Apa på Zoo

Ja så känner man sig ibland här.

I går satt vi i väntrummet på sjukhuset för att Oskar skulle göra ett ultraljud för att kolla att han inte hade några konstiga stenar eller annat onormalt i buken (det är en annan historia men vi håller på att utreda hans magproblem som kommer och går).

Det är bara vi och en pappa med dotter som sitter i väntrummet. Jag sitter och läser lite mail på min telefon när plötsligt Oskar säger: Mamma, jag slår vad att den där killen sitter och tar kort på oss. Varför håller han annars telefonen riktad så konstigt mot oss?

Jag tittar upp och mycket riktigt sitter han där några meter från oss och riktar telefonen mot oss som för att fota. Man blir väldigt ställd när det händer och man får en obehaglig känsla av att man är något slags cirkusdjur. En slags kränkt känsla är det. Då kommer jag på att vi ska göra samma sak. Inte för han kanske känner på samma sätt - här vill de gärna vara med på bild - utan för att det känns skönt att göra något. Jag sätter på kameran och vi trycker in oss så vi ser displayen båda två. "Cheese" säger jag och så knäpper vi lite kort på honom. Sen skrattar vi gott åt att det kändes så skönt. Vet inte om han fattade att han skulle sluta men om han tog en bild på oss så har den min mobilkamera precis som hans på vår bild!!!