Nylandade

Efter en resa som kändes lååång är vi äntligen hemma i Sverige. Flygningen gick bra och Lufthansa hade moderniserat sig och skaffat individuella tv-skärmar så alla var nöjda vad gäller filmval. Det gick att sova lite till och från under flygningen men man känner ändå av att man ställt om sig och inte fått riktig sömn.

Jakob har pratat många gånger idag om alla fördelar med Sverige. Oskar undrade huttrande vid väntan på väskorna på Landvetter om jag trodde de hade AC:n på. Så var inte fallet. Den svala temperaturen berodde på de femton krispiga grader som var utetemperaturen i kära Sverige.

Men väl i Borås mötte vi värmen i form av släkten. Lunch som var beställd av Jakob och då bestod av falukorv och pasta fick vi hos mamma och pappa. Där var även svärfar och välkomnade oss. Efter en liten stunds vila och en varm dusch åkte vi alla till kära syster som också fyllde år idag! Där bjöds på en underbar grillbuffé med efterföljande jordgubbstårta. Utsökt gott!!! Verkligen en bra start på Sverigevistelsen. Nu är bara jag vaken. De andra har deckat för länge sedan och nu är det min tur.

Packning

Nu är det inte långt kvar till hemresa!!! I morgon natt åker vi. Det känns lite pirrigt för det känns som att vi kommer att glömma viktiga saker - men jag vet inte riktigt vilka...
Fy vad svårt det är att packa. Jag skrev en lista efter förra sommaren för att det skulle vara lättare i år men så har man ju köpt grejer man gärna vill ta med och så upptäcker man att de funkar bra i ett sommarvarmt sverige men inte i ett regnkallt!
Det är lättare med barnens packning. Speciellt i Oskars garderob finns inte så mycket att ta med som man tror. Jag har tvingat honom att prova de kläder han har i garderoben och då kan det se ut så här:
Det blev inte så många byxor kvar så valen var lätta. Det känns som att han växt en decimeter på det året som gått. Även Jakob har växt rejält men till honom kan man ju plocka från Oskars urväxta byxor. Jeans är något Jakob aldrig använder här så då är det bra att ha olika storlekar att välja på.

I dag har det varit fullt upp med packning, urfrostning av frysen och avskedslunch för en tjej som flyttar hem till Sverige. Även att förhöra Oskar på matte har jag ägnat mig åt idag. Kände mig väldigt ringrostig först men kom sedan in i det och tyckte det var riktigt kul. Oskar och Tomas har nu åkt iväg för att få tandställningen åtdragen. Här nedan ser ni hur den ser ut!



Nu är det slutpackning som gäller. God natt!

Horse Race

I lördags var vi ett glatt gäng som anlände till kapplöpningsbanan här i Bangalore. Det var strickt klädkod och kvinnorna förväntades bära hatt (dock ej obligatoriskt) och männen fick välja på kostym/folkdräkt/kavaj och slip eller safaridräkt (!). Safaridräkt hade nog väckt uppseende och kanske inte hade gillats av alla indier heller men våra män var så snygga i mörka kostymer.

Med ett stadigt tag med ena handen på hatten och den andra för att hålla ner den fladdriga kjolen, tog vi oss i blåsten in till hissen som ledde upp till V.I.P.-läktaren där våran lilla tillställning höll till. Det hela var ett arrangemang som OWC ordnat så det mesta av intäckterna gick till välgörenhet.

Det hela blev en trevlig eftermiddag med mingel, lunchbuffé, fri bar (!) och spel på hästar. Det var faktiskt riktigt spännande att titta på de olika loppen och maken spelade och både vann och förlorade. Jag tror nog förlusten var större än vinsten men det går ju an när man satsar 300 rupies och det faktiskt bara motsvarar ca 45 kronor! Ja vad gör man inte för välgörenhet!!

En stolt medaljör!

I går var det Aquatics (simtävling) på skolan för alla i prep 2, åk 4 och 5. Jakob går ju i fyran och hade skrivit upp sig på att tävla i bröstsim. Vi fick ett långt program för dagen och enligt det skulle 25 meter bröstsim för pojkar i åk 4 vara efter lunch, 13.30. Jippi tänkte jag då jag skulle slippa att vara på skolan hela dagen utan kunde åka dit efter lunch. Men tror du de där tiderna stämmer? frågade maken. Visst borde jag tänkt att tider oftast inte hålls i detta land men skolan har faktiskt hållit tiderna på många liknande arrangemang så jag chansade. Dumt.

Mamma Lena som satt där hela dagen då hennes Erik skulle simma 4-5 olika lopp ringde plötsligt och sa att de ändrat ordning på allt och att Jakob skulle simma om 4 tävlingar, alltså ca 20 minuter senare. Jag slängde mig i bilen men det tar 30 minuter att åka till skolan så resultatet fick jag via sms. Erik och Jakob hade kommit så lika att det inte gick att se från läktaren vem som vann. Det visade sig att Jakob kommit precis före Erik men en kille i ett annat heat hade simmat ännu snabbare så han blev etta. Vilken tur att Lena var där och hejade på Jakob! Han hade skinit som en sol på prispallen och det var Lena som fått dela ut medaljerna!

När jag väl kom så visade han stolt upp medaljen. Då han gjort en så bra tid trodde jag han skulle få simma stafetten där de tävlar husvis, men hans hus "Phoenix" var så överlägsna i Jakobs årskurs så de gjorde en gemensam stafett och då fanns den en femma som simmade bröstsimmet. Tror även att de ville korta ner programmet och avsluta tidigt. Sist blev det pokalutdelning för bästa individuella prestationerna. Erik vann pokalen i åk 4 pojkar och han hade ett helt knippe medaljer. Jätteduktig var han! Vill ni se Erik och Jakob på prispallen så läs här.

Badflicka

Dagens badväskemotiv!

Badpojke

Här kommer nästa badpåsemönster.

Mountainbiking in Bangalore

I söndags morse var det dags igen för en moutain bike-tur. Whitefield Riders, som vi heter, träffas kl 07:30 på söndag morgon vid Palm Meadowgrinden. Av någon anledning är det flest fransmän som cyklar. Det finns ett gäng som startar kl 07:00 också med de kör lite tuffare, men jag är med i den "lätta" gruppen. Denna gången hade det inte varit någon tidig grupp så några från "snabba" gruppen körde med oss och hetsade sönder gruppen. Vi körde uppför en backe med stora stenar precis efter en paus och jag ville inte få mjölksyra så jag tog det någorlunda lugnt. Sedan körde jag fel i byn och råkade svänga in på en tomt och sedan hade jag tappat bort dem för den dagen.

Jag väntade in de andra och så var vi tre stycken i vår lilla trupp. Bruno han sa att han hittade någorlunda bland byarna så han tog ledningen.

Vildahundarna, som jag måste erkänna att jag är lite rädd för, hade vi några stycken i hasorna. De blir fruktansvärt provocerade av ett gäng cyklister klädda i slimmade kläder! Några brukar sparka till dem men eftersom jag inte är van vid cykelskor så kommer jag bara tappa fart och antagligen bli biten. Nu har jag en visselpipa och det räddade oss några gånger så det får bli mitt vapen. Funderade länge på knallpulverpistoler, pepparspray, piska etc. Kanske inte hade sett så bra ut att dra fram en revolver mitt i en by så det föll bort ganska snabbt.

Den tredje mannen hade en viktig uppgift i trion för han var nämligen tröttast så då fick jag många välbehövliga pauser. Han var en lokal kille som lite väl optimistiskt hade planerat att vara med i den snabba gruppen. Tyvärr så tappade vi bort honom i en teakskogsodling. Vet inte om han hittade tillbaka själv men vi lär inte se honom på en söndag någon mer gång.

När man kommer ut på landsbygden så ser man jättemånga små fina byar som bara har ko alt mopedstig som enda kommunikation. De flesta i byarna är jätteglada och barnen vill att man skall göra high five med dem. En trött Tomas orkar dock inte mer än att hålla farten uppe efter ett tag när femton ungar står där och vill heja på.

I 35 gradig sol så blir man ju lite trött och efter 2 timmars cykling tog helt enkelt min energi slut. Försökte få Bruno att cykla själv hem men han släppte inte mig. Han var en hjälte.

När vi hade ca 7 km kvar så cyklade vi över en lite spång av granit där kvinnor tvättade kläder. Först tyckte de att vi kunde kliva förbi dem på den 45 cm breda spången men Bruno fick dem att flytta på sig. Han välte ändå ner en hink med tvätt i ån men ingen blev ledsen för det.

Jag försökte ta mig över med mina hala cykelskor men höll på att trilla när jag gled tillbaka. Bruno hjälpte mig igen och jag tror vi förgyllde kvinnornas dag för de fnissade mycket.

Eftersom det var tvagningsdag så tvättas både kossor och tvätt i ån. Kossorna står uppströms och bajsar i vattnet och kvinnorna klappar sin vita tvätt nedströms. Vet inte om det är så effektivt.

Hur som helst så blev det en runda på 56 km så jag blev nöjd men med kramp i båda låren när jag nådde Palm Meadowsgrinden så jag höll på att trilla ut i trafiken.

Nästa söndag är det bara att dra på sig cykelbyxorna igen.....

/Tomas