Befriande skratt

Ibland är man med om något riktigt komiskt och det är då så skönt att få skratta så att tårarna sprutar. För något årsedan fick jag ett mail med denna videofilmen och den tittar jag på ibland när jag vill bli på bra humör. Nu fick jag den igen av en go kollega och vän, via facebook och bara måste dela med mig av den till er!



Kram, kram :D

Skoluniformsskor

Barnen har ju två uniformer i skolan. En är sportkläder som de går i hela dagen de dagar de har sport (de byter inte om eller duschar utan går i de kläderna hela dagen. Den andra är den formella dräkten med skjorta, slips, chinos, och bruna lågskor. Oskar har inte fått sina nya formella (eller hur man nu säger på svenska) kläder och bara tagit upp ena skon och provat att storleken var rätt. När han nu skulle ta fram skorna så ser paret ut så här!!! Det är ju två vänsterskor!! Ni som har bra syn ser på märkningen i skon att den ena har storlek 39 och den andra 40!! Helt otroligt!! Vi fick oss ett gott skratt! De får bytas i morgon.

Lite nytt till hemmet

I lördags hade Oskar och jag en liten inköpsdag. Vi köpte nya fotbollsskor till honom, köpte acrylfärger och målardukar till den som får lus,. även mat och annat köptes. Ville bar visa de här fina sakerna. Vi köpte en stol .....
...som går att göra om till trappstege! Finurligt va!

Sedan kunde jag inte låta bli detta söta kakfat. Jag har alltid velat ha ett kakfat i två våningar och så hittade jag ett i indisk stil! Det kommar att bli ett fint minne.

Parents Day

I dag har varit en heldag med aktiviteter. Först var jag och tog en golflektion. Det är ett halvår sedan jag tog den förra så det var väl på tiden. Golfbanan ligger 5 minuter från skolan så det blev till att luncha där. Åt indiskt. Det var idli - en slags ångkokta kakor av rismjöl. De är i konsistensen som amerikanska pannkakor fast tre gånger så tjocka. De ska doppas i Sambar = starkt tomatblask med lite lök i. Slog på stort och drack en cola till. Det hela kostade 90 rupies = knappt 14 kr så det blev ju i alla fall billigt. Är inte så förtjust i de gummiaktiga riskakorna men de fyller ju.

Sedan bar det av till skolan där det var aktiviteter för att föräldrarna skulle lära känna varandra. Vi fick fylla i uppgifter om varandra. Barnen skulle rita en bild av sin familj och skriva en "slogan" som passade. "Best familjy forever" skrev Jakob. Det bjöds på sött kardemummate och indiska snack.
Men det roligaste var i början. Vi var bara föräldrar till tre barn som var på första sesionen (det fanns två). Barnen ombads presentera sig själva och sedan oss. Sedan skulle de berätta något om oss. En flicka i klassen börade. Hon sa deras namn. Sedan funderade hon lite och sa: Min mamma tycker mycket om den här tröjan. Hon har den på sig hela tiden, varpå ett spontant skratt utbröt. Mamman började skruva på sig och försökte försvara sig med att tröjan var helt ny!
Näste pojke beskrev sin mamma som hon såg ut med krulligt hår och att hon ibland lekte med honom. Han hade även sin pappa med sig och han tittade på honom lite och sa: Min pappa har bara hår så där runt om huvudet och inte uppepå. Men han har jättemycket hår på sina armar och ben! Min pappa älskar sin armbandsklocka och han går inte ut utan att sätta en penna i bröstfickan! - alla tittade på honom och mycket riktigt hade han en penna i fickan! Alla skrattade. Barn har koll på oss.
Sedan var det Jakobs tur. Jag frågade tyst om han visste vad han skulle säga och det visste han. Han sa sitt namn, berättade mitt och sa Min mamma är bra på att rita!
-Då vet vi var du fått din talang från, svarade fröken.
Ibland kanske det är bra att ens barn inte är så frispråkigt i det språk som används!

Freedom

I går när Oskar kom hem så var han ledsen för att han troligtvis att han skulle få en bestraffning för att han inte varit i skolan på Independence Day, som var föra söndagen. Barnen skulle alltså åka till skolan på en söndag - skolbussen gick vanlig tid 7:35 för att sedan medverka vid flagghissning, tal och även firande av Koreas självständighetsdag som infinner sig samma datum. Vi fick mail om detta mindre än en vecka innan själva dagen. I mailet stod att barnen hade närvaroplikt och skulle infinna sig i formal clothes på söndagen. Då alla barn i skolan precis tagit mått för nya skoluniformer och inte skulle få dem på ett par veckor så är ju kravet på att ha uniform väldigt märklig. Vi skrev ett mail tillbaka till skolan om att då de inte meddelat oss tidigare om detta så hade vi redan bokat in helgen med annat. Vi tyckte även inte det var skolans uppgift att ordna att firande på söndagen, som ju inte är en skoldag och så hade våra barn inga uniformer som var lagom. I går kom då Oskar och sa att de kollat vilka som inte medverkat i söndax och att de skulle straffas med att få skriva en uppsats om "Freedom" (frihet) istället för att vara med på gympan. Var de inte nöjda med uppsatsen skulle man få skriva om den till den var bra.
Oskar ville verkligen inte missa idrotten för i år har de bara idrott 2 ggr i veckan och inte 3 som förra året. Vi skickade därför mailet igen till två andra personer och skrev även en lapp i hans diary om mailet. Först hade de inte godtagit mailen men med lappen också, som sa att mailen fanns, kunde han vara med på idrotten. Jag antar att ämnet "Freedom" var tänkt att matcha självständightesdagen men om man blivit tvingad att skriva en uppgift så är nog inte "Freedom" det första man tänker på. Oskar var i alla fall glad över att slippa skriva någon uppsats.

Tolkhjälp sökes

Vi var i helgen i en trevlig affär som heter Fabindia och har både lite heminredning, möbler och kläder i lite moderniserad indisk stil. Varorna är inte dyra men ändå inte billiga för att vara här så kundklientelet är ändå medelklass och däröver vilka oftast talar engelska. Jag hittar små ljuslyktor som jag vill hänga på altanen och en expedit kommer fram och säger Yes, ma'm? Jag vill ha tre sådanna här ljuslyktor med ofärgat glas, säger jag. Här hänger bara en kvar. Har ni fler? Han tittar på mig som om jag vore en idiot och ställer sig sedan och börjar läsa på prislappen. Jag frågar om min fråga med lite andra ord och han står kvar och stirrar upp på de övriga färgade lyktorna som om de skulle byta färg av allt stirrande. Han verkade inte förstå alls vad jag sade. Varför inte bara gå och hämta en kollega som förstår engelska? Jag frågar en annan liten trevlig tjej som sedan hämtar två till lyktor till mig utan problem.

Det måste vara hemskt att jobba i en affär och inte förstå vad kunderna säger, men om man får lön för det så är man väl nöjd ändå?

Egna bananer

Vi har inte mycket till tomt runt vårt hus, det är en ca 2 meter bred remsa på sidorna. På baksidan är väl remsan 3 meter bred och där finns torklinor för tvätt och ett bananträd. När vi flyttade hit så frågade trädgårdsmästaren om han skulle ta ner trädet för det skymde marken så inte gräset ville växa. Men jag tyckte det var lite exotiskt med sitt eget bananträd så det fick stå kvar fastän det inte verkade komma några bananer på det. Men så plötsligt i våras så växte det ut en stock med små, illgröna bananer. Wow, tänkte jag. Om några veckor mognar de. Men inte då. De var fortfarande illgröna när vi åkte till Sverige och jag tänkte att de där bananerna kommer någon ha tagit när vi är borta. Men när jag kom hit så hängde bananerna ännu kvar, nu inte riktigt så ilsket gröna, och trädgårdsmästaren hade stagat upp klasen med en stege då stocken blivit så tung att grenen böjts ner till marken. För någon vecka sedan blev en banan gul och då tog vi ner stocken. Den skulle viras in i plast och läggas mörkt, sa trädgårdsmästaren. Bananerna lades i en påse i garaget. Efter tre dagar så var hela stocken gul! Efter det har både vi och vår personal ätit bananer. De var jättegoda!



Här är efter att hälften av stocken har gått åt.





Här är den mista bananen som blev!

Notebook fattas

Första skoldagen var ju jag med barnen i skolan och hämtade nya skolkläder, nya böcker och nya skrivböcker pennor o dyl. Jakobs böcker gav hans fröken honom men Oskar fick en standardpåse för årskurs sju som skulle innehålla allt han behövde. När sedan veckan gått och han haft alla ämnen visade det sig att fysikläraren ville att barnen skulle ha en viss sorts skrivbok (de är olika: med och utan ränder eller rutor och i olika storlekar) som det inte fanns någon kvar av i barnens påsar. Efter några fysiklektioner och utskällning varje gång om att de hade fel skrivboksmodell, gick Oskar till bokutlämningen för att fråga efter en bok i rätt modell. I bokutlämningen säger de då till honom att de böcker i den modellen som fanns kvar var till årskurs 12. Man behövde även en förälder med sig för att hämta ut en bok! Man kunde heller inte hämta en bok under de tider under skoltid då utlämningen var öppen, utan bara efter fyra (skolbussen hem går kl fyra). Oskar gick tillbaka till sin lärare och berättade om sina problem och bad att få en lapp från henne till bokutlämningen men hon orkade inte skriva en utan bara viftade bort honom. Han funderade då om han kunde byta in någon annan skrivbok för att få den rätta. Jag skrev en lapp till bokutlämningen om att han behövde en ny bok.Så gick han dit nästa dag. Då fick han plötsligt en bok utan några problem och utan att behöva använda min lapp!!!! Så är det här i Indien. Har man lite högre position än någon annan så gäller det att visa det.

Angående annorlunda pedagogik så berättade Jakob att de haft teckning idag och att de skulle rita av en människa och den som ritade ögonen för högt, så de hamnade i pannhöjd, skulle fröken rita ögon i pannan på. Jag vet inte om hon skämtade eller inte men det var inget skämt som Jakob i så fall förstod för hans gubbar hade nästan ögonen nere på kinderna. Man vill ju inte riskera att fröken ritar på en!

Tillbaka i skolan

Nu har vardagen börjat få sin vanliga form. Skolan började två dagar efter vi landat. Det var två nervösa barn som inte ville börja skolan igen. Ingen av dem visste om de skulle komma ihop med de gamla kompisarna då skolan blandar runt på alla barnen varje år. Lärarna byts också. Först hittade vi Oskars klassrum. Med tårarna i ögonen ville han först inte gå in, men då hans kompis flyttade sig och satte sig jämte honom blev allt bra och hans kommentar efteråt var: Jag förstår inte varför jag var så nervös över att börja sjuan. Det var ju inte värre än förra året.
När vi så kom till Jakobs klassrum gick det inte lika lätt. Inga av de barnen han brukade leka med fanns i hans nya klass. Han stod länge utanför och vägrade gå in men gick med in då jag gick in. Han ville inte sitta men gick tillslut med på att sätta sig i en bänk. Tyvärr var han väldigt förkyld och hade lite krupphosta men jag tänkte att han kan inte vara hemma första dagarna om han behöver byta klass. Då måste han känna in klassen och byta relativt snart. Efter samtal med läraren och samordnaren för klasserna lämnade jag en halvledsen kille och åkte hemåt. Höll tummarna för att det skulle gå bra. Mamma L meddelade att hon skickade sin bil att hämta barnen. Jag väntade spänt på bilen. När den så kom så var inte Jakob med!! Fick nästan panik. Oskar hade trott att Jakob åkt hem i förväg med mig! Nej, nej nej!! Tänkte jag. Bara Jakob inte blivit så förvirrad av att inga av hans kompisar var med bussen, att han inte själv gått på bussen utan börjat leta efter de andra. Fick till slut tag i bussläraren och blev lugn då jag hörde att Jakob var med på bussen. Bytte några ord med honom och han saknade de andra men var inte ledsen. Puh! Tur!! Hämtade honom vid bussen och gick direkt till glassaffären för en "treat". Det har faktiskt varit kul i skolan på eftermiddagen, för vi fick leka lekar, sa han då. Jag vill gå kvar i den klassen. Vad skönt det kändes på kvällen att veta att båda barnen var ganska nöjda med sin första skoldag trots allt!

Jipppiii! Visumen är hittade!

Fick precis vårt nya visa. Vårt gamla går ut sista augusti och de frågade ut oss om detta i passkontrollen på flygplatsen. Vi har ju varit och gjort allt pappersarbete så det var bara stämpeln i passet som saknades, lovade vi dem. Men när vi sedan skulle lämna in passen så säger volvo-snubben som hjälper oss med detta att han inte hittar papprena så vi måste börja om! Jag blev ganska trött när jag hörde detta. Men så plötsligt nu på morgonen så kommer en man på motorcykel och har våra pass med stämplar i. Han letar förbrilt efter ett papper men säger sedna att han gett oss alla papper. Det visar sig sedan att det är Jakobs papper som saknas. Tomas få ringa om det. Men vi har nu alla nya stämplar i passen i alla fall. Kanske blir det ett höstlov utanför Indien trots allt! Thailand, Malaysia, Vietnam....vem vet!

Tillbaka i Indien

Då är vi då åter här i Indialand. De åtta veckorna i Sverige gick fort och nu börjar vardagen rulla på som vanligt igen. Vi har haft en härlig sommar och träffat så mycket människor att vi tillslut fick ta en paus från allt runtflackande. Ändå är ni flera som jag velat träffa men inte haft möjlighet till. Barnen blev för otåliga av att åka runt och träffa mammas kompisar varje dag och de har ändå fått väntat på mig många gånger för vi har satt in en ny garagedörr på huset på Svalebogatan och den har jag varit tvungen att måla några gånger och då har barnen snällt fått sitta och vänta.

Sommaren har i stort bestått av ett pendlande mellan Borås -Tämta - Göteborg - Falkenberg, fram och tillbaka. De första tre veckorna var bara jag och barnen i Sverige och först därefter kom Tomas. Då han inte har obegränsat med semesterdagar och vi gärna vill spara en del till resor det kommande året, så jobbade Tomas två av sina fem sverigeveckor. Tyvärr fick han en riktigt illa förkylning som satt i hela semestern - ett tag befarade han TBC som funnits på kontoret i Japan när han var där, men det visade sig "bara" vara lunginflammation.

Tomas första sverigevecka (då han jobbade) hann vi andra med både att ta det lungt och leta efter geocacher....

Jakob hittade en hinderbana vid Solviken. Sedan tog vi en lunchpaus med utsikt över sjön.

..och besöka släkt och vänner. Bl a åkte vi en sväng till Lena på Instön. Även där hann vi med lite geocaching innan spöregnet blötte ner oss ända in på underkläderna. Undra om faster egentligen uppskattade bergsklättringen i regnet? Besöket blev i alla fall lite mer primitiv än planerat, då något var fel med vattnenledningen så vi fick hämta vatten i hinkar.

Vi hann också med att träffa farfar Gunnar och hjälpa honom fixa lite i hus och trädgård.

Då Tomas började sin semester (efter att han jobbat en vecka med feber och hosta!) åkte vi ner till Falkenberg för att träffa mormor, morfar, Sofia, Johan, Maja och Måns...och alla deras djur. Mest populär just nu är den lila lurviga hunden Morris. Och visst är han söt (ja, båda två förresten).

Morris och Oskar. Maja och Sofia letar cacher.

Johan med gps och hund- och barncykelkärra

Falkenbergstiden blandades av arbete och utflykter. Jag hann måla friggeboden grön. Sedan högg vi alla in i det stora projektet "bygga ny altan på innegården". Däremellan hann vi med lite cykel-cachingturer, golfrundor (papporna) och äventyrsland(pappor och barn) kombinerat med shopping (mammorna) i Halmstad.

Här sitter vi mätta efter en otippat god lunch på en thai-gatukök utanför Halmstad

Vi gjorde också en härlig cykeltur in till skrea, där vi tog ett dopp, åt kvällsmackor och avslutade det hela med glass på Peggens glasscafé. En riktigt mysig kväll och första gången vi åkt så långt utan att de små barnen klagat på trötta ben!

Hela gänget!

En dag då systerfamiljen var i Bohuslän tog vi en tur till High Chaparral. Det var en upplevelse! Där fanns många familjer som tog det hela på väldigt allvar och var utklädda i full salon-mundering. Vi såg på stuntshower och blev tågrånade men kände efter några timmar att vi var klara med parken och drog oss tillbaka till Falkenberg igen.

Tomas sista semestervecka samt veckan därefter, då han jobbade, var vi i Tämta. Vädret slog så klart om till varannandagsväder då vi närmade oss Borås. Försökte oss på ett Ullaredsbesök på vägen och köade 30 minuter in till Gekåås parkering, men efter cirkulerande utan resultat så gav vi upp. Det slutade med lunch på en pizzeria på Svenljunga torg.

Vi hann med grillkväll hos Tord och åkte på en heldagutflykt med svärfar runt sjön Tolken som avslutades med lunch vid Åsunden i Ulricehamn. Tack vare cachingen hittade vi till små torp ute i skogarna.

Här sitter vi utanför Raska-Minas stuga. Raska-Mina var en tant som här på slutet av 1800-talet och som var dåtidens "nyheltsankare" då många stigar gick förbi hennes hus och hon fick höra allt skvaller. Huset sköts av en hembygdsförening och man får gå in i det och titta på den tidstypiska inredningen. Mycket välskött.

Skara sommarland fick sig också ett besök i sällskap med fam M. Barnen var jätteglada att träffas igen och försvann i väg till de olika vattenrutchkanorna. Där stod vi fyra föräldrar och funderade på vad vi skulle göra. Men när man är i ett sånt häftigt vattenland och har betalat inträde så är det bara att dra på sig badkläderna och börja åka. Vi provade åkturer på både liggunderlag, enkel- och dubbelbadringar. Det var riktigt kul. Klart vi måste se på Skara domkyrka, sa mamma H, så på kvällskvisten drog vi in till stan och väntade oss ett tomt centrum, men tji tick vi. Det var ett stort cykellopp i staden, massor med folk och Lili & Sussie stod på scenen och sjöng Show me Heaven, så det ekade. Kvällsmat intog vi på en Thai-restaurant och hade en riktigt mysig kväll.

Alla barnen i tunnan! Mobil-beroende föräldrar?!! Nej de lyssnar på Arns berättelse om domkyrkan.

Sista veckan blev fullspeckad med besök hos vänner, flera turer till Syster och div inköpsrundor inför återresan. Väskor vägdes och allt onödigt lämnades kvar (trots tunga väskor finns det mycket jag glömt köpa... ).

Sista kvällen hade vi en mysig avslutning på Granbacken där ma och pa bjöd på färska räkor, havskräftor och musslor, både grillade och ogrillade varianter. Mycket smaskigt! Sedan fick jag en överraskande födelsedagsuppvaktning. Pocketböcker, ett hemmagjort halsband från pyssliga syster, akvarellfärger, smultronfrön och pengar från ma och pa, målarpenslar och några till färger från faster, kusin och farbröderna. Tack så jättemycket!! Har länge tänkt att jag skulle ta upp akvarellmålandet igen och nu måste jag ju det!

Följande morgon blev uppstigningen innan fem och med ma och pa vinkandes på trappan åkte vi sedan till flygplatsen för att åka tillbaka till Indien och vardagen.