Jag har hittat ett grönområde inte så långt härifrån. Det heter Safjället och ligger uppe på åsen som går mellan Toltorpsdalen och Krokslätts industriområde. Det har ett elljusspår som är ca 2,5 km långt och har också en del fornminnen man kan gå och titta på. Det ligger ca 2 km härifrån och då tänkte jag att om jag springer dit och hem också så blir det en bra runda.
Jag rörde snabbt ihop en bröddeg och spanade sedan in att jag inte behövde springa ända bort till Krokslätts idrottsplats utan kunde nå spåret snabbare om jag sprang in en stig tidigare....
Vad jag inte tänkte på var att det har spöregnat hela natten och alla stigar var som små bäckar och jag hade fullt sjå att hoppa mellan tuvorna för att inte bli våt. Jag hade ju tagit mina vanliga löparskor (INTE de nya löparskorna med gore-tex!!!) och bara tån kom ner det minsta i en pöl så rann vattnet fritt rakt in i skorna. Efter en stund gick stigen över i flera små stigar och det var lite svårt att veta vilken jag skulle ta, så jag tog den som såg torrast ut. Torr var den ändå inte utan jag klafsade på. Tillslut var det ingen stig längre och jag försökte orientera mig och tänkte om jag sneddade rakt över grönområdet så skulle jag väl tillslut nå spåret. Jag kunde tillslut inte springa utan fick omväxlande klättra över jättehöga klippblock och omväxlande trippa försiktigt då de våta, lövtäckta klipporna var mycket hala och jag slant flera gånger.
Jag försökte orientera mig efter mobilens karta men den visade inga stigar utan bara de två små sjöarna som jag så gott som rundade, utan att hitta stigen.
Mycket våt lyckades jag efter säkert en halvtimmes letande hitta spåret och besöt mig för att ta en känd väg på hemvägen. Min stackars bröddeg var väljäst när jag kom hem vill jag lova, men brödet blev bra ändå. Mina löparskor var mindre glada: våta och svartgeggiga.
När jag kom ut till idrottsplatsen tog jag fram kameran och tog ett kort på orienteringskartan. Då visade det sig att spåret inte gick i den delen av skogen som jag korsat över, så det var därför jag aldrig hittade den. Nästa gång ska jag ta den vägen jag vet, så att jag inte behöver vara ute och halvkrypa i berg och snår.
Jag rörde snabbt ihop en bröddeg och spanade sedan in att jag inte behövde springa ända bort till Krokslätts idrottsplats utan kunde nå spåret snabbare om jag sprang in en stig tidigare....
Vad jag inte tänkte på var att det har spöregnat hela natten och alla stigar var som små bäckar och jag hade fullt sjå att hoppa mellan tuvorna för att inte bli våt. Jag hade ju tagit mina vanliga löparskor (INTE de nya löparskorna med gore-tex!!!) och bara tån kom ner det minsta i en pöl så rann vattnet fritt rakt in i skorna. Efter en stund gick stigen över i flera små stigar och det var lite svårt att veta vilken jag skulle ta, så jag tog den som såg torrast ut. Torr var den ändå inte utan jag klafsade på. Tillslut var det ingen stig längre och jag försökte orientera mig och tänkte om jag sneddade rakt över grönområdet så skulle jag väl tillslut nå spåret. Jag kunde tillslut inte springa utan fick omväxlande klättra över jättehöga klippblock och omväxlande trippa försiktigt då de våta, lövtäckta klipporna var mycket hala och jag slant flera gånger.
Jag försökte orientera mig efter mobilens karta men den visade inga stigar utan bara de två små sjöarna som jag så gott som rundade, utan att hitta stigen.
Mycket våt lyckades jag efter säkert en halvtimmes letande hitta spåret och besöt mig för att ta en känd väg på hemvägen. Min stackars bröddeg var väljäst när jag kom hem vill jag lova, men brödet blev bra ändå. Mina löparskor var mindre glada: våta och svartgeggiga.
När jag kom ut till idrottsplatsen tog jag fram kameran och tog ett kort på orienteringskartan. Då visade det sig att spåret inte gick i den delen av skogen som jag korsat över, så det var därför jag aldrig hittade den. Nästa gång ska jag ta den vägen jag vet, så att jag inte behöver vara ute och halvkrypa i berg och snår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar