Ändrade planer

Jag trodde att denna veckan skulle vara lugn med en make i Sverige och en son på leadership camp från onsdag till fredag. Visst är maken borta som han ska (även om han på kvällen när han skulle åka, upptäckte att han hade fått flygbiljett till planet som gick dygnet innan! Mirakulöst nog gick den att byta till rätt natt!) men den lille sonen som hade börjat packa och faktiskt också börjat se fram emot lägret kunde inte äta frukost och började kännas febrig och fick därför stanna hemma från skolan. Oskar, som har två prov i morgon, hade instuderingsdag idag så även han var hemma.
Jag trodde kanske att febern skulle ge sig under dagen men den verkar bara öka och är nu på väg upp mot 39 grader. Då Jakobs klass ska på läger i tre dagar så kommer han vara här hemma i tre dagar. Men det kanske ändå kan bli mysigt. Vi får väl se till att få julkorten gjorda och de första juldekorationerna upphängda. Det är ju faktiskt inte så långt till svåger med familj kommer och firar jul med oss. Det ska bli väldigt mysigt!

Första advent

Idag är det första advent. Det är svårt att få riktig julkänsla när man går i shorts. Vilken tur då att man har vänner som hjälper till att skapa julstämning. Tillbringad eftermiddagen hos familjen W med att dricka glögg, kaffe, lussebullar och pepparkakor. Nästan 20 personer var vi där som hade trevligt och mumsade på godsaker. En bra avslutning på denna pluggdag
.
Idag har Oskar läst till matteprov i morgon och biologi på onsdag. Jakob har skrivit dikter genom att använda "onomatopoeia" och "alliterations" - vet ni vad det är? Jag fick slå upp det. Han har gjort massa andra läxor också men spanskaläxan behöver han inte göra förrän i morgon. Tur är väl det för där ska han skriva kreativa nyheterom väder (crazy news about worldwide weather)! Han kan inte mer än siffror och veckodagar på spanska!!! Sån tur var så träffade jag hans spanskafröken(som är ny sedan några veckor) igår på utvecklingssamtal och förklarade att vi gjorde läxorna med hjälp av Googles översättningsprogram som sedan Jakob skrev av. Han har bara läst spanska sedan i höstas och har fått gå på en av två spanskalektioner i veckan då han haft stöd-engelska den andra lektionen. Nu hoppas jag han får lite mer anpassade läxor.

Annars fick han förväntat omdöme: ambitiös, uppfostrad, bra på att lyssna och prata, förstår i stort skolämnena men svag på stavning/skrift - väldigt förväntade kommentarer. Han ska inte ha stödengelska efter jul och läraren där tyckte han hade utvecklat sin engelska långt över förväntat på ett år. Jag tror de flesta lärare har svårt att förstå att han inte kunde någon engelska för drygt ett år sedan. Han trivs i klassen och verkar mera nöjd här denna terminen, vilket är skönt. Han är duktig och kämpar på, min lille pojk. Ja, det gör de båda två. Oskar börjar känna av nervositeten inför de kommande två examinationsveckorna. Hoppas han kan somna i tid ikväll. Ni får hålla tummarna för honom i morgon!

Följetong: altangolvet!

Usch vad jag är trött på det där altangolvet. För dryga månaden så kom de äntligen för att måla om golvet och laga de trasiga brädorna. Efter stor frustration då jag själv skrapade av färgen - det kanske jag redan har skrivit om - så fick jag alla utom de fyra söndriga brädorna målade. Den nya färgen har hållt bra då den blivit starkt testad av sista månadens dagliga regnskurar. Dock är det svårt att använda ett golv som har hål och vi lyckades tillslut få ta i arbetsledaren och klagade på ofärdigt arbete. När jag så kom hem en dag ligger där fyra brädor som är 2 cm för smala, istället för de fyra söndriga brädorna. Dessa var lite taffligt ditsatta med spik i grannbrädan stället för riktigt skruvade i stålkonstruktionen under. Jag bad både min maid och chaufför att vakta så de inte försökte lappa ihop det hela med en liten bräda på 2 cm. Någon dag senare kommer jag hem och då sitter en liten mystisk man på altanen och försöker som jag misstänkte lappa ihop det hela med små brädbitar. Jag blev så arg och gick ut och skällde på honom en lång stund. Jag var så arg att jag skakade. Han satt på huk och tittade på mig eller i taket... ena ögat var på mig och det andra tittade i träden...han såg lite ut som en fisk faktiskt...Tillslut sa han "No English". Så klart att han inte kunde eller ville förstå någon engelska. Kumar fick hjälpa mig översätta och han ringde sin chef. Så bad han mig ringa chefen och jag sa att jag ville ha brädorna utbytta till samma storlek som de förra. Det företaget finns inte längre, skyllde han på. Skitsnack. Då får de väl såga till en lagom bred bräda! Den bräda den lille fiskmannen satt dit hade redan spruckit och gått av. När jag sa det till chefen ställde han sig på skarven så att den inte skulle syna!

Chefen tyckte väl jag var för jobbig att prata med så han lade på luren i örat på mig. Nu vet jag inte vad som händer. Jag ska nog ut och leta bräda själv. Jag tror jag kan sätta dit den bättre på egen hand. Uttrycket "Själv är bäste dräng" kvarstår som mitt ledord!

Mufty Day

I dag är det Mufty Day för Jakob. Det betyder att barnen får ett tema som de ska klä sig efter. Ibland är det tokiga hattar, ibland är det någon högtid. I dag skulle de klä sig i något som symboliserade deras hobby. Jag tänkte för mig själv att det här kommer att bli knepigt. Det är inte så lätt att klä ut sig till ett Nintendo DS. Men det var ju inte alls vad Jakob tänkt klä sig som. Han tänkte så här:

Så klar!!. Varför tänkte jag inte själv på det!

India Night

Sätt er tillrätta för här kommer ett långt inlägg:

För ett tag sedan fick min bollywood-dansgrupp frågan om någon av oss ville vara med och uppträda på India Night (en av Overseas Womans's Clubs största välgörenhetsinsamlingar). Vi var några som tyckte att detta skulle vara en kul utmaning och 9 tjejer har nu tränat två timmar/dag nästan varje dag i en veckas tid för att få ihop vår 4-minutersdans. Då jag gjorde illa mig i min vad för några veckorsedan har jag inte kunnat gympa sedan dess och efter de första passen kändes det som om en traktor kört över mig. Man rullar mycket med höfterna och hela nedre ryggpartiet kändes som om det lossat lite från höften. Sån tur var började det kännas bättre mot slutet av veckan.
Inte nog med allt tränande och fixande med kläder till uppträdandet, jag var också tvungen att få ordning på min sari-utstyrsel, då indisk klädsel var klädkod för kvällen. Sån tur var så hade jag lurat med Maria och Henrik så att jag haft någon att bolla alla funderingar med.
Förutom själva sarin, har jag också fått köpa bangles (små tunna armband som man har ett helt gäng av på armen) och bindi (pricken som man dekorerar sig med i pannan och som många felaktigt tror visar ens kast. Förr var en röd bindi ett tecken på att man var gift. Idag har man den som ett smycke och de man har till fest är små konstverk med pärlor och strass och i olika färger. Om en hindu, man eller kvinna har en lite kletigare färgklick i pannan så betyder det att man bett till någon gud. Har man dessutom vita streck så är man mera renlärlig. Det var en liten lektion i panndekorationer!).
Sedan var man ju tvungen att ha skor och väska som matchade sarin! Även Tomas köpte en ny kurta och roliga skor som gick upp i tårna som Peter Pan-skor. De var så stora att han fick fylla dem med vadd!
Maria hade bokat tid åt mig och sig på spa-salongen och vi gick dit för hårfixning och sminkning, 2,5 timmar innan vi skulle åka, för att kunna bli klara i god tid. Vad vi dumt nog inte räknade med var att indisk tid inte är som vår och indisk kunskap i hur man behandlar blonda människors hår och hud (trots att de till hälften har blonda kunder) är begränsad. Jag ville ha en håruppsättning där lockarna fästes upp lite busigt och några lockar hängde ner. I en halvtimme försökte en liten thailändska göra lockar genom att blåsa håret runt hårbårstar som fick hänga kvar i mitt hår till de svalnat. Ett tag kändes det som om jag hade hela salongens hårborstar hängande i håret. Istället för att topera och spraya mina tunna testar för att få dem att se lite fylligare ut, så kammades de och bakåtslickades så att jag fick en flash-back från mitt konfirmationskort. Jag försökte förklara men det tog en timme och en kvart innan jag fått upp det lite åt det sätt jag velat och då hade jag haft stora funderingar på om jag skulle få en hjärtattack och om det inte varit lättare för mig att gå hem och göra det själv. När det sedan var sminkdax satt vi som på nålar. Istället för att sminka oss samtidigt så vågade den som var chef över sminkavdelningen inte låta den andra tjejen sminka utan skulle göra allt själv, vilket resulterade i att jag inte var påbörjad när vi skulle behövt gå därifrån. Jag ville ha en relativt naturlig sminkning med brunt och guld som grund. Det slutade med att hon använde grön och rödrosa ögonskugga som sedan försökte täckas över med guld när jag inte gillade det. Här ska man vara ljus i hyn så även ansiktsfärgen blev väl blek. Jag fick en lite polsk-rysk upplevelse när jag tittade mig i spegeln. Sen sprang jag hem till Maria, torkade bort en hel del smink, blev påsnurrad sarin av Marias maid och sedan bar det av, 30 minuter för sent.

Men när vi steg ur bilen i den vackra colonialträdgården vid hotell Taj West End så kunde vi börja uppskatta kvällen. Solen hade gått ner och parken var upplyst och vi möttes av blomsterflickor som gav oss sin välsignelse. Sedan var det bara att mingla bland alla människor i sprakande, vackra och färgglada saris och kurtas. Siden i alla former kunde skådas. Man fick bjuda på olika resor, ta lotter och hämta sig drinkar i baren.
Ett kort av en fotograf ingick i entréavgiften. Vi undrade var han var tills vi fick syn på en ung man med en liten kamera inte större än en mobiltelefon! Där stod vi med våra stora systemkameror och bara gapade. Maria och Henrik fick ett kort som var så suddigt att man knappt kunde urskilja dem. Vi fick inte ens något kort då det väl blivit alltför dåligt!
Senare flyttade vi oss inomhus där det bjöds på en typiskt indisk buffé, ingen trerättersmiddag som Maria hoppats på. Vin skulle ingå: 25 halvflaskor till 200 personer!! Hur tänkte man då? Vi fick köpa oss en flaska.
Under maten fick vi se modevisning, bildspel och olika vinstnummer drogs för de olika lotterierna. M&H vann övernattning på ett kaffeplantage!
Sedan var det dax för oss att entra scenen. Vi var lite nervösa men framträdandet gick skapligt. Jag fick hjärnsläpp vid en rörelse i början men sedan kom jag in i det. Vi var verkligen bara ett gäng glada amatörer och dansen blev väl inte så perfekt men vi har haft jättekul och jag har lärt känna ett gäng nya männsikor. Om ni är nyfikna på uppträdandet kan ni se det här:

Efter detta bröt bollywooddansen lös och folk dansade till det var dags att gå hem fram mot midnatt. Det blev på det stora hela en riktigt trevlig kväll!

Myr-invasion

Vi har så mycket myror i vårt hus. I förrgår när Tomas kom in i köket var det fullt på hela ena väggen. Det var inte de små myrorna som ofta kommer om man glömt några smulor på bänken, utan stora röda myror, mellan 0.5 och 1 cm långa.. Han sprayade med insektsspray och fler kom ut ur hålen på ett doslock på väggen. Jag fick ta över jakten samtidigt som jag skulle göra omelett och rosta bröd till barnenes frukostar. Jag lade en kartong under doslocket och hade Jakob till att stå och fånga upp dem med en sån där elektrisk insektsfångare som ser ut som ett tennisrack, när de kröp över kartongkanten. De trillade nämligen nre från väggen då de var lite omtumlade av sprayångorna. Sedan kom jag på att om jag ställde en vattenbalja med diskmedel i och gjorde en kana så de trillade ner i den så kunde jag fånga dem utan att behöva stå där hela tiden. Jag tror jag fångade minst 50 myror i baljan och nu verkar det faktiskt som om de inte är kvar bakom doslocket längre. De har väl flyttat sitt bo någon annanstans. Det är väl bara att hålla ögonen öppna och leta...

Thailand

Nu ska jag äntligen försöka skriva lite om vår Thailandssemester.
Resan gick bra och vi kände oss nöjda när vi såg den kuperade Phi Phi Island i det turkosa vattnet. Hotellet var också bra med fräsha rum och trevlig personal. Poolen hade de lyckats fota så den såg dubbelt så stor ut mot var den var, men vi ville ju bada i havet mest ändå.
När vi så vaknade första morgonen så kändes det väldigt svenskt: regnet smattrade rymtiskt på taket.... så fortsatte det i två dygn!! När det sedan började avta mot andra kvällen gick vi och bokade en snorkeltur till morgonen därpå. Nu har väl ändå vädret vänt, tänkte vi. Men oj vad fel vi hade. På morgonen spöregnade det igen. Turen blev inställd och vi var lite trötta på regnet ....men den dagen vände det. Vid lunch hade det slutat regna och vi tog en promenad upp till öns utsiktspunkt.

Sedan bröt solen igenom och vi gick ner på stranden och åt lunch och hyrde sedan två kanoter och paddlade ut till "Monkey Beach". Här var sanden vit, havet fullt av fiskar och korallrev och träden fulla av nyfikna apor. Äntligen fick vi oss vårt första dopp och det var härligt ljummet och salt.

På kvällen, efter en god middag med grillad hummer och lax för de vuxna och pizzor för barnen så provade vi på en annan djurupplevelse: fisk-spa! Man får ben och fötter tvättade noga och får sedan sätta sig i ett stort kar med ca 3-4 cm långa fiskar. Det är flera hundra fiskar och de kalasar då på ens döda hudceller. Det var en väldigt konstig upplevelse att sticka ner fötterna i karet. Benen blev fulla med fiskar, som om man hade fisk-stövlar på sig och det pirrade och killade väldigt den första stunden. Jakob var väldigt skeptisk till att utsätta sig för detta och var istället fotograf medans vi andra tre stoppade ner våra ben till de små djuren. I tjugo minuter satt man i karet och blev biten på. Det var inte speciellt effektivt för hälarna (kanske lite för hårdsmält för fiskarna) men man fick väldigt blanka underben. Oskar tyckte detta var så häftigt att han tog en till behandling sista kvällen.

Dagen efter blev det äntligen dax för en snorkeltur med båt. Båten gjorde stopp på olika korallrev och lagunstränder och vi såg många färgglada fiskar och andra vackra växter och djur. Snorkling är otroligt ändå. Ovanför ytan ser man bara en havet som en yta. Sen stoppar man ner huvudet en decimeter och märker att runt en simmar massor med små Nemo-fiskar omkring och stenarna är koraller som skiftar i olika färger. Jag är ingen person som gillar att doppa huvudet, men snorkla är en helt annan sak.

Naturen här är så annorlunda mot den svenska naturen. Öarna har lodräta väggar som inte är kala utan bevuxna med träd som på något underligt sätt kan hålla sig kvar och överleva. Havet här är lysande turkosfärgat när solen skiner på det.

Sista dagen tog vi en båt till en närbelägen strand och snorklade och solade hela dagen.

Hemresan gick bra, även om vi åkte med en lite mystisk taxichaufför till flygplatsen. Vi var i tidsnöd så vi tog första bästa taxi då vi inte hittade den vi förbeställt kvällen innan. Bilen dundrade så jag trodde den skulle gå sönder på vägen. Den väsnades så jag fick sitta och hålla lite för öronen när farten ökade. Chauffören brydde sig inte om det utan pratade med oss på något oförståeligt språk. Emellanåt drog han nog ett skämt för han skrattade och tittade på Tomas som satt fram. Plötsligt öppnade han handskfacket och drog fram lite torkade blad. "Asch, asch" sa han och erbjöd Tomas ett blad, innan han glatt tuggade i sig ett själv. Vi var väldigt glada över att ha klarat av den resan utan några olyckor.

Bosse Larsson

När jag var liten var en programledare som hette Bosse Larsson populär. Han ledde Allsång på Skansen men var också med i andra program, bland annat något spelprogram typ bingolotto. För ett tag sedan fick jag det här klippet som visade på att det inte alltid vara lätt att vara Bosse Larsson!!



Stackars Bosse!

Då har vi sparkat igen...

I lördags avlöpte den andra sparkcykelfesten. Man tänkte att det kanske inte var lika kul en andra gång men oj vad fel man tänkte. Det var om möjligt ännu trevligare och godare mat. Alla har gjort så fint och gott. Det bjöds både på medelhavsinspirerade bruchettas till en cosmopolitandrink, svensk förrätt med sillröra i tunnbrödsrulle och svensk nubbe! Sedan blev det god varmrätt med kyckling i grönpepparsås och en härlig kolapaj med svensk grädde och banan till efterrätt. Gå gott kan man äta när man sparkcylkar mellan husen här i Palm Meadows! Hos oss avslutades sedan kvällen med svettig dans, kaffe och annan dricka. Välförsedda som vi är med svågerns färgade blink-julbelysning, hade vi omvandlat huset till ett riktigt disco-palats!! Det var ett svettigt gäng som tillslut bröt upp festen för att samla in barnen som passat varandra i ett av husen. Att Tomas orkade i väg för att golfa(klockan 8) och jag själv släpade mig iväg på min tredje 2-timmars bollywoodträning (klockan 9) är ett under!

Till alla pappor...

och speciellt till min egen älskade pappa:

Grattis på farsdag!!

/Åsa

Muffinsbakning och strömavbrott

Ett inlägg om Thailand får ni vänta lite till på. Här har nu vardagen dragit igång igen och helgen har varit full med att göra färdigt alla holiday-homework som barnen fått. Det är verkligen inte så upplyftande att komma hem till detta regniga och kalla Indien. När sedan strömmen var borta i över ett dygn (vi hade lite ström från diselmotorerna men bara till lite lampor) blev både tvätthögar och diskberg stående.

Tur var väl att Oskar och Nora tog tag i projektet "Muffinsbakning" i söndags, innan strömmen försvann. På menyn stod det "Citronmuffins med chokladfrosting och mintchokladtopping".

Det är inte ofta man känner att man vill tända levande ljus här, för det är oftast för varmt för det, men i söndags passade det utmärkt då familjen W var här och drack kaffe och smakade på de utsökta muffinsarna!

En halv dag kvar. Har blivit röda som kräftor och snorklat och sett massa fina fiskar. Har haft en del regn men ändå kunnat ha det mysigt ihop. Kram