Han är hemma!!!!!!!!

Vad skönt det känns!! Även om hela huset är fullt med klädhögar och tomma plastpåsar och han bad att få gå och lägga sig redan innan åtta...och jag sitter här ensam vid datorn igen.....så är det jätteskönt att Tomas nu har flyttat hem till oss! Han är lite som en sömngångare just nu men jag hoppas att det blir bättre under de kommande dagarna.

Han ser allt lite trött ut!
 Men han har fin färg. Jag börjar skifta i den vita blåa nyans som hör svensk vinterhud till.

Tre röda strutar

I dag kom de ner i jorden.

Och sedan fick de mössor att vila under tills stänglarna tittar fram!

Flytten påbörjad

Nu är flytten påbörjad och det är så klart tusen saker som måste fixas. Jag hade lite ångest när flyttgubbarna välde in, speciellt som min vän J hade haft lite komplikationer två dagar innan med samma firma. I ett väldig tempo packades


vardagsrummet ner i lådor och massa papper. Våra skor rullade omsorgsfullt in i tre papper var för sig. Rani ser lite ledsen ut ibland men det går ganska bra. När jag har varit tvungen att åka till banken så har hon tagit befälet. Då ser hon strängt på när


de packar ner sakerna så att inget går sönder eller packas konstigt.
Banken har jag varit på många gånger nu och Kumar har också levererat papper dit. Mina signaturer verkar variera så nu får jag fylla i en blankett på att de varierar lite ...


Igår spelade vi sista golftävlingen för i år i Scandinavian Open på Eagelton. Det är Petra och Robert som anordnar och det gör de som vanligt med bravur och många leenden. Nu vann de ju också  några utav priserna så klart. David vann longest drive med en järnfyra och då kan man ju fundera på om det går att vinna longest drive med den klubban. Nu träffade jag inte fairway, men jag är ändå fascinerad att han fick iväg den med järnfyran och tur för det inte var många meter kvar av fairway. Hade den bara rullat någon meter till så hade han förlorat.
Kvällen avslutades som vanligt med trevlig middag på Taj Vivanta vid Tumkur road. ...fast jag, David och Henrik avslutade med en Gin&Tonic i Henriks hus. Han har i stort sett bara en korgmöbel kvar i huset så vi kunde iallafall sitta ner.
Jag känner mig också väldigt dyster med tanke på att jag skall lämna detta väldigt charmiga men stökiga land som jag har lärt känna. Jag trivs i kaoset och när vi åkte igenom Vartur i Söndags med alla bilar och folk som bokstavligen sitter mitt i vägen och säljer allt från grönsaker,hackor, spadar och fisk från den lokala sump sjön. Folk huller om buller.



Den här bilden gillade inte Rani att jag tog med det är här hon alltid sitter på trappan och tar sin middags och terast.


Vi har iallafall glada packade som fascineras av att jag hjälper till att skruva ner möbler. Framför allt uppfinningen skruvdragaren som sparar dem en timma...

Nu börjar det närma sig..

Vi väntar i dubbel mening. Nu är det knappt en vecka kvar till Tomas kommer. Men man börjar också känna av att det snart är december. Efter att ha suttit inne och kollat massa juliga bloggar så trotsade jag det regniga vädret och åkte jag idag ut till Blomsterlandet där de hade amaryllisutställning. Jag fick Jakob med mig som verkligen behövde pausa i dataspelandet ett tag. Med honom som drog mig fram i affären så gick det ganska fort men jag lyckades få med mig tre amaryllislökat som inte satt igång att växa ännu (röda) en större vit amaryllis som hade börjat få sin stängel och några påsar med grön mossa. Efter det åkte vi en snabbsväng - ja det var Jakob som bestämde takten även här - till IKEA och köpte glasskålar i olika höjder och storlekar som jag sedan ska plantera lökarna i. Jag har nog aldrig drivit upp en lök från löken förut. Eller så har jag glömt det.. Pappa brukar få några lökar av mig på farsdag och han är en hejare på att driva upp dem. Han har många i olika färger.
Jag fick i alla fall slå upp hur man skulle göra. Först skulle man sätta dem i vatten under natten så att rötterna väcktes till liv så nu får de stå i blöt till i morgon.

På IKEA handlades också lite lådor och sedan har jag försökt plocka ihop mina saker så att maken ska få lite garderobutrymme när han kommer. Vi får nog ändå åka och köpa nya garderober väldigt snart för det är lite trångt på hyllorna.. :)

Bubbelibaljan

Kan det här vara drickbart?? Det ser ju verkligen ut som något inhämtat från träskmarken.... Men bubblar på som rena surdegen gör det och doftar riktig jul i hela köket! Det sägs i receptet att det ska bli glögg så småningom och blir det som tidigare år så blir det en jättegod glögg. Så nu hoppas jag på att vätskan ser lite mer attraktivt ut framemot jul.

Låst läge?!

Jag har varit på kurs hela veckan. Pendlat varje dag ner till Varberg. Jag lär mig att tillverka handortoser. Varje dag får vi med en ny nattskena hem att testa. Idag fick vi spjälka upp fingret med en liten ortos som redan tejpades på, på eftermiddagen. Så sedan var det bara att köra med den hem. Det gick bra. Skriva på datorn går mindre bra med denna stora grej på pekfingret. En sån här splint får man om man t ex fått ett soptunnelock på fingret så att senan gått av men man inte har något sår i huden. Då ska man ha denna skena i 7-8 veckor och på den tiden ska muskelsenan ha växt ihop. Man får absolut inte vicka på fingret när man byter skena och rengör fingret för då förlorar senbitarna kontakt och man får börja om med att räkna 8 veckor. 

I natt ska jag även ha på mig denna skena. Det är en viloskena för en strokepatient som har en spastisk hand och som behöver få handen i ett gynnsamt läge.

Tomas är nog glad att han inte har varit hemma denna veckan för vem vet om han kanske riskerat att vakna med ett blått öga!!

Myrproblemen löst?

Vi har ju haft myror av alla sorter sedan vi flyttade in här 2009 och ibland bättre ibland sämre. Efter förra gången jag kom hem från Sverige så möttes jag av en skock myror bärande på ägg i matsalen. Genast när jag kom springer dessa väldigt store röda och extremt smart myror och gömmer sig. Dock lockar de aldrig med sig sin förföljare till sitt bo. Jag och Rani letade och hon sprutade men varje dag när jag kom hem stod de där och väntade. På dagen syns de knappt till. I och för sig trevligt med sällskap men det var svårt att föra någon vidare dialog med dem. Dessutom sprang de alltid iväg när jag kom.

En dag när jag kom hem sa Rani att hon hittat boet. Det var under ugnen och det hade varit väldigt många myror där men hon hade tagit dem. Nu har de ju flyttat någon annanstans för jag ser ju dem på morgonen men kanske inte riktigt så många längre. Eureka sa Rani när jag kom hem idag. Jag har funnit det sista myrboet. Vad bra! sa jag spontant, men ...nej. De var i brödrosten och givetvis hade Rani lyckats döda dem med det extremt giftiga kakalacksprayet. Oftast räcker det att visa burken för att insekterna skall lägga sig för att dö. Hon hade fyllt brödrosten med sprayet och den var helt full med myror. Men men det är ju giftigt, sa jag, då kan jag ju inte använda den. Jag kommer ju dö om jag äter rostade mackor från den. Nej, säger Rani, jag sprutade bara underifrån så det är ingen fara.

Hela brödrosten var kladdig. Hon hade tömt den, sa hon, så detta är bara resterna som satt fastklistrat med insektsspray. När jag hade tagit ut en näve med myror så tog jag beslutet att brödrosten får helt enkelt stanna i Indien. Visst blir man lite trött.....