Nybroderat

Här ska ni få se vad jag har gjort idag! Broderat ett "om" märke på en tygbit som så småningom ska bli en väska. Jag var med för första gången i en grupp som jobbar med att samla in pengar till det projektet som jag besökte i slummen för några veckorsedan. Gruppen träffas väldigt nära där jag bor och då får man ta med sig broderi som man kan sitta hemma och pyssla med. Det var riktigt kul för man kunde bestämma mönster själv och sedan välja tyger och broderigarn. Jag fick efteråt åka och köpa en broderiram att spänna upp det på. Köpte också sex trådrullar och tre nålar och det hela kostade 64 rupie (ca 10 kr - otroligt lite!).

Vet ni förresten vad "om" eller "aum" som man egentligen skriver det, är? Det är det heligaste i den hinduistiska religionen. Varje bön börjar med detta tecken. Det symboliserar världssjälen, Brahman, treenigheten i hinduismen. (har jag nu läst mig till på olika källor på nätet). Fint blev det i alla fall i blått garn på rostbrunt tyg! Det blåa blommiga tyget ska användas som dekorationsband på väskan. Fler väskor ska bli till så småningom.

Bröllopsdag med söndagsbrunch

Jag tycker inte att det var längesedan jag skrev om vår förra bröllopsdag med middag på restaurangen Shiro. Att det redan har gått ytterliggare ett år?! Och att det har gått 18 årsedan vi gifte oss. Under den tiden kan ju en människa födas och hinna bli myndig och ta körkort! Konstigt ändå att man inte känner sig så gammal som man förstår att man är. Visst ser man att barnen som växer så det knakar och att åren går, men när man sedan tänker på varandra och alla fina stunder man haft ihop så går åren ihop och vissa minnen känns som igår. Kanske inte just precis bröllopet, för det var ett tag sedan, men minnen från midsommrar och jular och från härliga semestrar kan man ha klara minnesbilder från.

I går fick jag rosor på sängen som min gullige maken köpt efter sin cykelträning i ottan. Att gå upp vid nio passar mig mycket bättre än att gå upp klockan sju!

Dagens brunch intogs på Olive Beach som verkligen är en mysig restaurang. Golvet är täckt med små vita stenar och här och var finns små dammar. Färgerna är medelhavsinspirarade med mycket vitt men med färgklickar i blå-turkos-grönt. Goda ostron har de och förödande chokladmartinis. De sistnämnda är mycket bättre än vilken efterrätt som helst! Iskalla och med lite kaffechokladsmak!!! Mums. Ger dock en viss trötthet i kroppen efteråt och i dag på mitt första yogapass, och power yoga dessutom, kändes det som om det var den där martinin som fick mig att stå och darra när jag skulle balansera som en trana på ett ben med armarna upp i luften. Men nu på kvällen har jag mest ont i nacke och skuldror och det beror inte på martinin utan på träningsvärk. Så slår verkligheten en i huvudet igen med att man inte är 20 år längre utan får lite ont här och var i kroppen när man gör något nytt. Men jag tror ändå att man med åren har hittat sig själv och är tryggare som person och som par, än man var för 18 årsedan, när man gifte sig. Då får man stå ut med lite nackont. Det finns ju ibumetin även här i Indien!

Klarar jag trycket?

När jag skulle ner och värma lite lunch idag till mig och Jakob så fanns det naturligtvis ingen ström i huset. Då vi bara hade olika rester som totalt hade krävt 4-5 kastruller för att värma, fick jag syn på mitt senaste inköp: en tryckkokare! Jag köpte den för flera dagar sedan men har inte använt den ännu då den saknade instruktionsbok - så klart!!! Naturligtvis var jag tvungen att åka en gång till till affären och få en. (Jag tänkte ändå så långt att jag kollade efter en manual i kartongen innan jag skulle betala, lite har man ju lärt sig, men det som jag trodde var en manual visade sig vara en bok om var i Indien som man kunde lämna in kastrullen på service.)

Rostfri, inte aluminium. Bara ca 500 skr

Mamma har haft en tryckkokare som hon någon gång emellanåt plockade fram när hon skulle koka grytor. Jag kommer ihåg att det var lite farligt med den där ångan men ändå lite häftigt när kastrullen visslade och pyste.

Här i Indien finns minst en tryckkokare i varje hem. Jag antar att det är ett sätt att spara gas/ström då den kräver kort koktid, men också ett sätt att laga sega hönor och getter med möraste resultat.



Man skulle visst provköra den med bara vatten men jag slängde i lite kycklingbitar, lök, basilika, portvin och chilisås och efter sex pirriga minuter då den fräst och pyst, så fick jag faktiskt fram riktigt god söt-stark kyckling! Efter lite avkylning så vågade jag öppna locket. Jag var lite skraj då vännen L lyckats pricka taket med sina kokta potatisar som hon öppnade lite tidigt. Potatis är nog annars perfekt att koka i tryckkokare då potatisen här kan ta uppemot 40 minuter ibland. Det får jag testa nästa gång!

Nästa skolkort

Snille nummer två! Det äldre av våra godingar! Han valde det kort där hans gips på vänster hand syntes minst (han ville inte välja något kort egentligen men vi tyckte de ändå är lite kul minnen)!

Vårt yngsta snille!

Visst ser han väldigt beläst ut, vår fina lille Jakob!

Högsta instans

Den lille trädgårdsmästaren ringde på precis och sa: Ma'm, sir told me to put new grass in the garden, is that okay? Härligt med någon som förstått vem som bestämmer här i huset! Jag gav honom tillåtelse att sätta nytt gräs och då såg han så glad ut och sa att han skulle göra det i morgon!

Lite smått & gott

Usch jag är lite dålig på att skriva blogginlägg just nu. Egentligen händer det ju säkert massor med saker som jag skulle kunna skriva om här men lusten har saknats. Helgen har i alla fall varit full med läxor men hela familjen hann också med några timmar på drivingrangen i lördags morses. Tomas kom hem från Kina i fredags kväll så helgen har gått åt mycket till att bara vara här hemma. Oskar har knåpat med en modell på ett kärnkraftverk och Jakob har gjort en poster med en tidlinje om Alexander Graham Bells liv (det var han med telefonen för er som inte helt kom ihåg hans uppfinning). En kopp kaffe hann vi med hemma hos Jakobs kompis W och då bestämde vi också att Jakob skulle komma till W på tisdag för då har de en art-teacher som kommer och lär ut teckning/målning. Jakob gillar ju att måla så jag tror att han kan uppskatta detta.

Tomas var ute med cykelgänget i söndag morses - ett gäng killar som cyklar en längre sträcka ute på landsbygden här. Han lyckades cykla i över tre mil och hade bara blivit jagad av vildhundar en gång. Det känns lite läskigt med de där hundarna. Vi tänkte först att en visselpipa skulle vara bra att ha med för att skrämma bort dem men i ärlighetens namn vet jag inte om de reagerar på det. Här tutar ju bilarna som galningar så de är väl vana vid olika signalljud. En kille hade sparkat till mot en hund som anföll och då backade den men jag tror att en sån där visselpipa som avger ett väldigt högfrekvent ljud kunde vara något. I alla fall om den funkar så att det blir obehagligt starkt i deras öron. De är inte att leka med, de där hundarna som drar omkring i flockar. På kvällen får chauffören sitta med fötterna upp på motorn på motorcykeln för att de inte ska bita honom i benen. Läste i tidningen för ett halvårsedan om ett gäng hundar som dragit ut en bebis från ett hus och dödat den. Det är inte riktigt så man tänker om hundar när man är i Sverige!

Något som är trevligare att skriva om är ju om bröllopet i fredags! Ni såg väl det? Will&Kates bröllop! Vi var ett gäng tjejer som ordnat fin lunch med plockmat och sedan satt och tittade på bröllopet hela eftermiddagen. Inte konstigt att vi på fem personer gjorde åt fem flaskor bubbel då vi satt där i åtta timmar! Vilken vacker brud Kate var och vilka roliga hattar man kunde hitta bland gästerna. En del var som konstverk medan andra mer liknade paraboler. Dock tycker jag att vigseln kunde varit lite mer personlig och med lite annan sång än bara psalmer och gosskör. Tacka vet jag Björn Skifs och Agnes på Viktoria och Daniels bröllop! Eller Pernilla Frantzich på vårt! Det är längesedan nu - 18 år på söndag! Tiden går!! Nu är det sängdags. God natt!