Sommardagar i Falkenberg

Äntligen har det blivit sommar! Vädret är härligt, jordgubbarna söta och blommorna är vackra och blommar i massa olika färger. Den nya altanen är fin och krukorna prunkar med blommor.

Men som alltid här i Falkenberg finns det nya projekt på gång....

Innegården sedd innifrån...

...och sedd utifrån!!!

Just nu är det ett fönsterbytarprojekt (tack och lov att det är så varmt för i natt har vi bara plast för två fönsterhål i väggen) och ett takmålarprojekt. Vi målar taket ihop, mamma och jag och tar en liten bit i taget så att inte jag ska få problem med min nacke igen.

Jag vet att en del tycker det är jobbigt att snickra och måla men jag tycker det känns skönt att ha lite projekt. Då kan man växla mellan att greja och att ligga och lapa sol! Sån är jag!/Åsa

MC tur i Indien

I helgen åkte jag, Kjell och Johan på MC-tur till en hillstation i Tamil Nadu som heter Yercaud. Vi startade tidigt i fredags med två chafförer i följebil som kartläsare och allmän service. De pratar dessutom Tamil vilket kan vara praktiskt då engelska är lite sämre gångbart just i denna delstat.

Här står Kumar och Janard och pratar med en nyfiken bybo om våra hojar.

Vi åkte på fina MC vägar ner utan några större trafikinsidenter. Jag var väldigt nära att köra över en hund och sedan får man ju såklart vara lite mer aktiv på att medtrafikanterna inte riktigt agerar som hemma så klart.

Vägen upp som nog var en stigning på 1100 höjdmeter upp till 1515m. Utsikten var helt enorm och serpentinvägar som inte verkade aldrig vilja ta slut. Det är en vy som måste upplevas och är svår att fotografera. Efter åtta nio timmar så var vi framme med 25 mil avverkade med avbrott för lång lunch och en regnpaus.

Dagen efter så skulle vi åka titta på en damm och resan dit var lite seg med jobbig trafik så det bestämdes att vi skulle åka småvägar igen. Vi skulle passera ett bergspass och väntade på att tåg skulle passera. Då blev det polskrikstad och hela byn vara engarerade i vårt vägval. Vägen som fanns med på kartan var inte farbar för vår följebil. Vi åkte över och inspekterade vägen och efter lite moget övervägande så bestämde vi oss för att de troligen hade rätt.

Vägen som de menade var bättre fanns inte på vår karta. Här var första varningstecknet.
Så småningom hittade vår följebil vägen och det var en kostig mellan husen i en grannby. Här borde man ju också reagerat tycker man.

Vi åkte ut på vägen och Johan började mumla om att vi måste bestämma oss om det känns rätt. Snart blev det en kraftig serpentin stigning delvis i trasigt oljegrus. Tiden började gå och vi ville inte stå i regn och mörker då det brukar regna runt fyra fem så här års. Bilen hade inte klarat serpentinen utan att backa i hårnålarna.
Väl uppe på första platån så byttes oljegruset mot grus och lerväg. Då var vi ordentligt sammanbitna och jag funderade på hur man hanterar en Royal Enfield nerför rullgrusserpentin.
Vi frågade lite här och var och jag tror inte någon hade sett tre RE här uppe och definitivt inte en bil heller. Vi hade tappat kontakten med bilen som satt fast i en lerpöl i 40 minuter. De fick dock gott om hjälp och alla talade om att det hade åkt tre tokiga svenskar på MC här uppe.

Undra om de tyckte våra chaffisar var lika tokiga som sitter fast mitt i skogen iklädda vita chafförs uniformer.
Vi träffade på två killa på en moppe och när vi frågade hur långt det var kvar började de säga 20 km. Då höll vi på att bryta ihop men Kjell var envis och menade att det finns bara ett håll att åka.
Mitt i skogen så var det väl något vägprojekt sponsrat av gud vet vem, som höll på att bygga en ny serpentin som ledde till ingenstans. Visserligen grus men god standard vilket gjorde att vi kom ner från berget. När vi slutligen nådde serpentinen upp till Yercaud med asfalt igen så jublade iallafall jag innombords. Vi kom fram lagom till halvsex precis i skymning och utan regn denna dag.

Vart man än kommer på trestycker RE och är utlänning så blir man lite huvudattraktion. Här ser vi Johan som kramas med två Indier som vi tillslut hade svårt att bli av med. Om man får dra alla Indier över en kant så är de oerhört sociala och kommer alltid fram och pratar var man än stannar.

Hemvägen varvades med motorväg och lagom små fina och kurviga asfaltsvägar genom det vackra landskapet. En tupp var nära att missta livet i en by annars gick det bra på hemvägen också.

Vi summerade en trevlig resa med 66 mil något lite mer skäggiga, trötta, ont i rumpan men nöjda med äventyret.

Balder är bäst!!!

I torsdags var det dags att åka ner mot Falkenberg. Min syster kom med det utmärkta förslaget att vi skulle ses på Liseberg med våra barn och våra föräldrar. Vilket bra förslag och vilken mysig dag det blev! Solen sken, det var lagom mycket folk och alla var på bästa humöret.
Vi hade åkband alla åtta och vi började tufft med en tur i Lisebergsbanan. Vi parade upp oss två och två. Man väljer ju kö till vilken plats i vagnen man vill åka och hamnar ju alltså i småköer innan man kommer på tåget. Barnen valde som vanlig var sin kusin att åka med, jag och syrran hamnade i en kö och mamma och pappa i en. Glatt hoppade vi in i vagnarna och insåg då att vi vuxna hamnade i tåget före det som barnen skulle komma med, då vi valt att sitta lite längre fram och köerna där var mindre populära än de barnen valt. Lite dåligt samvete fick vi när vår vagn rullade iväg och våra barn stod kvar på perrongen. Då kändes det bra att Oskar nu är så stor för de andra såg ganska små ut jämte honom.
Sån tur var hade turen gått bra och alla (kanske förutom mormor som klev av turen på darriga ben) hade fått mersmak. Alla åkte Lisebergsbanan två eller tre gånger, även mormor!

Barnen tog en tur i svänggungorna medan vi vuxna tog en åkapaus.

Oskar, morfar, syster och jag åkte Balder och vi var alla ense om att det är Lisebergs bästa åkattraktion. Den är riktigt härlig! Vilket kill i magen!!! Man måste bara skrika lite i varje backe eller så kan man helgardera sig som min syster gjorde och skrika hela turen! Underbart!!!

En våt Kålleradotur

Kvällsmat

Halv tio vad det ett nöjt och trött gäng som lämnade Liseberg och fortsatte söder ut till Falkenberg.

På resande fot

De sista dagarna har det varit mycket resande fram och tillbaka mellan Tämta - Borås - Göteborg. Det är verkligen jättemysigt att träffa alla vänner som man inte sett på ett år. Sedan kunde vi ju inte hålla oss ifrån våra goa vänner i Bangalore som turligt nog också bor i Göteborg. En övernattning hos dem och ett nattligt samtal över ett glas rosé gjorde att vi hann ta igen det vi missat att prata om de två veckorna vi nu varit i Sverige.

Det är en verklig förmån att få träffa alla fina vänner igen. En sak som är bra med att inte bo här under året är att man verkligen försöker höra av sig och träffa sina vänner när man väl är hemma. En del träffar man mer nu än när man bor i Sverige. Härligt, härligt! Vänner gör en rik!

Midsommar

Då var midsommarhelgen över och Tomas har tidigt i morses (eller man kan även kalla det "natt", den tidiga tid som han gick upp) åkt tillbaka hem till Bangalore där han nu ska jobba i knappt två veckor. På fredag den 8:e juli är han tillbaka här och har då semester!

Det har ändå varit skönt att ha honom hemma här under midsommar. Det är skönt att vara två som vet var alla grejer finns och hur allt funkar, även om gästerna nu efter så många firanden här börjar hitta väldigt bra själva också.

Jag måste tacka de som uppfann partytälten för utan dem så hade vi aldrig kunnat vara här varje år. Först hade vi ett mindre tält 3x3 m men när barnen blev större så behövdes mer plats. Då köptes ett 3x6 m stort tält som vi nog nu har haft i fyra år. Det har varit räddningen. Där sitter vi både till lunch och på kvällen. På kvällen får man var sin filt för att hålla värmen och alla vet att det är riktigt VARMA kläder som gäller.

Här är årets obligatoriska bild. Den ser nästan likadant ut varje år. Det finns dock två saker man kan se skillnad på och det är den växande barnaskaran och de ökande antalen gråa hår. Tur att det glada humöret och den otroliga sångprestationen är det samma!

Dagens födelsedagsbarn!

GRATTIS OSKAR!!! I dag fyller du 14 år!

Det märks att du blivit ett år äldre för du har säkert växt 15 cm och ökat tre storlekar i skor. Och så har lockarna kommit, bara på sista halvåret! Vår fina Oskar!

I går hade vi tårtkalas för Oskar här i Tämta. Många i släkten kom och huset blev fullt.

Oskar hade bakat tre olika tårtor: En prinsesstårta, en chokladtårta med vitchokladtryffel och en Key Lime Pie med skivade jordgubbar. Mycket smaskigt. Skönt också när barnen är så stora att de kan själva hjälpa till med förberedelserna. Duktiga och fina barn har jag!

En helregnig dag

En trollsk skog med älvdans, på väg hem från Lerum.

I dag har det verkligen regnat hela dagen. Först mot kvällen blev det uppehåll. Tur att vi var bjudna till vänner i Lerum så vi hade något kul att se fram emot. Skönt var det också att vi blev bjudna på kvällsmat och slapp att laga mat här i Tämta (vi har flyttat ut hit nu) då vi, när vi skulle koppla in vår nya spis, var med om ett litet fyverkeri och sedan dog strömmen. Säkringarna hade gått och det visade sig att strömmen varit felkopplad i 20 år. Fattar inte hur den gamla spisen klarat det men så gick den ju sönder också. Detta hände i går morses och vi har därefter fått klara oss med mikron och grillen, samt en välkommen kvällsmat i går hos svågern och svägerskan. I morgon kommer elektrikern...klockan åtta så det blir till att vara uppe tidigt. Men han är varmt välkommen!

Vi har annars hunnit med att träffa en hel del vänner och även fixa till huset i Götet till de nya hyresgästerna. I veckan har vi en tur till Göteborg igen och på torsdag fyller Oskar år. Sedan kommer midsommar och gäster hit. Vi håller tummarna för lite mer värme även om vi tagit med en del av varma jackor och tröjor från huset i Göteborg.

Här är lite kort från de senaste dagarna. Vi har köpt en ny liten kompakt kamera, en Canon, som vi nu försöker lära oss.

Barnen i bilen spelandes spel, som vanligt.

Vattenfärgsmålning, i lördags.

Ny täljkniv!