Hipp-hipp-hurra!

Grattis goa Jakob som idag fyller 11 år idag!!!

Efter att han varit uppe och skällt ut oss för att vi aldrig gick upp och gjorde iordning födelsedagsbrickan fick han så äntligen sina paket och frukost på sängen. Både paket från mormor och morfar och paket från Granbacksgänget kom med våra, så sängen blev full. Det blev både sparkcykel, många böcker, wiispel och tillbehör till wiispelaren.

En av Jakobs bästa vänner kom över och åt av jordgubbstårtan med oss och de har haft kul hela eftermiddagen. Nu drar vi till en italiensk restaurant för att äta kvällsmat!

Att göra i Bangalore

För ett tag sedan fick jag en fråga här på bloggen om vad jag rekommenderade att titta på om man kommer till Bangalore för några veckor. Ja vad ska jag säga. Bangalore är ingen historisk stad men det finns ju Bangalore palace här som visar på lite roliga detaljer med historik. Mysore, en stad ca 14 mil bort, kan man åka på dagsutflykt till. Där finns Mysore Palace som är mäktigt. Även zoot sägs vara fint men där har jag aldrig varit. Marknaden jämte palatset sägs vara indiens största. En tur upp till templet på Sharmundi Hills och titta på utsikten är en bra avslutning på turen.
I Bangalore finns områdena runt commercial street om man vill shoppa indiskt. Mantri mall och Poenix mall är stora centra med moderna märken. Vill man uppleva indien på riktigt ska man till chikpet områdent och gå till city- och raja market. Även Frazer town kan vara värd ett besök där det finns en gata där bara keramiker sitter och drejar. Har inte varit där själv men ska dit innan vi åker hem.
Glöm inte kameran när du kommer till Indien för med alla färger, fruktstånd, kor, så finns det mycket att fota som blir bra på bild.
Lämplig klädsel i stan är tycker jag lite längre shorts/byxor som går nedanför knät. Jag skulle inte känna mig bekväm i ärmlöst eller i ett spagettilinne eller för urringat på dagen. På kvällen om man ska till någon restaurang eller på en söndagsbrunch då kan man ha en kort klänning som slutar ovanför knät men man blir utstirrad om man är för bart klädd och stirrad på blir man ändå så det är lite upp till en själv hur man känner sig bekväm. Men i de indisk kvarteren skulle inte jag gå för lättklädd.
Hoppas detta gav lite hjälp till att turista Bangalore.

Nya skor

I dag tog jag på mig mina nya skor för första gången. Jag har haft dem ett tag nu men tyckt de var lite pråliga till de kläder jag haft men i dag passade de bra till jeans och vit blus.
Egentligen behöver man inte vara så sparsmakad. I alla fall inte här i Indien, där mönster och smycken blandas i andan: "ju mer, ju bättre". Finast är man när smycken hänger i näsan och pannan. Och så i öronen, halsen och kring armarna och benen så klart. Så mycket har jag svårt för men att vara lite modigare och blanda mönster och färger tycker jag kan vara fint. Får se vad jag sedan tycker när jag flyttar hem till Sverige där alla går klädda i svart och beige. Troligtvis är dessa skor alldeles för kalla för sverigeväder ändå. Får väl dra på mig gummistövlar när jag kommer hem istället?!!

Föräldrarna har åkt

Nu har mamma och pappa åkt till flygplatsen för att fortsätta till Rajasthan och en ca 10 dagar lång resa där innan de åker hem till Sverige. Det var ett jobbigt avsked den här gången. Det är ju verkligen sista gången de åker härifrån och de kommer aldrig komma tillbaka den här miljön då vi inte ska vara kvar här så länge till. Både mamma och Rani grät när de skulle ta avsked. Båda kände att det med största sannorlikhet var sista gången de sågs. Rani hade köpt ett armband och ett halsband till mamma, riktigt fina. Rani ville inte gå så mamma fick tillslut avsluta så att hon gick hem. Mamma har pratat mycket med Rani och skojat med henne. Jag är nog inte så rolig här varje dag. Inte skojar jag så mycket i alla fall. Mamma visar allt hon köpt och kort hon tagit och det tycker Rani är roligt.

Sedan skulle hon lägga Jakob och då ville han inte att hon skulle gå utan sitta hos honom och bara prata. Jobbigt då att åka ifrån barnbarnen och inte se dem på flera månader. Även pappa var ledsen när han skulle gå. Han har också hittat sin plats här nu.

Det har inte varit jobbigt att ha dem här. Snarare är det veckor som man är glad över och som man kanske inte kommer uppleva igen. Att vara så nära varandra i en månads tid. Att ha tid att tillbringa så mycket tid tillsammans.

Det är också annorlunda att de är i vårt hem. Annars när vi kommer hem till Borås så faller man lätt in i gamla roller. Här får jag planera och de får hänga med.

När man inte har sett sina föräldrar på länge så ser man andra saker än när man träffas ofta. Nu skymtade jag drag från både min farfar, farmor och min mormor. Miner eller rörelser som syns och sedan försvinner igen. Ändå är de verkligen som de alltid varit, pigga och modiga. Nu åker de ut på egen hand i bil, till olika städer och ut till öknen. Med proppfulla väskor med massa minnen från Bangalore. De fick sätta sig på ena väskan för att få igen den! Och de fick ta en av våra större väskor som handbagage för att banta den andra väska på 5 kg övervikt!! Kanske får de betala på flyget. Inget utrymme att köpa fler saker i alla fall.

Så nu är det bara jag och en Oskar med magknip här. Tomas är i Kina och Jakob i skolan. Vi får se vad det blir av den här dan.

Grover Vineyards

I går var vi på en trevlig utflykt. Vid foten av Nandi Hills ligger vinfabrikanten Grover. Mamma, pappa, Tomas och jag åkte iväg vid nio för att få oss en rundvandring på vingården. Resan dit tog 1,5 timme och då stannade vi några gånger på vägen för att fota. Tomas skulle ta kort på ett färgglatt hus. Då kommer en liten man upp från ingenstans och stannade sin motorcykel och berättade att han var fotograf och sedan räknade upp alla kameror han ägt! Kul farbror! De är vänliga och pratsamma här.

Väl framme i Grover fick först anmäla oss och fick både klistermärken på oss och armband. Jag fattar inte varför för betala skulle man göra när man åkte hem så det var inget kvitto på det!

Tillsammans med ett annat par så började vi sedan turen ute på vinfältet där vi fick se de olika druvorna de odlade. Just nu hade de 4 vita och 2 röda druvor men skulle bara fortsätta med 2 vita och 2 röda (Viognier och Sauvignon Blanc resp Cabernet Sauvignon och Shiraz).

Sedan åket vi tillbaka till vingården och fick se hela tillverkningsprocessen. Problemet för dem är att få druvorna att inte börja jäsa innan de ska, så de får jobba mycket med att kyla mer druvorna och kärlen. De flesta tillbehör och ämnen som användes, importerade då det inte verkar som att indierna själva kan hålla tillräcklig kvalitet, t ex på glasflaskor, korkar mm.

Sedan blev det vinprovning i källarvalvet. Vi fick prova två vita, ett rosé och två röda. Man kan säga att det är deras finaste röda vin, La Réserve, som är det som är okay. Det är det vin som vi brukar köpa. Deras vita viner är inga höjdare. Vi provade och smakade. Mamma och pappa som kan lite, tyckte att de smaker de här druvorna brukar ge, inte riktigt kom fram. De unga paret som var med oss var inte alls vana vid "vanliga" viner. De brukade göra eget vin på banan, ris eller vindruvor, all frukt. Tjejen grinade illa när hon fick in det vita torra vinet men efter lite guidning av mamma (som fick igång engelskan riktigt flödigt efter lite provning) så var hon riktigt inne i dofter och smaker. Även hon blev pratsam så hon och mamma utbytte erfarenheter om ditt och datt.

Sedan avslutades det hela med en lunchbuffé i trädgården där vi och massa gäss delade på utrymmet.

Därifrån åkte vi till Nandi Hills för att titta på utsikten. På vägen stannade vi till vid några arbetare som tröskade hirs. De hade lagt ut säden på vägen och lät bilarna köra över den för att sedan sikta fröna. Många fina kort blev det. Här är bara ett fåtal.

Hemma var vi inte förrän vid sex så det blev verkligen en heldag. Tur att man har stora barn som klarar sig bra på egen hand.

Hemfärd från Aurungabad

Jag vet att det snart gått en vecka sedan vi var i Aurungabad men jag bara måste berätta om sista dagen, söndagen. Det var egentligen ingen spännande dag utan bara bilresa och sedan flyg. Dagen innan hade vi försökt fråga chauffören hur länge tid resan skulle ta. 6-7 timmar sade han. Men, hitresan tog ju bara 5 timmar sa Tomas. "Yes, yes", svarade han då och ingen vet vad det betyder.... Antagligen "Jag fattar inte alls vad du säger!"

Vi bestämde att vi skulle åka vid nio. Då skulle vi ha fem timmar och lite till om det blev bilköer. Vi var färdiga vid nio och började bära fram väskorna och så skulle vi betala. Plötsligt inser vi att chauffören inte är där. Klockan börjar bli fram mot halv tio och vi vet ju inte riktigt hur lång bilfärden skulle ta en söndag. Tomas försökte ringa honom och killen i receptionen försökte ringa honom. Plötsligt får receptionskillen reda på att han är och tar ett bad! Tomas blir vansinnig och börjar leta igenom baksidan av receptionen där han förstår att han är. Receptionskillen försöker stoppa honom men Tomas hittar till slut chauffören sittandes i kalsongerna med fötterna i en hink och öser vatten över sig med en liten skopa. Han visar inga tecken på att skynda på även om han är över en halvtimme sen utan börjar tvätta sina kläder!!! Tomas börjar bli rädd för att vi missar flyget och skriker åt honom att med en gång ta på sig och komma. Chauffören hade nog tänkt sig att äta lite mat först också men när Tomas tar hans bilnyckel kommer han springande som en blöt katt, rycker åt sig bilnyckel och rivstartar bilen så att ett moln av damm täcker Tomas. Vi hoppar in och lite orolig blir jag när jag ser hur arg han verkar. Han gör en handbromssladd och kör som en galning ut på vägen. Vi alla blir rädda och Tomas skriker åt honom att sluta köra som en galning. Han lugnar ner sig lite men har en ryckig och speedad körstil hela vägen till Pune. Tomas pratar med hans chef som talar engelska och förklarar att de får stå för våra flygbiljetter om vi missar flyget.

När vi kört några timmar inser vi att vi har lagom med tid och Tomas ber chauffören att stanna för att han ska få äta frukost. Chauffören får sitta på den lite enklare avdelningen, vi får sitta i familjedelen. De andra dricker öl resp cola men mamma och jag tar kaffe. Indiskt kaffe är med mycket mjölk och de skedar vi får att röra med (eller i vårt fall plocka bort det tjocka mjölkskinnet på kaffet) torkas käckt av med en trasa som kyparen har på axeln, kolla bilden. Vi funderade på om vi skulle bli sjuka av den låga hygiennivån så att säga, men vi klarade oss faktiskt. Det var först gången jag varit på ett sådant ställe men jag tror faktiskt att man kan äta utan att bli sjuk också.

Chauffören i den enklare avdelningen

Tomas bjöd chauffören på sin mat och han blev på lite bättre humör efter det.

Vi kom i tid till Pune och kunde hinna med vårt plan hem men chauffören fick inte mycket i dricks kan jag säga!

Här kommer lite bilder från vägen. Första bilden är på en bomullslast:

Ajanta och Ellora

Så var det dags att sätta sig i bilen igen för en 10-mils resa till Ajanta. Det är otroligt vad man ser mycket av Indien från bilfönstret! Man åker genom små byar där kvinnor bär sina vattenkärl på huvudet, män dammar av sina små kiosker med frukt och snacks, tvätten ligger och torkar på linor eller direkt på buskarna, små barn bär omkring på ännu mindre barn, lastbilar fungerande som billiga bussar, fullpackade med människor....myller, damm och färger. Vackra öppna landskap med åkerjord, bergsplatåer, djur och skräp(så klart!). Bilderna nedan får tala för sig själva.

Lite historia om de båda grottemplen:

De båda grottområdena hör till Indiens stora underverk. De är inte, som Taj Mahal, uthugget ur den mjukare sandstenen utan av hårdare stensorter. Ajanta har de tidigaste grottorna, från 100talet f kr och användes till ca år 650 e kr. De var buddistiska munkar som byggde och dekorerade de 30 grottorna med vackra målningar och detaljerade stendekorationer. Grottorna föll sedan i glömska när de övergavs och har stått orörda till de återupptäcktes på 1800talets början av brittiska soldater. En del av grottorna har förstörts av regn och lera men i en del hade de fina målningarna bevarats och kunnat plockas fram.

På 600talet flyttade Buddistmunkarna över till Ellora och dessa grottor täcker ett större område än Ajanta. De dekorerades från 600-1100talet men de har används som skydd för monsuner och epidemier så målningarna är här förstörda. Dock finns otroliga stenkonstverk i basalt-sten som är väl värda att ses. De 12 första grottorna är buddistiska, nästa 17 är hinduiska och de sista fem är janiska. De är uthuggna uppifrån och det tog 7 generationer att färdigställa dem.

Ajanta

Ellora

Vi hann ned en guidad tur i Ajanta, därefter en indisk lunch där innan vi skyndade till Ellora och hann se den finaste, Kailasatemplet i grotta 16, innan solen gick ner och grottorna stängdes. Skulle velat ha haft lite mer tid i Ellora (en hel dag) men vi fick i alla fall se lite av det.

Mycket dammiga och med lite huvudvärk av för lite vätska, kom vi sedan tillbaka till hotellet. Men efter en dusch och en god middag med grillad fisk var alla väldigt nöjda och somnade gott i de hårda sängarna!