Ny brödbok

Titta vad jag fick av mamma och pappa när pappa kom igår!!! En ny bok av min favoritbloggare och bagare: Martin Johansson. Hans blogg Pain de Martin är väldigt inspirerande om man vill baka gott bröd.

Hans förra bok var bara om surdegsbröd som ska knådas i maskin i 8-10 minuter medan denna handlar om bröd som inte ska knådas utan får sin elasticitet av att jäsas länge. Hälften av bröden ska bara jäsas i ca 10 timmar och sedan gräddas och den andra delen är också långtidsjästa degar men de ska vikas några gånger under jäsningen innan det gräddas...eller "bakas av" som Martin och andra proffesionella kallar det.

Det känns i alla fall mycket spännande att sätta tänderna i alla dessa recept. Jag får dock vänta med att börja prova till vi kommer tillbaka från resan till Delhi, Agra och Jaipur, som vi ska åka på i morgon. Hoppas Taj Mahal är lika vackert i verkligheten som på bild!

Även pappa har landat!

I natt kom även pappa så nu är vi sex personer i hushållet. Att det redan gått 2,5 veckor sedan mamma kom är helt ofattbart. Att tiden kan gå så fort. Nu ska det bli mysigt att ha även pappa här.

Vill först bara visa er vad smaskigt vi åt till lunch häromdagen, mamma och jag. Vi var på en italiensk restaurang och vi var nästan helt ensamma där men det gjorde ingenting. Vi hade jättetrevligt och åt denna goda mat och avslutade måltiden med cappuccino/espresso. Det finns verkligen många bra matställen i denna stad!

I dag har vi varit på en liten tur i grannskapet. Det finns ett ställe som heter Lake View Farm som ligger så man knappt hittar det men när man kör in genom portarna så öppnar sig en vacker trädgård med små affärer med möbler, växter och annat smått, en skönhetssalong och en liten tea lounge. Vi trodde vi kunde få en bra lunch där men den var väl sådär med pyttesmå champinjonpajbitar, men miljön var härlig. Plötsligt fick vi syn på trädet i bakgrunden av bilden på pappa. Den hade massa med grenar eller luftrötter nere vid stammen, fulla med frukter. Vid närmare titt visade det sig vara fikon. De var fortfarande hårda, gröna och omogna men fina. Jag har aldrig sett dem på träden förut.

Härligt i skuggan av den lummiga trädgården.

Trevlig söndagsbrunch

I dag blev det brunch för första gången på väldigt länge. Ja, jag kan inte minnas att vi har varit på brunch sedan i höstas. I dag var vi i alla fall på Taj Vivanta som ligger här ute i Whitefield, bara 10 minuter härifrån med bil. Det är inte värstingbrunchen men ändå mycket att välja på och det är ett trevligt ställe. Förutom goa familjen B så var också en ny familj med som var jättetrevliga. De har tre barn varav deras 8-årige son och Jakob hittade lite gemensamma samtalsämnen om Nintendo DS och dess olika spel. Även vi andra hade trevliga samtalsämnen och ligger nu lite dästa i soffan. Jag håller med fru B i att man dricker för mycket och äter för lite - och det kommer man inte på förrän på eftermiddagen då man ligger där i soffan och känner sig lite fladdrig i magen. Det blev i alla fall lagom att avsluta dagen med en macka och en kopp te till filmen "Se upp för dårarna!" som faktiskt visades här på indisk tv!!! Efter flera försök att se på svensk tv med ett uselt internet som bara hackar sönder programmen, så var det skönt att se en film som inte stängde ner sig hela tiden även om det är svårt att låta bli att läsa den engelska texten när man hör dem prata på svenska!
I morgon drar en ny vecka igång.
God natt!

Ny-ekiperad make

Förra lördagen var vi i en fin herraffär i stan och tittade på massor med fina ylletyger. Tomas ville låta sy upp en kostym. Det var som att komma in i en godisaffär, massor med läckerheter. Skillnaden var att man här inte kunde ta en påse blandat utan var tvungen att välja en. Det var svårt. Det fanns med och utan ränder, med matt eller blankare yta och i olika nysanser. Tyger slängdes ut på bordet och föll i vackra veck. Jag njuter av att se så fina tyger. Vi blev först visade tyger från England och Italien. De mäts liksom sidenmattorna här i knutar per yta. De hade mellan 130 och 150 knutar per kvadrattum. Sedan frågade vi om tyger som var tillverkade här i Indien. De var lika fina de och kostade något mindre. Expediterna var duktiga på att vika till ett slag och drappera tyget över axeln så det såg ut som en kavaj. Tillslut bestämde sig Tomas för ett grått tyg med en diskret rand. Han valde också ett himmelsblått tyg till en skjorta.
I lördags var vi på första provningen. Förväntningarna var stora och Tomas såg bekymrad ut när han kom ut i byxorna. Det såg ut som om gylfen var 30 centimeter lång. Jag har aldrig sett en så lång dragkedja på ett par byxor (i alla fall inte i Tomas garderob)! Om han satte byxorna på höften som han brukar så hade han grenen nere vid knäna. Om han däremot fick grenen rätt så hade han linningen en decimeter under bröstvårtorna. Han såg för komisk ut!! En assistent ville övertyga Tomas om att de var bra och bad honom sätta sig på en stol. Titta, nu är de lagom! sa han. Nej såhär kan jag inte ha dem!! sa Tomas. Då kom skräddaren och lovade ändra dem till low waist. Han fick även ta bort en bit på byxbensvidden då de kändes åttiotalsvida. Vi hoppas att de kan få dem att se normala ut. Kavajen satt däremot väldigt fint och ska bara få foder och fickor. Även skjortan såg bra ut. Om 1,5 vecka ska det hela vara klart. Ska se om jag kan lägga ut en bild på bloggen så ni får se på resultatet!

Stegproblem

För några veckorsedan så kom trädgårdsmästaren och ville ha en lapp av mig där jag bad att få låna föreningens stege. Jag skrev ett brev på två rader om att vi behövde stegen för att ta ner några grenar i ett träd. Efter någon vecka undrade vi hur det gick med stegen då inget hänt. Då visade det sig att stegen var i Sarjapur! Sarjapur är den by som barnens skola ligger i, ca 30 minuters bilväg härifrån. Vad sjutton gör stegen där och varför har inte en förening som har 500 villor, fler stegar!
I går hade trädgårdsmästaren varit här och meddelat att brevet jag skrev för flera veckorsedan, varit för kort. Inte det att innehållet varit fel men det skulle varit lite längre så det sett mer viktigt ut! Pust! Så nu har jag skrivit i detalj varför stegen behövs. Jag slår vad om att de som lånar ut stegar inte läser - eventuellt inte kan läsa engelska heller - brevet utan det bara behövs att vifta med under näsan på stegutlånarna.
Fortsättning följer....

Gipset är av

I går blev Oskar av med gipset. Det var en smal liten arm som kom fram efter två veckors mörker. Först pirrade det väldigt och Oskar bara skrattade när läkaren rörde på armen. Sedan när han försökte använda den så gjorde den ont men det var bara att åka hem och duscha av sig och åka till skolan. Det tog inte så lång tid för honom att vänja sig vid att använda den igen för när han kom hem hade han kunnat skriva anteckningar, vilket jag inte trott då jag såg honom efter avgipsningen. Han får ändå ta det lugnt med fysiska aktiviteter nu ett par veckor sade läkaren innan han blivit stark igen. Läkarens rekommendation var att göra rörelser med armen i varmt vatten! Använd armen som vanligt är min rekommendation!

Sjukbesök

Idag har vi varit på sjukhuset igen. Jag hade med mig min lilla skara som skulle undersökas. Först var det Oskar som vi trodde skulle bli av med sitt gips. Han fick armen röntgad men sedan när vi skulle träffa läkaren så var han inte där. Han var på en akutoperation... Vi får komma tillbaka i morgon igen. (Pust. Han behöver ju vara i skolan...)

Sedan var det mamma som fortfarande har väldigt ont i sin fot. Hon kan gå på den men den är väldigt svullen runt leden och det kändes vettigt att ta reda på om det var något större fel på den som behövde ytterligare åtgärd. Jag gick fram och tillbaka mellan de båda "patienterna" och tillslut var de båda röntgade och mamma även undersökt av en läkare. Då vi satt och väntade på röntgen förundrades vi över de möbler som väntrummet var inrett med. Detta var ett väntrum avsett för patienter som skulle till röntgen och till ultraljud, alltså framför allt sådana som hade ett eventuellt benbrott eller var gravida. De sittmöbler som fanns var dels två soffor i vettig sitthöjd men också en hel vägg med dessa plasttubstolar som är låga och kräver att man skjuter ifrån sig med båda händerna för att de inte ska välta eller glida iväg för en. Arbetsterapeuten i mig fick rysningar över dessa olämpliga "stolar" med sunkiga, nedsuttna dynor. Dessutom fanns det två saccosäckar (!) som jag inte tror någon använder. Det kanske kunde vara det nya på Sahlgrenska! Byta ut alla soffor mot saccosäckar?!!

Efter en timme var vi därifrån igen och då hade mamma med sig lite pillerkartor noggrant tillklippta till det exakta antalet, ett kompressionsstöd (som provades ut av helt kompressionsokunniga personer så det visade sig vara alldeles för litet) och en flaska hostmedicin då hon har lite rethosta också. Tur att dessa saker bara kostade runt 50 kr. Vi får väl se hur hon klarar medicinerna. Troligtvis kan hon bara ta kvällsdosen då jag inte tror att hon kan ta denna voltaren-tablett utan att somna och det vore kul att ha henne i vaket tillstånd på dagtid...