus i Palm Meadows. Sedan kom de sunkiga möblerna vi hyrt. Mäklaren sprejade dem med antikackeelackssprej då hon sett en skalbagge i en av möblena. BLÄÄÄ. Huset är nu städat men luktade mycket mögel ffa i köket, vilket jag hoppas går bort när det torkat ut. Både städningen och regnet gör det fuktigt. Jag har också hälsat på ett gäng andra svenska fruar som Mia kände. Barnen hade kul hos Mias och har spelat Wii hela eftermiddagen med hennes och andra barn. Ännu ett steg mot nya vänner.