Holiday

Nu har vi lite semester och syns inte här på bloggen förrän vi är tillbaka på måndag. Vi ska snorkla och ha det skönt på Maldiverna! Avundsjuk?! Tyvärr verkar inte väderprognosen så positiv men vi tror inte på den!!! Hej så länge!

Nybroderat

Nu har jag fått ny fart på broderiet. Det är fortfarande till det där projektet som hjälper till i slummen. Den här gången hittade jag mina motiv i ett häfte jag köpte. Den heter "Chitra Kutira's Rangavalli" och är full med mönster. "Rangavalli" är på Telugu (ett språk i grannstaten Andhra Pradesh) och är indiska mönster som byggs upp runt ett matematiskt rutmönster och ritas på marken med färgad sand vid religiösa högtider. Här i Karnataka kallas samma mönster för "Randgoli" har jag just lärt mig av Wikipedia.

Påfågeln är helig här i Indien och avbildas ofta.

Apa på Zoo

Ja så känner man sig ibland här.

I går satt vi i väntrummet på sjukhuset för att Oskar skulle göra ett ultraljud för att kolla att han inte hade några konstiga stenar eller annat onormalt i buken (det är en annan historia men vi håller på att utreda hans magproblem som kommer och går).

Det är bara vi och en pappa med dotter som sitter i väntrummet. Jag sitter och läser lite mail på min telefon när plötsligt Oskar säger: Mamma, jag slår vad att den där killen sitter och tar kort på oss. Varför håller han annars telefonen riktad så konstigt mot oss?

Jag tittar upp och mycket riktigt sitter han där några meter från oss och riktar telefonen mot oss som för att fota. Man blir väldigt ställd när det händer och man får en obehaglig känsla av att man är något slags cirkusdjur. En slags kränkt känsla är det. Då kommer jag på att vi ska göra samma sak. Inte för han kanske känner på samma sätt - här vill de gärna vara med på bild - utan för att det känns skönt att göra något. Jag sätter på kameran och vi trycker in oss så vi ser displayen båda två. "Cheese" säger jag och så knäpper vi lite kort på honom. Sen skrattar vi gott åt att det kändes så skönt. Vet inte om han fattade att han skulle sluta men om han tog en bild på oss så har den min mobilkamera precis som hans på vår bild!!!

Väninnor

I dag har jag varit ute och slått lite golfbollar på drivingrangen. Det tar dryga halvtimmen att åka dit och det är perfekt för att hinna lyssna på en sommarpratare. Då musiken är avkortad i web-versionen så är varje program ca 40 minuter. Mina slag blev inte så mycket större ordning på - bollen åker fortfarande till höger när jag använder drivern - men jag lyssnade på en sommarpratare som nämnde något som jag själv tänkt på så många gånger: Vikten av andra kvinnors samhörighet och tillit.

Sommarprataren var Barbro Osher och hon är svensk generalkonsul i San Fransisco, bosatt i USA sedan 80-talet. Hon pratade om att som invandrare i en ny och främmande miljö har för henne andra svenska kvinnors gemenskap varit väldigt viktig. På samma sätt upplever jag, speciellt här där mina kvinliga vänner även får ersätta familjen, men även hemma, att mina väninnor är mycket viktiga för att jag ska känna mig trygg. Med dem kan jag älta vardagsproblem eller bara berätta om småsaker och de svara på ett sätt som gör att min egen tanke kan gå vidare och att jag känner mig sedd.

Barbro pratade om detta fenomen som något speciellt, inte nödvändigtvist svenskt, men hon trodde det hade att göra med att vi kvinnor i Sverige står på egna ben och därför kan försörja oss själva och inte behöver konkurera om männen som försörjningsgaranti. Därför kan vi vara lojala mot varandra. Kanske är det så, jag vet inte.

Det enda jag vet är att mina vänner är väldigt viktiga för att jag ska känna mig trygg och nöjd.

Tack alla ni fina vänner för att ni finns!!!

Invigning av pastamaskinen

Äntligen har jag fått min pastamaskin som jag beställde för över en månad sedan. Jag har i flera år velat testa att göra egen pasta. Ser framför mig riktigt smaskiga, fyllda pastaknyten med pestofyllning eller en god tomatsås och massa ost...mums. För några veckorsedan gjorde jag pasta utan maskin men den blev ganska ojämn och lite för tjock. Men nu har jag alltså fått min maskin och började knåda ihop en deg.

Det var riktigt kul att använda maskinen. Jag fick en sån flash-back till när man var liten och lekte med play-doh lera. Då hade jag en liten maskin som man satte i olika former i som sedan leran skulle pressas igenom. Man såg alltid framför sig hur fina grejer man skulle pressa fram. Långa remsor i stjärnform eller fyrkantiga. Ofta var degen lite för hård och antingen så hoppade hela formen av från maskinen så hela degen kom ut i en stor klump, eller så kom degen ut i formarna men var så oformlig att man inte såg någon skillnad på formerna. Alla blev lite oformliga korvar.

Men pastamaskinen så var det faktiskt så häftigt som man väntat sig med play-doh leran. Läste hur Jamie Oliver rekommenderade att man gjorde (mycket vikande och utkavlande på alla håll) och plötsligt stod man med flera meter lång bandspagetti! Blev inspirerad av en matblogg jag följer:"Bara en kaka till..." Läste om Helenas kantarell-carbonara men tog vanliga champinjoner istället i brist på kantareller. Det blev väldigt gott!! Det dröjer nog inte länge innan jag bjuder på färsk pasta här i huset igen.

Values and beliefs

...det var Jakobs läxa (ja, en av många) denna veckan. Han skulle prata med sin familj och sedan skriva ner familjens "values and belifs". Inte helt lätt. "Värderingar och tro/övertygelser" kan man väl översätta det hela med. Fem av varje kategori skulle det var. (Så uppfattade i alla fall Jakob uppgiften. Jag hade gärna tolkat det som 5 totalt!).

De saker man tänker på som värderingar känns så självklara att man nästan blir lite osäker. De är väldigt svenska värderingar tänker man först.

Familjen värderas högt hos oss i Sverige. Men det gör den ju faktiskt här också, kanske faktiskt ännu högre....i alla fall på ett bestämmande sätt. På det sättet tänker ju inte vi som svenskar om familjen. Här är alla familj som på något sätt är släkt. En morbrors kusin kallas för kusin - eller bror om man står honom närmre eller vill visa mer respect. Auntie kallar barnen mig om de vill säga mig något. Visst är familjen viktig för oss svenskar men på ett helt annat sätt och framför allt kärnfamiljen. Men mera som en social trygghet än som ett bestämmandeorgan, en lånebank eller ett försörjandekrav.

Vi kom fram till att många värderingar såsom "Ärlighet", "lika värde", "göra sitt bästa", "egenansvar" var viktiga ord för oss men nog inte klassades lika högt här...eller?

Här anses det illa att inte kunna svara på en fråga. Då tappar man ansiktet. Så man hittar hellre på ett svar än att man erkänner att man inte vet. För mig är det jättejobbigt då jag uppskattar ett ärligt "jag vet inte" stället för ett svar jag själv måste bedöma om det är trovärdigt och kan stämma.

"Lika värde" är också något jag tycker är svårt här. De lägre i samhället behandlas därefter och har ingen trygghet i skolor och sjukvård då all bra sådan kostar. Sverige är väldigt dyrt jämfört med här men det känns ändå bra att alla som behöver, får vård och alla som vill utbilda sig, har möjlighet. Antagligen ser indierna på detta på ett helt annat sätt och tycker att det är en viktig värdering för dem med.

Samarbete var ett annat ord som jag tycker vi är bra på i Sverige. Det tycker de säkert också här men även där lägger vi helt olika innehåll i betydelsen. Här gör de ofta allt i grupp, dvs när en grop ska grävas så står en med en spade och 7 andra tittar på när det grävs. I Sverige skulle två gräva och en tredje lägga det i skottkärra och föra bort det. Då har ju svenskarna var sin spade också. Kanske att bristen på redskap gör det svårare här.

Ju mer jag tänker, ju mer tror jag att Jakobs lista kommer att vara lik många andras listor men undrar om lärarna förstår att vi har så olika tolkning av samma ord. Rätt intressant när man börjar fundera!

Smörgåsmargarin

Vet inte varför det är så ojämnt utbud av varor i affärerna här men för tillfället är det slut på de godare sorterna (läs: importerade) av smörgåsmargarin. Första året här köpte jag indiskt margarin men det har ofta en så äcklig halvhärsken smak att jag tillslut tröttnade. Från början fanns det också bara en importerad fransk sort att köpa och den var JÄTTEdyr. Ett litet smörpaket för över 50 kronor tyckte jag var för dyrt, men sedan kom lite andra sorter som "bara" kostade så där mellan 30 och 40 kronor. Då hade jag så stor önskan efter vanlig smak på smörgåsen (hade då också börjat baka brödet själv och lyckats få hit svensk ost) att jag gärna lade dessa pengar på gott smör. Ja riktigt gott var det egentligen inte men det var neutralt i smaken i alla fall. Nu har då detta smör varit slut ett tag, men jag har klarat mig ändå. Jag har nämligen gjort eget bordsmargarin! Helt perfekt om man vill veta vad som är i smörbyttan!

Det var en ny tjej som tipsade mig och det fungerar faktiskt väldigt bra. Man tar ungefär lika mycket smör som neutral olja (jag tar solrosolja) och ställer i en skål att bli rumsvarmt så att smöret blir lättvispat. Sedan tar man en skvätt vatten i och så kör man stavmixern till allt blandats och blivit en vaniljsåsliknande blandning. Sen är det bara att diska ur smörtråget och hälla i blandningen och låta stelna i kylskåpet. Jag tar lite på måfå så det blir kanske inte samma fasthet varje gång men smöret är mjukt när man ska breda mackan på morgonen och det är huvudsaken. Dock får man inte glömma det på bänken för då blir det rinnande igen.

Tack för tipset fru Svensson!!

Sverigeveckan är över

Då har vi kommit åter till Bangalore, barnen och jag. Tomas är kvar i Sverige några dagar för att sedan åka direkt till Kina. Vi har haft en intensiv, tung men fin vecka. De första dagarna fulla med begravningsplanering. Mycket tårar och starka känslor som kom över en. Värst var det så klart för Tomas. Jag vill inte ens tänka tanken på att mina egna föräldrar plötsligt skulle ryckas från mig. Tomas första besök i sin pappas tomma hus var jobbigt. Han satt där i sin ensamhet med tårarna trillande ner i kaffekoppen. Även återseendet av svärfar på sjukhuset var jobbigt för oss alla men gav ändå en känsla av att det sorgliga verkligen hade hänt. En mycket proffsig begravningsentreprenör fick barnen att känna sig delaktiga och uppleva stunden av återseendet av farfar på ett bra sätt med stort allvar och respekt.

Tur att vi ändå har haft svågerns familj att dela planering och sorg med. Även alla runt oss, både familj och vänner har gett sitt stöd på alla sätt. Stort tack! Det har verkligen värmt.

Begravningen gick i höstens tecken. Vädret under veckan var verkligen underbart höstigt med gulnade träd. Blommorna vi valde fick också vara höstiga och gick från rosens blodröda ton till höstlövens rostiga färg. Lövet ovan målade jag för att pryda programmet i kyrkan. Musiken var pampig och vacker och vana psalmsångare bland gästerna gjorde att det kändes som om vi alla lyfte svärfar mot himmelen. Jakob grät tröstlöst genom hela akten och vi andra lät tårarna rinna utmed kinderna. Lunchen efteråt blev en trevlig stund med fina ord om svärfar och många minnen. Ett bildspel Tomas gjorde av bilder han och hans bror plockat ihop, gjorde det lättare för många att minnas fina stunder. Ett igenkännande skratt fick alla att känna sig lite lättare inombords, innan vi skiljdes åt och mycket trötta åkte hem och smälte dagen.

En sorgens vecka avslutades på bästa sätt för pojkarna. Deras stora kusiner tog med dem till laserdom och därefter pizzakvällsmat. Kvällen och den otroliga träningsvärken som följde efter att ha sprungit omkring halvt hukad under laserdomjakten satte sina minnesspår.