Snyggt med turkos!

Förra inlägget blev visst publicerat lite för tidigt. Bilderna var från sjukgymnastikbåset som jag var i. Britsen var en stor spricka i som de tejpat för att man inte skulle riva sig på den. Det var ingen höj-och-sänkvariant som i sverige utan jag antar att de fick stå på den lilla skavda trappstegen om de skulle ge behandling åt någon som låg ner. När man tänker på hur korta de är här så står de nog ofta på den för att nå upp!!!

I dag fick jag börja med övningar. Jag blev också tejpad med kinesology tejp som ska hjälpa musklerna att dra rätt. Inte den bästa bilden kanske men det är svårt att ta kort på sig själv. Övningar fick jag med. och kylbehandlingen ska jag fortsätta med. Tejpbyte på söndag.

Sjukhus

I december fick jag så ont i min västra axel. Jag hade länge känt av att båda axlarna kändes ömma och lite känsliga och så plötsligt när jag skulle dra tröjan över huvudet var det något som gick sönder. Jag fick jätteont och kunde knappt dra armbågen i sidledd ut från kroppen när jag skulle sätta på mig deodorant. Än mindre hålla den uppåt när jag skulle trä på mig tröjan. Tur att man är arbetsterapeut så man kan alla knepen.
Efter någon dag så sökte jag och fick antiinflammatoriska tabletter och diagnosen rotator cuff strain. Sedan dess har jag gått och försökt att lite försiktigt börja röra på armen. Provade aerobic men insåg att det var för häftigt ännu. Provslog på golfbanan vilket gick okay om jag var försiktig men när man spelar blir det aldrig bra om man känner sig rädd för att det ska göra ont. Provade lite rörelseträning hemma och det har sakta blivit bättre men det tar så lång tid!! Jag saknar min bollywooddans! Därför har jag nu sökt mig till ett sjukhus som har en avdelning för sportskador. Tänkte att där borde de kunna råda mig hur jag ska gå vidare.
Kom till detta jättestora sjukhus och där kryllade det av indier. Det gällde att ha armbågarna utstuckna (ja i alla fall höger som inte gjorde ont) för i registreringkön så kom plötsligt någon med sin lapp och försökte sticka den framför min men det gick inte!
Läkaren ordinerade sjukgymnastik och antiinflammatoriskt. Hon ordinerade både steam moist och cool pack!?? Både värme och kyla...och så ultraljud mot smärtan.
Tur att sjukgymnasten jag träffade sedan verkade ha mera koll. Typiskt impingeement syndrom sa sjukgymnasten (vilket jag själv konstaterat). Ingen värme på en inflammation sa hon (vilket jag tyckte lät rätt) så nu får jag kyla, ultraljud och antiinflammatoriskt i 5 dagar. Den molande värken har faktiskt gått bort men den huggande smärtan jag har är kvar.

Hos skräddaren

Hör kommer lite kort från lördagens besök hos skräddaren. Bilderna får tala för sig själva!

Egen skörd

För längesedan köpte jag en kompost. Den ger oss mullrik, mörk jord. Oskar fick syn på en fröpåse i lådan. Den innehöll smurtronfrön och han blev jättesugen på att odla.

Frön satte i jorden enligt konstens alla regler och han började vattna krukan.

Det blev jättefina skott med en gång. Jag blev dock misstänksam

när bladen började utvecklas. De var nämligen lite ludna...

Efter några veckor såg det ut så här!!

Inga smultron kan överleva dessa starkväxande tomatfrön.

Har sedan hört att tomatrester är ett jätteproblem även i Sveriges komposter för de överlever och börjar växa i jorden. Nu kan det ju ändå vara lite mysigt med egna tomater. Så här fin tomat repade jag av en annan tomatplanta som tagit sig upp bland mina basilikaplantor på altanen!

Den passade fint med basilika, även i munnen!!!

Indisk hemkunskap

Oskar har vissa timmar som han har fått välja vilket ämne han vill läsa. Jag har för mig att han hade något liknande i Sverige som då kallades för "Elevens val". Han har denna termin valt matlagning! Bra tycker jag. Fördomsfullt trodde jag klassen var full med tjejer. "Nej det är nästan bara killar. Man får ju äta också", svarade Oskar och suckade över min oförmåga till att förstå tonåringar.
De har fått laga lite av varje. Muffins var populärt. Man fick en halv var. Oskar fick dela med en kille som sa att han vill ha översta delen för han gillade inte botten! Det ville Oskar också, så Oskar delade den ändå mer logiskt, i två halvmånar!
Stekt ris med grönsaker har de gjort och kan ju vara till nytta i framtiden. Dock lagas det i stora wokar över öppen eld och kocken har någon slags konstig kniv som han skär ner allting med så de får väl försöka anpassa recepten till ett normalkök när de sedan ska prova recepten hemma.
Sedan har de gjort pommes frites. Indiska sådanna. Man delar potatisar i klyftor, häller ner dem i frityrbadet och när de precis har hunnit under ytan på oljan tar man upp dem igen så att de ser färdiga ut men är hårda och knaprigt råa innuti!
"Double toast" had de också gjort."Men det lät ju gott",tyckte jag.
Hmm, sa Oskar. Tänk dig en dubbelmacka som grillas(dock även det mycket snabbt så den knappt han få färg). Vad vill du lägga i den?!! Känns gurka som det naturliga valet? En ring tomat och sedan massor med rå lök, toppat med koriander chutney! "Den mackan fick man riktigt dålig andedräkt av!", sa Oskar.
I dag hade de gjort något så smaskigt som en icecream cake! I botten av en form hade de lagt skivad sockerkaka, sedan glass och sedan ett lager mariekex (kan man ju tänka att glassen gör kexen våta??). Sedan ett till lager med sockerkaka, glass och kex för att sedan toppa med sockerkaka.Till denna jättetårta vispades sedan ca 2 dl grädde och i ett knappt synligt, mycket tunt lager, brettes ut på toppen.
"Klar!"tänkte Oskar.
Nej: skjuts in i ugnen!!!
Alla barnen stod med hakorna nere vid knäna. Det lilla lagret grädde sjönk snabbt ner i kakans topp och glassen smälte ju med ner i kex/sockerkakslagret. Den var väl inte inne så väldigt länge med tillräckligt för att gegga till det hela. Indisk Glass au four helt enkelt! Så där lite halvbra som det ofta verkar bli i den här matlagningsklassen!! Oskar kan redan en del matlagning som han både lärt sig i Svenska hemkunskapen och här hemma. Tur det. Men han har nog kul den här lektionen i alla fall och det har han inte på alla lektioner!

...och så åkte de igen!

Lunch på Hard Rock Café

Det har varit härligt intensiva dagar. Det är nästan så med alla som kommer hit första gången att man tror att man kan göra så mycket på en dag. Man räknar inte med biltiden eller just med att bilen ska till kontor och skola och att det också tar sin lilla restid. Alla transporter i trafiken inne i stan tar tid och ett lunchbesök på restaurang tar tid. Det var ett pusslande för att klämma in så mycket som möjligt. På fredagen åkte de tre luffarna iväg med bilen vid sju för att hinna med en heldag i Mysore. Det blev den vanliga tempelochpalatsturen men med 3-4 tim bilresa enkelt håll var det precis att de kom hem till åtta då vi hade bord bokat på Chez Mariannick, en liten fransk kvartersrestaurang som serverar stenugnsbakad pizza och crêpes.

Lördagen började med kvartssamtal på skolan med Jakob för mig och Tomas. Oskar guidade de andra tre till närmsta mall där kamerasladd köptes och lite skor och annat blev det med. Sedan in till Commercial street för att leta sömmerska. Sån tur var hade Rani tipsat om en gata som hade flera ställen som sydde upp på en timme så tjejerna lyckades till och med få sina saris uppsydda under det att vi shoppade Levis, Converse och åt lunch på Hard Rock Café. MYCKET mätta tog vi oss sedan tillbaka till sömmerskan för att hämta upp saris som precis, efter tre timmar!!!, var klara.Tur för vi kunde inte ens vänta på att få dem pressade då vi hade en tid för fördrink hos fam F att passa. Kvällen avslutades på klubben med ett stor gäng som var där då vi fått besök av ett par som flyttat hem för ett årsedan. Trevlig kväll även denna. Ungdomarna åt sallad då de fortfarande var mätta från hamburgaren. Sen såg de nog sin chans att äta sallad en sista gång innan de skulle ut och leva spartanskt igen. På de restaurangerna vågar man inte äta sallad!

Tidigt på söndag gick de upp och åkte till flygplatsen. Vi var uppe och kramade om dem och önskade dem lycka till, till det fortsatta äventyret som skulle börja i Dehli/Agra, sedan kanske gå via en nationalpark för att avslutas med häng i Goa. Ryggsäckarna var proppfulla och inte mycket utrymme finns för mer shopping om inte större handbagageväskor inköpes. Hoppas du de får härlig veckor innan de i början av April drar hem till Sverige igen.

Alla killarna Ekberg på Levisaffärens trappa

Brunbrända ungdomar på luffen

Nu har vi besök igen. Den här gången är det fina kusin Fredrik som kommit tillsammans med två tjejkompisar. De har varit ute och luffat i asien sedan 2 januari och jag tror de tyckte det var skönt att komma hit och leva lite hemmaliv ett tag. De fick välja vad vi skulle göra med köttfärsen och då blev det köttbullar med kokt potatis, sås och lingon!

"Ungdomarna" (ja det är väl så man får kalla dem, även om de är vuxna. Jag är dubbelt så gammal som dem!!!) kom i onsdags och fick sig en snabb spagetti Carbonara här på altanen för att sedan åka ut till skolan och hämta barnen. De var imponerade av den fina fasaden som Indus visar upp och det är verkligen en vacker skola men inte alltid så smidig..

När jag frågade vad de ville göra så var svaret otippat: baka semlor!!! När vi sedan började planera in marknadsbesök, klädinköp, bad, squachmatch, sightseeing mm så insåg i alla fall jag att några semlor skulle inte hinnas med. Men tanken var gullig och det var att överraska barnen med semlor efter skolan.

I går åkte vi till citymarket och rajamarket. Jag var ju där ganska nyss med mamma och pappa och så var jag där förra veckan med M och köpte sarityg. Det är ett härligt men intensivt och svettigt ställe där man kan hitta allt mellan himmel och jord. I samma affär som jag köpte mitt sarityg köpte även hela gänget indiska kläder. Tjejerna valde länge och väl men kom till slut ut med var sitt sarityg. Affären är så komisk! Först har man en expedit som plockar fram alla tyger man pekar på över disk. Han drapperar dem som en sari på en vid en spegel så att man får sig en uppfattning. När man sedan bestämt sig så tar han varan åt en till kassan (ca 1-2 meter) och när man tar upp sitt betalkort så tar han det och ger det till personen innanför disken. Han tittar på det och räcker det sedan till en annan disk till en man som har till uppgift att dra kortet i maskinen. Den förste i kassan räcker också kvittot till kontokortsmannen som sedan häftar ihop två kvitton och min kopia på kortköptet och ger det till en annan man. Denne tar påsen med varorna och kvittobunten till en disk vid utgången. Där tar ytterliggare en man ut varorna och visar så man fått den vara man ville köpa, river bort häftklamren och tar ett kvitto och häftar ihop de två andra och ger en. En meter därifrån är utgången. Där står en vakt som såklart!!! ska kolla på kvittot och stämpla det (som om han inte stått och tittat på oss hela den en meter långa vägen från utlämningsdisken till dörren, enda kunderna som vi är i denna stora affär) innan vi kan ta vår påse och gå. Man blir så full i skratt av att man kan få en betalning att innefatta så många människor!!!

Mitt sarityg i siden!

I dag har ungdomarna dragit iväg till Mysore för att turista palatset och lite annat. De stack vid sju, halv åtta och det gjorde resten av familjen också så nu har jag en dag för mig själv. Får väl planera middag och kanske baka lite semlor. Det skulle nog vara uppskattat...