Mountainbiking in Bangalore

I söndags morse var det dags igen för en moutain bike-tur. Whitefield Riders, som vi heter, träffas kl 07:30 på söndag morgon vid Palm Meadowgrinden. Av någon anledning är det flest fransmän som cyklar. Det finns ett gäng som startar kl 07:00 också med de kör lite tuffare, men jag är med i den "lätta" gruppen. Denna gången hade det inte varit någon tidig grupp så några från "snabba" gruppen körde med oss och hetsade sönder gruppen. Vi körde uppför en backe med stora stenar precis efter en paus och jag ville inte få mjölksyra så jag tog det någorlunda lugnt. Sedan körde jag fel i byn och råkade svänga in på en tomt och sedan hade jag tappat bort dem för den dagen.

Jag väntade in de andra och så var vi tre stycken i vår lilla trupp. Bruno han sa att han hittade någorlunda bland byarna så han tog ledningen.

Vildahundarna, som jag måste erkänna att jag är lite rädd för, hade vi några stycken i hasorna. De blir fruktansvärt provocerade av ett gäng cyklister klädda i slimmade kläder! Några brukar sparka till dem men eftersom jag inte är van vid cykelskor så kommer jag bara tappa fart och antagligen bli biten. Nu har jag en visselpipa och det räddade oss några gånger så det får bli mitt vapen. Funderade länge på knallpulverpistoler, pepparspray, piska etc. Kanske inte hade sett så bra ut att dra fram en revolver mitt i en by så det föll bort ganska snabbt.

Den tredje mannen hade en viktig uppgift i trion för han var nämligen tröttast så då fick jag många välbehövliga pauser. Han var en lokal kille som lite väl optimistiskt hade planerat att vara med i den snabba gruppen. Tyvärr så tappade vi bort honom i en teakskogsodling. Vet inte om han hittade tillbaka själv men vi lär inte se honom på en söndag någon mer gång.

När man kommer ut på landsbygden så ser man jättemånga små fina byar som bara har ko alt mopedstig som enda kommunikation. De flesta i byarna är jätteglada och barnen vill att man skall göra high five med dem. En trött Tomas orkar dock inte mer än att hålla farten uppe efter ett tag när femton ungar står där och vill heja på.

I 35 gradig sol så blir man ju lite trött och efter 2 timmars cykling tog helt enkelt min energi slut. Försökte få Bruno att cykla själv hem men han släppte inte mig. Han var en hjälte.

När vi hade ca 7 km kvar så cyklade vi över en lite spång av granit där kvinnor tvättade kläder. Först tyckte de att vi kunde kliva förbi dem på den 45 cm breda spången men Bruno fick dem att flytta på sig. Han välte ändå ner en hink med tvätt i ån men ingen blev ledsen för det.

Jag försökte ta mig över med mina hala cykelskor men höll på att trilla när jag gled tillbaka. Bruno hjälpte mig igen och jag tror vi förgyllde kvinnornas dag för de fnissade mycket.

Eftersom det var tvagningsdag så tvättas både kossor och tvätt i ån. Kossorna står uppströms och bajsar i vattnet och kvinnorna klappar sin vita tvätt nedströms. Vet inte om det är så effektivt.

Hur som helst så blev det en runda på 56 km så jag blev nöjd men med kramp i båda låren när jag nådde Palm Meadowsgrinden så jag höll på att trilla ut i trafiken.

Nästa söndag är det bara att dra på sig cykelbyxorna igen.....

/Tomas