En liten apa

Jag har skrivit innan om organisationen 3D som hjälper till i slummen. Jag försöker hjälpa dem genom att vara med och sy mönster av skänkta tyger och garner som sedan säljs och vinsten går till arbetet i slummen. Jag fick en hög med tyger och garnen och här är gårdagens skapelse. Den lilla apan ska pryda en badkasse som någon förhoppningsvis vill köpa!

Mufti day

I dag hade Jakob Muftiday igen. Jag har skrivit om det förr då de har de en gång i månaden. Mufitday betyder att de inte behöver ha uniform utan kan ha andra kläder ofta utifrån ett tema som har någon anknytning till den månad som varit. Denna månad har de hållit på med "natural resourses" naturtillgångar, och funderat på olika sätt att värna om sådant naturen erbjuder. Jakob har gjort en egen handlingsplan om hur man ska bevara djuren t ex genom att inte döda ödlor utan att bara hjälpa dem ut ut huset. Eller att man inte ska slänga skräp utomhus som sedan djuren kan fara illa av. Fyra snälla människor i vänskapskretsen fick arbeta med att följa hans plan i en vecka. Sedan har han sammanställt och utvärderat det.
I dag skulle de i alla fall klä sig med tanke på recycle(återvinning). Han fick ta lite second hand-kläder, kläder han ärvt av Oskar. Sedan ville han ju att vi skulle göra någon slags hatt. Vi vek ock klistrade och fick ihop två hattar. Han valde att ha min återvinningskeps. Själv gjorde han en vikt pappershatt så som man viker en pappersbåt men han blev inte helt nöjd, men kompisen E tog glatt på sig den i morses så båda blev använda!

Blogg-bryt

Jag blir helt tokig på blogger. Jag har internetsignal så att jag till och med kan titta på vissa TV-program och jag har inga större problem att öppna andra internetsidor men min och andras bloggar som använder blogger går inte att öppna. Sån tur är kan jag gå in på min redigeringssida och skriva inlägg, läsa era kommentarer och läsa andras bloggar men jag kan inte skriva kommentarer på min eller andras bloggar. Trökigt!!!

Sista veckan har varit fullt upp med fixande inför hemresan. Har även sytt lite grejer som ska säljas för slum-projektet jag besökte för ett tag sedan. Sedan har det blivit en tur till golfbanan. Den turen började med regn och åska och slutade med att en kobra kröp över banan på näst sista hålet. Läskigt tänker ni, men det var inte så dramatiskt. Den kröp snabbt över banan och upp vid en sten. Jag hade aldrig sett den om inte en av caddisarna pekade på den. Men visst tittar man efter ormar när man är ute bland träden och letar efter sin boll - vilket jag gör ibland... Innan sköt jag bollarna ganska rakt men nu säger Tomas att jag "slaisar" ??? Hur kan jag göra något jag inte ens vet vad det är?! Får väl ta en lektion till.. Men det är trevligt ändå att traska omkring där på banan och prata lite med de andra golftjejerna. Jag får ge det en chans.

Nya bilder

Vill ni se några fler bilder från vår tripp till Dehli-Agra-Jaipur så finns de till höger. Även diverse bilder kommer om Tomas lyckas publicera dem.

Marknad

I torsdags var vi runt lite i stan bl a på en hantverksmässa. Det var mycket sådana saker man hittar på marknader i detta land men jämte alla smycken och dukar hittade jag en stenhuggare som hade mortlar. Efter lite köpslående fick jag ner priset fr 500 till 350 rs. Morteln var i vit marmor och den blir en bra ersättning mot den lilla i keramik som står i skåpet. Min drö är ämdå en riktigt stor och fin mortel, kanske i mörkare sten,som man kan ha stående framme på köksbänken.

Vi hittade också ett stånd där en konstnär sålde sina verk. De var jättefina och målade som många konstnärer gör här med mycket symbolism och rena, oblanda färger, mycket detaljer men ändå blir intrycket lite naivistiskt vilket jag tycker är charmigt. Nu ska den bara lämnas in för inramning.

Magknip gånger två

I dag är det måndag och jag trodde det skulle vara tomt här hemma men när barnen skulle iväg till skolan så mådde de inte bra. Först ut var Jakob som sa att han hade ont i magen. Jag trodde verkligen det berodde på att han var hungrig då han inte åt någon kvällsmat igår utan låg och sov på mattan och var omöjlig att väcka. Han fick gå direkt upp i sängen. Kanske var det tvärt om att han somnade för att han inte var helt bra.
Men det magonda försvann inte efter frukost.
Sedan började även Oskar klaga på magont. Han har dessutom jätteont i munnen för i lördags fick han en tandställning även i undergommen så nu har han dubbel räls. Hans tänder i överkäken har rättat till sig riktigt fint redan så hans tänder kanske är lättflyttade, eller så har de dragit åt ställningen ordentligt för han har rejält ont. Jag tror ändå skolan hade varit bra distraktion för att glömma smärtan men nu är alltså även han hemma.
Om man ska prata om krämpor så kan jag nämna att även ett av mina gamla problem krånglar lite och det är min nacke som är stel och gör ont. Jag ska ta det lugnt i några dagar och äta antiinflammatorisk medicin så ger det nog med sig.
Nej nu är det dags för morgonkaffe. I morgon ska vi vara på benen igen!

Lånad charm

Klockan fem igår kom minstingen i fam W. Vi skulle barnvakta honom då resten av familjen skulle till tandläkaren (förutom pappa W som är i Sverige). Lille A är dryga året och allas vår favoritbebis. Frågan är vem han tror att vi är för vi ses nästan dagligen men bor ju inte i hans hus. Vi räknas väl i samma klass som fam W:s maid och chaufför som han ju också är väldigt van vid. Det är ändå en härlig känsla när man märker att en sådan liten person går omkring i ens hem och verkar nöjd och trygg i ens närhet och domderar med ens barn som om de vore hans egna syskon.

Det är något magiskt med små barn. Man kan sitta och titta på dem i flera timmar. Bara den otroliga beslutsamhet som lille A utstrålade när han plockade bollar från en hink till en annan, som om det vore det viktigaste i världen. Eller den stora koncentration han använde när han stod på studsmattan och försöker niga och gå upp på tå för att härmas och försöka komma på hur man skulle göra för att få till ett hopp.

Han inser väl hur mycket makt han har den lille krabaten för när vi satte oss för att äta så tog han beslutsamt de två skedar jag lagt fram (en som han kunde få hålla i och en till mig att mata honom med). När jag sedan försökte dela hans mat med kniv och gaffel slet han dem mycket beslutsamt och med en allvarlig blick som sa "SLÄPP" och försökte sedan i säkert 20 minuter att få på mat på sked och gaffel och sedan föra dem till munnen. Vi andra bara satt och iaktog honom. Några skedar fick jag mata men sedan knep han ihop sin lilla mun och visade att han bara tänkte äta om han gjorde det själv. Han var väldigt underhållande då kycklingbitar hoppade och riset mest hamnade på hans mage när han vände varje sked uppochner när han nådde munnen. Fascinerande vad varje inlärd vardagshandling behövt mycket träning för att fungera automatiskt. Man slås även av hur snabbt man glömmer varför man inte ska ha matta under köksbordet - speciellt när man är i ett land där den kladdiga födan ris ofta används!!!

Finns det något mer bedårande än en liten parvel som står och dansar med teletubbisarna på tvn? Vilken ynnest det är att få vara med om den här tiden igen fastän man inte själv är mamma till det lilla undret. Att få låna ett sånt här litet charmtroll är verkligen en lycka!