Krångligt värre

Ibland är allt så byråkratiskt krångligt här i Indien. För några dagarsedan ringde det i telefonen och jag svarade. Då var det en inspelad röst som pratade på indisk engelska. Hon berättade att vi inte betalat en telefonräkning från det statligt ägda telefonbolaget, men det fanns ingen tid att gå och hämta penna och skriva ner allt hon sa så jag började kolla räkningarna. Vi hade visst betalat alla räkningar. Vi hade kvitto på det. Jag ringde upp dem och efter många knapptryckningar fick jag prata med en riktig människa. Men han pratade så svår brytning på sin engelska att jag hade svårt att förstå honom. När jag började fråga om detaljer så löste indiern mina krångliga frågor med att helt enkelt lägga på luren.

Jag ringde upp en gång till. Fick då prata med en tjej och sa till henne att jag betalat räkningen redan. Men de har inte fått in några pengar svarar hon. Kan hon skicka en påminnelseräkning, undrar jag då. Nej det kan de inte göra. Kolla med din bank uppmanade hon och lade på luren hon med.

Efter samtal med banken visade det sig att Tomas glömt att signera checken och därför hade inga pengar betalats.

Näst dag kom deras räkning från telefonbolaget för denna månaden och då var även den obetalda räkningen med som en egen post. Tomas skrev därför ut en check på de båda summorna och chauffören åkte till telefonbolaget. Där fick han stå i två jättelånga köer för att få reda på att han måste ha två olika checkar. Men det går lika bra att göra en kontantbetalning. Men han hade ju inga pengar och kontoret stängde. Det blir till att åka tillbaka på måndag och betala. It is gouvernment people. They are lazy people, sa chauffören när han kom åter i outrättat ärende.

När allt är så här krångligt längtar man bara hem till Sverige och internet-banken. Där gör man allt med några knapptryckningar och bensin och energi sparas till annat!