Ajanta och Ellora

Så var det dags att sätta sig i bilen igen för en 10-mils resa till Ajanta. Det är otroligt vad man ser mycket av Indien från bilfönstret! Man åker genom små byar där kvinnor bär sina vattenkärl på huvudet, män dammar av sina små kiosker med frukt och snacks, tvätten ligger och torkar på linor eller direkt på buskarna, små barn bär omkring på ännu mindre barn, lastbilar fungerande som billiga bussar, fullpackade med människor....myller, damm och färger. Vackra öppna landskap med åkerjord, bergsplatåer, djur och skräp(så klart!). Bilderna nedan får tala för sig själva.

Lite historia om de båda grottemplen:

De båda grottområdena hör till Indiens stora underverk. De är inte, som Taj Mahal, uthugget ur den mjukare sandstenen utan av hårdare stensorter. Ajanta har de tidigaste grottorna, från 100talet f kr och användes till ca år 650 e kr. De var buddistiska munkar som byggde och dekorerade de 30 grottorna med vackra målningar och detaljerade stendekorationer. Grottorna föll sedan i glömska när de övergavs och har stått orörda till de återupptäcktes på 1800talets början av brittiska soldater. En del av grottorna har förstörts av regn och lera men i en del hade de fina målningarna bevarats och kunnat plockas fram.

På 600talet flyttade Buddistmunkarna över till Ellora och dessa grottor täcker ett större område än Ajanta. De dekorerades från 600-1100talet men de har används som skydd för monsuner och epidemier så målningarna är här förstörda. Dock finns otroliga stenkonstverk i basalt-sten som är väl värda att ses. De 12 första grottorna är buddistiska, nästa 17 är hinduiska och de sista fem är janiska. De är uthuggna uppifrån och det tog 7 generationer att färdigställa dem.

Ajanta

Ellora

Vi hann ned en guidad tur i Ajanta, därefter en indisk lunch där innan vi skyndade till Ellora och hann se den finaste, Kailasatemplet i grotta 16, innan solen gick ner och grottorna stängdes. Skulle velat ha haft lite mer tid i Ellora (en hel dag) men vi fick i alla fall se lite av det.

Mycket dammiga och med lite huvudvärk av för lite vätska, kom vi sedan tillbaka till hotellet. Men efter en dusch och en god middag med grillad fisk var alla väldigt nöjda och somnade gott i de hårda sängarna!

Aurungabad

Efter en dryg timmes flyg landade vi i pune. Där började telefonsamtalen. Makens för att få tag i den taxi som skulle hämta oss men som vi inte hittade och min för att hitta någon vän som var hemma i Palm meadows och som kunde gå hem och maila våra biljetter till mig i Pune! Ja, jag var lite tanklös och lät tjejen i incheckningen på Bangalore flygplats ta min utskrift när jag checkade in oss. Glömde då att även hemresebiljetterna var med på samma lapp så jag tog bara glatt mina bordingpass och gick. Lyckades tillslut få fatt på snälle R som hjälpte mig och har nu skrivit ut en ny biljett så vi kan ta oss hem igen. Skönt. Tack snälle R!!! Var riktigt orolig ett tag men inte så orolig som Jakob blev så jag fick spela lite cool så inte han trodde vi skulle behöva stanna i Pune för alltid.
Tillslut hittade vi även bil och chaufför. Han kan inte ett ord engelska vilket vi förstod då han körde rakt genom den by som verkade ha lite lunchutbud. Hittade ändå ett ställe på vägen och åt stekt ris för 15 kr/pers! Ingen förmögenhet och riktigt gott. Vägarna har varit riktigt fina, utan fartgupp så vi har varit uppe i 100km/h. Kanske inte alltid helsäkert med alla människor och djur som rör sig här på vägarna. Efter lite grymtande så lirkade chauffören fram bälten så vi satt fastspända i alla fall. Själv satt han utan bälte men hängde det lite om armstödet när han såg en polis!!
Efter 5 timmar hittade vi vårt hotell i Aurungabad där vi nu ska bo två nätter. Efter en lång men trevlig kväll, själva på hotellets restaurering och med ett gäng servitörer som inte förstod engelska, cirkulerande runt, runt vårt bord ligger vi nu mätta och trötta i våra sängar och ser fram emot resans mål i morgon: de två grott-templena i Ellora och Ajanta!

På bättringsväg

Så här pigg ser Jakob ut idag! Här sitter han på altanen och smaskar lite melon. Visst hostar han fortfarande men inte lika illa. I dag hade han nog kunnat ha gått till skolan men då vi ska åka bort i morgon och det inte kändes som läge att fråga om ledigt, får vi fuska lite och göra honom sjuk hela veckan. Han har verkligen varit rejält sjuk med hög feber och riktigt igensvullen i halsen så att han har låtit som en blåsbälg när han andats. Men nu är det äntligen bättre.
Själv har min feber och illamående gått helt bort. Efter att ha sovit mig igenom ett dygn så var det borta. Dagen började dock med att Oskar inte kunde äta frukost pga illamående men han kom hem och mådde bra. Nu är det bara att vänta och se hur Tomas mår. Han hade fått en antibiotikakur i Bangkok pga halsont... ja, som ni hör är vi verkligen "Sjuka Familjen" just nu! Hoppas nu bara att föräldrarna klarar sig!!
Mamma och pappa ja, de har fått sköta sig själva de här dagarna. Följa med Oskar till tandläkaren och lite annat smått. Men det är inga problem för dem. Mamma hittar riktigt bra i stan och de tar bilen och åker på lite olika utflykter. I går var de i det området där många keramiker arbetar. Det låter kanske som konsthantverk - så där lite kulturellt - men det var det inte. Det är rena massproduktionen av keramikkrus i olika storlekar. Fast inte i stora fabriker utan i små hål-i-väggenkrypin. En kille satt och drejade identiska små skålar samtidigt som han tittade på TV! Skickligt. Han hade gjort det i över tjugo år! Skålarna används till oljelampor, för kryddor, som dricksglas men även till vattenkrus, krukor, tandooriugnar (jo du, syster, här kan du komma och se hur du ska göra! Du som hade en idé om att göra din egen tandooriugn!!!) och allt möjligt.
I dag har de varit på en resebyrå för att få hjälp att ordna med den resa som de ska göra sista veckan de är här i indien. Det lutar åt en tur till Rajastan. Verkar väldigt spännande med både mäktiga fort och ökentur.
Men nu väntar en tredagarstur till staten Maharashtra för att titta på grott-tempel i de små städerna Ajanta och Ellora. De ska visst vara fantastiska! Det sk bli skönt att komma härifrån lite. Vi hoppas på en mysig helg. Nu måste vi i säng för vi ska upp i ottan! Stackars Tomas landar vid midnatt och ska upp igen för att åka iväg vid sex! Tufft men sedan blir det avkoppling hoppas vi!
Trevlig helg på er alla trevliga bloggläsare!

Jag mår blää

Vaknade idag av att jag inte mådde bra. Sån tur är så börjar Jakobs feber avta. Inte helt borta men låg. Han har dock en hemsk hosta och är tröj i luftvägarna så han blir hemma ett tag till. Kanske blir det hela veckan då vi på fredag ska åka på en miniutflykt till grottemlen i Ellora och Anjanta. Tomas kommer vid midnatt på torsdag(är i Bangkok) och får bara hem och byta väska.
Bara nu jag kan vända det här och bli bra snabbt. Har nog lite feber och det kör i magen. Föräldrarna är bra så det verkar inte vara maten utan någon annan rackarns basilusk!!
Tur att ma och pa är här för då får de följa med Oskar till tandläkaren i kväll. Mamma har ju varit med mig där så det ska nog gå bra.
Nej nu ska jag se om internetkopplingen är snäll mot mig så att jag kan kolla på lite svensk tv och ligga här och kurera mig!

Helguppdatering

Detta inlägg är främst till dig, kära syster, för jag förstod att du tyckte det var lite glest med inläggen om vad vi har för oss här, nu när både mamma och pappa har kommit. Alla andra som är intresserade av detta får naturligtvis också läsa.
Pappa kom tidigt lördag morgon. Resan hade gått bra men lite stressigt hade det varit vid bytet i Mumbai där väska skulle hämtas ut för att sedan checkas in på flyget hit. När väl hans väska kom fick han eskort före hela kön för att sedan gå direkt på planet och åka. Helegen är mer stressig i flygbranchen än än tisdag, för pappa hade delat säte med en barnfamilj och det var fullt med barn på planet så inga tomma sätesrader att sträcka ut sig på som mamma haft.
Morgonen började med en tur till gymmet för mamma och mig. Då Jakob haft rejäl förkylning med feber och kruppig hosta blev det sedan en lite lagom lunchutflykt till en restaurang i grannskapet. Jakob stannade utan problem hemma, matt som han var av febern. Sedan tog föräldrarna och jag en tur till affären och köpte skaldjur (färska räkor och bläckfisk) och vin till kvällens middag. Vilken service det är här ändå: de står och skalar alla räkor gratis när man köper. Ett kilo råa räkor som efter hemkomst marinerades i vitlök, olivolja, salt och chiliflakes för att sedan wokas m salladslök till kvällsmat. Till det blev det även hemmagjord bandpasta och en vermouthsås (den blev väl sådär då jag inte såg att den vermouth vi hade var söt och inte torr). Ändå en smaskig kvällsmat.
Tomas ägnade dagen åt att ha mekaniker här för att titta på hans royal emfield som inte går riktigt som den ska. Jag är inte så insatt i det där så jag kan inte lägga ut texten så mycket mer än att det slutade med att de tog med sig cykeln till en verkstad.
I går var vi på brunch. När man ska på brunch går hela dagen. Man behöver åka i tid så man hinner i princip bara ta på sig något snyggt och sedan sätta sig i bilen. Oskar valde att vara hemma vilket kändes skönt då den lille kaminen Jakob behövde lite sällskap även om han mest låg och sov.
Det är ju tredje året som ma och pa är här och de vill helst åka till nya ställen så idag blev det en ny brunch även för oss: på ICT Gardenia. och var en väldigt trevlig brunch där vi satt i en öppen paviljong omgiven av vatten med en stor lotusblomma som sträckte sig upp mot det gräsförsedda taket. Buffén var en blandning från tre kök: japanskt, indiskt och västerländskt. Har hört från flera håll att den japanska restaurangen här är bäst i stan så den får nog ett eget besök en dag.

Det blev trevliga timmar med mycket prat, mat och inte minst bubblig dryck. Så här trevligt hade vi det:

Sedan var det hem till läxrace m Oskar och packning för Tomas som åkte till Bangkok i går kväll. Efter lite hysteriskt letande efter passet - som han lagt jämte sin dataväska men sedan glömt av (!!) så stack han vid halv tio. Kvar i hans säng låg sedan en liten het kille med skällig hosta, men i dag verkar han äntligen bättre och febern har minskat.

Indisk shopping på Commercial street

I går tog vi en tur till Commercial street. Det är ett indiskt kvarter där man kan hitta fina sidentygesaffärer jämte skabbiga väskförsäljare. Smutsigt och brôtigt men bra utbud på sidentyg, bangles(tunna armband som är standard bland kvinnorna här) och även kvarter med verkyg, sytillbehör, kläder, skor mm. Det mesta kan hittas om man bara vet var man ska leta.

Vi gick till Mysore Silk för jag ville visa mamma en riktig siden och sariaffär. Det är verkligen härligt att se alla tyger. Kvinnor sitter och står överallt och blir drapperade i sarityger. Det finns stora madrasser där tygerna läggs ut för kunden. Det finns nog lika många expediter som kunder så man får alltid ett litet tåg med expediter så fort man kommer in, nästan som bananflugor. Men man får vifta bort dem så man får utrymme att titta. Då är det bra att kunna prata lite svenska för då kan de inte lägga sig i.

Jag behövde en dragkedja till en kjol. Gick in i en mycket trång affär och köpte två dragkedjor och lite knappar för 5 kr!

Mamma ville sedan köpa bangles. Vi gick till "min" banglesförsäljare, en kille som är väldigt duktig på att snabbt mixa olika färger på bangles till en fin rad. Han plockade snabbt fram ca 30-40 bangles som han mixade på olika sätt. Sedan kom vi till konststycket att få på dem på mammas små men lite oviga händer. Han trädde en plastpåse över handen och kunde sedan med våld glida över dem till mamma hand. Mamma köpte några men jag tror inte de kommer bli så mycket använda. Hon ville nog mest vara snäll. Hon var röd om handen hela eftermiddagen efter de där armbanden!

Här kommer lite bilder från dagen:

Trång sybehörsaffär! Det finns alltså en gång rätt in i affären men mycket svårt att tråckla sig in.

Bangles i alla färger och modeller!

Min mamma: vardagsfotografen

Nu har mamma snart varit här en vecka och det har varit shoppingutflykter varje dag. Det är i och för sig bra för jag måste köpa på mig lite saker nu när indientiden börjar närma sig slutet. I går köptes handdukar på rea och i dag har jag köpt lite sjalar och annat smått och gott.

Jag måste säga att mamma är väldigt bra på att försöka hänga med vad gäller teknik och nya grejer. Efter att hon såg hur vi använde våra iphoner för kommunikation men även som påminnelsehjälp, kartbok och anteckningshjälp så önskade hon sig en egen. Om man har en så förstår man vilken liten smidig minidator det är. Mammas har också en bra kamera och den har hon använt flitigt här. Förut har hon alltid skällt på pappa för att han tar för få bilder och att han inte tar bilder för att dokumentera vardagen utan bara på det där speciella. Nu fotar hon själv!

I dag hoppade vi över en söndrig trottoar (eller egentligen är det cementblock som ligger över avloppsdikena som även fungerar som trottoar) för att sedan komma in i en fin kläd- och

möbelaffär. När vi skulle åka därifrån så ville hon fota kontrasten. Det var lite motljus och svårt att se på skärmen. "Blev det bra" frågande jag." Jaa, det tror jag", svarade hon och tog upp telefonen för att titta. Vi tittade båda på kortet och blev lika förvånade. "Jag trodde jag fick med skylten på affären.."sa hon. "Vad konstigt att det är en jordgång på kortet för det var ju ändå cementplattor utanför affären, även om de var lite sönder", sa jag. "Jag trodde jag tog på affärsskylten", sa mamma "men den måste jag ha missat". "Men var kommer alla krukor ifrån?", frågade jag. "Hade du kameran riktad mot dig så du tog bakåt? (man kan faktiskt vända på bilden utan att vända kameran)", frågade jag. "Nej då skulle ju jag varit med själv på bilden", svarade hon.

Vi funderade länge innan jag plötsligt satte fingret på displayen och drog den åt sidan till nästa bild. Och Voila!! där dök bilden på den söndriga trottoaren upp!!! Vi fick oss ett skratt. Ibland är tekniken så avancerad att man inte märker att man byter bild!

Så HÄR såg det ut där vi var idag!

Ytterligare ett förlösande skratt fick vi när vi läste systerns blogg om hennes kämpande för att sy sig en reseplånbok. Jag måste ändå säga att hon har blivit mycket tålmodigare med åren för när hon var liten så drog hon sönder tyget när det fastnade i symaskinen. Nu har hon lärt sig använda sprättaren!