Chai

Jag kunde bara inte låta bli att köpa detta te....😊

Vart tog alla vägen?

Var tog alla vägen undrar lilla jag som sitter och väntar i garderoben. Ja det är lite tomt här i huset i Bangalore. Även om alla möblerna är kvar jag, Rani och Kumar också är här så är det vääldigt tomt.  

Man hittar små tecken på att barnen snabbt har rusat ut som ett par slarvigt upphängda badbyxor efter Jakob. Jag har på kul låtit dem hänga så precis som om han snabbt skall springa in och hämta för att för att leka med Kiran och Loyd i poolen.

Rani har ju ganska korta dagar numera eftersom det inte är så smutsigt längre och jag inte hittar på tusen uppgifter till henne. Hon får förvisso laga mer mat nu men eftersom recepten är till fyra personer så äter jag oftast samma mat i 3 dagar lunch middag och kväll. Förra veckan hade jag lasange vecka och denna blir det dillkött. Åsa gjorde ett recept häfte till Rani så nu kan hon många rätter och bakar dessutom bröd varannan dag.

Kumar stackarn han sitter oftast utanför kontoret och har väldigt tråkigt. Han saknar familjen och Åsa väldigt mycket. Vi pratade lite om nya familjer som flyttar ner och det är en ny japan och en ensam svensk. Han var ganska tydlig med att han helst vill ha en familj så att han får köra bil och inte bara sitta vid kontoret. Han handlar lite år Rani men hon suckar lite för han ringer alltid flera gånger från affären och ställer frågor. Helst vill hon att jag handlar på väg hem från jobbet. Innan var det alltid Åsa som fick alla samtal om exakt vilken mjölk var det nu igen....

Som tur är så har jag haft ganska mycket saker för mig över helgerna så det har faktiskt gått ganska bra att vara själv.

Förra veckan bestämde jag och Kumar att vi skulle till blomstermarknaden och Kumar sa att vi behövde åka senast 5:30 men jag tyckte att eftersom det är lördag behöver jag sova lite så vi åkte 06:00.

 Det är en fantastisk prakt men det är väldigt svårt att få med känslan på bild med all trängsel. Gatan utanför fylls av bönder som säljer blommor tills polisen kör bort dem klockan sju. Inne i Central Market så är det fullt med blommor och blomstergirlanger rullade som stora tunnor. Damerna som gör Girlangaren är så otroligt snabba i fingrarna så att man knappast hinner se hur fingrarna rör sig. Dofterna blandas med fantastiska lukter och dunster av förruttnelse av grönsaker och blommor som ligger i drivor där inne. Mitt i allt så har givetvis en och annan Kossa förirrat sig och står och tuggar i sig av blast. Försäljaren närmast kossan brukar förargat och helt utan resultat försöka piska iväg kossan innan den gör nummer två eller skymmer alla varor. 

     

Efter det skulle jag till fota affären för att köpa en väska så jag fick snällt vänta i stan tills de öppnade. Jag åkte till ett hotell för att äta lång lyx frukost. Jag tog en tur i Lalbagh för att fota lite blommor och träd. Det var då jag så pappan med sin dotter som hade varit och hämtat vatten. Jag tyckte bilden gav en sådan fin harmoni så jag var tvungen att publicera den.

Jag har i flera år åkt förbi ett tvätteri som ligger i en typ park eller skogsdunge mellan en stadium och en trafikerad väg. Vi har varit för trötta varje gång för att stanna men så tänkte jag att nu eller aldrig. Det är ett miniatyr av det stora kända tvätteriet i Mumbai. Männen står och and slungar tvätten mot en stenhäll mitt i stan och sedan hänger de upp alla lakarn, byxor och skjortor i parken. Undar hur rent det verkligen blir...

När vi väl kom hem så var jag tvungen att fixa med Royal Enfielden. För att kunna föra ut den så måste jag fixa massa dokument och ansöka om tillstånd. Ett var att fixa ett certifikat på godkännt utsläpp. Det måste man ha så fort man lämnar sin egen delstat och tydligen om man skall exportera en MC utanför landets gränser. Lite konstigt för då blir ju ändå Indien av med detta utsläppet så vaför bry sig. Nu kan man göra detta precis var som helst och det är datoriserat som det heter. Det kostade 35 rupies (ca 4,5 kr) så det kunde jag stå ut med. Nu tyckte han som körde in mät instrumentet i avgasröret att det inte var nödvändigt att starta Enfielden så enligt ett datoriserad vetenskaplig mätning med officiell stämpel har min hoj noll utsläpp.

Undra om jag kan registrera den som miljöfordon i Sverige nu.... 

Efter denna lördag var jag väldigt trött... /Tomas

Tar tandfen allt, eller..?

Tar hon även sånna här??

I förrgår ringde de från tandläkaren som ligger i huset jag jobbar i. Jag hade med lite våld lyckats få in Oskar där. Nej våld var det väl kanske inte men det fria vårdvalet gör att man får söka sig dit man vill men när jag försökte skriva över honom från Majorna hit så ville de inte ta några barn då de flesta barn går uppe på Guldhedens folktandvård. Jag ville egentligen bara snabbt få hjälp att dra ut tänder på Oskar då han sedan ska få en ny svensk tandställning och när jag pratade med Guldheden så hade de 3-6 månaders kö till ett nybesök. Det kändes ju som en evighet då Oskar egentligen får all hjälp av tandregleraren och bara behövde få någon att ta ut de felaktiga tänderna. Som tur var så ringde tandregleraren till den folktandvård som jag ville få in honom hos och då var vi plötsligt välkomna dit. När de ringde i tisdags så sa de att de hade ett återbud dagen efter. Det var inget att tveka på utan att ta den tiden.
Klockan 16:20 blev vi inropade och en lite spänd tandläkare hälsade oss välkommen. Att först knipsa bort delar av den befintliga tandställningen var inget han var van vid att göra men när det gick lätt så blev han lugn och lade sedan vant bedövningen, två sprutor på varje sida i övre käken. Oskar var bedövad från överläppen och ända upp i ögonens underkant. Han satt i stolen och höll så hårt i armstöden att det såg ut som om han skulle åka värsta Lisebergsattraktionen.  Men tandläkaren var skicklig och lade först en liten bedövning och gav den stora injektionen när han redan blivit lite bedövad. Sedan tog han en mejsel och lirkade snabbt ut tanden som satt innanför tandraden. Värre att lossa var den hörntand han tog på andra sidan för den hade två rötter, men han bände och snurrade och tillslut var även den ute. Stackars Oskar gick därifrån med hela munnen full av kompresser. Sån tur var hade han varit och ätit en kebab innan tandläkaren för någon direkt matlust hade han inte och det var också svårt att tugga utan känsel och överläppsfunktion.
Med alvedon i kroppen har han klarat dagen skapligt. Han har ont i alla tänder då han inte har tandställningen kvar längre. Han är ännu rädd för att tugga men hade ätit spagetti och köttfärssås till lunch. Jag lagade potatismos (på mospotatis den här gången!!) få att han skulle få i sig maten lätt till kvällsmat. Han är duktig och kämpar på, min fina Oskar! Tillslut kommer nog hans tänder bli jämna och fina. Nu ska vi bara boka tid hos tandregleraren igen.

 

Snabbmatstips

I går kväll när jag skulle laga mat så fick jag ett infall. Mamma hade skickat med mig ett paket himmelskt god korv från den tyska slaktaren på Gudmundsgården (har ni inte varit där och köpt korv så måste ni göra det. Han finns i Slöinge och gör riktigt köttig och mustig korv!). Jag har inte ett så stort frys här i köket och har inte satt igång det större fryset i garaget ännu. Därför behöver jag göra åt mat i mitt lilla frys så att jag har plats för nya grejer. Framför allt vill man inte ha massa saker där som ingen vill äta och som man därför aldrig tinar upp. Just en sådan vara hade jag: en påse med färdiga pommes frites. Jag köpte den i augusti när Oskar ville att vi skulle äta hamburgare. Jag fattar inte varför jag köpte dem för de blir alltid misslyckade när jag gör dem: de flesta blir sladdriga och äckliga, förutom några som blir svarta som lakritspinnar! Då fick jag mitt infall. Jag hackade lök, purjo och soltorkade tomater. Varvade det med de frusna potatispinnarna, fetaost, salt och peppar i en ugnsform. Hällde på lite mjölk och grädde och körde det som en potatisgratäng i ugnen. Satte folie över efter halva tiden för att slippa lakritspinnarna. Det blev faktiskt jättegott och var väldigt smidigt! Jag fick idén från att jag gör Jansson på detta sättet men det blev minst lika bra som gratäng. Tog ingen bild på gratängen och inget blev kvar att fota i efterhand heller så ni får föreställa er den i er fantasi...krämigt len potatis som står i fin balans mot sältan i fetaostbitarna och mot den sötsyrliga koncentrerade smaken i de soltorkade tomaterna. Ser ni gratängen framför er nu?

Lördagsutflykt

I går åkte killarna och jag hit till Falkenberg. Det blir sista helgen för i år för i morgon ska vi stänga stugan för säsongen. Men vad gör man en sån här tråkigt regnig dag som idag?...
Vi åkte till....

Ja, det var inte min idé utan mammas och pappas. Jakob var lite orolig för att vi inte skulle hinna fram och tillbaka innan kvällen, vi skulle ju åka till utlandet! Men vi hann.
Det är verkligen mysigt att åka kustvägen från Helsingör till Louisiana och titta på alla fina hus och mysiga trädgårdar. Väl framme i Louisiana var vi inte de enda som haft samma plan som vi. Parkeringen var full och vi fick ta en som låg en bit bort. Sån tur var hade regnet tagit uppehåll. För er som inte känner till Louisiana så är det en konsthall som ligger i en vacker park precis vid havet. Parken är full av statyer och förra gången vi var här (tre somrar sedan) var Jakob helt fascinerad av dem.
Idag var det bl a en utställning om nordisk arkitektur och en om olika kända konstnärers självporträtt. Vi började titta på arkitekturutställningen och gick sedan och åt lunch. De har en restaurang med utsikt över havet och vi lyckades, efter ca 30 minuters letande, hitta ett bord. Det blev buffé för oss alla: löksoppa med rökt foccascia, syrad spetskålssallad med dill , små grönsakspajerpajer med morotstatsiki, sill med creme fraiche och kapris, rosmarinkyckling,  len fiskpaté..... jag har säkert glömt något... men gott var det! En dansk öl passade bra till.
Det är härligt att se hur olika konstnärer sätter ihop färg och form och skapar så olika saker. Oskar tyckte att en del saker var så simpla att han kunde gjort dem själv. Så tänker man ofta när man ser något men samtidigt vet man att man faktiskt aldrig gör det själv och jag tror också att det som ibland ser väldigt enkelt ut, ofta är det svåraste att göra.

Det är i alla fall härligt att se vackra, kreativa, ibland tokiga men ofta talande konstverk.
Tack mamma och pappa för att en tråkigt regnig dag blev en mysig utflykt till grannlandet!

Oskar läser namnen på alla de konstnärer
som hade med självporträtt i utställningen

En av parkens skulpturer med havet i bakgrunden

Här är titeln på konstverket "morfar med handväska"

Här ser ni den svävande stenen

Det sägs ju vara nyttigt att vara ute i naturen

Jag har hittat ett grönområde inte så långt härifrån. Det heter Safjället och ligger uppe på åsen som går mellan Toltorpsdalen och Krokslätts industriområde. Det har ett elljusspår som är ca 2,5 km långt och har också en del fornminnen man kan gå och titta på. Det ligger ca 2 km härifrån och då tänkte jag att om jag springer dit och hem också så blir det en bra runda.
Jag rörde snabbt ihop en bröddeg och spanade sedan in att jag inte behövde springa ända bort till Krokslätts idrottsplats utan kunde nå spåret snabbare om jag sprang in en stig tidigare....
Vad jag inte tänkte på var att det har spöregnat hela natten och alla stigar var som små bäckar och jag hade fullt sjå att hoppa mellan tuvorna för att inte bli våt. Jag hade ju tagit mina vanliga löparskor (INTE de nya löparskorna med gore-tex!!!) och bara tån kom ner det minsta i en pöl så rann vattnet fritt rakt in i skorna. Efter en stund gick stigen över i flera små stigar och det var lite svårt att veta vilken jag skulle ta, så jag tog den som såg torrast ut. Torr var den ändå inte utan jag klafsade på. Tillslut var det ingen stig längre och jag försökte orientera mig och tänkte om jag sneddade rakt över grönområdet så skulle jag väl tillslut nå spåret. Jag kunde tillslut inte springa utan fick omväxlande klättra över jättehöga klippblock och omväxlande trippa försiktigt då de våta, lövtäckta klipporna var mycket hala och jag slant flera gånger.
Jag försökte orientera mig efter mobilens karta men den visade inga stigar utan bara de två små sjöarna som jag så gott som rundade, utan att hitta stigen.
Mycket våt lyckades jag efter säkert en halvtimmes letande hitta spåret och besöt mig för att ta en känd väg på hemvägen. Min stackars bröddeg var väljäst när jag kom hem vill jag lova, men brödet blev bra ändå. Mina löparskor var mindre glada: våta och svartgeggiga.

När jag kom ut till idrottsplatsen tog jag fram kameran och tog ett kort på orienteringskartan. Då visade det sig att spåret inte gick i den delen av skogen som jag korsat över, så det var därför jag aldrig hittade den. Nästa gång ska jag ta den vägen jag vet, så att jag inte behöver vara ute och halvkrypa i berg och snår.

 

Potatislim

Jag måste bara varna er för att göra potatismos på färskpotatis. Kanske var det det kalla vädret som lurade mig att tro att det var slut på sommarpotatissäsongen eller så vad det det att en på jobbet påminde mig om att det bara är tre månader kvar till jul, men jag tänkte inte på att fortfarande var färskpotatis i min potatispåse. Snabbt tog jag elvispen för att röra ihop mitt mos och vips...så blev det till en mycket kompakt, glansig och väldigt kletig klump. Inget fluffigt mos där inte, utan en klump med seg gegga att äta till korven. Tur att barnen var hungriga och att de gillade tillbehören. ut Mestadelen åkte faktiskt ner i soporna, och det var inte helt lätta heller. Oskar kämpade för att få geggan ur kastrullen och sedan lossna från skeden för att åka ner i påsen. Tillslut gick det. Nu ligger den där som en vikt i botten på påsen, redo att utforska sopbilen!