Sverigeveckan är över

Då har vi kommit åter till Bangalore, barnen och jag. Tomas är kvar i Sverige några dagar för att sedan åka direkt till Kina. Vi har haft en intensiv, tung men fin vecka. De första dagarna fulla med begravningsplanering. Mycket tårar och starka känslor som kom över en. Värst var det så klart för Tomas. Jag vill inte ens tänka tanken på att mina egna föräldrar plötsligt skulle ryckas från mig. Tomas första besök i sin pappas tomma hus var jobbigt. Han satt där i sin ensamhet med tårarna trillande ner i kaffekoppen. Även återseendet av svärfar på sjukhuset var jobbigt för oss alla men gav ändå en känsla av att det sorgliga verkligen hade hänt. En mycket proffsig begravningsentreprenör fick barnen att känna sig delaktiga och uppleva stunden av återseendet av farfar på ett bra sätt med stort allvar och respekt.

Tur att vi ändå har haft svågerns familj att dela planering och sorg med. Även alla runt oss, både familj och vänner har gett sitt stöd på alla sätt. Stort tack! Det har verkligen värmt.

Begravningen gick i höstens tecken. Vädret under veckan var verkligen underbart höstigt med gulnade träd. Blommorna vi valde fick också vara höstiga och gick från rosens blodröda ton till höstlövens rostiga färg. Lövet ovan målade jag för att pryda programmet i kyrkan. Musiken var pampig och vacker och vana psalmsångare bland gästerna gjorde att det kändes som om vi alla lyfte svärfar mot himmelen. Jakob grät tröstlöst genom hela akten och vi andra lät tårarna rinna utmed kinderna. Lunchen efteråt blev en trevlig stund med fina ord om svärfar och många minnen. Ett bildspel Tomas gjorde av bilder han och hans bror plockat ihop, gjorde det lättare för många att minnas fina stunder. Ett igenkännande skratt fick alla att känna sig lite lättare inombords, innan vi skiljdes åt och mycket trötta åkte hem och smälte dagen.

En sorgens vecka avslutades på bästa sätt för pojkarna. Deras stora kusiner tog med dem till laserdom och därefter pizzakvällsmat. Kvällen och den otroliga träningsvärken som följde efter att ha sprungit omkring halvt hukad under laserdomjakten satte sina minnesspår.

Färdigpackade!

Nu står väskorna packade och vi väntar på att det ska bli dags att åka till flygplatsen. Det känns som jag är på flygplatsen varje vecka just nu. Den här gången är det Sverige som är målet. Stackars Tomas mage är inte helt i balans så vi får se om det blir en spännande flygresa för hans del. Hoppas det stannar vid magknip.

Orsaken till Sverigeresan är tung då vi ska hem för att begrava svärfar. Samtidigt känns det skönt att äntligen komma hem till svågerns familj och dela våra känslor med dem. Jag vet att det kommer att bli en tung vecka men jag hoppas att det blir ett fint avsked som speglar den snälla och godhjärtade man svärfar var.

Jag vet inte hur mycket jag kommer att klara av att skriva under veckan, vi får se. Snart åker vi.

Golfproffs? Snarare golfkass!

Det här med golf är inte så lätt! Har nu försökt mig på det mer regelbundet i ett halvår och varit ute och spelat i princip en gång i veckan sedan sommarlovet. Det ser så himla lätt ut för de som kan. De bara skickar iväg bollen med en enkel rörelse, knappt med någon ansträngning alla. Jag måste tänka på allt: hur jag håller i klubban, hur jag står med fötterna, hur jag vrider på mig, att jag måste hålla kvar blicken på bollen och inte resa mig upp... Sedan ska man svinga ner armarna, få kraft men ändå göra det sakta så kroppen hinner med. Man ska lyckas träffa bollen och sedan fortsätta med klubban och rottera fram kroppen på rätt sätt. Minsta lilla fel gör att bollen åker lite fel och hamnar i det högre, mycket mer svårspelade gräset. Eller bland träden. Då får man vara försiktig så man inte slår av klubban. Jag var inte det och klubban gick av när jag slog den mot ett träd! Så ska man inte göra. Sen har man lite mera kuperad terräng där bollen också kan hamna. Där kan det finnas ormar (dit får jag inte gå för Lena). Men ändå tycker jag faktiskt att det är kul och jag hoppas på att träning ger färdighet. Just nu känns det som att jag ligger på samma nivå som jag gjort länge men hoppas att det regelbundna spelandet ändå ger kroppen ett muskelminne om hur det ska kännas. Jag vet ju från mitt jobb hur lång tid det tar att automatisera en rörelse så det är bara att fortsätta och se på de bra slag man gör. Inte blir det något golfproffs av mig (det är Tomas dröm att jag ska försörja honom på golf!!!!) men jag kanske kan harva runt lika bra som andra fritidsspelare.

Min omskaftade klubba, röd och hel.

Nytt pass!

I går var en lång dag för mig. Den startade vid fyra då jag var tvungen att gå upp för att flyga klockan 7 till Chennai där mitt pass låg på svenska konsulatet och väntade på mig. Tur att man har en viss flygvana och en viss indienvana för annars kanske jag skulle tyckt det var lite läskigt att åka själv men nu kände jag att allt skulle gå bra. Sån tur var hade Tomas fixat en bil åt mig och även om den var pytteliten och jag fick sitta på handdukar då antagligen sätet var så smutsigt, var chauffören trevlig och hjälpsam. Han kunde inte så jättemycket engelska men förstod min plan och vinglade lite med huvudet som tecken på att han förstått.

Då jag var så tidigt och hade nästan två timmar att slå ihjäl så ville jag åka till en "Coffee Day" för att få mig en kopp kaffe och lite frukost. Jag trodde sånna där coffee-shops hade uppet hela dygnet men inte i Chennai i alla fall. Vi letade och letade. Tillslut stannade han vid en väldigt indisk restaurant och sa att här har de kaffe, ma'm! A verrry goood restaurant! Ja det var inte annat att göra än att gå in och ta något från menyn. Det fick bli en butter dosa (en slags pannkaka som är gjord på majsmjöl så den är frasig i konsistensen). Till den serverades tre röror: en cocos chutney, en chilliröra och lite blaskig sambar (en väldigt vattnig tomatsås med tydlig smak av curryleaves vilket jag tycker smakar lite unket!). Inga bestick får man utan man river av en pannkaksbit och doppar i rörorna. Faktiskt så visade sig dosan vara jättegod om än väldigt smörig(nästa gång tar jag en minre fet) och rörorna var inte alls så starka utan milda i smaken. Ihop med juice, kaffe och en fruktsallad var jag riktigt stoppmätt men hade då lyckats fördriva en timme i restaurangen vilket nog var rekord för här var servicen effektiv och folket var där för att äta frukost innan jobbet.

Konsulatet öppnade lite senare och där låg mitt pass!! Härligt. Mission succeded! Vad hittar man nu på i Chennai, en varm och smutsig stad på östkusten? Ingen aning! Chauffören ville köra mig till en affär med turistgrejer men jag vägrade. Jag valde ut två shoppingmalls som jag verkligen fick gå långsamt igenom för att fördriva tiden innan jag skulle hem igen. Det första stället var nybyggt och hade AC (skulle stannat här hela tiden om jag vetat hur det nadra stället såg ut!) medan det andra var riktigt ruffigt, indiskt dammigt (de går ständigt och dammar i affärena här) med tråkiga affärer med dåligt sydda indiskt smaklösa plagg. De älskar krusiduller här och syr gärna på lite för många märken, applikationer och tryck för min smak. Åt lite lunch fastän butterdosan låg som en mättande klump i magen och åkte sedan till flygplatsen igen och läste en bok i väntan på att planet skulle borda. Landade i ett svalt Bangalore och det var skönt att sätta sig i bilen hem. En riktigt lång dag hade det varit men passet ligger nu tryggt i min väska, redo för resan till Sverige på fredag.

Packåsnor

Kunde inte låta bli att ta ett kort på barnen idag när de skulle gå till bussen. Väskorna var proppfulla med böcker, datorer och vattenflaskor. Jakob började med att ta sin ryggsäck på ryggen men när jag försökte hänga på gitarrväskan utanpå (som dessutom även innehåller ett tennisrack) så välte han nästan och fick ta ryggsäcken på magen. Oskar har fotbollsskor och benskydd i en extraväska. Tur att det bara är måndagar som är så "tunga"!

Försenad middag

Jag tycker det är roligt att laga mat! Inte vardagsmat men lite festligare mat som man kan sitta länge och njuta av. I går så kom vi på att vi skulle bjuda hem familjen B. Det var längesedan vi såg dem så det kändes kul. Vi skulle inte göra det krångligt utan bara laga något enkelt.
Först skulle schemat för dagens logistik och bilens rutt lagts upp: först skulle maken in till stan och hämta skjortor han sytt upp, sedan skulle Jakobs läxa vara klar så han kunde åka till kompisen där han skulle sova över, sedan skulle det handlas både mat, dricka och blommor vilket inte görs på samma ställe. Efter det skulle maten lagas och gästerna komma klockan sex. När jag till slut handlat blommor och tittade på klockan var hon fem!!! Oj då! Väldigt mycket för att hinna laga maten och vara färdig till sex. Till råga på allt hade det kommit en lapp vid två om att vattnet skulle stängas av mellan 15 och 21! Perfekt att vara utan vatten när man ska ha gäster! Hinkar hälldes upp med filtrerat och ofiltrerat vatten för att kunna klara av matlagningen.
Laga nu något enkelt sa maken (som alltid!). Jag gillar inte att laga något enkelt , eller kanske tänkte jag att det nog skulle vara ganska enkelt om jag bara börjat i tid, men det gjorde jag ju inte. På menyn stod grillade lammracks med rödvinssås, ungsrostade tomater och getostlasagne med spenat och soltorkade tomater. Det är ju bra för då kan man förbereda både lasagnen, vinsåsen och bryna köttet som sedan får gå klart i ugnen. Om man bara hade haft tid att förbereda, ja!
Efterrätter är lite knepigt att förplanera här i Indien. Man vill inte laga något med råa ägg som typ chokladmousse och man vet inte om man hittar varken färsk grädde eller vaniljglass så man får vara flexibel i tanken i affären. Hittade päron och kom på att jag läst om portvinskokta päron till glass. Bestämde mig för det när jag faktiskt hittade glass.
Det kändes som "Masterchef Australia" i vårt kök lite efter fem. Maken och jag multitaskade, hackade och kokade för brinnande livet. Vi fick ändå ringa fam B och be dem komma en halvtimme senare och då var päronen, vinsåsen och den vita såsten till lasagnen kokt men inget kött var grillat och lasagneplattorna var bara en deg. Ja, det var kanske inte så smart att göra egen pasta när man hade så lite tid men jag räknade med att den beställda pastamaskinen hade kommit (det hade den inte!) så det var bara att kavla. Jag kavlade medan gästerna sällskapade mig med drink i köket. Vad händer då?! Jo strömmen går!!! Här föll min planering helt! Vad göra?! Det blev till att skära till bandpasta och röra ihop spenat, tomat och vitssås med den kokta pastan som en stor pastaröra. Maken fixade lammet på grillen och 1,5 timme senare lyckades vi få maten på bordet. Tur att vi hade snacks för annars hade de små barnen hungrat ihjäl!
Maten blev god men jag var inte nöjd med att den dröjt så länge. Efterrätten blev sådär. Indiskt portvin har inte den rätta djupa smaken. Hittade ett konstigt sött vin som hette Goana's wine och som verkade vara lite rödfärgad söt sprit som vi provade till efterrätten då de sa i butiken att det var nästan som portvin - inte! Lite blaskigt och sött. Vad kan man väl mer vänta sig för 85 rupies (ca 12 kr)! Det blev en improviserad middag men vi hade ändå mysigt och nästa gång ska jag börja lite tidigare.

Kyrkbygge

Denna vecka har bara varit, läxor, läxor och åter läxor.

Jakob har haft ett projekt där han skulle beskriva något från fem olika antika samhällen, som uppfanns då och som vi kan se ännu idag. Sedan har han (och jag) försökt hitta lättförståelig information på nätet om pyramiderna, kompassen, akvedukter, tegelstenar och olympiska spelen. Det har varit mycket frustration och det ter sig ofta i tårar, arga tjut och språngmarcher för att det är så mycket spring i benen när man ska sitta stilla!

Oskar har haft massa olika läxor och har arbetat ikapp sig då han missat skolan mycket sista veckorna för att han varit sjuk och ledsen. Vissa av hans läxor är helt adekvata men vissa kan man undra över. Hans sista engelskaprojekt (alltså språket engelska) har bestått i att han skulle forska om den elisabetanska eran. Det är väl okay men sedan skulle de också göra en modell på en engelsk kyrka! Det tycker jag inte är "engelska" snarare "art"! När vi försökte hitta en kyrka från den här tiden visade det sig att det inte byggdes några kyrkor då för de som byggdes tidsperioden innan var så bra byggda att de användes så modellen visar ju inte ens arkitekturen under denna era utan eran innan?!! Dock var ju projektet "bygga en kyrka" ett kul projekt för mamma Åsa! Jag ägnade två kvällar åt att rita ut delar till en 3D modell som vi sedan ritade mönster på och satte ihop. Den blev kanske inte helt rak men jag tyckte vi lyckades ganska bra ändå!! Visst borde han få bra betyg på den eller vad tycker ni?!

Salisbury Cathedral