Lycka för en receptsamlare!

Åh jag vet att en del av er tycker det är knäppt att hellre läsa en recepttidning än en modetidning men sån är jag. Min man tittar bara trött på mig när jag försöker läsa smarriga recept högt för honom. Hela han ser ut som ett frågetecken. Min hjärna känner in alla ingredienser, lägger ihop dem så jag nästan känner hur underbart de skulle smaka ihop. Salivproduktionen sätter igång och snart dreglar jag.

Vilken tur att man har vänner som känner en! Den här tidningen fick jag av Lena. Hon vet vad jag gillar!! I natt landade hon och barnen. De flyttade hem till Sverige i julas men kom på den excellenta idén att komma hit en sväng innan vi hann flytta hem. Det kändes så härligt att komma in i deras villa igen och huset var fullt som förr. Härligt också att se att lille Alfred kände igen oss och kom fram och kramades. Då blir man glad i hjärtat. Så lite tur var det att skolan var stängd idag för då hann alla med att träffas. Det blev en bra dag med mina fina vänner!

Golf och strejkförberedelse

I dag var nog sista onsdagen med golfgänget. Sex tappra svenskar var vi som tog oss runt de18 hålen. Solen kom fram från molnen ganska snabbt som en stor värmelampa men det blåste rejält vilket svalkade lite.
Spelet för mig gick väl så där men det var trevligt ändå att få sig en pratstund med golftjejerna. Det var nog sista tillfället för ett samtal med många av dem då de flesta sticker på semester om 1-2 veckor och någon tom drar flyttlasset till USA.
Vi diskuterade morgondagen då det är utlyst strejk i hela landet mot de höjda bensinpriserna. P g a detta är skolorna stängda. Jag var osäker på vad som skulle hända och om jag skulle låta min personal stanna hemma eller inte. Tomas är ju i Kina så honom har jag inte kunnat få något råd från. En av tjejerna berättade då att förra gången det var strejk så hade de ändå tänkt att åka ut till golfbanan. Men folk slog på bilen och försökte kasta sten på dem då de skulle ta sig ut på vägen så de vände och fick åka hem. Så jag får säga till Rani och Kumar att hålla sig hemma under dagen så inget väldsamt händer med dem. Strejken är som tur är slut klockan 6 så att Kumar kan lugnt åka och hämta Tomas i kväll när han kommer från flyget.
Så morgondagen kommer bli en lugn dag. Jag ska förbereda lite snittar till på lördag då vi ska ha ett litet avskedsparty och sedan kommer familjen W i natt. Äntligen blir det lite liv i villa 2!!
Vi längtar!

38 timmar hemma

Ja det var så länge Tomas hann att vara hemma innan han stack iväg igen - nu till Kina. Som ni kanske förstår på bilden så var det Sverige han kom ifrån i fredags kväll. Tänk att ens barn kan bli så glada för lite svampigt svenskt bröd. Han hade även wienerkorv med sig och de var riktigt goda tyckte även jag. De blev till morsdagslunch ihop med potatismos: riktig tråkmat hemma som blir till festmat här!! Knasigt.
De 38 timmarna Tomas var hemma hann vi ändå med en hel del. I går blev det en golfrunda (gick INTE bra för mig) och sedan trevlig middag hos vänner. I dag har det mest varit saker att bocka av på "att göra-listan". Massa saker med husköp, husförsäljning, inköp i Indien, lista på saker som ska med till Sverige och som ska slängas, ges bort eller säljas, lite firande som ska ordnas, allas aktiviteter som ska sys ihop för att få billogistiken att fungera de sista veckorna, pluggande för de kommande två veckornas prov för Oskar, Malaysiaresa som ska bestämmas och bokas, två barn som ska klippas där Oskar var ett krav då han annars blivit nekad att skriva sina prov (som ens utseende när man skriver provet har med resultatet att göra!!!)....
Det är svårt när man bara har 38 timmar på sig att prata igenom alltihop...med en jetlaggad och stressad man. Då glöms lätt saker som mors dag av. Men efter att jag hade cyklat med Jakob till art class och jag kom hem svettig och törstig stod rosor på bordet och jag fick svalkande glass med mango och en kopp nybryggt kaffe. Då blir man glad ändå!!!

Ögonblick från bilen

Tomas tog lite kort i lördags när vi var inne i stan. Lite vardagsvyer från Bangalore.

Nyinflyttade!

Vi har skaffat oss två till husdjur! Två träelefanter, ca 30 cm höga. De ska få följa med hem till Sverige och pröva på att bo på lite kallare breddgrader!

Körkort i Indien!

Bättre sent än aldrig men jag fick för mig att jag kanske borde ha ett körkort i Indien. Nu kan jag köra min Royal Enfield helt lagligt i trafiken. Min vän P hade börjat en körkortsprocess här så jag hakade på. Vi hade kontakt med en körskola med bra kontakter till RTO (Regional Transport Officer). Jag skickade in kopia på mitt svenska körkort och ett adressbevis på att jag faktisk bodde i Indien.
Efter många om och men och efter många samtal och många veckor så kom äntligen dagen då vi skulle till RTO.
Jag träffade en liten kille utanför RTO som skulle hjälpa mig. Först skulle vi till ett sjukhus för att få en goverment stämpel över min bild så att man verkligen kunde säga att det var jag på bilden. I Sverige hade man använt passet som ju är en identitetshandling men här behövde en myndighetsperson besluta detta. Läkare är visst tillräckligt myndiga för att kunna se på ett foto om det är samma person som i verkligheten!
Vi kom till ett lokalt sjukhus som var så smutsigt och trasigt att jag trodde det var nerlagd. Väl inne var det hur mycket folk som helst. Vi blev invisade till en undersökningsrum. Där satt doktorn och skrev ut recept och gjorde undersökningar. Nu var det redan åtta patienter innan mig i det lilla rummen tillsammans med sina anhöriga. Antar att alla i rummet hörde exakt vad du hade för problem för man stod i en tät indisk kö och svettades.
Nu sa min agent att jag kunde gå ut istället så han fixade stämpeln utan mig. Undra hur doktorn då verkligen kunde veta att det var  jag på bilden? Precis innan vi skulle gå in igen frågade sjuksyster vilken blodgrupp jag hade. Nu tvekade jag lite men då rykte min agent in och sa med tydlig stämma B+...hmmm. Ringde snabbt hem till Åsa och till min förvåning så hade han gissat rätt. Undra om man kan se på en person vilken blodgrupp man har...?

Tillbaka till RTO-kontoret. Utanför varje kontor finns fler agenter som "hjälper till" att skaffa ditt körkort. Den här killen sprang sedan omkring och "pratade" lite med alla där. Efter en halvtimma var mitt körkort godkänt. Nu skulle vi ta kort och det var jag tvungen att göra själv. Att stå i kortkö var lite tufft. Först hade jag en kö-kille som hjälpte mig men sedan var jag tvungen att stå själv. Indiskt kösystem är väldigt "kompakt" så det var svårt att veta om det var grannens svett som rann på mig eller mitt eget. Nu luktar ju normalt inte dessa killar jordgubb så jag kunde lätt konstatera att det inte endast var mitt egen svett.

Efter en timmas jobb och "tuffa" prov var jag godkänd. Körkortet skulle komma efter två veckor men efter tre veckor när jag hotade att komma och hämta mina pengar så hände det något. Man ringde från RTO och frågade när jag var född och sedan hade jag körkortet dagen efter.

Inte konstigt att trafiksituationen ser ut som den gör i Indien...det här är ju ett ganska vanligt sätt att ta körkort på! Jag hade en annan kompis som tog körkort på riktigt sätt. Han körde då på en icke trafikerad väg i 200 m, gjorde en U-sväng och kom tillbaka. ..
/Tomas

I röjartagen

Det är mycket plockande och städande här just nu. I helgen har vi röjt ur garaget. Det blev lite slänggrejer. Man sparar bra-att-ha saker men nu får de försvinna.
Jag försöker gå igenom alla skrymslen för att se vad jag har och vad jag behöver ta med hem och vad som ska skänkas bort till personalen eller till välgörenhet. Alla barnens skolkläder har jag redan två ställen som jag kan skänka dem till. Det är bra för de är ganska många och jag vet garanterat att de inte behövs i Sverige.
Men det är svårt att veta vad man ska ta med som är viktigt att ha i höst. Vår container lär nog inte vara i Sverige förrän framemot jul och det är långt till dess. Husgeråd och möbler får vi plocka ihop från det vi har i stugor och annat men vilka av barnens smågrejer är viktiga? Vilka prylar är det som gör det hemtrevligt och som man gillar att ha runt sig? Vad passar ihop med alla de uddamöbler man har? Man vill ju inte att det ska se ännu mera tajkon ut....som en loppis!! Ja det är mycket att fundera på.