MC tur i Indien

I helgen åkte jag, Kjell och Johan på MC-tur till en hillstation i Tamil Nadu som heter Yercaud. Vi startade tidigt i fredags med två chafförer i följebil som kartläsare och allmän service. De pratar dessutom Tamil vilket kan vara praktiskt då engelska är lite sämre gångbart just i denna delstat.

Här står Kumar och Janard och pratar med en nyfiken bybo om våra hojar.

Vi åkte på fina MC vägar ner utan några större trafikinsidenter. Jag var väldigt nära att köra över en hund och sedan får man ju såklart vara lite mer aktiv på att medtrafikanterna inte riktigt agerar som hemma så klart.

Vägen upp som nog var en stigning på 1100 höjdmeter upp till 1515m. Utsikten var helt enorm och serpentinvägar som inte verkade aldrig vilja ta slut. Det är en vy som måste upplevas och är svår att fotografera. Efter åtta nio timmar så var vi framme med 25 mil avverkade med avbrott för lång lunch och en regnpaus.

Dagen efter så skulle vi åka titta på en damm och resan dit var lite seg med jobbig trafik så det bestämdes att vi skulle åka småvägar igen. Vi skulle passera ett bergspass och väntade på att tåg skulle passera. Då blev det polskrikstad och hela byn vara engarerade i vårt vägval. Vägen som fanns med på kartan var inte farbar för vår följebil. Vi åkte över och inspekterade vägen och efter lite moget övervägande så bestämde vi oss för att de troligen hade rätt.

Vägen som de menade var bättre fanns inte på vår karta. Här var första varningstecknet.
Så småningom hittade vår följebil vägen och det var en kostig mellan husen i en grannby. Här borde man ju också reagerat tycker man.

Vi åkte ut på vägen och Johan började mumla om att vi måste bestämma oss om det känns rätt. Snart blev det en kraftig serpentin stigning delvis i trasigt oljegrus. Tiden började gå och vi ville inte stå i regn och mörker då det brukar regna runt fyra fem så här års. Bilen hade inte klarat serpentinen utan att backa i hårnålarna.
Väl uppe på första platån så byttes oljegruset mot grus och lerväg. Då var vi ordentligt sammanbitna och jag funderade på hur man hanterar en Royal Enfield nerför rullgrusserpentin.
Vi frågade lite här och var och jag tror inte någon hade sett tre RE här uppe och definitivt inte en bil heller. Vi hade tappat kontakten med bilen som satt fast i en lerpöl i 40 minuter. De fick dock gott om hjälp och alla talade om att det hade åkt tre tokiga svenskar på MC här uppe.

Undra om de tyckte våra chaffisar var lika tokiga som sitter fast mitt i skogen iklädda vita chafförs uniformer.
Vi träffade på två killa på en moppe och när vi frågade hur långt det var kvar började de säga 20 km. Då höll vi på att bryta ihop men Kjell var envis och menade att det finns bara ett håll att åka.
Mitt i skogen så var det väl något vägprojekt sponsrat av gud vet vem, som höll på att bygga en ny serpentin som ledde till ingenstans. Visserligen grus men god standard vilket gjorde att vi kom ner från berget. När vi slutligen nådde serpentinen upp till Yercaud med asfalt igen så jublade iallafall jag innombords. Vi kom fram lagom till halvsex precis i skymning och utan regn denna dag.

Vart man än kommer på trestycker RE och är utlänning så blir man lite huvudattraktion. Här ser vi Johan som kramas med två Indier som vi tillslut hade svårt att bli av med. Om man får dra alla Indier över en kant så är de oerhört sociala och kommer alltid fram och pratar var man än stannar.

Hemvägen varvades med motorväg och lagom små fina och kurviga asfaltsvägar genom det vackra landskapet. En tupp var nära att missta livet i en by annars gick det bra på hemvägen också.

Vi summerade en trevlig resa med 66 mil något lite mer skäggiga, trötta, ont i rumpan men nöjda med äventyret.